Igår avled vår TV. Den har funnit en tillfällig bostad i soprummet innan den inom kort kommer att fraktas till den plats där den kommer att få tillbringa den sista vilan. Det var min farmors gamla TV och den var minst femton år gammal.. kanske tjugo till och med.. jag tror faktiskt att den var närmare tjugo. Det är en ansenlig ålder för en TV i dessa dagar då till och med TV-apparater som fortfarande har ett värdigt liv transporteras bort från sina hem helt oförstående för att aningslöst, tillsammas med sina gelikar, tyna bort bland elekroniksoporna.
Ok.
För att familjen skulle slippa bli ansvariga för kommunens avlagda gamla tjockTVapparaters fortlevnad beslutades att Andersson skulle flytta in tillsammans med Persson och Jeppsson. (Det slog mig för en sekund att det skulle ha varit skönt ifall Andersson varit en levande person. En tredje förälder eller någon assistent som kunde hjälpa oss att upprätthålla vardagen här hemma. Hade varit skönt..) Andersson pryder numera en stooor del av vårt vardagsrum. Tack för det Jultomten (var det någon som såg honom då han susade förbi här utanför..?)!
Version 2.o. Sprutad och klar. MOT SVINIFLUENSAN. Moahahahahaaa…
Vet inte om jag ska börja med att gnälla över att vår TV nu verkar ha lagt av för gott. Fy. Eller om jag ska ojja mig lite över den ytterst märkliga AB-bloggen vilken närmast verkar likna en subkultur. Inget ont om dem som bloggar där. Alls! Men det verkar som att många av bloggarna (som i personerna som skriver blogg) där har.. hm.. olika relationer till varandra.. eller hur man ska uttrycka det 😉 Om man har lite flinka fingar och erfarenhet av blogg kan man ganska lätt klicka sig fram till ett drama som är lite roande att följa. (Men schhh.. säg inte jag har sagt något.. 😉 )
Naerå.. vi tar historien om flunsasprutan istället. Och jag är ganska uttråkad över att jag inte hade kameran med mig i morse för det hade varit kul att illustrera detta inlägg med lite bilder.
Vis av erfarenheten hade jag ju bestämt mig för attt jag skulle vara först i kön. Alltså den kö som jag misstänkte skulle bildas utanför den där baracken utanför Katastrofmedicinskt Centrum första dagen de hade vaccination av oss vanliga dödliga (ja.. de av oss som inte lyckats snylta sig till en spruta tidigare). Först hade jag tänkt att jag skulle ställa upp ett tält utanför vilket jag skulle tillbringat natten i, så att jag säkert skulle lyckas vara först men det var lite för mycket sten på parkeringen utanför, tillåmä för en hårdkokt typ som jag.
Jag kanske hade kunnat vara först också om det inte hade varit för att morsan körde fel då vi skulle åka dit 👿 Vi hade ändå varit och rekat igår var vi skulle åka någonstans 😈 Men vi lyckades vara topp tio i alla fall 
Det var några gamlingar som hade asat sig dit tidigare och de var där för att de trodde att de skulle öppna klockan åtta. Vi hade fullt sjå att värja oss mot alla TV- och tidningsreportrar som ville att vi som stod där först i kön skulle ställa upp på diverse intervjuer och bilder. Dock tror jag att man (ja..) kommer att synas både på TV och Corren trots att jag drog upp min svarta jackluva över öronen. Morsan och jag hade ju laddat upp med fika så vi blev ju genast hett byte då det kom fram. Särskilt för correngubbarna som hade farit upp till US på ett tips om att det satt folk i brassestolar utanför ingång 47 och väntade, men inte hunnit dit innan de stackars brassarna fått komma innanför dörren och vänta.
Efter att ha väntat i en timme och trekvart fick vi komma in och ta sprutan till sist. Vid denna tidpunkt ringlade sig kön.. ja.. den var flera hundra meter i en lång slingerkringla 😀 Just när dörren skulle öppnas och de första tjugo skulle släppas in svänger en färdtjänsttaxi upp precis brevid oss och en mycket gammal dam med rollator kliver ut och glider förbi hela kön. Självklart! Asså.. men man undrar ju hur många gånger under dagen detta skakomma att inträffa. Haha.. tänk framåt lunch när folk börjar var trötta och hungriga och den alternativa rollatorkön ringlar sig brevid den ordinarie. Då kommer det att vara tur att det fanns väktare där 😉
Vi kom knappt ut från parkeringsplatsen då vi skulle därifrån. Många i kön kastade onda ögat på oss som redan kommit ut på andra sidan (kanske skulle poliserna ha ordnat eskort åt oss i stället för att bara smyga förbi och tjuvkolla 😉 ). Det var en mycket trevlig morgon faktiskt. Gott fika och trevliga gubbar och tanter 🙂 Folkfest!! Nöff, nöff..
..och här skulle jag vilja göra en liten analys. Jag brukar ju inte analysera mig själv längre allls. När man var yngre (läs: innan barnen kom) så ver det ju det man gjorde mest 😉 Men i alla fall. Jag fick ju ändå vänta i en timme och tre kvart innan jag fick komma in i den där jäkla baracken. Om jag hade ställt mig i kön vid ett lite (för det hade räckt med ganska lite) senare tillfälle så skulle jag ju också, åtmistone om jag ställt mig där vid en specifik tidpunkt, fått vänta exakt lika länge. Men jag vet att jag hade gått därifrån och varit bra mycket surare och mer uttråkad än vad jag var när jag stegade ut därifrån klockan 10.08 i förmiddags som nummer ett i raden av dem som lämnade byggnaden (det lyckades jag i alla fall med :mrgreen:). Här kan man fråga sig varför. Och mitt eget högst personliga 😉 svar är att det handlar om KONTROLL och FÖRVÄNTNINGAR. Jag visste att jag skulle få vänta just den tid jag också fick vänta och jag fick vaccin vilket jag hade förväntat mig att få. Därmed var jag nöjd. Och kunde ta mitt kontrollbehov och återvända till min ordinarie sysselsättning efter denna upplevelse av ett historiskt tillfälle 😉
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt
Hemma med Diddan idag också men han är bättre idag. Morsan kommer å hämtar honom snart så jag kan få jobba lite.
Är det nån som känner igen denna figur? Eller snarare har en aning om vem som döljer sig under allt lödder 🙂
No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one’s laughing at God
When they’re starving or freezing or so very poor
No one laughs at God
When the doctor calls after some routine tests
No one’s laughing at God
When it’s gotten real late
And their kid’s not back from the party yet
No one laughs at God
When their airplane start to uncontrollably shake
No one’s laughing at God
When they see the one they love, hand in hand with someone else
And they hope that they’re mistaken
No one laughs at God
When the cops knock on their door
And they say we got some bad news, sir
No one’s laughing at God
When there’s a famine or fire or flood
But God can be funny
At a cocktail party when listening to a good God-themed joke, or
Or when the crazies say He hates us
And they get so red in the head you think they’re ‘bout to choke
God can be funny,
When told he’ll give you money if you just pray the right way
And when presented like a genie who does magic like Houdini
Or grants wishes like Jiminy Cricket and Santa Claus
God can be so hilarious
Ha ha
Ha ha
No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one’s laughing at God
When they’ve lost all they’ve got
And they don’t know what for
No one laughs at God on the day they realize
That the last sight they’ll ever see is a pair of hateful eyes
No one’s laughing at God when they’re saying their goodbyes
But God can be funny
At a cocktail party when listening to a good God-themed joke, or
Or when the crazies say He hates us
And they get so red in the head you think they’re ‘bout to choke
God can be funny,
When told he’ll give you money if you just pray the right way
And when presented like a genie who does magic like Houdini
Or grants wishes like Jiminy Cricket and Santa Claus
God can be so hilarious
No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one laughing at God in hospital
No one’s laughing at God in a war
No one’s laughing at God when they’re starving or freezing or so very
poor
No one’s laughing at God
No one’s laughing at God
No one’s laughing at God
We’re all laughing with God
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Fest och kalas, Jobb och plugg, personligt, Resor och utflykter, skolan, sport
Examination i helgen. Hinner inte med mycket annat nu. Inte ens att umgås med barnen 😦
- Måndag: Arbete med case. Hockeyträning med Anton. Ossian sjuk.
- Tisdag: Arbete med case hela dagen och halva kvällen. Ossian sjuk.
- Idag: Arbete med case hela dagen. Ossian bättre men hemma hos mormor. Fick en tova i håret eftersom att jag inte haft tid att sköta om mig själv på länge. Fick klippa bort halva kalufsen. Tyvärr på den sidan där det redan är tunnast 😦 . FiF-möte som drog över tiden vilket fick tråkiga konsekvenser då jag kom hem.
- I morgon kommer Jenny och lille Troy. Det blir ett litet lufthål i tillvaron 🙂 Det är Öppet Hus på Wilmers avdelning i skolan också. Och så simning för tre. Men en är nog inte redo ännu. Dessutom jobb med case.
- Fredag: Lösningsförslag ska in vid 12. Examinationsstart vid 18. Håller på till 21.
- Lördag: Examinationen fortsätter mellan 9 och 13. Sedan skåneresa omedelbart. På kvällen; gåsamiddag.
- Söndag: Hemresa
- Nästa vecka: uppsatsarbete.
På något märkligt sätt känns det som att det mesta går emot mig nu. Undrar just vad det beror på. Kismet kanske. Kanske ska byta namn till ”Gnällbloggen” också.
Jag kommer tillbaka. Läs Birro sålänge.
Mina söner är riktiga män 😉
Ovan: Wilmer äter lördagsgodis.
Ovan: Didrik kollar på Zlatan. I bakgrunden: En litteraturbas.
..komma och tvätta insidan av mitt huvud, skaka runt hjärnan och ge den en injektion av något.. stimulerande.
Tänker inget bra. Inte kul.
Ett antal artiklar och ett rejält stycke i boken skall plöjas till nästa veckas examination (förutom att casen skall skrivas). Nu känns det som att jag läser och läser och läser och läser samma stycke igen och igen och igen. Och inte klokare blir jag av det.
😈
Lottas Dagbok 