Idag – uvi och öppet hus
Idag har det verkligen varit ett jäkla farande och flängande. Jag har mått uselt på grund av att jag har urinvägsinfektion men nu har jag fått antibiotika så jag hoppas det blir bättre snabbt.
Jag har som sagt farit runt lite här och var trots att jag inte varit på topp men den största behållningen hade jag av besöket på Antons fritidsavdelning Östan, där det var öppet hus idag. Anton och ett par av hans klasskamrater hade byggt ett fint slott i papp 🙂 Sedan var det fika och föreställning i jumpasalen.
Det har varit en del annat också. Fortsättning följer (kanske 😉 )
Aj! (Om allt möjligt skit å piss)
Idag har barnen varit lediga från skolan för att det har varit studiedag för personalen i skolan och barnomsorgen. Jag och barnen har varit och lekt på en ny lekplats som ligger lite längre bort i området. Sedan var vi och käkade pankisar på Yris.
Eftermiddagen ägnade vi åt ett och annat.
I kväll har jag pinkat minst hundra gånger. Det gör förbannat ont och jag är pinknödig hela tiden. I morgon måste jag ringa till vårdcentralen. Undrar just om de kommer att säga att jag har ett virus som kommer att gå över av sig själv, och att jag ska avvakta i tre dagar. Hoppas inte det. Jag misströstar dock 😉
Usch. Jag känner mig sur och arg hela tiden.
Händer inte mycket här på bloggen just nu.
Hav tålamod. Kanske kan det bli lite action snart. Har lite mycket annat att fundera på just nu bara 🙂
Helgen var trevlig. Skridskoåkning och besök från Uppsala på lördagen. Hockeyträning och klasskompisbarnkalas för Wilmer på Söndagen. Anton lekte med Alle på eftermiddagen och på kvällen var F med Anton och Alle på ishockey i CC.
I går jobbade jag med uppsatsen hela arbetsdagen och på kvällskröken var vi på hockeyträning med Anton. Småisarna var hos mormor och morfar.
I dag kom ett ord från Didrik (förutom mamma och babba då förståss;-) ). Jag tror att det betydde ‘bollen’.
Snuvorna är bättre. Ingen svinis ännu.
Det är en del i görningen nu. Det finns grejer i periferin som skulle kunna ge livet ett fenomenalt uppsving. Hindren är höga men inte oöverstigliga. Återkommer.
Jag har fått en orkidé
Ja.. den var nog inte bara till mig 😉
Den var jättefin ialla fall 🙂
Är jag vuxen nu? 😉
Tack till Märta och Stefan och Miriam och David för en jättetrevlig eftermiddag!
Torsdag – en bit liv
Lämna, uppsats, hämta, simma, Mammas Pojkar, Inlåst…
Wilmer har varit hos Viktor och lekt. Anton har haft hockeyträning. Didrik har snuva. Ossian.. ja.. han gillar att klä ut sig.
Grattis till Ekdungeskolans andraklassare till segern i Skolinnebandyn
Både grabblaget och tjejlaget från Antons klass vann sina klasser i årets Skolinnebandyn. Inte ett öga var torrt.
Mitt hjärta svallar över av stolthet. Visst är det fantastikt kul att de vann men framför allt är jag stolt att jag har en pojk som kämpar till sista svettdroppen 😉 (ja.. jag vet att det heter bloddroppen, det upplyste Anton mig om igår, men jag tycker svettdroppen låter..hmm… trevligare). Anton var en grym back. Den bästa skulle jag säga. Objektivt 😉
Hela laget var fantastiskt såklart. Samma lag vann Skolinnebandyn 2007 och kom tvåa 2008 (trots att lagets absoluta kanon var i Thailand då).
Allt som allt spelade killarna sex matcher. Det första tre var gruppspel, sedan kvarsfinal, semifinal och final. De vann alla och hade en total målskillnad på 38 -3. (För den oinvigde kan jag förklara att det betyder att laget gjorde trettioåtta mål och släppte in tre.) Finalen gick mot Ekängsskolan (prestige 😉 ) och den slutade 6 – 1.
Vill man läsa mer om våra äventyr i Skolinnebandyn så kan man bläddra tillbaka här i bloggen till ungefär samma tid förra och förrförra året 🙂
Bilden har jag lånat av Corren.se
En lucka i livet för uppdatering
Vi har lite på schemat nu. Jag listar lite.
Det blev inget hus med ful övervåning (som jag skrivit om tidigare). Vi hade ett litet annat projekt på gång men som vanligt går väl inte livet i den riktning vi önskar. Hyser mycker litet hopp. Återkommer kanske till det.
Jag skrev häromdagen att vi kört Anton till akuten. Anledningen till detta var att han fick ont i sitt bröst när vi var i Mjölby och åkte skridskor. Han kom farande och skrek och grät att han hade ont i hjärtat och att han trodde att han skulle dö. Nu undrar väl alla varför jag inte ringde en ambulans direkt. Men jag gjorde inte det. (Kan inte svara på varför, men troligtvis handlar det om statistik. För om det varit en vuxen person med samma sympton så hade ambulansen varit där ögonaböj.) Han fick sitta ner en stund och andas och det började lätta i bröstet. Vi packade ihop oss och åkte direkt till akuten på US i Linkan istället. Där gjordes diverse undersökningar och vi fick hänga kvar en stund. Doktorn hade sina teorier om vad det kunde vara. Jag har mina. Fast de är likvärdiga 😉 Men man hittade inga fel på hjärtat just då. Jag har en bild på Anton från sjukan men jag hinner inte med bilder nu.
Didrik är fortfarande för trälig på mornarna. Vaknar tidigt, och nu har han fått snuva och hosta också. Häromkvällen somande han med sittande i soffan med fjärrkontrollen i näven när han kollade på fotboll. Har en bild men hinner inte lägga ut den (heller) nu.
Igår och i förrgår spelade våra killar Skolinnebandyn. Wilmers gäng gick till semifinal. Antons vann. Det gjorde tjejlaget också. Skriver med om detta senare..
Det här inlägget hade varit mycket roligare med länkar och bilder. Men det är i alla fall bättre än ingenting.
Återkommer.
Hej
Bloggar inte mycket nu.
Didrik har börjat vakna tidigt som sjutton på morgonen 😈
Helgen har varit full av aktiviteter med klubbor av olika slag. Och en tur till akuten med Anton.
Jag skippade kalkyleringscaset. Det var frivilligt.
Tjing.
Onsdag – dammigt ute
Ossian sa det i morse; att det är dammigt ute. Han menade dimmigt såklart. Det är en jäkla dimma idag.
Morgonen var lite stök å trök. Vi var uppe ur sängen i god tid och i vardagsrummet stod den nya fina trunken som inköptes igår och väntade på Wilmer (som mådde bättre idag).
När Anton, Wilmer och Fredrik gått iväg flödade kreativiteten i vardagsrummet. Ossian byggde en koja som Didrik genast rev ned. Ossian byggde tålmodigt igen. Denna gång en ”såndär hängstolsgungmatta” som grannen har i sin trädgård. Didrik rev igen.
Vi kom till dagmamman ungefär en halvtimme efter bugeterad tid.
Nu kalkylering. Case i helgen. Inte obligatoriskt men absolut nödvändigt.
Jag har ingen utbildning inom sjukvård. Det är väl en av de få kurserna jag inte gått vid det här laget 😉 Ändå frågar alla mig om hur jag tänkt göra med det här med svininfluensavaccinet. Jag talar om att jag inte har sjukvårdsutbildning och de flesta svarar att det vet om det, men att de i alla fall vill fråga mig om hur jag tänkt (göra) främst med avseende på barnen. Det är smickrande att folk tror att man har koll på allt. Verkligen. För det är verkligen så att vissa säger att ‘jag pratade med x och y och de sa att jag skulle snacka med dig för du har ju koll på det mesta’. Och det har inte bara hänt en gång den senaste veckan. Men samtidigt känner jag hur bördan av ansvar tynger mina axlar. Tänk om det blir något skit med det där vaccinet.. och alla låter sina beslut påverkas av hur jag valt att göra. Eller om man skulle ändra sig i sista minuten. Då kanske jag ska runt i området och ringa runt och tala om för alla att jag fattat ett nytt beslut *puhh* Men jag diskuterar det gärna. Det är inga problem. Trots att jag känner mig som en stor bluff ibland 😉
Vet varken ut eller in just nu
Jag har lyssnat på föreläsningar idag. Kalkylering handlade de om. Jätteroligt. Verkligen.
Vi var och kollade på det där huset i dag igen. Övervåningen såg fortfarande förjäklig ut. Vad trodde jag liksom??
Viktiga beslut.
Orkar inte.
Anton och Fredrik är på innebandyträning men är på väg hem nu. De ska bara åka och hämta en fin hockeytrunk till Wilmer som vi köpt på Blocket först.
Wilmer mår inte bra. Jag vet inte vad som är fel. Men han sover nu, liksom Didrik. Jag tror att Ossian också sover. I alla fall är det en stund sedan jag hörde ljud uppifrån.
I dag hade barnen maskerad på fritan. Wilmer var utklädd till Blixten (från Bilar-filmen) och Anton, som hatar att klä ut sig och måla sig i ansiktet hade med sig en snusnäsduk och skulle vara pirat (efter mycket tjat från mig). Anton kom hem och hade varit både pirat och bandit och var målad i ansiktet som en vampyr, så han hade nog haft kul ändå 🙂 Ossian kunde naturligtvis inte acceptera att han inte skulle få vara med på maskeraden, så han har också varit utklädd till priat hela dagen.
Hmm.. ja..
Vi får se.
I ett träsk och bakom en grävmaskin
Jag måste bara berätta om hur otrevlig min gårdagseftermiddag var innan jag börjar bläddra i min jätteroliga bok som handlar om.. produktionsekonomi.. elller vad det är.
I alla fall.
Igår var det min tur att köra Anton till hockeyträningen. Eller rättare sagt hade jag fått den stora äran, eftersom det inte alls ligger på mitt bord att köra honom dit i vanliga fall. F hade sagt till på morgonen att Anton skulle gå från skogen, där de alltid är med fritan på måndageftermiddagar, så han var tillbaka på skolan vid tre. Dock hade det hade blivit något missförstånd så när jag kom så var Anton fortfarande kvar ute i skogen. Precis som förra veckan 😈
Jag plockade snabbt ihop Wilmers grejer och skickade hem honom. Jag tyckte att han kunde vänta utanför vårt hus så länge för detta skulle ju inte ta så lång tid 👿
Om jag ska göra en lång historia kort nu (för denna skogspromenad blev en lång historia, ca.. ja.. kanske tre kilometer eller nå´t) så hittade jag dem efter en stund. Genomsvettig och ganska irriterad efter att ha gått motionsspåret och klafsat i ett träsk med mina mockastövlar mötte jag en fritisdperson(al) med garden i vädret innan jag ens öppnat flabben. Jag sa inget. Lyssnade en stund. Talade om att det var tillsagt på morgonen om att han skulle gå tillbaka med gruppen som skulle vara tillbaka på skolan vid tre (vilket mejade ner hela hennes argumentation.. eller vad det heter.. kan man ha en sådan med sig själv förresten?) med marken. Sedan sa jag att jag har jättebråttom och måste gå nu. Anton hade nämligen redan gått. Märkligt nog, för hon hade just sagt att de inte låter barnen gå tillbaka till skolan själva. Men han kanske hade någon med sig. Det hann jag aldrig uppfatta i brådskan. Men jag förstod att han lämnat skogen vid ungefär tjugo över tre (efter att ha tjatat om att han visst skulle hem). När jag kom tillbaka till skolan var han i alla fall där. Punkt.
Vi sprang hem och slängde in trunken i bakluckan och körde i 1** kilometer i timmen på motorvägen. Väl ute vid rondellen i Tornby önskade jag att jag hade kört bara en aning snabbare. För vad hamnar vi bakom då, om inte en grävmaskin som gick i trettio kilometer i timmen. Bakom sig hade den ett lämmeltåg som började med en buss. Helt omöjligt att köra om med tanke på all mötande trafik som är på den vägen vid den tiden på dagen. Hela vägen till Berg körde vi i detta tåg (som kom att slingra sig hela vägen tillbaka till Linkan), och inte på en enda av de ca sju busshållsplatser som är på den vägsträckan kunde denna grävmaskinsförare tänka sig att stanna till och släppa förbi lite trafik. För den som inte hör hemma i denna kommun kan jag meddela att det rör sig om ungefär en mil. Just innan man kör in i Berg är det en långdragen uppförsbacke vilken grävmaskinen knappt orkade upp för. Då stor trafiken nästan stilla.
Väl framme hade Anton en helt ok träning i alla fall. Trots att han kom för sent. Lagets materialare (pappa till Antons klasskamrat S) bidrog till att göra min k**eftermiddag något bättre genom att hjälpa mig att ta på Anton alla hans skydd och knyta skridskorna. Han var dessutom på ett himla bra humör, vilket smittade av sig även på en surpuppa som jag själv.
Detta var ett axplock.
Slutet gott allting gott.
Mötte grannen på morgonen. Hon undrade om jag kört på två hjul hela vägen till Ljungsbro. Jag antar att hon syftade på min ljudliga rivstart igår eftermiddag 
Lottas Dagbok 