”I came from the mountain, the crust of creation
My whole situation made from clay, dust, stone
And now I’m telling everybody
I don’t want to be anything other than what I’ve been trying to be lately
All I have to do is think of me and I have peace of mind
I’m tired of looking ‘round rooms wondering what I gotta to do
Or who I’m supposed to be
I don’t want to be anything other than me”
Filed under: Allmänt, Böcker, Bilder, frallorna, fransk bulldog, funderingar, hundarna, Husdjur, Jobb och plugg, personligt, poesi
Det kommer att gå bra sa dom.
Boken lilla på hyllan där! Säg vem som smartast i världen är.
Är orsak och verkan som slutsats och premiss? Är skuggor på väggen den verklighet som är? Finns kunskap i känsla eller kanske förnuft?
Om svar på allt finns är det ingen som vet.
I morgon är en annan dag. Då är allt över.
Filed under: Allmänt, Bilder, Bulldog, Familj, frallorna, hundarna, Husdjur, Jobb och plugg, personligt, samhälle
Har vänt och vridit på det här inlägget under hela semestern.
Idag är det söndag 0813. Min sista semesterdag och även min sista anställningsdag på mitt nuvarande jobb. Imorgon går jag vidare till en ny stor utmaning som känns så spännande! Återkommer till det.
Jag skrev ett inlägg för någon månad sedan där jag berörde lite av det jag har jobbat med sedan januari i år. Jag har jobbat som arbetsmarknadskonsult med matchning av arbetssökande. 1000 coachsamtal under den tiden. Jobbet har inneburit att jag fått följa kandidater gå igenom vårt program. Det har varit fantastiskt roligt och emellanåt väldigt jobbigt såklart. Att jobba med arbetssökande är att få följa människor både i deras ljus och i deras mörker. Det innebär att jag måste finnas där och vara professionell och ansvarsfull både då jag befinner mig i mitt eget ljus och i mitt eget mörker. Att vara slug och tänka smart då en arbetssökande som gått igenom femtioelva vändor av arbetsmarknadspolitiska åtgärder med all rätt ger utlopp för sin frustration. På mig. Då gäller det att lyssna och bygga relation. Att investera.
Vi har bara jobbat på distans under den tid som jag varit i tjänst. Arbetsförmedlingen som är uppdragsgivare har bestämt att det ska vara så fram till årsskiftet. Jag har suttit hemma i mitt vardagsrum med telefonen på örat sex timmar om dagen. Någon timme före och någon timme efter för att sköta nödvändig administration. Just den biten har varit ganska tung. Jag är ju inte precis ensam i huset på eftermiddagarna. Mina förstående kandidater har skrattat lite och tyckt att det varit ganska härligt att det pågår ett liv i bakgrunden. Även när någon har gapat över att varmvattnet varit slut i duschen.
Det bästa har varit då någon kandidat fått jobb efter att ha kämpat länge. Det är dessa tillfällen som ligger på plussidan på kontot. Då någon valt att söka utbildning efter att ha funderat ett tag eller testat något helt nytt område att jobba med. Det har varit fint. De flesta kandidater har varit lyhörda och tagit till sig av det vi resonerat om i samtalen och det har varit roligt att se då det givit resultat.
Den utmaning som utvecklat mig mest i det här jobbet är att jag fått hålla digitala föreläsningar för hundratals personer. Det är något som jag aldrig skulle ha tagit på mig att göra frivilligt men tack vare min chefs sköna stil så fick jag aldrig möjlighet att säga nej och samtidigt bevara min värdighet. Jag är så tacksam för det!
Kollegorna. Jag har ju fått möjlighet att träffa en del men inte alla. Det coronaskumma livet vi haft det senaste året och ett halvt har liksom gjort det. Det är ett härligt gäng som jag inte känner att jag är färdig med alls. Så det så. De har all anledning att hålla huvudet högt. Under den tiden jag jobbat har vi varit bäst! De kommer att fortsätta att vara lika bra utan mig.
Det finns ju alltid en eller några anledningar till att man väljer att röra på sig. Nu öppnades en möjlighet för mig som kändes så spännande, rolig, utvecklande.. och som ett steg i rätt riktning för mig. Det kom snabbare än jag hade tänkt men sådant kan man inte alltid råda över. Så är det.
Mitt nya ställe är en yrkeshögskola. Börjar imorgon.
Återkommer!
Filed under: Allmänt, Bilder, funderingar, Jobb och plugg, personligt | Etiketter: Altt se möjligheter, bananskal, Beyond Personal Mastery Model, coaching, Flexibilitet, Framhärdande, funderingar, jobb, jobbsökande, karriär, karriärvägledning, livet, människor, Nyfikenhet, Optimism, personligt, Planned Happenstance, psykologi, Risktagande, tankar, teorier
Jag jobbar med jobb. De senaste åren har jag jobbat med jobb på lite olika sätt. Först med personaluthyrning under ett par år och sedan pandemin låg i vaggan har jag jobbat med arbetssökande. Det gäller att anpassa sig. Att vara beredd att utmana sina idéer och att se till att man tar sig i den riktning man tror är bäst för en själv. Kanske för just då. Kanske för en längre tid framåt.
Jag jobbar med människor (vi kallar dem för kandidater eftersom de är kandidater till jobb) som är anvisade till företaget jag jobbar för av arbetsförmedlingen för att vi ska hjälpa dem att komma i arbete så snabbt och enkelt som möjligt. Hållbarhet vill vi också ha. Det är alltså viktigt att matchningen mellan människa och arbete bli bra. Vi coachar och stöttar i jobbsökarprocessen och försöker att matcha människor mot uppdrag som dyker upp hos oss. I programmet vi erbjuder ingår gruppaktiviteter vilket under pandemin hittills har inneburit att kandidaterna deltar i digitala föreläsningar med möjlighet att kommentera och diskutera i skrift i ett kommentarsfält. Det är ett par hundra personer som deltar så det är tur att inte alla ställer frågor. Microsoft Teams ni vet.. det kan väl ingen ha missat vid detta laget.
I veckan som gick hade jag fått på mitt bord att hålla en dragning om teorin Planned Happenstance. Först blev jag kallsvettig eftersom jag aldrig hade hört talas om denna teori tidigare och inte hade en aning om vad det var för något. Dessutom ingick det en del annat i utbildningsmaterialet som jag inte visste vad det var och fortfarande, trots att jag idogt försökt, inte riktigt fattat vad det egentligen är. Bland annat något som heter Beyond Personal Mastery Model (om någon som läser här och förstår sig på den modellen på riktigt får den gärna skriva en rad till mig). Jag gjorde i alla fall ett måttligt gräv för att kunna prata om det där och låta som att jag visste vad jag pratade om.
Hur som helst. Planned Happenstance. Inte så dumt. Teorin togs fram fram av kollegorna Kathleen Mitchell, John Krumboltz och Al Levin och den tillämpas bland annat inom karriärvägledning.
Det är inget nytt att man kan halka på bananskal hit och dit i livet. Vissa har en tendens att göra det hela tiden och dra väldigt mycket nytta av sina bananskal. Man kan undra vad det egentligen är de där människorna gör för att lyckas att halka åt rätt håll hela tiden. Om man tänker utifrån teorin Planned happenstance skulle man istället uttrycka det som att man hade letat upp ett bananskal man gillade som man valde att avsiktligt kliva på så att man halkade samtidigt som man försökte styra fallet just åt det hållet man ville. Det handlar alltså att aktivt söka och skapa möjligheter och möta oväntade händelser med ett öppet sinne. Det är det som skiljer dem som halkar (rätt) från dem som undrar varför det bara är andra som halkar.
Det finns framgångsfaktorer såklart. Man kan kalla det för egenskaper eller utvecklingsområden Det beror ju på ifall man vill se dem som statiska eller dynamiska. Jag tänker att det går att förädla dessa förmågor. Det är fem stycken.
Nyfikenhet – att vilja utvecklas och lära sig nya saker.
Framhärdande – att fortsätta att kämpa trots upprepad motgång
Flexibilitet – öppentet för att förändra attityder och förhållningssätt
Optimism – ha en positiv syn på omständigheter och möjligheter
Risktagande – att våga handla trots att man inte känner till utfallet
Det är normalt att karriärbeslut influeras av tillfälligheter. Det gäller att lära sig att se möjligheter i oförutsedda händelser och att se till att hålla sig framme där sannolikheten att de tillfälligheter man önskar sig ska dyka upp. Att våga göra misstag och att säga ja istället för nej. Att fundera över vad man egentligen har att förlora annat än tid och världsligheter.
Jag tycker att den här teorin sammanfattar en del självklarheter mycket väl. Jag har levt hela mitt liv på så sätt och inte bara då det gäller jobb utan allmänt. Det är inget jag tänkt på särskilt mycket mer än att jag försökt att lyfta blicken och det har hjälpt mig så mycket. Det finns inget egenvärde i att vara så fokuserad på ett uppsatt mål så att man får tunnelseende. Man missar många bra grejer då!
Så om jag få dela något av egen erfarenhet så är det att försöka leva de fem orden ovan. Lyft blicken. Våga prata med personen som sitter bredvid dig på bussen. Det kan vara en nyckelperson kanske som ser ditt hårda arbete. Håll dig framme där du tror att möjligheterna du önskar finns. Plötsligt händer det! Tänk på det.
På bilden. Tofflor från Thailand. I did not know.
Sköter växterna hos min kompis. Flinar i min ensamhet.
Badkaret fullt då jag börjar. Långa strånkar av doftranka som trasslar ihop sig med pelargoners runda små blad. Tänker på Trifiderna.
Inte helt klart vad som räknas som bruna blad. Förutom helgröna finns halvbruna och så finns det gula. Ingen sa vad jag skulle göra med de gula. Kliar mig i huvudet. Men små och frasiga torra. Där råder inget tvivel. Bort med dem.
Krukor i alla fönster. Testar mig fram. För stor. För liten. Passar.
Funderar på växter. Och tänker.
Tur att jag bara äger tre stycken själv. De är alla fulla av lus och står bortom all räddning.
Men.
Sådär ja.
Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, Fest och kalas, Hälsa, iPhone, Jobb och plugg, personligt, sport
På bilden: Igår var det i alla fall fint väder.
Vill bara snabbt och effektivt önska min lilla läsarskara en riktigt trevlig midsommar.
Veckan som gått har varit intensiv. Jag har varit krasslig i halsen, haft snuva och hosta. Jag tål inte gräs så bra heller och det är svårt att avgöra vilket snor som beror på vad.
På jobbet är det mycket att göra nu också. Har dock väldigt trevligt med mina homies i Mysan så det har rullat på bra ändå.
I övrigt har det inte hänt mycket. Lite fotboll. Lite annat. Inget särskilt.
Återkommer antar jag..
– Posted using BlogPress from my iPhone
Vi var i Stockholm igår med jobbet. Det var väldigt trevligt och så men tåget gick från Linköping redan vid sex på morgonen. Jag har sovit extremt dåligt den senaste veckan och visste att det skulle bli en tuff dag.
Det gick bra ända fram till efter lunch. Då började det snurra i huvudet. Jag fick låna ett sovrum som fanns där på huvudkontoret och passade på att vila så att jag skulle orka med kvällen.
På bilden: Fick en jättemuffins i sovrummet av mina fina och omtänksamma kollegor. I love you!
På kvällen var vi på restaurang på Djurgården. Tåget hem från Stockholm kom till Linköping vid tjugotre. En väldigt lång dag blev det.
Jag brukar aldrig däcka sådär. Jag har haft värre perioder än jag har nu utan att gå i däck. Men det var säkert omständigheterna som ställde till det. Jag planerar ingen följetong av den här typen av händelser utan kommer att försöka att lyssna på kroppen nu.
Så var det.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Jobbet. Riktigt lång dag kommer det att bli. Åkte hemifrån kvart i sex och kommer hem efter tjugotre.
Jag har sovit riktigt dåligt de senaste nätterna och i morse gick jag upp nolltre och femtio för att ordna det som jag inte orkade ordna igår kväll.
Ser fram emot frukost då vi kommer fram dit vi ska. Magen skriker.
Återkommer.
– Posted using BlogPress from my iPhone