Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, frallorna, hundarna, Husdjur, Kissen, personligt
Det är tyst nu. Inga tassar som springer i trappan och ingen liten bjällra som skallrar. Inte heller någon grå svans som hänger ner som en nödbroms genom någon öppning mellan trappstegen i hallen. Ikväll stänger jag dörren till tvättstugan i huset för första gången sedan vi flyttade in här 2011. Nu behöver den inte vara öppen längre.
Det är lite knepigt men några ord måste skrivas nu ikväll.
Coolaste och finaste smalkatten Kissen Laban Tigern Persson har dragit vidare idag. Han mådde jättedåligt imorse och efter ett par timmar fick han ro. I en rosa varukorg under en bebisfilt fick han sin sista resa till djursjukhuset i valla trots att det var för sent för lindring då de öppnade klockan nio. Om ett par veckor kommer han tillbaka i en liten urna. Inget annat tänkbart alternativ finns.
Den 25 augusti 2010 hittade jag honom nyfödd och blöt. Bortstött av sin mamma på en uteplats där hon blivit övergiven att föda sina ungar på stenarna utanför dörren då familjen flyttat och lämnat henne kvar. Jag såg till att mamman och ungarna kom tillrätta och räddade livet på den lilla bortstötta kattungen. Han låg under min tröja och blev varm först och sedan åkte jag och köpte kattbebismat. Jag fick hjälp i valla då också.
I ett par veckor matade jag honom med en pipett varje timme. Natt och dag. Sedan varje två och en halv timme väldigt länge. Han låg i en liten kylväska från kronfågel med en flaska från loka med varmt vatten i så att han skulle klara sig. Han fick hjälp med allt.
Efter två veckor öppnade han ögonen. Han var så söt. Han överlevde. Han växte upp och blev en ståtlig smalkatt. Jag lärde honom allt han behövde kunna. Allt som en katt utan mamma behöver lära sig. Det var han och jag.
2017 rymde han på sommaren. Han blev lokal kändis på facebook då. Han smet ut en kväll då ungarna skulle tälta i trädgården och kom bara inte tillbaka. Vi letade i fem dagar och fem nätter. Kattfällor och ID-hund i hjälpte inte. Det var för varmt för hunden och fel katt trasslade in sig i fällan.
Till sist hittade grannarnas hund honom i en hörna bredvid deras trädgård. Det var i sista minuten kissen kom tillrätta då. Han vägde ett kilo och hade sår och löss eftersom han legat där skadad i flera dagar. Kattdamen Marianne hjälpte till och valla hjälpte till då också. Vi var glada.
Två vallabesök senare visste vi att han hade ett svårt fel på hjärtat. Jag trodde han skulle dra snart då. Då var han sju år. Han fick sex år till.
De sista fem åren levde han livet med sina nya hundkompisar. Kissen var alltid kungen över alla här.
Walter tittade på mig länge och moloken då jag städade undan kattgrejerna i tvättstugan idag. Jag har alltid tänkt att det där med att djur förstår och sörjer sina bortgångna djurvänner är något vi människor vill tro för att på något sätt trösta oss själva. Nu vet jag att det inte stämmer. Walter fattade att det inte kommer att bli någon mer kattjakt här och han såg så ledsen ut.
Jag tänker att Kissen hade åtminstone sju av sina nio liv kvar idag då han stack. Det är bra. Tror han kommer att behöva dem på andra sidan. Farsan var hans bästa vän..
Sov gott världens coolaste katt!
Kissen Laban 2010 – 2023
Filed under: Allmänt, Bulldog, frallorna, fransk bulldog, hundarna, musik, personligt, poesi
”Visa dem hur stark du är
Låt dem aldrig se dig fälla tårar
Det är så jag växte upp
Var bara en man och ta det
Allting är okej om någon frågar
Det är så det vart för mig” ~VL 2020~
Filed under: Allmänt, Bilder, Bulldog, frallorna, fransk bulldog, hundarna, Husdjur
Filed under: Allmänt, Bilder, Bulldog, Familj, frallorna, fransk bulldog, hundarna, personligt, Resor och utflykter, shopping, sommarliv 2023
Kommer nog inte att använda självscanningen igen. Usch.
Det verkar som att den här semestern är full av milstolpar. Lite fint väder hade jag tyckt om och så lugn och ro i några dagar. Men det går i och för sig ok utan också. Jag sitter här på min gren och dinglar med benen tillsammans med mina homies. Dom har min rygg. Jag har deras.
Filed under: Allmänt, Bilder, Bulldog, frallorna, fransk bulldog, hundarna, personligt, Resor och utflykter, sommarliv 2023
Lite sliten idag. Kände mig krasslig på förmiddagen men fick annat att tänka på så det gick liksom över. I morgon ska jag åka 40 mil före 09 så nu lite vila.
Filed under: Allmänt, Bilder, Bulldog, Familj, Film, fransk bulldog, funderingar, hundarna, personligt, sommarliv 2023
”You are my sunshine
My sunshine
You make me happy
When skies are gray
You’ll never know, dear
How much I love you
Please don’t take
My sunshine away” ~JD~
Idag har det regnat massor och varit lite sol också. Beau is afraid och potatismos. Funderar och funderar. Imorgon ett litet äventyr på kvällen. Vi får se..
Jag hittade den här bilden. Den är ett par år gammal. Vitt hår och kärlek. Precis som det ska vara. Fotot är taget utanför ett hotell i en av Stockholms skummaste områden. Det var på den tiden jag fortfarande trodde att det var bra för ungarna att se något annat och att det var rätt lösning att visa dem.. något annat. Jag hade en vakt med mig då jag gick ut med hunden på natten. Ungefär så.
Den här bloggen är stängd nu. Jag verkligen hatar att det är så. När jag öppnade för 16 år sedan typ.. så tänkte jag att jag aldrig skulle låta någon tränga in mig i något hörn eller på något sätt påverka mig i vad jag skriver här. Det gör jag inte nu heller. Jag kommer att vara så glad då jag gör comeback. Jag vet inte hur mycket plattform som kommer att finnas kvar då jag öppnar igen men säkert är att den stunden någon läser är det öppet igen. Slutet gott allting gott då.
Vad vill jag säga då. Jo.. att ibland är det omöjligt att värja sig mot galenskap. Man måste helt enkelt äta lite bajs och acceptera att det vandrar runt knäppgökar där ute. Jag tänker att jag inte är en av dem. Det finns inget som tyder på det just nu.
Att väga ord på silvervåg kan vara ett billigt pris men bara för en kort stund. Jag tar mig ett gott skratt och gör som Hov1 sjunger så fint.. och dansar vidare i livet.
Jag bor här och jag tänker inte vara tyst här. Jag har en berättelse som lever och det gör den här i min dagbok. Den handlar om livet och så vidare. Och jag skiter i strunt. Det finns inga dolda budskap här. Det har aldrig funnits det och det kommer inte att ske framöver heller. Den dolda agendan är en chimär.
Vi nöjer oss så så länge.
Återkommer!