Lottas Dagbok


No one’s laughing at God..
22 september 2021, 22:27
Filed under: Allmänt, musik, personligt, poesi, Resor och utflykter, Tiil dig
https://open.spotify.com/track/26COgYlbcouIcJo3nprpox?si=fhOwwIV1Th684LOYydiwvw&dl_branch=1

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one’s laughing at God
When they’re starving or freezing or so very poor

No one laughs at God
When the doctor calls after some routine tests
No one’s laughing at God
When it’s gotten real late
And their kid’s not back from the party yet

No one laughs at God
When their airplane start to uncontrollably shake
No one’s laughing at God
When they see the one they love, hand in hand with someone else
And they hope that they’re mistaken

No one laughs at God
When the cops knock on their door
And they say we got some bad news, sir
No one’s laughing at God
When there’s a famine or fire or flood

But God can be funny
At a cocktail party when listening to a good God-themed joke, or
Or when the crazies say He hates us
And they get so red in the head you think they’re ‘bout to choke

God can be funny,
When told he’ll give you money if you just pray the right way
And when presented like a genie who does magic like Houdini
Or grants wishes like Jiminy Cricket and Santa Claus
God can be so hilarious
Ha ha
Ha ha

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one laughing at God in hospital
No one’s laughing at God in a war
No one’s laughing at God when they’re starving or freezing or so very
poor

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one’s laughing at God
When they’ve lost all they’ve got
And they don’t know what for

No one laughs at God on the day they realize
That the last sight they’ll ever see is a pair of hateful eyes
No one’s laughing at God when they’re saying their goodbyes

But God can be funny
At a cocktail party when listening to a good God-themed joke, or
Or when the crazies say He hates us
And they get so red in the head you think they’re ‘bout to choke
God can be funny,
When told he’ll give you money if you just pray the right way
And when presented like a genie who does magic like Houdini
Or grants wishes like Jiminy Cricket and Santa Claus
God can be so hilarious

No one’s laughing at God
No one’s laughing at God
No one’s laughing at God
We’re all laughing with God



Om otroligt viktigt gratisarbete och om att inte ha ett hjärta av plast
09 september 2021, 02:47
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, personligt, sport
På bilden. Inte ett hjärta av plast.

Jag vet att man inte ska gå offentligt då i affekt och särskilt inte mitt i natten. Jag gör det ändå nu för jag vet att det här kommer inte att bli skrivet om det inte skrivs precis just nu. Och det finns en viss poäng med att ta upp det ändå. Därmed.

Jag har fyra barn. Fyra söner tätt i ålder. Nu mellan 13 och 19 år. Bara för att klargöra.

Vi har haft mycket lagsport här genom åren. Säkert minst tio olika idrottsföreningar. Små och stora. Trevliga och mindre trevliga. Jag har själv haft nyckeluppgifter och barnens pappa har varit tränare i ett par lag i olika sporter. Det jag vill säga är att jag förstår att föreningsliv kräver engagemang från hemmet. Vi har alltid skött de uppgifter vi fått även om det inneburit semester från ordinarie jobb i vissa fall.

Det jag lärt under resan gång är att föreningar behöver vara rädda om sina medlemmar. Medlems- och föreningsavgifterna är mycket viktiga pengar. Därmed finns det en klar vinning i att vara lite smidig i kommunikationen med de människor man har att göra med. Vikten av vilka man stoppar in för att sköta sådan kommunikation bör inte underskattas. Det kan bli dyrt om det går fel ofta.

Och så nu då.

Ett av barnen är organiserad i en stor idrottsförening här i staden. Lagsport såklart.

I februari, just då de fått börja träna lite igen efter uppehåll på grund av pandemin, kom han hem och mådde jättedåligt. Han var grågrön i ansiktet och hade ont i ryggen. En stund senare kom ett meddelande från hans tränare som undrade hur det var med honom då han hade suttit stora delar av träningen och varit blek i ansiktet. Han mådde illa. Av smärta.

Hur om helst. Kanske behöver jag inte gå in på detaljer om resan fram till svaret på vad som var fel men det tog tid att få rätt diagnos. För det gick ju inte bort. Röntgen är dyrt tycker primärvården som därför testade på alla sätt att få någon annan att betala. Efter att till sist kommit rätt i vården och ha blivit genomlyst av alla typer av röntgenmaskiner så stod det klart att han hade en fraktur i ryggen. Det hade då tagit nästan tre månader från det att han kom hem blek från träningen.

Han blev ordinerad stillhet över sommaren då man ansåg att han skulle ”börja om”. Han hade gått omkring med den trasiga kotan och försökt delta i idrotten i skolan för att få betyg från nian och så vidare. Med en trasig kota ska man vara stilla tills det läkt och sedan rehabiliteras. Och det gör ont har jag hört. Nu i höst har han fått komma till en fysioterapeut för att sakta komma igång igen. Han själv tänker nog att han snart ska vara igång igen. Vi får se.

Nu i helgen är det någon cup som idrottsföreningen anordnar. Där ska lag som inte deltar utföra arbetsuppgifter. Allt gott så långt. Ingen invändning mot det generellt men ungen är kallad till typ sju timmars arbete under helgen. Han. Vill. Inte. Hemskt ledsen men jag kommer inte heller att stå där i sju timmar. Sorry. Inte som det ser ut just nu. Glöm din dröm för att tala klarspråk.

Denna unge man har inte deltagit i någon typ av träning i föreningen sedan februari. Han har inte ens träffat sitt lag. Han tycker att det är väldigt tråkigt att inte kunna träna och är mest moloken då vi pratar om den där sporten. En viss bitterhet har krupit sig på. Så ledsamt.

Anledningen till min sömnlöshet nu är att jag är typ förbannad och hjärtat slår i tvåhundratjugo. Det slår tyvärr inte för någon plastboll och det beror på det som kommer i nedan text.

Jag tycker att det är rimligt att man förstår då det är dags att lägga ner tjatet. Om man inte får svar på en gång så finns det ofta en anledning till det. Om man sedan fortsätter att tjata för att man inte förstår att det är något lurt på gång utan fortsätter att gå på på ett sätt som påminner om ett engångsligg som uppenbart missförstått spelreglerna så kan det bara sluta.. inte så bra. Känner man inte att det är dags att lägga av då man får ett klart och tydligt svar heller utan återkommer med irrelevanta argument och ifrågasättanden så han man tänt en brasa här. Jag. Skiter. Högaktningsfullt. I. Att det inte finns någon annan att lägga in på ”vårt” pass. Och ja, jag har återkopplat till tränaren om hur det ligger till med skadan. Vi har haft en bra dialog kring detta hela tiden. Det har ingen annan människa med att göra.

Nu kostar detta en natts sömn för mig. Jag tycker att det känns orättvist bara. Vi har alltid haft ett engagemang i kiosk, sekretariat, utvisningsbås, skärande av ostskivor till kvällsmackor och som chaufför i diverse sammanhang. Just nu går det inte. Blir vansinnig då det inte går att nå fram. Låt mig bara vara ifred!

Hjärndött, sa Bill. Möjligtvis, sa Bull.



Färdigvaxad – frivillighet och incitament
06 september 2021, 22:01
Filed under: Allmänt, Bilder, Hälsa, personligt

Visst är det fantastiskt att det är frivilligt!

Att jag får möjlighet att göra ett val som jag tänker är rätt och känna att det är mitt eget ansvar.

Att få möjlighet att välja solidaritet med gamla och sköra som inte kan ta vaccin och riskerar att bli väldigt sjuka om de smittas av Coronavirus.

Att få välja att bidra till att vaccinationsgraden blir så pass hög att det blir svårt för viruset att få fäste.

Att få bidra till att de som jobbar med intensivvård och annan sjukvård kanske så småningom kan få slippa se människor lida i onödan och kan lägga resurser på annat än Corona.

Fint också att kunna välja själv om jag vill minska risken att bli sjuk på ett sätt så att det tar oceaner av tid att bli frisk. Om ens någonsin. Jag vill ju jobba. Jag vill att min skalle ska fortsätta vara skarp.

Alla har vi våra incitament varpå vi gör våra klokaste val. Mina är dessa. Jag är salig i min tro.

Jag är tacksam. Och jag älskar att jag får välja själv!



Idag fyller Didrik tretton år
05 september 2021, 21:24
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Fest och kalas, personligt

Bilden är dagsfärsk. Barnen har varit i Norrköping under helgen men kom hem ikväll. Jag har köpt en glassmaskin så nu är det verkstad i köket.

Didde såg ljuset vid femsnåret på morgonen den femte september 2008 efter en snabb förlossning. Två timmar från första känningen typ. Natten till idag vaknade jag vid tre och låg och funderade till just efter fem. Gick tillbaka tretton år här i bloggen och kollade på bilder. Tiden går verkligen. Numera är han i allra högsta grad trådlös..

Stort grattis Shady P!



Dogs have a way of finding the people who need them
02 september 2021, 02:06
Filed under: Allmänt, Bulldog, Familj, frallorna, fransk bulldog, hundarna, personligt
Walt