Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, sport, TV
Jag är så himla trött på måndagar jämt. Vi har några intensiva dagar bakom oss nu.
I torsdags var jag och Ossian hos tandläkaren och vi fick veta att hans (glesa 😉 ) tänder såg helt ok ut. Hon fick inte peta så mycket i munnen på honom med sin vassa pinne men hon tyckte sig se en liten brun prick på en av tänderna i underkäken. Det hade kunnat vara ett hål. Jag hade ju såklart borstat tänderna på honom innan vi åkte dit men det verkar som att den där bruna pricken var ett litet spår av pepparkakebaket som hade utspelat sig hos dagmamman under dagens morgon, för när vi borstat tänderna på kvällen var pricken borta. I alla fall blev det en liten tur till leksaksaffären på vägen tillbaka till dagmamman.
På torsagskvällen var vi ensamma vi kvinnor och barn i familjen. Libanesiskt besök på jobbet genererade hockey och restaurangbesök för den manliga vuxna delen av familjen. Jag var dödensdötrött efter flera nätter med hastigt uppvaknande till följd av hosta och snor (dock inte mitt), så jag somnade i soffan vid kvart över nio. Anton som hade varit på hockeyträning med sin morfar som sällskap var dock pigg och utnyttjade tillfället att vara uppe och, som han själv uttryckte det, tjuvbygga, på piratlegot som Wilmer fick på sin födelsedag. Han var varken vid halv tolv då Fredrik kom hem och jag själv vaknade upp på soffan.
I fredags var det sprutdags som jag skrivit om tidigare. Och så pajade ju TVn. Sedan var det Idol i STORtvn på kvällen.
På lördagmorgonen var det dags för Antons första isbandyträning (som om det inte räckte med det vi har). Han ska alltså träna vanlig bandy också (återkommer med hur många aktiviteter vi har i den här familjen då jag räknat ihop dem 😉 ). Han tycktre det var kul och Wilmer ska också få prova. Under tiden Fredrik och Anton var borta så passade Diddan på att kalasa på Ossians frukost.
På lördageftermiddagen var det dags för tränarutbildning i Stångebrohallen. Anton och Wilmer var med på isen medan Didrik tog en tupplur och Ossian och jag satt i båset och kollade. På kvällen hade vi trevligt pizzabesök efter någon timmes fuskstädning. Wilmer och hans kompis ska ha kalas tillsammans nästa lördag 🙂 och det var det som skulle planeras.
På söndagmorgonen var det hockeyträning för Wilmer. Vi var där hela familjen. Vi kollade träningen och fikade. På eftermiddagen var jag med Wilmer i Ekängen för innebandyträning. En avkopplande liten stund 😉
..så för att återknyta till rubriken då.. så är det ganska tröttigt när måndagen kommer. Samtidigt är det skönt att få ett litet andningshål då alla återgått till sina ordinarie aktiviteter.
Didrik passade på att prova en hjälm i morse innan han åkte till dagmamman. Han kanske längtar till det är hans tur. Näsan är skrapad efter ett dyk under uteleken i fredags. Han såg ut som Rudolf den rödnosade regnhjorten då jag kom för att hämta honom hos dagmamman i fredags 
Nu jobb med case. Exning fredaglördag. I eftermiddag kanske hockey med Anton. Vi får se.
Vi var ju och fick den där sprutan igår. Då var det en massa reportrar och grejer där som höll på och tjatade på oss som var först i kön. Morsan lyckades ju inte hålla sig undan så bra utan finns på webbTV på ett fortfarande oavslöjat ställe på Internet.
Själv jobbade jag stenhårt på att vara så osynlig som möjligt. Dock såg jag i morse att jag inte kommit undan helt. Liemannen bakom gubben i grönt på bilden längst ner till vänster. Thats moi 😉
Igår avled vår TV. Den har funnit en tillfällig bostad i soprummet innan den inom kort kommer att fraktas till den plats där den kommer att få tillbringa den sista vilan. Det var min farmors gamla TV och den var minst femton år gammal.. kanske tjugo till och med.. jag tror faktiskt att den var närmare tjugo. Det är en ansenlig ålder för en TV i dessa dagar då till och med TV-apparater som fortfarande har ett värdigt liv transporteras bort från sina hem helt oförstående för att aningslöst, tillsammas med sina gelikar, tyna bort bland elekroniksoporna.
Ok.
För att familjen skulle slippa bli ansvariga för kommunens avlagda gamla tjockTVapparaters fortlevnad beslutades att Andersson skulle flytta in tillsammans med Persson och Jeppsson. (Det slog mig för en sekund att det skulle ha varit skönt ifall Andersson varit en levande person. En tredje förälder eller någon assistent som kunde hjälpa oss att upprätthålla vardagen här hemma. Hade varit skönt..) Andersson pryder numera en stooor del av vårt vardagsrum. Tack för det Jultomten (var det någon som såg honom då han susade förbi här utanför..?)!
Version 2.o. Sprutad och klar. MOT SVINIFLUENSAN. Moahahahahaaa…
Vet inte om jag ska börja med att gnälla över att vår TV nu verkar ha lagt av för gott. Fy. Eller om jag ska ojja mig lite över den ytterst märkliga AB-bloggen vilken närmast verkar likna en subkultur. Inget ont om dem som bloggar där. Alls! Men det verkar som att många av bloggarna (som i personerna som skriver blogg) där har.. hm.. olika relationer till varandra.. eller hur man ska uttrycka det 😉 Om man har lite flinka fingar och erfarenhet av blogg kan man ganska lätt klicka sig fram till ett drama som är lite roande att följa. (Men schhh.. säg inte jag har sagt något.. 😉 )
Naerå.. vi tar historien om flunsasprutan istället. Och jag är ganska uttråkad över att jag inte hade kameran med mig i morse för det hade varit kul att illustrera detta inlägg med lite bilder.
Vis av erfarenheten hade jag ju bestämt mig för attt jag skulle vara först i kön. Alltså den kö som jag misstänkte skulle bildas utanför den där baracken utanför Katastrofmedicinskt Centrum första dagen de hade vaccination av oss vanliga dödliga (ja.. de av oss som inte lyckats snylta sig till en spruta tidigare). Först hade jag tänkt att jag skulle ställa upp ett tält utanför vilket jag skulle tillbringat natten i, så att jag säkert skulle lyckas vara först men det var lite för mycket sten på parkeringen utanför, tillåmä för en hårdkokt typ som jag.
Jag kanske hade kunnat vara först också om det inte hade varit för att morsan körde fel då vi skulle åka dit 👿 Vi hade ändå varit och rekat igår var vi skulle åka någonstans 😈 Men vi lyckades vara topp tio i alla fall Det var några gamlingar som hade asat sig dit tidigare och de var där för att de trodde att de skulle öppna klockan åtta. Vi hade fullt sjå att värja oss mot alla TV- och tidningsreportrar som ville att vi som stod där först i kön skulle ställa upp på diverse intervjuer och bilder. Dock tror jag att man (ja..) kommer att synas både på TV och Corren trots att jag drog upp min svarta jackluva över öronen. Morsan och jag hade ju laddat upp med fika så vi blev ju genast hett byte då det kom fram. Särskilt för correngubbarna som hade farit upp till US på ett tips om att det satt folk i brassestolar utanför ingång 47 och väntade, men inte hunnit dit innan de stackars brassarna fått komma innanför dörren och vänta.
Efter att ha väntat i en timme och trekvart fick vi komma in och ta sprutan till sist. Vid denna tidpunkt ringlade sig kön.. ja.. den var flera hundra meter i en lång slingerkringla 😀 Just när dörren skulle öppnas och de första tjugo skulle släppas in svänger en färdtjänsttaxi upp precis brevid oss och en mycket gammal dam med rollator kliver ut och glider förbi hela kön. Självklart! Asså.. men man undrar ju hur många gånger under dagen detta skakomma att inträffa. Haha.. tänk framåt lunch när folk börjar var trötta och hungriga och den alternativa rollatorkön ringlar sig brevid den ordinarie. Då kommer det att vara tur att det fanns väktare där 😉
Vi kom knappt ut från parkeringsplatsen då vi skulle därifrån. Många i kön kastade onda ögat på oss som redan kommit ut på andra sidan (kanske skulle poliserna ha ordnat eskort åt oss i stället för att bara smyga förbi och tjuvkolla 😉 ). Det var en mycket trevlig morgon faktiskt. Gott fika och trevliga gubbar och tanter 🙂 Folkfest!! Nöff, nöff..
..och här skulle jag vilja göra en liten analys. Jag brukar ju inte analysera mig själv längre allls. När man var yngre (läs: innan barnen kom) så ver det ju det man gjorde mest 😉 Men i alla fall. Jag fick ju ändå vänta i en timme och tre kvart innan jag fick komma in i den där jäkla baracken. Om jag hade ställt mig i kön vid ett lite (för det hade räckt med ganska lite) senare tillfälle så skulle jag ju också, åtmistone om jag ställt mig där vid en specifik tidpunkt, fått vänta exakt lika länge. Men jag vet att jag hade gått därifrån och varit bra mycket surare och mer uttråkad än vad jag var när jag stegade ut därifrån klockan 10.08 i förmiddags som nummer ett i raden av dem som lämnade byggnaden (det lyckades jag i alla fall med :mrgreen:). Här kan man fråga sig varför. Och mitt eget högst personliga 😉 svar är att det handlar om KONTROLL och FÖRVÄNTNINGAR. Jag visste att jag skulle få vänta just den tid jag också fick vänta och jag fick vaccin vilket jag hade förväntat mig att få. Därmed var jag nöjd. Och kunde ta mitt kontrollbehov och återvända till min ordinarie sysselsättning efter denna upplevelse av ett historiskt tillfälle 😉
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt
Hemma med Diddan idag också men han är bättre idag. Morsan kommer å hämtar honom snart så jag kan få jobba lite.
Är det nån som känner igen denna figur? Eller snarare har en aning om vem som döljer sig under allt lödder 🙂
Den här mannen borde få det hett om öronen. I bland kommer de lite lätt undan kan tyckas. Men, men.. what goes around comes around 😉
I Danmark har man försökt påverka folkhälsan genom att uppmuntra ett minskat drickande av läsk och juice. Det tyckte inte det stora multinationella drickaföretaget var bra så det såg till att sätta käppar i hjulet för kampanjen. För det är ju så nyttigt med läsk 😈
Skrattar bäst som skrattar sist sannolikt inte på grund av fantombilden. Men ibland ska man ha tur också.
Doktor Åsa ångrar sin karriärstrategi. Vad ska man säga om det. Som man bäddar får man ligga. Eller så..
Och sedan var det det här med svinis då. Detta handlar iofs om Sthlm men det är ju typ samma visa här också. Nu har man inte mycket tillbaka för att man har varit en god medborgare och väntat på sin tur. Med lite flyt kanske man kan få sin spruta före midsommar. Dock verkar riskgruppernas bristande intresse att gå och vaccinera sig i början av perioden bidragit till att sjukvården vaccinerat lite vem som helst. Och det är väl bättre än att slänga en massa doser. Så det må väl va så då..
Avslutar med att konstatera att man ska vara glad att man inte köpt ett Älvsbyhus. Även här.
Han sitter här brevid nu 🙂
Han har hållit mig vaken ett par nätter då han har haft ganska tråkig krupp, och i natt var han så varm att man hade kunnat steka ägg på honom. I morse fick farsan hämta Ossian och köra honom till dagmamman för Didrik var så trälig. Men vips så vaknade han till och bjöd på ett litet leende (nja.. inte riktigt ‘vips’ men ett par timmar senare i alla fall 🙂 )
Det är knappt man ser att det är han..
Filed under: Allmänt
På TV berättar sångaren i ett av Sveriges hetaste rockband om hur han försökte ta livet av sig för några år sedan.
Jag ser reklamfilm för välgörenhetsorganisationer, som visar bebisar med smala armar och ben.
Jag läser bloggar skrivna av mammor som har diagnostiserats med cancer.
Varför?
Lottas Dagbok 