Filed under: Allmänt, Böcker, Bilder, frallorna, fransk bulldog, funderingar, hundarna, Husdjur, Jobb och plugg, personligt, poesi
Det kommer att gå bra sa dom.
Boken lilla på hyllan där! Säg vem som smartast i världen är.
Är orsak och verkan som slutsats och premiss? Är skuggor på väggen den verklighet som är? Finns kunskap i känsla eller kanske förnuft?
Om svar på allt finns är det ingen som vet.
I morgon är en annan dag. Då är allt över.
Filed under: Allmänt, Böcker, Bilder, Bulldog, Familj, Fest och kalas, fransk bulldog, Hälsa, personligt
Jag minns det som igår. ”Kom ihåg var du hörde det först.. världen kommer aldrig att bli sig lik igen.” Det måste ha varit någon gång i början av mars 2020. Jag satt i bilen på väg för att köpa mjölk och jag kommer ihåg vem jag sade det till i luren.
Under ett par månader hade jag hört Anton (som just fyllt arton då) referera redan refererade nyheter från Kina och USA och guvetöverallt. Först framstod han som någon tokig spågubbe men på något smålurigt sätt gick det att skapa mening i det han sa.
I teven stod statsepidemiolog AT och talade om för oss hur vi skulle vara. ”Ingen fara”. I bland satt epidemiexperten BO där. Han tyckte tvärt om ”men strunt samma vad vi gör nu för det är redan för sent”. Jag trodde på BO då. Tänkte att det var så underligt att de tog så lugnt med åtgärder och restriktioner. Tycker fortfarande så. Men det var ju då.
Något slut finns det inte. Det fanns nog de som visste det redan då. Det är det där med hur en stat möter sitt folk. Det finns ju enstaka med angenäma huvudbonader som tänker att svenska staten använder olika medel för att kontrollera och styra oss här. Typ med vaccinering. Det tycker jag verkar lite knasigt och knappast troligt. Nä.. men just då i början av coronavirusets framfart då de var så lugna då de stod där i rutan. ”Ingen fara”. Vem vet.. kanske fanns en analys där. Vad skapar minst kaos? Att vi säger som det är eller att vi kör på ”ingen fara”?
”Alla vet att pest har ett sätt att återkomma i världen, men på något sätt har vi svårt att tro på sådant som kollapsar på våra huvuden från en blå himmel. Det har varit lika många plågor som krig i historien, men ändå alltid plågor och krig överraskar människor lika. ” ~ AC 1947
Filed under: Allmänt, Barnen, Böcker, Bilder, Familj, iPhone, personligt, shopping
På bilden: Didrik har inte ont i huvudet.
Ett av de mest lästa och i särklass mest kommenterade inläggen här i bloggen är skrivet någon gång under sommaren 2008. Då var jag höggravid med magen full av ungen på bilden ovanför. (Pallar inte leta på inlägget nu men om man vill läsa så kan man googla på ögonmigrän så kommer det upp.)
Jag skrev det efter att ett auramigränanfall just nästan skrämt livet ur mig. Med flimmer och snurrande färgglada blixtmönster och enögda gubbar i teven trodde jag att jag fått en hjärnblödning. Minst.
Sedan dess har det bara hänt en gång till ganska exakt ett år senare då vi var i Luleå för att hälsa på vänner. Då fick jag, till skillnad från första gången, lite ont i huvudet också.
Sedan har åren gått. Drygt fyra närmare bestämt. Jag har haft sådan där diffus huvudvärk på ena sidan ibland och mått lite illa men jag har ändå inte kunnat säga säkert att det varit migrän. Vid ett tillfälle höll det på från och till i en hel vecka. Men jag har inte haft några blixtar och myrornas krig.
Förrän idag på förmiddagen.
Låg i soffan då en vit fläck dök upp och täckte synfältet på ena sidan. Man kan ju bli bländad ibland och det är exakt samma känsla men då försvinner ju den där fläcken efter en stund. Det gjorde den inte idag. Det tog sin halvtimme med snurrblixtar och enögd Didrik men eftersom jag visste vad det var så var det inte så otäckt (som det egentligen är!).
Efteråt fick jag ont in skallen. Inte så där jävligt som jag vet att det kan vara (hade medicin) men tillräckligt för att ligga i soffan i ett par timmar. Kändes som att näsan höll på att trilla av. Väldigt märkligt.
Sjukt trött är jag så jag har mest vilat idag faktiskt. Var tvungen att åka till Maxi för att jag var väldigt sugen på en specifik sak då det blev lite bättre i huvudet. Nu såhär efteråt känner jag att den resan kanske var lite överflödig. Men, men..
Funderar lite på varför det här händer just nu.. då det inte hänt på så länge. Tolkar in en del i det faktiskt. Fast det kan ju vara en slump också. Det är sådant man inte vet.
Ikväll har vi en nattgäst och och i morgon börjar en vecka då jag ska rodda med allt själv här hemma. Konferens på en ö utanför Syriens kust och vi hoppas att Obama håller i bomberna i någon vecka till. Krig är otäckt.
Jag vet att det inte skrivs mycket här just nu. Håller liv i bloggen tills lusten kommer. Den brukar göra det.
Livet ser annars ut som det för det mesta gör. Träningar, skola, jobb, något föräldramöte, lite turbulens här och var, någon snuva, en korv med bröd, överkokta makaroner, blonderat hår som faller av, avlusning, bråk om vems tur det är att tömma kattlådan, smulor i soffan och en bok om ACT som ska göra livet lättare.
Återkommer. Med all säkerhet.
– Posted using BlogPress from my iPhone
På bilden: Av Lasse Anrell och Mati Lepp.
Väldigt rolig på sina ställen. Läs den!
– Posted using BlogPress from my iPhone
På bilden: Ossian.
På bilden: Ossians omdöme.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, Barnen, Böcker, Bilder, Familj, Fest och kalas, ful blir snygg, iPhone, Jobb och plugg, personligt, sport
På bilden: Sculls.
Onsdagskväll.
Är i Ljungsbro eftersom Anton ska träna ishockey. Numera brukar vi samköra med en annan familj så det är inte så ofta jag sitter här och väntar nu för tiden. Dock är kompisen sjuk idag så jag fick köra hit.
Hade jag vetat i morse att jag skulle sitta här så skulle jag ha tagit med mig Grey hit. Jag vill som sagt bli av med honom. Han har varit en riktigt seg typ måste jag säga. Men klar snart.
Jag är ganska trött idag. Sover dåligt. Vänder. Vrider. Funderar. Återkommer om detta hoppas jag.
Nu är det dags att ta tag i träningen. Har bokat pass på fredag. Nu börjar projekt ”anti blobb”.
Har känt mig en aning irriterad ett par dagar. Kan inte riktigt sätta fingret på varför. Men att mitt hår känns kycklinggult kan vara en orsak. Att jag är blobbish kan vara en. Sedan är det det där tredje som jag som sagt förhoppningsvis återkommer till.
Nu ska jag strax gå ut och kolla lite på Antons träning. Sedan hem och sova lite.
Veckorna går ganska fort nu. Det är skönt. Snart vår.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, Barnen, Böcker, Bilder, Familj, Hus och hem, husbygge, iPhone, personligt, sport, TV
På bilden: Didrik har byggt gubbar.
Tisdag.
Didrik har kommit hem efter att ha slaggat på Yrvädersvägen ett par nätter. Dagmamman har haft semester. Det fick vi också. Nu är han glad att vara hemma. Men han är nöjd med vistelsen. Idag hade han byggt snögubbar på busshållplatsen vid skolan. Vi for förbi på vägen hem och plåtade dem. Evigt liv för gubbarna.
På bilden: Jag gissar på Sverige.
Ikväll är det isbandy på tv. Inte för att jag egentligen bryr mig så mycket men slutresultatet är lite kul. 27-1. Haha. Heja Sverige.
Våra grannars hus är till salu. Hoppas att det inte kommer någon med pitbull och flyttar in. Vi vill ha trevliga grannar så kom och köp mina fina bloggläsare!
Nu ska jag tillbringa en stund med Christian Grey så att jag blir av med honom någon gång. Man måste avsluta det man påbörjat.
– Posted using BlogPress from my iPhone
På bilden: Zlatan
På bilden: Lilla My
– Posted using BlogPress from my iPhone
På bilden: Femtio nyanser av honom.
Verkar som att jag kanske är fast ändå. Erkänner att jag är skeptisk till mycket av boken ännu sålänge men har passerat sida hundra vilket tydligen ska vara en viktig milstolpe i denna bok.
Recension kommer
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, Barnen, Böcker, Bilder, bloggande, Familj, Hälsa, iPhone, Jobb och plugg, personligt, Resor och utflykter, sport, TV
Ok. Aktiv helg trots att inte mycket var inbokat.
Ganska lugnt igår. Anton och Fredrik var på fotbollsträning och jag passade på att beställa en massa foton som barnen tagit i skolan och hos dagmamman. Tyckte det var på tiden.
På eftermiddagen drog vi iväg och kollade in slussarna och stranden i Berg. Mest för att ha något att göra. På kvällen grillades det hamburgare här som var jättegoda.
Istället för att glo på film med Anton och Fredrik så spelade jag Rumble och Wordfeud hela kvällen. Blev fullkomligt dränkt i spelförfrågningar efter en liten hint på fejjan. Jättekul 🙂
Hittade även en kul app med den tråkiga men pedagogiska Dora. Didrik spelade memory och lade pussel för glatta livet. Vi slogs om min iPhone tills han somnade. Spelet rekommenderas varmt till alla iPhoneägande treåringsföräldrar.
Idag har vi varit vid skottrampen vid CC och barnen har skjutit puckar.
Anton är överlägen. Wilmer behöver öva. Ossian skjuter bra för sin ålder. Didrik.. hmm.
Vi käkade på mackdonnals innan vi drog till amerikanerna och lekte och drack kaffe. Vi upptäckte att Didrik hade feber och kom på att Wilmer inte hade fotbollsskor till träningen senare.
Vi körde och köpte skor och en longbord till Anton.
Nu kan han åka longboard med bästisen. Lyckan är gjord.
Både Ossian och Wilmer har spelat fotboll under eftermiddagen. Jag har farit hit och dit och lämnat och hämtat och pumpat bildäck och glömt min mobiltelefon som jag har åkt och hämtat och… så vidare.
Didrik mår inte så bra. Han hostar kruppigt och rossligt om vartannat. Förut hade han över förtio i feber men paracetamol biter bra. Hoppas att det inte blir långvarigt bara.
Vill även rannsaka mig själv lite ikväll. För ett par år sedan jobbade jag ganska hårt på att den här bloggen inte skulle bli som En Kossas Dagbok (barnboken kanske känns till?). Just nu ligger jag tyvärr ganska nära det läget. Jag förstår att det kanske inte är så roligt att läsa här längre men jag försöker att hålla liv i bloggen för egen skull i alla fall. Om någon vill läsa så är det en bonus. Alla är välkomna. Kanske kan det bli roligare så småningom.
Nu ska jag sova för i morgon ska jag jobba.
God natt!
– Posted using BlogPress from my iPhone
Nu är det härdsmältor också. Häromdagen var det tsunamivågen.
Jag är lite nyfiken på hur folk pratar med sina barn om de här sakerna. Barn som blivit lite större som man inte kan hindra från att titta på teve och läsa på löpsedlarna.
Jag kan helt ärligt säga att jag inte har hundra procent koll på vad som händer vid en härdsmälta. Ej heller i detalj på vilket sätt en härdsmälta i Japan kan påverkas oss i Sverige. Kan någon ens veta det?
Så dels ska man ha svaren på frågorna och sedan ska man lägga fram svaren på ett så bra sätt som möjligt. Jag tycker faktiskt att det är ganska svårt. I vissa fall ska man nog även vara uppmärksam på att det inte kommer frågor från barnen. Att vara tyst kan ju också vara en reaktion.
Hur gör ni andra?
Jag tävlar om en bok – Utanmyr av Sofia Nordin
Tävla du med! Gå in på trebarnsmammans blogg 🙂
Filed under: Allmänt, Böcker, Bilder, Familj, Husdjur, personligt, Resor och utflykter
.. eller Rikard. Jag är inte riktigt säker på vem av dem det är som har lämnat jordelivet. Eller vad den som lämnat jordelivet egentligen heter. Rättare sagt.
Vi är i Kränge. Familjen som bor här i huset är i Tunisien. De har varit borta en vecka och deras hus har haft annan vakt. Nu var det vår tur att ta över stafettpinnen. Vi ska hänga här och bada lite i poolen och sköta alla familjens husdjur (utom hunden som också är bortrest).
När vi kom hit var det bara en av Dennis och Rikard som var ute och sjöng. Jag serverade dem lite gurka och tänkte att den andre skulle komma ut efter en liten stund. Det gjorde den inte. Jag försökte kolla in i de två husen som de har i buren. Först såg jag inget och tänkte att den kanske hade rymt. Sedan såg jag att den andre låg där inne i ett av husen en konstig ställning. Ett bakben ryckte lite. Jag väntade en liten stund innan jag lyfte på huset. Då fattade jag att någon var väldigt fel med den där Dennis (eller Rikard).
Jag försökte ‘mata’ den med vattenflaskan och klappade den lite men den var inte intresserad av att dricka. Inte av att äta heller för all del trots att jag serverade både gurka och pellets i liggande ställning. Jag puttade lite på den och den fladdrade lite med benen. Förstod att den var påväg att dö för den var liksom.. ja.. jag vet inte.. den andades väldigt ytligt och sällan.
Jag tänkte att det inte var mycket jag kunde göra för den annat än att lägga den på den torra sidan av buren. Så det gjorde jag. Den låg fortfarande kvar i samma konstiga ställning. Dock var ögat klart och fint och pälsen var blank så den hade nog inte varit sjuk någon längre tid. Jag kollade till den emellanåt och klappade den på sidan. Den verkade inte vara stressad eller direkt lida eller så. Mer som att den sakta höll på att somna in.
Vilket den också gjorde.
Efter att vi varit ute på en liten promenad i området kunde googledoktor Lotta dödförklara det lilla marsvinet kl. 17.26 för att sedan transportera honom till frysen för väntan på den sista vilan. Jag vände på den lilla musen innan jag plastade in den i plastpåsar från Willys och Ö&B, för att försöka utröna vad som kan ha gått fel. Pälsen på sidan som legat nedåt var fin så den har nog inte legat så länge på den sidan. Diagnos okänd alltså.
Mycket ledsamt. Värst är det nog för Rikard (eller Dennis) som är ensam i buren nu. Så länge Dennis (eller Rikard) var kvar så sprang den omkring och sjöng oroligt. När jag avlägsnade liket blev den tyst och har så varit sedan dess.
Marsvinshimlen kan säkert vara ett härligt ställe för Dennis (eller Rikard).
Lottas Dagbok 