”November 2013.
Ed Sheeran sjunger I see fire. Jag får låten skickad till mig i ett meddelande först. Sitter i bilen på morgonen före jobbet och lyssnar på den för första gången. Inuti mig är någonting på väg att hända. Något stort som inte går att stoppa.
If this is to end in fire
Then we should all burn together
Watch the falmes climb high into the night
Calling out for the rope sent by and we will
Watch the flames burn on and on the mountain side
Metaforiskt. Jag förstår men vill inte förstå. Resan har börjat. Inne i min kropp pågår ett krig.
Eftermiddag samma dag. Hänger med en vän någon timme efter jobbet och en gitarr kommer fram. Tonerna kommer. Mitt inre skriker.. SLUTA! Jag viskar.. sluta..
”Varför? Det är en fin låt”
”Jag vill inte höra den”
”Men varför.. jag förstår inte”
”Den gör ont.. bara sluta..”
Det blir tyst i rummet.
Det brinner. Jag vill. Jag vill inte. Jag vill..”
(Isabell Alfredsson, 2017)
På bilden. Jag i november 2013.
Lottas Dagbok 