Någon sorts HR-människa med examen i ekonomisk styrning. Bor med tonåringar och två batpigs i ett dåligt samvete av trä ett par kilometer från centrum i en liten stad.
Om stället
Här är det blandat. Bara så man vet. Det hänvisas från alla möjliga håll också.
Didrik växer och blir större. Bilden ovan är tagen nu på morgonkvisten då Wilmer och pappan har åkt på hockeyträning i Ljungsbro. Ossian, som också brukar vara med, fick stanna hemma idag. Anledningen är att han hade ett rejält anfall av falsk krupp inatt. Han hade ganska kraftiga kruppanfall då han var mindre men nu var det bra länge sedan. I natt vaknade vi dock av små ‘hundgläfs’ runt tvåtiden. Men det var inte särskilt dramatiskt. Jag tycker att det bästa är att skapa lugn så gott det går eftersom gråt och rädsla förvärrar. Alla våra ungar har haft kruppanfall men Ossians är lite speciella. I vanliga fall brukar det ju rossla mest vid inandning men Ossian rosslar ordentligt både vid in-och utandning. Nu på morgonen är han mest hes.
Igår var jag ledig med Didrik och Ossian. Egentligen skulle de har varit på fredagsdagiset men det går så mycket sjukdomar nu och jag hade en hel del att göra i det katastrofalt röriga nya lägenhetshemmet så.. Till lunch lagade jag mat. Alla som känner mig vet att detta inte vill säga lite 😉 Kyckling (iofs färdiggrillad från affären) och ris med wookade grönsaker (nåja) och jordnötssås (ja.. på burk). det roliga var att barnen tyckte att det var jättegott. det brukar de inte tycka då jag lagar mat. Ossian ropade att ‘köttet var ju jättegott’. Tack för det Tempo Tallen 😉 Hela dagen jobbade jag sedan med diverse hemsysslor.
På bilden: En till kille som växer. En nybliven mobiltelefonägare. En söt och grym sådan. Vid tilfället på väg på pyamasparty i sin nya födelsedagspyamas som kom på posten från farmor och gammelmormor. Tack säger Wilmer!
Fredrik och jag var ute och åt på indisk restaurang här i staden igår kväll. Restaurang Yogi. Med oss hade vi Fredriks forskarkollega Tamer Amin som kommer från Beirut. Jag gillar verkligen inte att prata engelska. Jag tycker att det får mig att låta korkad. Jag tycker inte om när man har en massa saker att säga men inte kan uttrycka lika bra som på svenska. Jag har dessutom blivit jättedålig på engelska nu när jag inte använt språket så mycket de senaste åren. Jag förstår allt såklart men jag tycker själv att jag är usel på att prata. Dock var Tamer Amin en trevlig prick som gillade indisk mat. Själv tyckte jag att det var gott. MEN STARKT!! Mormor vaktade barnen under tiden. Anton var inte helnöjd då han missa de ett disco som han tydligen hade velat gå på. Men, men.. hur många blivande nioåringar har haft en libanesisk forskare som åskådare på sin hockeyträning. Anton har 😉 vet inte om det hjälpte mot discosorgen dock.
Idag blir det lite hemma fix. Till en början i allafall. Sedan får vi se..
Ovanstående klipp har knappast gått någon förbi. Kanske inte likt mig att lägga ut något som berör annans privatliv men igår hörde jag en intervju med båda dessa människor. De verkade inte helt missnöjda med uppmärksamheten och hade inga planer på att plocka bort klippet från tuben så jag hjälper till att sprida det då
Egentligen har jag inte mycket att säga om det annat än att.. jag tycker att det är så himla kul 😈
..igen. Han var där för ett par veckor sedan. Han har ju sina problemtänder. Därav tandlös fram i överkäken. Nu var det två små hål som blivit som man beslutat sig för att laga. Det gick jättebra och han var fantastiskt modig. Han lånade ett par neongröna solbrillor, lutade sig tillbaka i stolen och var tyst och duktig i en halvtimme medan tandläkaren skrapade och fyllde lite. Sedan gick han hem med en ring med blå pärla på sitt finger och en blå glittrande krokodil i fickan 🙂 I kväll hade tandfen varit hemma hos oss med en radiostyrd bil inslagen i ett fint paket.
Vi har slitit i två veckor nu. Mest jag och mamma. Pappa har också hjälpt till lite. Och Fredrik. Nu är vi ute. Och de andra är inne. Det har inte gått helt smärtfritt. Det ska gudarna veta. Mer om detta på andra sidan senare.
Förra veckan hände något. Mitt i allt slit blev livet ännu lite bökigare för ett par dagar. Nu är det bra igen. Mer om detta på andra sidan senare.
I helgen ver det hockeycup i Ljungsbro. Anordnat av LHC TKHS 03. Det blev väldigt lyckat. Tyvärr glömde jag kameran.
..och flyttad. Med superbra flytthjälp. Tack igen ❤ Har dock mobilt bredband nu vilket känns som något av ett nerköp. Men det får duga följande månader.
Jag har så jäkla mycket att göra så jag hinner inte skriva här så mycket just nu. Men ett litet sammandrag kommer nedan.
Förra helgen gick huvudflyttlasset till en ny adress på samma gata fast en hyreslägenhet på tredje våningen. Stor och fin och helt ok. Kvar på gamla stället blev dock hela vinden och en annan massa skit som jag håller på att gå igenom nu. Har gjort diverse fynd 😉
Förra veckan var det skolinnebandy. Antons lag vann precis som de gjort alla gånger de deltagit utom en (då en jättebra spelare var på semester i Thailand så då kom de tvåa). Wilmers lag gick till kvartsfinal med Wilmer som målvakt. Han var jätteduktig.
En vinnare kollar sin facebooksida
Hälsostatusen i familjen är ok. Wilmer hade någon fnurra på tråden veckan före flytten och ett par dagar efter. Ont i magen i ca en vecka och lite andra symptom. Ingen annan smittad dock. Själv har jag haft en rejäl förkylning med ont i halsen, ögoninflammation och ingen röst.
I lördags började Anton och Wilmer på bandy vid Stångebro. Sportstatusen för övrigt är hockey. Typ hela tiden. Hockeyn framför allt. Kan bli lite jobbigt ibland.
Huset växer och frodas. Verkar bli bra. Ska ta med kameran dit så blir det lite bilder här snart.
På lördag ska vi lämna nycklarna till dem som ska flytta in i vårt radhus. Det känns både skönt och lite jobbigt. Jobbigt nu innan men jag vet att det kommer att bli bra sedan. Fram till dess sliter jag vidare med mina lådor.
I förrgår klippte jag håret på Ozzy. Det var nödvändigt. Minst sagt. Tyvärr var saxen förskräckligt skämd. Jag upptäckte det först efter att jag börjat klippa. Jobbigt.