Filed under: Allmänt
På bilden: sommarblomman
Blomman. Jag tror den har varit med på bild här förut. Den har börjat blomma nu igen trots att det är höst.
Egentligen är det två blommor som lever tillsammans. Det är kärlekspelargoner så det kanske är därför de blommar. Alltså för att de är glada att de får vara tillsammans i krukan. Så härligt och problemfritt står de bara där och blommar i oktober. Kärlek är viktigt. Det är viktigt att man får vara med den man tycker om annars slokar man och torkar. Grattis till blommorna!
Idag klappar jag mig själv på axeln. Då jag såg att blomman var igång i oktober så tänkte mitt vidskepliga jag att det betyder något med klarröda blommor i oktober. Och så var det kanske. Jag somnar gott ikväll. Kommer sannerligen att få anledning att återkomma till det.
”Juli 2008
Hon simmar. Simmar. Andas. Simmar. Hon kämpar för att hålla sitt tunga huvud så pass långt ovanför vattenytan att näsan hon kan dra in det syre hon behöver för att orka fortsätta en bit till. Hon vet att hon måste. Det går inte att sluta simma nu för då kommer hon att drunkna. Det är ett faktum. Av egen kraft håller hon sig uppe. Simtag. Simtag. Simtag. Regn slår mot vattenytan och som småspik mot hennes ansikte. Vassa små droppar. Hennes långa mörka hår följer henne som ett mjukt sjögräs vid vattenytan. Hon tänker på livbojen. Hon hoppas att den ska komma flytande en dag. Hon tänker att då ska hon hugga tag i den och låta den bära henne mot trygghet och vila. Tills dess kämpar hon vidare. Vidare och vidare.”
(Isabell Alfredsson, 2017)
Lottas Dagbok 