”Juni 2013.
Hon springer. I den lilla, korta jeanskjolen springer hon i sina klackskor över den grusiga asfalten. Fan. Nu går de sönder.. men skit samma. Det är värt ett par trasiga klackar. En liten extra minut att vinna är värt det.
Hon hittar in. In i den kyffiga musikstudion. Ett trumset bara och inget mer. I en hörna står den slitna skinnsoffan och skäms.
Han är där inne. Hon ser honom först. Han har en blå t-shirt på sig med bokstäver i olika färger på magen och bröstet. Hon har inte sett den förut. De har ju å andra sidan inte träffats så många gånger heller.
Musiken startar. Håll om mig. Petter. Början på allt.
Han håller om henne. Hon håller om honom. Länge står de där och håller om varandra. ‘En sådan skulle man ha på kvällen varje dag då man kommer hem från jobbet’. ‘Ja’ tänker hon. Hon vet att det är början på allt. Början på allt.
Han håller henne. Hon släpper honom. Lite. Längre. In. Släpper taget. Lite. Lite mer.
Början. På. Allt.”
(Isabell Alfredsson, 2017)
På bilden: Juni 2013
Didrik nio.
Idag fyller du år igen lille vän. Min aktiva kreativa unge som jag älskar högre än livet. Det var tur att du kom.
Som en solstråle mellan molnen tittade du ut i den tidiga femteseptembermorgonen 2008. Du har satt guldkant på mina dagar sedan dess.
Du är yngre än den här bloggen så om du skulle vilja någon gång så kan du gå in och läsa om dramatiken med ditt hjärta som var då du föddes. Finns i arkivet under september 2008.
Grattis Didden❤
Lottas Dagbok 