Lottas Dagbok


När man har ont i örat och ont i benen och inte vill äta
29 augusti 2021, 19:35
Filed under: Allmänt, Bilder, Bulldog, Familj, frallorna, fransk bulldog, Hälsa, hundarna, Husdjur, personligt

Då är man ledsen. Walter är det just nu. Och jag.

Han vill inte gå alls och det verkar som att han har ont i tassarna. Jag har klämt på ryggen och knäna och överallt men han reagerar bara när jag tar på tassarna. Om det inte är bättre inom mycket kort så blir det veterinären.

Den som läser som har husdjur förstår precis. Så enkelt.



Tigern fyller elva år i dag
25 augusti 2021, 20:53
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, frallorna, hundarna, Husdjur, Kissen, personligt

Detta lilla djuret. Laban.

Jag hittade honom en morgon i augusti 2010. Nyfödd, bortstött, blöt, kall och hungrig. I många veckor fick han mat varje timme och värme från en petflaska med varmvatten i. Han bodde i en miniliten kylväska från Kronfågel. Veckorna gick och han blev till sist en riktig katt som är stor.

2017 rymde han och blev kändis i staden. Grannens fina hund som inte längre finns hittade honom i sista minuten. Vi fick veta att han har en allvarlig katthjärtsjukdom. Ett halvt hjärta typ. Sedan dess lever han visst på övertid. I fyra år har han gjort det.

Han lever sitt bästa liv sedan frallorna flyttade in här. Han missar inte en möjlighet att tjoa upp dem även om det är mitt i natten. De hade kunnat sluka honom hel om de velat men det kommer inte att ske. Det är tuff kärlek.

Han är fin. Han är vår. Det är så enkelt. Han är elva år idag. Sju liv kvar. Grattis kissen.



Ibland då en dörr slår upp måste man stänga en annan

Har vänt och vridit på det här inlägget under hela semestern.

Idag är det söndag 0813. Min sista semesterdag och även min sista anställningsdag på mitt nuvarande jobb. Imorgon går jag vidare till en ny stor utmaning som känns så spännande! Återkommer till det.

Jag skrev ett inlägg för någon månad sedan där jag berörde lite av det jag har jobbat med sedan januari i år. Jag har jobbat som arbetsmarknadskonsult med matchning av arbetssökande. 1000 coachsamtal under den tiden. Jobbet har inneburit att jag fått följa kandidater gå igenom vårt program. Det har varit fantastiskt roligt och emellanåt väldigt jobbigt såklart. Att jobba med arbetssökande är att få följa människor både i deras ljus och i deras mörker. Det innebär att jag måste finnas där och vara professionell och ansvarsfull både då jag befinner mig i mitt eget ljus och i mitt eget mörker. Att vara slug och tänka smart då en arbetssökande som gått igenom femtioelva vändor av arbetsmarknadspolitiska åtgärder med all rätt ger utlopp för sin frustration. På mig. Då gäller det att lyssna och bygga relation. Att investera.

Vi har bara jobbat på distans under den tid som jag varit i tjänst. Arbetsförmedlingen som är uppdragsgivare har bestämt att det ska vara så fram till årsskiftet. Jag har suttit hemma i mitt vardagsrum med telefonen på örat sex timmar om dagen. Någon timme före och någon timme efter för att sköta nödvändig administration. Just den biten har varit ganska tung. Jag är ju inte precis ensam i huset på eftermiddagarna. Mina förstående kandidater har skrattat lite och tyckt att det varit ganska härligt att det pågår ett liv i bakgrunden. Även när någon har gapat över att varmvattnet varit slut i duschen.

Det bästa har varit då någon kandidat fått jobb efter att ha kämpat länge. Det är dessa tillfällen som ligger på plussidan på kontot. Då någon valt att söka utbildning efter att ha funderat ett tag eller testat något helt nytt område att jobba med. Det har varit fint. De flesta kandidater har varit lyhörda och tagit till sig av det vi resonerat om i samtalen och det har varit roligt att se då det givit resultat.

Den utmaning som utvecklat mig mest i det här jobbet är att jag fått hålla digitala föreläsningar för hundratals personer. Det är något som jag aldrig skulle ha tagit på mig att göra frivilligt men tack vare min chefs sköna stil så fick jag aldrig möjlighet att säga nej och samtidigt bevara min värdighet. Jag är så tacksam för det!

Kollegorna. Jag har ju fått möjlighet att träffa en del men inte alla. Det coronaskumma livet vi haft det senaste året och ett halvt har liksom gjort det. Det är ett härligt gäng som jag inte känner att jag är färdig med alls. Så det så. De har all anledning att hålla huvudet högt. Under den tiden jag jobbat har vi varit bäst! De kommer att fortsätta att vara lika bra utan mig.

Det finns ju alltid en eller några anledningar till att man väljer att röra på sig. Nu öppnades en möjlighet för mig som kändes så spännande, rolig, utvecklande.. och som ett steg i rätt riktning för mig. Det kom snabbare än jag hade tänkt men sådant kan man inte alltid råda över. Så är det.

Mitt nya ställe är en yrkeshögskola. Börjar imorgon.

Återkommer!



I Säfsen kan man åka skidor på sommaren
12 augusti 2021, 23:03
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Resor och utflykter, video

Didde är på SnowCamp.

Förra veckan hoppade han från tian i Motala. Nu hoppar han i backen i Säfsen.

Imorgon ska vi dra och hämta’n.



Once upon a happy time
09 augusti 2021, 15:57
Filed under: Allmänt, Bilder, iPhone, personligt

30 mars 2019. Före Verandan. Det var en supertrevlig kväll.

Jag håller på och byter telefon. Det låter såklart inte som något större projekt för en normalt fungerande person men för en samlare som jag med över 75 000 foton på hårddisken på telefonen som inte är sparade till iCloud är det ett ett litet jobb som dessutom innebär ett högst ofrivilligt gräv. Det kommer upp bilder som jag vill se för att jag blir glad av dem och bilder som jag blir både glad och lite ledsen då jag ser. Sedan finns det bilder som bara gör mig ledsen och som jag absolut inte vill se igen.

I alla fall. Ville ju dela lite av det glada här. Kanske kommer det mer. Vem vet.



Årets tia
05 augusti 2021, 22:29
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Resor och utflykter
Jack Lukas Didrik Persson


Det varma hjärtat
04 augusti 2021, 23:59
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, personligt, Resor och utflykter, sport

Det är för det mesta ett jäkla slit att vara förälder till fyra. Ensam i stan dessutom numera.

Om en månad börjar den magiska perioden som jag har vetat sedan 2008 att den skulle komma. Fyra tonåringar i huset. I nästan fyra månader från att den minste fyller tretton till den äldste faller över på andra sidan tonåren.

Nåja. Ibland glimmar det till. Som idag. Alla fyra på padelbanan. Alla vann över alla. Alla var glada.

Det varma hjärtat var mitt.