Filed under: Hälsa
Nu är vi hemma från en trevlig vintersemester i Hassela. Klockan är halv ett på natten och vi kom hem för en liten stund sedan. Jag har tagit massor med bilder och kommer att ladda upp ett gäng här så småningom. Troligtvis i morgon. Nu har jag något annat som jag har funderat på som jag måste stöta och blöta lite.
Förra veckan kom en `larmraport` från barnombudsmannen Lena Nyberg. `Den vanligaste anledningen till att små barn drabbas av psykiska problem är att de har en brisfällig anknytning` (till sin mamma antar jag). Vi snackar spädbarn här alltså. Jag tror att hon menade att så många som vart tredje spädbarn har en dålig anknytning till sina vårdare. HUR i hela friden är detta MÖJLIGT? ÄR det verkligen på detta viset. Barnombudsmannen satt i alla fall i alla morgonsofforna och hördes i radio och syntes i tidningarna. Hon fick sina fifteen minuters of fejm alltså. Vad menar hon då hon talar om dålig anknytning undrar jag. Då jag har läst psykologi har jag fått lära mig om två olika reaktioner på felaktig anknytning. Antingen blir barnet distanslöst till främlingar eller så blir det vansinnigt oroligt så fort det inte ”ser” mamman. Mycket kort beskrivet. Båda reaktionerna är tecken på att något är allvarligt fel. SHIT.. om var tredje bebis har sådana men. Om hennes uppgifter stämmer borde hela landet vara fullt av potentiella psykfall. VARFÖR undrar jag också.. i så fall. Vad är det för FEL på Sverige? En krönikör i Expressen skrev att barnombudsmannen inte ens har skramlat fram sina egna fakta utan har plagierat delar av en rapport som kom 1995 (!). Inte ens då kan det väl ha varit så illa..? Den rapporten skulle då (enligt Expressen) ha grundat sig på en annan rapport från 60-talet, skriven av någon som inte ens vill kännas vid de uppgifterna nu. Nu vet jag att man inte ska bry sig om vad som står i kvällstidningarna men på något sätt kändes det som en aha-upplevelse att läsa de där raderna. I alla fall tyckte barnombudsmannen att lösningen på problemet skulle vara att man erbjuder mer stöd och hjälp till nyblivna föräldrar. OK. Det låter ju jättebra… JOO.. jag menar det verkligen, det var inte ironi! Men frågan är om det är HELA lösningen på det här problemet. Tanken som slog mig i samband med detta är att i vårt land så lägger vi så stor vikt vid hjälp utifrån. Kanske sänder det ut lite fel signaler till människor. Jag menar att man hela tiden blir matad med att, så fort man har någon form av bekymmer, måste någon annan komma till ens undsättning. Då kanske tanken inte ens slår en att man kan söka styrkan i sig själv. Man litar inte på att man kan klara jobbiga grejjer på egen hand menar jag. Jag tror att det är bra att ha en förmåga att lita på sin inre styrka då man får barn. Jag tror att det bidrar till att skapa en sund anknytning till det lilla barnet. Hoppas att det är så Lena Nyberg menar. Alltså att man ska kunna få lite hjälp att hjälpa sig själv och att känna sig mer säker i rollen som förälder. Helst förberedande.. alltså innan bebisen tittar ut. Annars kanske den där helt normala osäkerheten man känner som nybliven förälder kan upplevas som jätteläskig. Ja.. om man förmedlar till mammorna och papporna att; `ja ja.. är man osäker behöver man utomstående som kommer in och hjälper till..`. I så fall skulle ju ALLA behöva hjälp.. Hon (han?) som skrev i Expressen tyckte att den borgerliga regeringen skulle ta sitt ansvar och se över nödvändigheten att överhuvudtaget ha en barnombudsman, eftersom att det var en borgerlig regering som tillsatte den från början. En barnombudsman är säkert bra tror jag. Om hon håller sig till sanningen (vilket vi låter vara osagt här). Kanske får hon oförtjänt skit av mig här, för jag vänder mig egentligen bara emot det här eviga ”hjälpandet” som vi håller på med. Hjälp är väl bra men inte om man tror att man alltid behöver den. Då blir det ett handikapp i stället.. Jag tycker att det verkar lite trist med ett samhälle där ingen tror att det är möjligt att klara av någonting själv.. Jag är helt säker på att inte alla tycker som jag i detta fallet. Säkert har jag inte tänkt på allt som vanligt. Men jag brukar ju vara lite för politisk för mitt eget bästa…
God natt!
Filed under: Resor och utflykter
Om tre timmar bär det av norrut! Lite stressad nu… Åter söndag. Ska försöka vila lite för vi ska åka klockan tre på natten. Hej!
Idag har jag varit hemma med barnen hela dagen för att vi skulle hinna packa alla väskorna till skidresan. Vi har inte packat någonting. Vi ska åka i morgon natt vid tre-tiden. Fredrik jobbar i morgon så det blir väl att packa som en tok hela dagen. Wilmer har haft lite feber idag så nu har vi haft detta viruset allihopa tror jag. Nästan `ready to go` alltså. Själv mår jag lite sådär.. men det brukar vi ju inte ta så mycket hänsyn till så det går nog bra denna gången också.
I dag fyller Ossian 13 månader. Han har blivit så stor och duktig. Han har dansat till Nordman för glatta livet här hemma idag. (Alla barnen gillar Nordman. Mina kusiner älskade också Nordman då de var små.. Undrar just varför.) När man stänger av stereon tittar han på den och fortsätter att dansa som om han ville att man skulle sätta på den igen. Jag står inte ut med att lyssna på Nordman hela dan. Där går min gräns.. eller den är för länge sedan passerad.
Fredrik har varit på konferrens idag. Det handlade om sånt där som han jobbar med.. fortbildning av lärare.. I vilket fall hade Jens Orback suttit vid hans bord och käkat lunch. I morgon skall han luncha med utbildningsminister Jan Björklund. Det är ett fasligt lunchätande på honom just nu. Det får bli diet sedan 😉 .
I kväll är det House på TV. Jag följer inte många serier nu för tiden men House är verkligen bra. De där sjukhusserierna brukar ju vara föga verklighetstrogna och mest handla om relationer. House är väl inte heller så nära verkligheten (skulle jag tro) men den handlar mer om själva ”sjukdomsfallen”, vilka är svårbotade och lite småknasiga för det mesta. Doktor House själv är en smart, dryg och kul typ. Det är en kul serie helt enkelt.
Dagens bild är min favoritbild. Den är tagen i somras. Ossian varkanske ett halvår eller något sådant. Jag lovar att det skall komma lite färskare bilder snart. Måste bara visa alla gamla favoriter först…
Nu är´ä House!
Idag har jag varit hemma med Ossian och de stora har varit hos Marita. Ossian var lite varm i morse så vi stannade hemma. Ganska skönt faktiskt. Han verkar må helt bra nu. Lite snuvig är han kanske men det är inte så farligt. Själv har jag ont i halsen men det verkar inte bli mycket värre än så den här gången. Det blir nog norrlandsresa i alla fall alltså. Osse och jag har haft en skön dag i alla fall. Han älskar att dansa till all musik han hör. Han har en helt hysterisk hund som han fått i julklapp av sin farmor. Den har massvis med olika ljud och spelar flera låtar. Man trycker den på tassarna och nosen så pratar den och spelar. Vänster framtass är lila med en åttondelsnot på. Trycker man på den så spelar hunden Huvud axlar knä och tå. Ossian vet att han ska trycka på den lila tassen om han ska få höra musik. Han spelar och dansar och spelar och dansar…
Vi har spikat upp en tavla idag också. Tre stycken svartvita foton tagna i somras inramade i en ljus träram. Ossian tyckte det var kul och gick omkring och log och pekade på den hela eftermiddagen. Sedan nitade vi upp ett stort, grönt tyg på en vägg i vardagsrummet. Jag har haft det där tyget länge utan att att veta vad jag ska göra med det. Nu har det fått en vägg.
Mamma fick hjälpa till att hämta de stora idag. I ärlighetens namn känner jag mig sliten just nu. Det räcker med att hänga lite tvätt för att jag skall känna mig helt slut. I slutet av förra veckan domnade ett ben bort så jag ramlade rakt in i en vägg med Ossian i famnen. Jag har ont i armbågarna och domnar i händerna. Jag är lika ilsken och glömsk som en dement gammal tant. Kanske beror det på att jag tror att jag är ´stålkvinnan´ som kan jobba och ha en ettåring som springer runt benen på mig under tiden. Dessutom vill Ossian bli ammad typ 7-8 gånger under natten.. ibland mer.. och då har jag inte räknat in kvällarna innan jag lagt mig för att sova. Han kan liksom inte vakna till och somna om utan min tutte i sin mun. Jag är ganska blek och smal för tillfället.. Slut på självömkan..
För kontrasternas skull kan jag berätta att Fredrik ska äta lunch med skolminister Jan Björklund på onsdag. Kul för honom. I morgon ska han på konferens på `Konsert och kongress` hela dagen. Flera stycken föreläsningar och mat mitt på dagen. Kul för honom. Det är mycket som är kul för honom just nu.
I morgon måste vi försöka börja packa till resan. Barnen skall vara lediga från Marita så jag kan vara hemma med rent samvete.
Nu är det snart dags att knoppa. Dagens bild är från i somras. Wilmer är på väg till affen för att panta flaskor.
Good night!
Anton är sjuk. Igen. Aldrig har vi lyckats trycka in så mycket sjukdom på så kort tid någonsin tidigare. Hela vintern har infektionerna avlöst varandra i ett ruskigt tempo. Feber, hosta, snuva, feber, hosta, snuva… Nu ligger han i vår säng och tittar på barnprogram på TV. Hoppas att våren som har börjat visa sig så smått kommer att råda bot på detta `sjukeriet´ för det börjar bli aningens tröttsamt. Hoppas också att övriga familjen klarar sig från detta virus för det är ju meningen att vi ska till norrland och åka skidor nu i veckan. Om man följer vinterns statistik så är ju det knappast troligt. Ja.. att vi övriga ska klara oss alltså. Inte de andra barnen i alla fall. Hoppas, hoppas…
Mitt i all sjukdom så är vi lite sura på det stora småländska möbelföretaget (läs; IKEA). De vill nämligen inte låta oss reklamera vårt matbord eftersom att vi inte har kvittot kvar. Det inköptes under trettonhelgen och är behäftat med fel som det inte råder något tvivel om att de uppstått under produktionen. De tänker dock inte ta reklamationen om vi inte kan bevisa när och var vi köpt det. Det framgår inte av konsumentköplagen att man måste kunna bevisa något sådant och den är ju tvingande, eller hur?
Lillis, Krullis och Fredrik har varit i Valla och lekt där i parken i dag. Jag vet inte om de hade så roligt egentligen för det blåser jättemycket ute. Den lille höll tydligen på att blåsa bort. När man tittar ut så ser det ut att vara jättevarmt och fint väder. Jag har inte haft den stora äran att gå utanför dörren i dag så jag vet inte… När de hade varit i Valla så åkte de hem till en kamrat till Fredrik som jobbar på universitetet. Där blev Krullis bjuden på pannkakor vilket var omåttligt populärt som vanligt. Själv var jag här hemma och vek tvätt. Kul..
Nu skulle jag egentligen vilja föra en diskussion om rättvisa, rättigheter, skyldigheter, svårigheter och en del annat som hör livet till men det verkar inte finnas tid till det just nu. Eller.. jag får repa mod till det en annan gång… Jag pytsar in ett par bilder på barnen då de käkar gröt istället.
Plikten kallar! Ha det..
Läste just dagens inlägg på min blogg-kamrat Märtas blogg. Hon och hennes gubbe (f´låt Stefan 😉 ) tillbringar en period i USA för hans arbetes skull. Hon skrev i alla fall om det här med föräldraledighet och sånt. Om hur en man som väljer att vara hemma anses som så ”duktig” medan kvinnan snarare förväntas vara hemma osv… Hur som helst så satt jag och retade upp mig (igen.. inte första gången den här veckan..) på hur orättvist allt är här i världen. Ja, ja.. hur man än vänder sig så har man ändan bak…
I dag har en av majsormarna som tillhör det här hushållet ömsat skinn. Den här gången gick det bra. Viktoria (!) ömsade ett helt fint skin. Det såg skitkul ut! Jag har aldrig sett det tidigare. Brukar ju inte umgås med de där reptilerna så ofta…
Vi har ju varit lediga idag och det har varit skönt. På eftermiddagen var vi ute och lekte. Ossian fick åka rutchkana för första gången. Han skrattade jättemycket! Wilmer slog sig i skallen så nu har han Omberg på bakhuvudet. Han blev jätteledsen för att det gjorde ont och sedan blev han sur för `gud vet vad´ och sprang bort och ställde sig vid grillplatsen och hängde läpp. Både Anton och Wilmer är så olydiga just nu. Jag känner mig lite trött på det faktiskt… Det är precis som att dom känner att jag är lite tröttare än vanligt och vill utmana mig ytterligare.
Nu har de skrålat färdigt i Så ska det låta. Nu tänker jag bänka mig framför TVn för Masjävlar.
Tack Mamma Märta för dina kommentarer! Det där med modereringen är någon inställning som jag har försökt att ta bort nu. Hoppas att det ska funka bättre att kommentera nu då. Det är mycket med det här bloggeriet som är lite knepigt har jag märkt.
Diskbänksbilden ja.. vi har faktiskt ordning på vår bänk också nu. Dock växer inte disken till K2-nivå längre nu när vi har diskmaskin. Tack och lov, för hur skulle allt annat skit få plats isåfall… och vart stod all den där andra skiten innan vi skaffade maskin..?
I dag blev jag smärtsamt medveten om hur allvarligt mitt internetberoende är. I morse pajjade strömförsörjningskabeln till den ena laptopen! Kalas! Det gick inte att fixa. Jag prövade verkligen allt också… Den var nog trasigare efter att jag ”lagat” den än innan. Försökte och försökte och försökte koppla in bredbandet i den gamla stationära datorn men det funkade inte heller. Fick bara näsan full med dammråttor av att ligga och mecka under skrivbordet. Kämpade länge gjorde jag i alla fall. Nästan som en narkoman som letar efter knark… Jag skickade pappa till Tornby för att fixa en ny sladd men de hade ingen hemma någonstans och det skulle kosta tusen pix att beställa osv.. Jag gav upp och gick och hämtade ungarna istället. Vi lekte ute tills vi frös och sen gick vi in och åt. Ossian missade sin simning idag för det blev för ont om tid. När Fredrik kom hem visade det sig att jag hade kvaddat den trådlösa nätverksuppkopplingen här hemma genom mina desperata försök att komma ut på internet. Kan säga så mycket som att… ja.. ingen var ju direkt glad här hemma då.. Nu har jag i alla fall fixat detta problemet men usch vad jobbigt det var. Fick installera om modemet och det där är så himla buggigt. Funkar var fjärde gång ungefär..”fel på trådlös dosa”, ”kan inte upprätt anslutning” osv. Varje gång det kommer ett sånt där meddelande får man börja om.
Nu tänkte jag hemnet-knarka en stund och lida av att titta på alla fina hus som jag inte har råd att köpa.. Hasta la vista!
Filed under: Allmänt
Ha ha! Nybörjarbloggare som jag är, är det med skräckblandad förtjusning jag inser att det är folk som varit inne här och kollat utan att jag själv hunnit lämna ut addressen till en enda person. Kul! Sätt gärna ett litet fotavtryck också för att stilla min nyfikenhet.
Filed under: lösenordsskyddat
I dag har det varit en ganska ok dag faktiskt. Efter ett par helsänkta dagar känns det nästan som att man är på väg tillbaka upp på banan igen. På förmiddagen tog vi det ganska lugnt eftersom det är vår lediga dag. Ungarna lekte och Ozzy sov en liten tupplur. På eftermiddagen bar det i väg in till stan för att köpa skor, vantar och tunnare vårmössor till barnen. Alla tre fick några gumpadojj-liknande skor från PAX. Anton och Ozzy fick blåa och Krullis fick röda. (Senare då vi kommit hem hörde jag Anton säga till Wilmer att han hade fått tjejskor. För att de var röda såklart. Då fick han sig en skrapa.) Alla tre var jättenöjda med sina skor och sprang på gågatan inne i stan så att jag fick gapa åt dem att de skulle sluta för att de inte skulle välta någon gammal rollatortant eller något. Ja.. Ossian sprang ju inte så mycket förståss. På PoP köpte vi sedan nya mössor till Anton och Wilmer. Anton fick en brun och Wilmer fick en brun med vita ränder. Wilmer fick vantar med samma mönster som mössan och Anton fick marinblåa. Sedan fikade vi i Filbytergallerians café. Ungarna åt bullar och chokladboll. Ossian fick smaka muffins. Det gick aldeles utmärkt tills morsan kom på att hon glömt köpa parkeringsbiljett och var tvungen att springa till parkeringen på Åhlens och försöka rädda sig från en saftig parkeringsbot… eller kontrollavgift kanske det heter.. Då blev det lite bökigare där vid fikabordet. Jag blev lite svettig men red ut stormen medan ungarna kalasade på min muffins. Sedan vandrade vi vidare ner till den lyxiga barnvagnsbutiken på nedre våningen i Filbyter för att köpa en dyna till ubben. Som tur var hade de en orginal-ubbe-dyna kvar i svart vilket var just det jag vill ha. Morsan ville absolut betala den som tur var för att den gick på 499 pix. Som hittat… När vi kom hem lekte barnen ute en bra stund medan morsan gjorde potatisplättar åt dem som de kunde äta då de kom in. Nu sussar de gott i sina sängar (flå`t, vår säng..) nybadade och fina.
Jag lovade nedan att återkomma om min trevliga lista med saker som jag skulle hinna med i söndags. Toan blev inte städad och det blev inga barnmatsburkar från maxi eller coop utan från affen. Jag får köra handmixer några dagar. Kläder blev det men bökigt var det. Det fanns liksom inte ett helt ställ att köpa på ett och samma ställe utan jag fick köpa byxor på lindex och jackor på HM. Det fanns ett ställ på HM som verkade bra i kvaliteten och rätt modell men tyvärr var det helt fullt av spindelmannen. Jag var inte så sugen på att köpa det så jag såg till att Anton (som var med mig) kollade åt ett annat håll då vi gick förbi det. Räkningen blev betald och bokpaketet blev återsänt i alla fall. Så så var det med det.
I måndags kväll var det sista delen av Leende guldbruna ögon. Det slutade med att Lennartz fick spela i Allsång på Skansen. Haha.. det var en kul serie. Hoppas att den kommer i repris. Då ska jag se den igen. Just nu är det LOST.. Undrar just om det finns någon tanke bakom handlingen i den serien. I början då den gick så höll ju alla på och analyserade den men nu verkar ju allt det där ha runnit ut i sanden liksom. Jag kan inte låta bli att tänka ”symboliskt” hela tiden då jag tittar på den men samtidigt känner jag mig lite lurad. Kanske finns ingen tanke bakom utan det är bara så där knasigt ändå. Vi får väl se hur det går. Om man sitter där med lång näsa till sist. Hur som helst så har den en lite ruggig känsla emellanåt som är lite skön liksom.
En liten bild på Ossian till sist. Det är på tiden att han får göra debut här på bloggen. Detta är en ganska nytagen bild. Han har just fyllt ett år här. Byxorna han har på sig fick han i ettårspresent. Sötisen!
Välkommen att följa med på en resa. En resa långt bort från lortiga badrum, damp-rutiga plastmattor, fasttorkad barngröt och berg av tvätt. Långt bort från stressade mornar med bråttom till jobbet för att man inte orkat kliva upp i tillräckligt god tid efter många nattamningar. Borta från känslan att vilja dela sig i sjutton bitar för att räcka till till alla. Otillräcklig, missförstådd, ouppskattad? Resan går in i framtiden. Men också in i fantasin. In i en fantasivärld fylld av realistiska och orealistiska förväntningar och önskningar. Min värld vid sidan om…
Gruset knastrar under fötterna när man går upp mot dörren. Dörren sitter på ett stort vitt hus. I den stora ljusa hallen innanför står skor i långa rader. Det doftar gott. Kanske är det någon som bakar i köket. Golvet knarrar lite. Det fantastiska trägolvet som jag önkat mig så länge jag kan minnas… Om man tittar ut genom de stora fönstren ser man skogen. Om man öppnar fönstret så känner man doften av den och man kan höra fågelkvitter och insäktssurr. I sovrummet står en jättestor säng. Den är så stor att man med all säkerhet får plats att sova där varje natt oavsett hur många besökare som kommer inramlande under natten. Att vakna utsövda på morgonen. Huset ar vårt. Vi trivs här och kommer inte att flytta igen. Jag känner ro. Ro, ro, ro, ro, ro… Ingen oro över pengar. Ingen oro inför framtiden. Utbildning. Jobb. Ok lön. Vi har råd… Utanför de stora fönstren på baksidan finns en stor gräsmatta. Glada barn leker där. Friska, sunda, smarta, söta barn. Just idag verkar de vara sams. Det är tre pojkar som sparkar fotboll. Åtmistone två av dem ser inte ut att ha varit hos frisören på länge. Men vad gör det egentligen? Det finns ju hårbalsam. Lite längre bort står en sandlåda. En liten flicka sitter där och gräver. Hon har blonda flätor och en rosa jacka.. Solen skiner och det är varmt ute. Det är alltid sommar. Sjukdomar existerar inte. Ingen vinterkräksjuka, cancer, lunginflammation eller något annat sånt.. Ingen känner sig ingen kränkt, missförstådd eller orättvist behandlad. Människor förstår och bekräftar varandra. Altruism i stället för egoism. Det finns utrymme för alla som har anspråk på tid och plats. Det är inte är inte krig någonstans. Ingen mår dåligt…
*klick*
Filed under: lösenordsskyddat
God förmiddag.. eller nå´t…
I dag är det söndag. Anton är på skridskoskolan tillsammans med Fredrik. Jag sitter här och våndas över att det är söndag. Jag är hemma med den lille och den lockige. I dag skulle jag behöva fixa en massa grejjer som är absolut növändiga.
- Ordna så att barnen har ytterkläder till i morgon. Det har ju blivit så varmt ute nu så vinterkläderna är helt onödiga och opraktiska. När de kommer in utifrån hänger byxorna jätteblöta och droppar ner i skorna som står på skohyllan nedanför. Det ryms ganska mycket vatten i ett par termobyxor faktiskt.
- Åka till maxi eller coop och handla barnmatsburkar. Ozzy käkar ju helst den där Hipp-maten och den finns inte i vår affe.
- Egentligen skulle jag behöva städa toan. Den är så snuskig. Det spelar förvisso inte så stor roll om jag städar där för den blir smutsig så himla fort igen. Innan Anton började använda den så var det inte så farligt. Nu är ju den lockige också blöjfri och han är ju inte så ”noga” ännu och pinkar i pottan i bland med. Då ska det ju hällas och grejjas. Fast det värsta av allt vågar jag inte ens skriva här…
- Ett paket som nån jäkla bokklubb har skickat hit fast vi har sagt upp vårt medlemsskap skall adresseras om och skickas tillbaka. Det har legat i flera veckor här och jag kan inte förstå att det ska behöva ta så lång tid att få fingrarna ur baken och göra det bara.
- Räkningen till Ossians Simning måste betalas. Kopierar ovanstående: Den har legat i flera veckor här hemma…
Jag skulle säkert kunna göra en ännu längre lista men det är så tråkigt så jag skiter i det. Återkommer angående hur mycket av detta som faktiskt blev genomfört.
Igår var Anton på kalas på Busfabriken. Hans kompis Alexander som går hos Marita var också med. Killen som hade kalaset går hos en av de andra dagmammorna i området. Det var första gången som Anton var på kalas själv utan att vi var med. Ja.. det är i och för sig en sanning med modifikation. Fredrik satt i Busfabrikens café och jobbade. ”Ifall” något skulle hända. Jag hade inte låtit honom gå annars och Fredrik hade bestämt att han absolut skulle få gå gå så då får han väl sitta där och vakta då. Jag tycker att Anton är lite liten att släppas lös själv där inne. En hönsmamma har talat. *koack, koack* Hur som helst så hade han jätteroligt (Anton alltså, inte Fredrik…). Han var knallröd i ansiktet och hade knappt någon röst kvar när han kom hem. Han och Alexander kom invirvlande i ett moln av godisdoft med en trött fader i släptåg som ”minsann aldrig skulle sätta sin fot på det där stället igen”. Det sa han förra gången också. Det gjorde jag också och jag har hållit det hittills. Det är nog för att vi är vuxna. Busfabriken är ju faktiskt till för barnen och de har jätteroligt där. Sedan att ljudnivån säkert är skadlig där inne och att det är stans sörsta smitthärd skall man nog vara vuxen för att överhuvudtaget bry sig om. I alla fall så stannade Alexander med syskon och moder kvar här hos oss och fikade och tittade på film hela eftermiddagen. Barnen lekte och hade kul tills taket höll på att lyfta här och de var helt slut.
På kvällen var det ju meodifestival. Jag hann höra alla bidrag innan jag somnade. Hörde sedan att Ark vann. Det var nog bra. Fast helst ville jag att Andreas Jonsson skulle vinna. Han är söt och duktig…osv..
Mer filosofisk än så tänker jag inte vara den här förmiddagen. Har liksom inte tid..
Avslutar med en bild på den lockige. Den är från i somras.
Lottas Dagbok 
