Lottas Dagbok


Nya tillhyggen
01 augusti 2023, 23:12
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, personligt, sommarliv 2023, sport
Didrik har köpt grejer
Ossian ville också testa


Om otroligt viktigt gratisarbete och om att inte ha ett hjärta av plast
09 september 2021, 02:47
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, personligt, sport
På bilden. Inte ett hjärta av plast.

Jag vet att man inte ska gå offentligt då i affekt och särskilt inte mitt i natten. Jag gör det ändå nu för jag vet att det här kommer inte att bli skrivet om det inte skrivs precis just nu. Och det finns en viss poäng med att ta upp det ändå. Därmed.

Jag har fyra barn. Fyra söner tätt i ålder. Nu mellan 13 och 19 år. Bara för att klargöra.

Vi har haft mycket lagsport här genom åren. Säkert minst tio olika idrottsföreningar. Små och stora. Trevliga och mindre trevliga. Jag har själv haft nyckeluppgifter och barnens pappa har varit tränare i ett par lag i olika sporter. Det jag vill säga är att jag förstår att föreningsliv kräver engagemang från hemmet. Vi har alltid skött de uppgifter vi fått även om det inneburit semester från ordinarie jobb i vissa fall.

Det jag lärt under resan gång är att föreningar behöver vara rädda om sina medlemmar. Medlems- och föreningsavgifterna är mycket viktiga pengar. Därmed finns det en klar vinning i att vara lite smidig i kommunikationen med de människor man har att göra med. Vikten av vilka man stoppar in för att sköta sådan kommunikation bör inte underskattas. Det kan bli dyrt om det går fel ofta.

Och så nu då.

Ett av barnen är organiserad i en stor idrottsförening här i staden. Lagsport såklart.

I februari, just då de fått börja träna lite igen efter uppehåll på grund av pandemin, kom han hem och mådde jättedåligt. Han var grågrön i ansiktet och hade ont i ryggen. En stund senare kom ett meddelande från hans tränare som undrade hur det var med honom då han hade suttit stora delar av träningen och varit blek i ansiktet. Han mådde illa. Av smärta.

Hur om helst. Kanske behöver jag inte gå in på detaljer om resan fram till svaret på vad som var fel men det tog tid att få rätt diagnos. För det gick ju inte bort. Röntgen är dyrt tycker primärvården som därför testade på alla sätt att få någon annan att betala. Efter att till sist kommit rätt i vården och ha blivit genomlyst av alla typer av röntgenmaskiner så stod det klart att han hade en fraktur i ryggen. Det hade då tagit nästan tre månader från det att han kom hem blek från träningen.

Han blev ordinerad stillhet över sommaren då man ansåg att han skulle ”börja om”. Han hade gått omkring med den trasiga kotan och försökt delta i idrotten i skolan för att få betyg från nian och så vidare. Med en trasig kota ska man vara stilla tills det läkt och sedan rehabiliteras. Och det gör ont har jag hört. Nu i höst har han fått komma till en fysioterapeut för att sakta komma igång igen. Han själv tänker nog att han snart ska vara igång igen. Vi får se.

Nu i helgen är det någon cup som idrottsföreningen anordnar. Där ska lag som inte deltar utföra arbetsuppgifter. Allt gott så långt. Ingen invändning mot det generellt men ungen är kallad till typ sju timmars arbete under helgen. Han. Vill. Inte. Hemskt ledsen men jag kommer inte heller att stå där i sju timmar. Sorry. Inte som det ser ut just nu. Glöm din dröm för att tala klarspråk.

Denna unge man har inte deltagit i någon typ av träning i föreningen sedan februari. Han har inte ens träffat sitt lag. Han tycker att det är väldigt tråkigt att inte kunna träna och är mest moloken då vi pratar om den där sporten. En viss bitterhet har krupit sig på. Så ledsamt.

Anledningen till min sömnlöshet nu är att jag är typ förbannad och hjärtat slår i tvåhundratjugo. Det slår tyvärr inte för någon plastboll och det beror på det som kommer i nedan text.

Jag tycker att det är rimligt att man förstår då det är dags att lägga ner tjatet. Om man inte får svar på en gång så finns det ofta en anledning till det. Om man sedan fortsätter att tjata för att man inte förstår att det är något lurt på gång utan fortsätter att gå på på ett sätt som påminner om ett engångsligg som uppenbart missförstått spelreglerna så kan det bara sluta.. inte så bra. Känner man inte att det är dags att lägga av då man får ett klart och tydligt svar heller utan återkommer med irrelevanta argument och ifrågasättanden så han man tänt en brasa här. Jag. Skiter. Högaktningsfullt. I. Att det inte finns någon annan att lägga in på ”vårt” pass. Och ja, jag har återkopplat till tränaren om hur det ligger till med skadan. Vi har haft en bra dialog kring detta hela tiden. Det har ingen annan människa med att göra.

Nu kostar detta en natts sömn för mig. Jag tycker att det känns orättvist bara. Vi har alltid haft ett engagemang i kiosk, sekretariat, utvisningsbås, skärande av ostskivor till kvällsmackor och som chaufför i diverse sammanhang. Just nu går det inte. Blir vansinnig då det inte går att nå fram. Låt mig bara vara ifred!

Hjärndött, sa Bill. Möjligtvis, sa Bull.



Det varma hjärtat
04 augusti 2021, 23:59
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, personligt, Resor och utflykter, sport

Det är för det mesta ett jäkla slit att vara förälder till fyra. Ensam i stan dessutom numera.

Om en månad börjar den magiska perioden som jag har vetat sedan 2008 att den skulle komma. Fyra tonåringar i huset. I nästan fyra månader från att den minste fyller tretton till den äldste faller över på andra sidan tonåren.

Nåja. Ibland glimmar det till. Som idag. Alla fyra på padelbanan. Alla vann över alla. Alla var glada.

Det varma hjärtat var mitt.



Ett av livets viktiga vägskäl
28 januari 2019, 23:33
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, personligt, Resor och utflykter, sport

Jag tänker på då han var liten. Den där lilla locken som svängde ut vid örat på ena sidan. Den som blev ett långt ljust svall sedan. Den lille tändstickspojken som väntade in varje ord tills han uttalade det perfekt. Han som älskade att bli kliad på den lilla ryggen då han skulle sova. En försiktig general som ville vara helt säker på att han verkligen kunde cykla innan han ens ville försöka. Byxorna som inte fick stoppas ned i strumporna för att han ”ser ut som en clown”. Älskade lille pojk.

Nu. Det vita håret har tagit en mörkare ton. Han har blivit stor. Jag kan titta upp på honom och se en ung man. Tågräls i hela munnen. Den lilla ryggen är stor nu men tycker fortfarande om att bli kliad. En kämpe som inte ger upp eller viker ner sig. Står alltid där och väntar. På mig, i båset eller på sin tur någon annanstans. Lojal. Tyst. Stabil.

Allvaret kommer nära för en stund. Tanken svävar förbi. Vad har vi ställt till med? Vad har vi gjort med honom? Eller mot honom? Tåget vi klev på som vi inte valde att kliva av medan tid var har tuffat i tio år nu. Han har växt ur många skridskor på vägen. Ansvaret som vi måste ta har växt under resan. Nu är vi framme.

Jag känner mig lite ledsen. Han väntar på mig då jag rullar in med bilen för att hämta honom efter skolresan till skidbackarna. Glad hoppar han in i bilen och pratar om dagens störtloppsåkning. Jag tänker att jag drar lite på det. Vill att han ska vara glad en liten stund till. Vill höra mer om störtlopp. Att det inte ska ta slut. Snart blir det tyst. Jag berättar. Han undrar varför jag ser så ledsen ut. Han bryr sig ju inte så mycket. Jag ler lite för första gången på hela eftermiddagen och kvällen. Spänningen släpper. Han snackar mer om störtlopp och om det andra stället vi ska till nästa vecka. Det blir bra. Vi skrattar lite. Ser framåt. Det är så långt borta bara säger jag. Han tröstar.

Att rättvisa inte finns att hämta här är ingen nyhet. Tystnad är en del av kontraktet. Det finns inget som är rättmätigen hans. Den här verkligheten har en annan skepnad. Jag önskar honom allt gott. Allt gott som finns i världen. Älskade pöjk.

På bilden: En glad och klok ung man.



Sometimes love gets in the way
28 augusti 2018, 04:03
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, personligt, skolan, sport

På bilden: Världen är din. Sluta jaga och låt den komma till dig.



Hej då juli 2017

Göteborg. Underbara Coldplay på Ullevi i slutet av fasansfullt svarta och ledsna juni månad. Bitterljuvt.

Bråvalla. Anton, jag och en härlig, god vän till mig. Antons dragplåster Skepta han kommer och han går. Snabbt. Jag är trött och ledsen men gör mitt bästa.

Nyköping. Ossian på lyxig innebandycamp. Fem dagar. Utvecklande och härligt.

Alla är där.

Barnen badar i ”havet” i Nyköping.

Varamon. Med sanden mellan tårna händer det. Framåt. Hela. Tiden.

Min trädgård är en campingplats. Barnen tältar i sommarvärmen.

Råssnäs. Anton dinglar med benen från tian. Jag är med men skitig och trött.

Virum. Alla gillade älgarna och slogs om potatisbitarna för matning.

Söderköping. Anton och Wilmer klättrar ner för Ramunderberget på utsidan. Ringer nedifrån och meddelar att de inte kan komma upp igen. Skitungar.

Kissen. Han drog men kom tillbaka. Inte självmant dock. Nu sårig, halt och full av löss.

Vimmerby. Ossian och Didrik har fyra dagar på Bullerby Cup. Jag är introvert och pendlar. Tack till Red Bull och Galantis.

Välkommen augusti!



Mars i minnet – 2017
29 mars 2017, 22:29
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, personligt, skolan, sport


Det är så jag vill minnas. Ett glatt barn. Frid å fröjd. Ett lösryckt klipp ut verkligheten. Ossian på cup i Örebro.


Didrik läser läxan. På sin airboard. I stökköket. Det gick fett bra. Då så.



Januari 2017 – svep
29 januari 2017, 09:20
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, iPhone, Mat, Resor och utflykter, sport



#7 WILMER PERSSON
18 december 2016, 23:58
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, personligt, sport



Juli 2016
28 juli 2016, 05:59
Filed under: Allmänt, Barnen, bloggande, Familj, iPhone, personligt, Resor och utflykter, sport

Note to self.

Städa och rensa – check.

Gothia cup – check.

Lite annat – check.

Hslmstad Laxacup – pågående.

 



April 2016 – Ossian och Wilmer
20 april 2016, 20:38
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Mat, personligt, sport

 

  

 

  
   

 



Mars 2016
21 mars 2016, 23:54
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, personligt, sport

           



Oktober 2015
25 oktober 2015, 22:06
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, personligt, sport

  

Det går bra nu. 



Det är något med solen
03 juni 2015, 23:29
Filed under: Allmänt, äckligt, Bilder, Familj, iPhone, personligt, Resor och utflykter, sport

Idag kände jag det där igen.

Åkte över Ölandsbron förra sommaren. Ett av alla de inlägg som aldrig blev skrivna. Wilmer och jag hade varit på fotbollscup. Det var dags att dra hem. Wilmer var full av intryck och hans iPhone var full av nummer till nya bekantskaper. Djupt försjunken brydde han sig inte mycket om Ölandsbron.

Solen sken. Havet glittrade. Det var varmt ute.

Det gjorde ont.

Det var så vackert att det gjorde ont. Kan inte förklara varken känslan eller varför den kom just då.

Idag har jag inte mått bra. Allt möjligt lustigt då jag vaknade på morgonen så jag har varit inomhus hela dagen. Det har blåst och regnat.

Ikväll gick jag ut. Solen sken. Satte mig i bilen och körde.

Då kom den där ölandsbrokänslan över mig. Den är inte skön.

Undrar var den kommer från. Vad den vill säga mig. 

På bilden: Brothers.



Anton – fotbollskillen
24 oktober 2014, 00:04
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, personligt, Resor och utflykter, skolan, sport


På bilden: En djurvän

I morgon åker han till Turkiet med mormor och morfar för att spela fotboll i en hel vecka. Hockeykillen som plötsligt blev fotbollsfrälst och njuter av det i fulla drag. Tjatade sig till ett skolbyte en månad in i höstterminen och hamnade så rätt på Ekholmsskolans fotbollsprofil. Kan vara värt ganska mycket tid på buss för att få hålla på med det man älskar bara lite, lite mer. Snart tonåring. Mammas lille..

– Posted using BlogPress from my iPhone