..den 5 juni. Ja, det var igår. Jag vet.
Bild finns men ork finns inte nu. Kommer senare!
Tur att han äter något i alla fall 🙂 Här hemma har han varken ätit frukost eller kvällsmat på länge. Jag har hört att han äter hos dagmamman. Och så äter han ju tutte fortfarande 😉
Jag har hand om en lite halvsjuk Didrik idag. Klaga ska man inte (förutom på att man får lägga jobbet på hyllan).
Hosta och snuva (samt eventuellt lite feber) är amatördiagnosen.
Här kommer bilder! Kunde inte bestämma vilken jag skulle bjuda på så det blev båda fast de är så lika varandra.
Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, personligt, shopping
Vaknade på soffan i morse. I ylletröjan som jag haft på mig i tre dagar. Ont i halva kroppen. Didrik hade haft mig i sitt fasta grepp hela natten lång.
Snabbt kom jag ur ylletröjan då grannen ringde och tyckte att det var dags att åka på mellandagsrea. Svidade om snabbt som ögat och lämnade en skrikande Didda i köket vid frukostbordet. Väl inne i stan länsades kontot och det blev en tur i samma spår som ultrablonda, välsminkande tonårstjejer med desperata blickar och, bakfylledoftande trettioplusare med sina morgontrötta treåringar rullandes i sukyvagnar. Det var härligt att få vara tragisk på ett lite annorlunda sätt en stund 😉 Jag handlade ett par grejer. Nu klarar jag mig till nästa mellandagsrea 🙂
När jag kom hem var det dags för pulkaåkning i backen just utanför. Kan inte låta bli att tycka att vi bor så jäkla bra här på vår gata. Det känns extra mycket så nu när vi bestämt oss för att flytta. Vi har allt nära, och jättebra grannar. Men flytten är ett måste. Oavsett hur bra det är här. Alla barnen åkte i alla fall på sina nya snögrejer som de fått i julklapp. Didrik åkte i sin nya Froggypulka, Wilmer åkte på sin motorcykel-.. ja kälke.. eller vad det är, Anton åkte på sin ‘snowboard’ och Ozzy prövade lite av varje. Snowracern är poppis, men även ett ‘flygande tefat’ som är högblankt på undersidan och går i hundrasjutti.
I kväll har vi grillat igen och ätit resterna av potatisgratinen vi åt igår. Det var gott. Sedan har det varit hockey har jag hört 😉
Didrik klappar händerna för Rögle 🙂
Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Bilder, bloggande, Familj, Fest och kalas, Hälsa, personligt
Jag vet att det är Julafton idag. Eller åtminstone natten till. Jag kan inte hjälpa det men jag är så himla ledsen. Den som inte orkar med ett mörkt inlägg under den här helgen som ska vara glad, får sluta läsa nu.
I de sista skälvande timmarna av sin tillfriskanande storebrors födelsedag, sovande i väntan på Den Stora Dagen, insjuknade även Ossian i maginfluensa. Jag tycker så synd om honom. Han som har pratat om Jultomten i en månad snart, och väntat, och väntat, och väntat.. Jag hade det på känn. Han hade sagt att han hade ont i magen och verkat lite lugnare och tystare än vanligt under eftermiddagen. Men man önskade ju inget annat än att han skulle få slippa. På julafton. *snyft*
Jag själv hatar verkligen magsjukor och allt vad spyor heter. Jag avskyr att ta hand om det, och jag gör allt för att slippa drabbas själv. Det är min allra sämsta sida som mamma. Men barnen har en pappa som tar hand om de kräkande barnen. Han tycker inte alls att det är lika hemskt som jag tycker att det är. Magsjukor ger mig ångest. Trots att det har blivit så himla mycket bättre sedan barnen kom så tär det verkligen på mig såhär när det börjar ha snurrat runt ett par veckor.
Förr i tiden karade jag mig för det mesta undan ganska lätt också. Det kunde vara så att både mor far och syster avlöste varandra med sjukdom. Jag minns när jag var tio år. Då var det precis så. Min syrra tog hem något äckligt virus från dagis som hon smittade pappa med sedan, som smittade mig. Jag låg på Julafton minns jag.. det började på kvällen före. Minns bara att jag låg i sängen och mådde illa under dagen. Pernilla Wahlgren hade något morgonprogram på Julafton dom jag kollade på där jag låg i pappas säng. Det enda jag åt på hela dagen var en kvist persilja. Morsan fick en dos smitta och blev betydligt sjukare på annandagen.
Ungefär så har det varit, och även efter att barnen föddes och började släpa hem grejer har jag klarat mig. Men då jag var gravid med Didrik blev jag jättesjuk precis i skiftet mellan maj och juni. Vi fick åka till sjukhuset för att det bara snurrade i huvudet och jag klarade inte att resa mig från toan. Det har varit ett par gånger jag fått smitta men inte blivit så sjuk också. Och så var det en gång när verkligen ALLA blev sjuka (utom Anton.. och Wilmer tror jag), 2005.. då alla utom jag spydde.. inklusive mor och far, medan jag satt på dass hela dagen. Och då menar jag verkligen kanske 90% av dagen, med barnen springande kring benen. Anton tvättade toan med borsten så fint efter mig den lilla stund jag var tvungen att resa mig upp.
I alla fall.
Då Ossian började vid halvelvatiden (tror jag att det var) så tog vi friskisar och packade ihop våra grejor och för hem till mor och far, där Anton redan väntade på oss. Dock inte riktigt så snart. Vet inte om det egentligen var en så välkommen överraskning att vi dök upp heller om sanningen ska fram. Innan vi åkte hemifrån packade jag ihop de julklappar som vi skulle ha med oss. De gjorde ont i hjärtat att lämna den fina pulkan med ratt, som vi slagit in tidigare under kvällen, liggande kvar på Ossians plats i köket. Paketet med den fina utkädningsdräkten vi slagit in och lagt under granen lade jag in i tvättstugan. Det vore så himla tråkigt att åka på att tvätta den det första man gör, så jag tänkte att han får öppna den då han frisknat till.
När vi kom hit till Yvädersvägen vaknade Didrik till ordentligt och höll låda till 02.10. Han har sprungit runt och lekt här, dragit och slitit i mina bröst och tittat på ‘makkapakka tvättar stenar’ på youtube. Jag var dödligt trött mellan varven men nu när han somnat är jag klarvaken.
Personligen skulle jag kunna skita i Julen som det ser ut just nu. Jag tycker att den suger och jag vill inte vara med. Jag är fullständigt slutkörd och har knappt ätit och sovit jättelite sedan jag själv hade ont i magen för två veckor sedan. Förut slumrade jag till med Didrik på bröstet och vaknade upp av en sådan där otäck apné (eller vad det heter). Jag vaknade upp och det kändes som att jag höll på att kvävas. Jag brukar få sånt när det blir lite för mycket för mig. Men nu var det fler år seddan. Det känns dessutom som att alla bara klagar på mig och hivar ur sig elakheter till mig. Just nu känner jag mig faktiskt inte önskad någonstans. Och jag tycker så synd om min sjuke pojk som längtat så mycket till Julafton.
Kul Jul.
Not.
Bättre är såhär blev det inte.
Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Bilder, bloggande, Familj, Hus och hem, husbygge, personligt, sport, teknik
Men det är ju ingen nattblogg på riktigt. Fast så nära man kan komma. Numera sover jag mestadels nattetid.
Det var annat förr. Eller ‘förr’, om man nu ska sätta saker i ett rimligt perspektiv. Det har funnits perioder då jag knappt sovit på nätterna alls. Då jag inte kunnat sova för jag har mått illa för att jag varit gravid, haft en bebis hängande vid tutten eller störts av diverse telefonljud. Då har det hänt att jag skrivit här i bloggen. Ofta har inläggen varit mörka eller så har de handlat om sådant som jag legat och funderat på som jag varit tvungen att göra mig av med på något sätt. Tyvärr tror jag inte att det går att bläddra tillbaka och kolla vad som är skrivet på natten för jag ställde inte klockan på bloggen från början, och jag minns faktiskt inte vid vilken tidpunkt jag gjorde det heller.
Nu för tiden är jag sömnig då kvällen kommer. Åtminstone för det mesta. Men ikväll är den forna nattugglan vaken. Det är något, men jag kan inte sätta fingret på vad. Jag är nog lite överspänd. Det känns så i huvudet. I morgon skall det spelas hockeyturnering i Ljungsbro med Wilmers lag. Det är iskallt ute och jag ska vara tomte. Didrik bevisade imorse att hans övre magmun fortfarande har lite svårt att hålla tätt, och ikväll då vi kom hem efter en trevlig kväll inne hos grannarna mådde Anton dåligt (och jag ber en stilla liten.. att han skall hoppa upp pigg som en nötkärna i morgon bitti då han vaknar). Fick lite motgångar i studierna idag också. Det räcker nu.
Jag ligger inte och mår illa för att jag är gravid (vilket jag ju absolut inte är), och jag kan sova gott fast jag fortfarande har en liten vid bröstet ibland. Jag slipper även bli väckt av sms-ljud vilket jag är hjärtligt tacksam för. Ibland upplever jag fantom-sms-ljud nattetid men det har jag lärt mig att leva med 😉
Jag minns väl första gången jag blev väckt av ett sms på natten. Det var på våren 1998 och jag hade precis skaffat min andra mobiltelefon. Min Philips Fizz hade gjort sitt hade jag tyckt, och begivit mig till GEAB som det hette på den tiden (sedan blev det Phone House, och nu vetesjuttan vad de heter). Min kompis jobbade där då. Jag hade varit snål och hade haft pappa med mig. Jag vet att det var en Eriksontelefon, men jag kan inte minnas vad modellen hette (något på T var det 😉 ). Man kunde byta framsidan på den så att den fick en ny färg när man tröttnat på den gamla. Detta var innan de där telefonerna som man kunde byta hela skalet på kom. På den tiden var det tillräckligt ballt att kunna ringa med en mobiltelefon. Sms, eller texmeddelanden som man kallade dem då, var överkurs. Åtmistone för mig. Så när min kommunikationsradio plötsligt började pipa och blinka mitt i natten och undrade ‘läsa?’ så trodde jag att den fått fnatt. Jag minns att jag tryckte ‘ok’ och att jag sedan satt och undrade hur de där tre små orden hittat in i min telefon.
Nu är det ju nästan natt. Och jag känner att ögonlocken börjar vara så tunga, så tunga.
Här kommer ett foto taget i morse. Det föreställer två sura men söta badyspelare.
En studie (som vem genomfört?) visar att morsor med gott om flis ammar längre än fattiglappsmorsor.
Intressant tycker jag. Och fortsätter att vara kärringen mot strömmen.
Jag ammar Didrik fortfarande. Han är drygt ett år nu och jag har inga planer på att sluta ännu på ett tag. Han är ganska självständig ändå, äter gärna mat, och det funkar bra hos dagmamman så jag ser ingen anledning att sluta då han fortfarande är så liten. De andra av våra barn är ammade runt ett och ett halvt år. Och fattigare morsa än jag får man nog leta efter 
Jag vet att det är vanligt att man har åsikter om det ena och det andra då det gäller amning. Därför vill jag bara påpeka att det är ok för mig att man gör hur man vill med amningen. För min del kan man avstå från amning helt om man vill. Non of my business. Säkert finns det någon som tycker att jag är riktigt äcklig som ammar en ettåring också. Helt ok.
Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, Mat, smakligan
Mamman och Didrik.
Didrik gillar verkligen blåbärspaj och vaniljsås (skulle säkert funka med vilket fabrikat som helst, eller hembakat) 😉 Någon dryck ‘med ciderkaraktär’ till 🙂 Skall serveras i vinglas (tjocka från IKEA)! Kex som tilltugg.
Måltiden belönas med fem slabbiga, skrattande Didrikfejjor
En annan favorit som håller i längden är:
Serveras varje dag till frukost och kvällsmat (men seriöst mamma, nu har vi fyra paket så vi klarar ett tag framöver).
Mer smakliga HÄR!
Notera bulan han har i pannan (övre bilden). Hörnor på TV-bänkar kan vara ack så hårda.
Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Mat, smakligan, test
Foto: semper.se
Didrik käkar ju både det ena och det andra nu men i dag var det fösta gången jag gav honom burk-köttfärssåsåspagge. Den här maträtten är enligt Sempers hemsida helt laktosfri. Den innehåller små bitar. ‘I like‘ sa Didrik. Vad mer säga? Nothing.
Fler inlägg om smakligan här!
Lottas Dagbok 