Ja. Det är ju hög tid nu eftersom vi har en stundande högtid 😉
Jag är klassmamma.
I går kunde man läsa en insändare i vår lokaltidning, som var skriven av en ensamstående trebarnsmamma. Hon ville att man skulle förbjuda insamlingar till presenter till lärarna. Hon hade räknat ut att att det kostade henne 150 kronor om året att delta i dessa insamlingar. Hon menade att föräldrar ‘knyter näven i fickan och betalar’ för att inte deras barn skall utsättas för negativ särbehandling i skolan. (Idag får hon ett och annat svar.)
Jag är kluven.
Pengar till presenter till lärarna har samlats in så länge jag kan minnas. Skillnaden nu jämfört med när jag var liten är väl att nu skall det köpas presenter till åtta personer istället för en.
Det skulle liksom vara så uppenbart personligt och pinsamt om inte den där julgruppen väntade på katedern efter avslutningsstuden i gymnastiksalen. Och fröken skulle säkert undra vad hon gjort för fel den gångna terminen. Ingen skulle ju såklart säga något. Men åtminstone skuggan av en tanke skulle troligtvis finnas där.
Och vem skulle skuggan fall över om inga pengar samlades in? Jo.. troligtvis klassföräldrarna. Det känns som att insamlandet är en viktig informell del av uppdraget. Det finns förväntningar. Där också. Det är ganska mycket jobb med organisationen av insamlingen. Jag behöver nog inte gå in närmare på detta.
Jag minns hur jag förbannade den där morsan till en klasskamrat till mig då jag gick i sjuan, som gick och köpte en julkrukväxt till läraren på eget bevåg. Vi hade inte tänkt köpa något. Vet egentligen inte varför, men vi i klassen var överens. I alla fall så kom hon till mig sedan och ville att jag skulle samla in sjuochfemtio (!!) per person i klassen. Jag tror att hon kom just till mig eftersom jag var klassens elevrådsrepresentant (såklart 😉 ). De var vid denna tidpunkt i historien jag drog på mig min första magkatarr. Jag fick inte in pengar av alla naturligtvis. Ingen ville betala.. naturligtvis. För vi hade ju kommit överens. Jag tror jag gav upp någon gång i början av juni. Nu när jag är ‘vuxen’ kan jag väl tänka som så att jag skulle agerat annorlunda . Men det är ju inte så lätt att tänka som en vuxen då man är tretton år (och här vaknar frågan om vem som egentligen skulle ha varit min vuxna företrädare då). Och historien säger också en del om detta med att föra vidare traditioner och vem/vilka det är viktigast för. Och hur lätt det är att bryta dem om man skulle vilja göra det.
Jag gillar våra barns fröken. Hon är en skön prick! Verkligen! Men det finns olika sätt att visa uppskattning på. Det måste inte kosta pengar.
Samtidigt är det väl trevligt med en liten blomma till jul. För att göra någon glad. Visa uppskattning. Personligen betalar jag gärna.
Men det är en inte helt lätt fråga. Det verkar som att den delar in föräldrar i mist två läger. Skulle kunna skriva mycket mer här.
Det var inte länge sedan det kom en regel som sade att skolan inte får samla in pengar till aktiviteter och sådant. De får inte ens be om en liten matsäck. Dessa regler följs inte. Jag behöver inte ens en referens här. Jag står för det själv. Överallt i olika sammanhang förekommer önskemål om olika småsaker. Föräldrar hittar genvägar i form av ‘en burk man kan lägga ett bidrag i som fröknarna kan använda’ (till gu´vet vad) eller att man skänker diverse grejer, köper ‘presenter’ till dagis osv. De verkar ha missat poängen. Vitsen med reglerna är att ingen ska behöva känna sig utesluten. Att inte barnen eller föräldrarna skall behöva känna sig som outsiders för att de inte vill eller har råd att betala igen för något de redan betalar för. Barnomsorgen betalar man både skatt och avgift till. Om inte dessa pengar räcker kanske det finns behov av mer pengar någonstans ifrån. Inte från föräldrarnas fickor. Att bidragen tas därifrån gynnar bara dem som fördelar de allmänna pengarna. Men detta är ju en helt annan historia.
Först hade jag tänkt göra ett långt inlägg. Sedan tog jag min vanliga morgonsväng på nätet. Var tvungen att lägga på ett asgarv. Ingen kommer undan The Internet numera. Hur väl man än försöker gömma sig 🙂
Länge har jag funderat på att starta ett sidospår. I morse hade jag bestämt mig. Nu velar jag. Mest på grund av att tiden tryter.
Jävlar, vilken underbar dag det är idag!! Framtiden är min! Bara..
Jag ska nog skriva ett relevant inlägg ändå 😉
Det blev visst ingen heldag i uppsatsens sällskap. Under eftermiddagen måste jag rycka in med trasa och sugare för tjäna någon krona extra till räkningshögen. Så nu är jag på väg till vagnbutiken på Torvinge 😉
Såg förresten att det är fler som gillar den här boken. Nu när Sanna L har bloggat om den kommer den säkert att bli en storsäljare 😉
Trafiknykterhetsveckan. Ja tack!
Inte en dag för tidigt 🙂
Jag kanske skulle skriva något om det här också. Ny kategori på bloggen med 🙂
Vi har ju köpt en tomt för ett tag sedan. Den finns här i området där vi bor nu. På den ska vi bygga ett Sjödalshus. Det var liksom en förutsättning eftersom det var Sjödalshus som ägde tomten och de bara sålde den under förutsättning att man bygger ett hur ur deras sortiment på den.
Det har ju funnits tomter till salu här i området under en längre tid. Det har dels varit Riksbyggen som har byggt hela områden med likadana (men väldigt fina) hus i långa rader, och så har Myresjöhus och Smålandsvillan haft en massa tomter till salu.
I alla fall.
Sjödalshus kostar relativt mycket men har en hög grundstandard. Grunden är en sådan där platta på marken med vattenburen golvvärme i bottenplan och det är kakel och klinkers i badrummen. Köket är från Vedum.
Vi är ju rättså många och behöver ett stort hus med många rum. Vårt grundkrav var att dett skulle finnas ett rum till varje barn i vår familj samt ett föräldrasovrum. Vi har kollat på gamla hus här i området ett tag men det finns liksom inget bra hus för oss här. Därav.
Vi ska bygga en traditionell 1½-plansvilla med träfasad. Boytan kommer att vara 171.3 kvm. På nedre plan har den grovkök, kök, vardagsrum, sovrum och kontor/gästrum/lekrum (eller whatever). På övervåningen blir det fyra stora sovrum och ett allrum. Det blir väl typ åtta rum eller nåt.
På kartan kan man se vår tomt. De som bor här i närheten kanske vet var detta område är. Det står två hus på de tomter som är överst till vänster på bilden, och ett på den som är näst längst till höger. Vår tomt är den som är längst ner till vänster.
I dag ska vi träffa säljaren på vår tomt och bestämma var huset ska stå.
Fortsättning följer antar jag..
Filed under: Allmänt, bloggande, Familj, Hus och hem, Jobb och plugg, personligt
Jag har ju examination denna helg. Nu är mitt bidrag inskickat så jag kan ta det lite lugnare innan det drar igång ikväll.
Jag har ett par grejer som måste göras. Kanske vore det alltför fräckt att städa på arbetstid men det skull onekligen behövas. I eftermiddag ska vi träffa hussäljaren på vår tomt och bestämma hur vårt hus ska stå (??). Spännande 😉
..och så har jag skrivit lite HÄR.
Hoppas att hon även går fri 😈
Det har ryktats ett tag att Tigern har varit ute och kakkat i annans bo. Häromdagen kvittrade fåglarna om att hans fru Elin hade vevat ner honom med en järnsjua. Detta ska ha avslöjats då Tigern körde in i ett träd med sin bil och de skador han hade i ansiktet satt på fel sida av fejjan för att ha uppkommit vid krocken (om jag nu fattat det hela).
I alla fall.
Nu har även The Matchmaker Jesper Parnevik uttalat sig och han tycker att Elin ska ta en bättre klubba nästa gång. Jag håller med.
Lotta tipsar; om du ska vara otrogen; se till att lägga golfklubborna långt inne i garderoben. Troligtvis finns det minst en copycat därute.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Jobb och plugg, personligt, sport, TV
Jag är så himla trött på måndagar jämt. Vi har några intensiva dagar bakom oss nu.
I torsdags var jag och Ossian hos tandläkaren och vi fick veta att hans (glesa 😉 ) tänder såg helt ok ut. Hon fick inte peta så mycket i munnen på honom med sin vassa pinne men hon tyckte sig se en liten brun prick på en av tänderna i underkäken. Det hade kunnat vara ett hål. Jag hade ju såklart borstat tänderna på honom innan vi åkte dit men det verkar som att den där bruna pricken var ett litet spår av pepparkakebaket som hade utspelat sig hos dagmamman under dagens morgon, för när vi borstat tänderna på kvällen var pricken borta. I alla fall blev det en liten tur till leksaksaffären på vägen tillbaka till dagmamman.
På torsagskvällen var vi ensamma vi kvinnor och barn i familjen. Libanesiskt besök på jobbet genererade hockey och restaurangbesök för den manliga vuxna delen av familjen. Jag var dödensdötrött efter flera nätter med hastigt uppvaknande till följd av hosta och snor (dock inte mitt), så jag somnade i soffan vid kvart över nio. Anton som hade varit på hockeyträning med sin morfar som sällskap var dock pigg och utnyttjade tillfället att vara uppe och, som han själv uttryckte det, tjuvbygga, på piratlegot som Wilmer fick på sin födelsedag. Han var varken vid halv tolv då Fredrik kom hem och jag själv vaknade upp på soffan.
I fredags var det sprutdags som jag skrivit om tidigare. Och så pajade ju TVn. Sedan var det Idol i STORtvn på kvällen.
På lördagmorgonen var det dags för Antons första isbandyträning (som om det inte räckte med det vi har). Han ska alltså träna vanlig bandy också (återkommer med hur många aktiviteter vi har i den här familjen då jag räknat ihop dem 😉 ). Han tycktre det var kul och Wilmer ska också få prova. Under tiden Fredrik och Anton var borta så passade Diddan på att kalasa på Ossians frukost.
På lördageftermiddagen var det dags för tränarutbildning i Stångebrohallen. Anton och Wilmer var med på isen medan Didrik tog en tupplur och Ossian och jag satt i båset och kollade. På kvällen hade vi trevligt pizzabesök efter någon timmes fuskstädning. Wilmer och hans kompis ska ha kalas tillsammans nästa lördag 🙂 och det var det som skulle planeras.
På söndagmorgonen var det hockeyträning för Wilmer. Vi var där hela familjen. Vi kollade träningen och fikade. På eftermiddagen var jag med Wilmer i Ekängen för innebandyträning. En avkopplande liten stund 😉
..så för att återknyta till rubriken då.. så är det ganska tröttigt när måndagen kommer. Samtidigt är det skönt att få ett litet andningshål då alla återgått till sina ordinarie aktiviteter.
Didrik passade på att prova en hjälm i morse innan han åkte till dagmamman. Han kanske längtar till det är hans tur. Näsan är skrapad efter ett dyk under uteleken i fredags. Han såg ut som Rudolf den rödnosade regnhjorten då jag kom för att hämta honom hos dagmamman i fredags 
Nu jobb med case. Exning fredaglördag. I eftermiddag kanske hockey med Anton. Vi får se.
Vi var ju och fick den där sprutan igår. Då var det en massa reportrar och grejer där som höll på och tjatade på oss som var först i kön. Morsan lyckades ju inte hålla sig undan så bra utan finns på webbTV på ett fortfarande oavslöjat ställe på Internet.
Själv jobbade jag stenhårt på att vara så osynlig som möjligt. Dock såg jag i morse att jag inte kommit undan helt. Liemannen bakom gubben i grönt på bilden längst ner till vänster. Thats moi 😉
Lottas Dagbok 