Rapport
Jag ligger lite sisådär till i tentajobbandet. Lite punkter bara.
- Jag kommer bli skitglad om jag klarar mikron. Dett ser inte ljust ut eftersom det tog två timmar av tentatiden att bråka med ritprogrammet (perfect timing). Det slutade med att jag fick börja om i en annan dator. Dessutom hade jag ungarna springande kring benen tills Fredrik och Anton kom hem från träningen. Inte bra.
- Den nya ryan ger sig till känna i luskammen och i ögonen på mig.
- Ossian har exem på halva kroppen. Stora röda fläckar (??)
- I natt vaknade jag av att jag skrek i sömnen. Det kan jag inte minnas någonsin hänt tidigare. Jag drömde att jag var spion.. eller en hacker som bröt mig in i datasystem. Lite mycket tid vid skärmen kanske.
- Wilmer vägrar hockey i Mjölby. Nu åker alla tv-spel i ‘gröna tunnan’ snart.
- I morgon börjar en vecka på egen hand eftersom Fredrik åker till Götet.
- Nu ska jag skriva sexton sidor före 23.59.
- mm, mm…
Anno 2008
30 december 2008, 19:30
Filed under:
Allmänt,
Barnen,
bebis,
Bilder,
bloggande,
debatt,
Familj,
Favoriter i repris,
Fest och kalas,
Hälsa,
Humor,
Hus och hem,
Husdjur,
Jobb och plugg,
Livet på sjön,
personligt,
Resor och utflykter
‘Fem i tolv’ har jag klippt och klistrat lite. Det var svårare än jag trodde för det är så kul att titta tillbaka. Denna krönika går under namnet ‘2008 -det är tur att man inte kan läsa allt här..’
I januari flyttade vi in i vårt radhus. En ‘favorit’ från denna månad är..
I februari var jag sentimental och sentimental igen (för att bilden är så fin)
I mars firades det ettårsjubileum vilket manifesterades med detta, detta och detta.. och så detta.. Denna månad skrevs det massor på bloggen så det är nästan svårt att begränsa sig. Antons analys av hockeyläget är kul, och denna lilla look-a-like mitt i slutspelet. Haha.. och detta lilla äventyr helt i linje med det vanliga livet här hemma. Jag pajjade en backspegel så vi fick handla billigt och så vad det ju högtid. Från denna månad hade jag kunnat plocka massor just för bildernas skull.
I april hände inte mycket kul. Dock flyttade en liten gnagare hit för Wlmers skull. Jag tävlade med denna motivering vilken gjorde att jag vann tävlingen.
I maj firade vi och jag fick en ny optik. Jag funderade. I månadens sista minuter blev jag sjuk.
…så därför kläcktes detta i juni och Ossian gjorde en fin liten fruktburk. För övrigt var det en svinjobbig månad.
Juli också. Fy fan. Jag nöjer mig med att konstatera att jag träffade lite vid sidan om medan vissa gick rakt på rödbetan.
Augusti var en lång väntan. Då skrevs det mycket här men inte mycket av värde. Men dessa är sååå fina.. alltid..
I september kom han. Hela denna månad är full med jättefina bebisbilder och en lång historia uppdelad i bitar. Jag orkar inte länka till alla men den som vill kan ju gå tillbaka och läsa. Det var jättemysigt men också en massa oro för hans lilla hjärta.
Oktober. Jag gjorde mig ‘fin’ och lilleman manifesterade maten.
I november gav jag mig in i debatten helt utan att egentligen tänkt det från början och i ett ämne som egentligen inte alls är en hjärtefråga. Mer på grund av att hon var så jäkla otrevlig och det störde mig.
Höjdpunkten i december var nog detta och jag blev allt lite stött att det inte var fler som ville köpa..
Torsdagsreflektion


Jag hade kunnat lägga in fler bilder av bebisar och ‘skolböcker’ på engelska men denna vecka har jag sas grävt lite djupare…
Asch.. jag kompletterar lite… Klippt från egen kommentar under detta inlägg:
”..det är nog mest användningsområdet som står i fokus för min reflektion idag. Jag brukar ju vara den som ‘tjatar om B då jag hör någon ropa A’.. Men i dag håller jag mig kryptisk till viss del. Fast lite kan jag ju säga om bilden; Vår trådlösa vanliga telefon har försvunnit i röran så om man inte pallar sitta fast i köket i en sladd (eller ammar bebis) får man vänta tills mobilen ringer (för det gör den ju alltid, särskilt om det är morsan). Sedan har jag fått ett överraskande kul sms som ledde till en trevlig fikapaus igår (Vink Miranda!). Dessutom håller jag hårt i mobilen i dessa sjukdomstider. Närsom kan någon unge bli hemringd pga nåt trist virus. Har dock inte hänt ännu denna månad. Dessutom har jag tänkt att belöna mig själv med en ny telefon snart vilket jag tänkt på en del senaste veckan. Plus att en tandygienist har ringt ungefär tjugo gånger (det är sant, ingen överdrift) senaste veckan. Jag har systematiskt låtit bli att svara trots att han ptatat in på svararen flera gånger. Till sist råkade jag svara av misstag (jäklar) så nu har jag en tid 7 jan (som jag ska avboka). Först trodde jag att det var han som ringde på natten (pekar på tisdagens inlägg) men nu vet jag att det var någon annan.”
Kära läsare!

Ett litet upprop då.. Jag är så nyfiken på vilka ni är som läser här hos mig. Jag har ju min trogna skara kommentatorer 😉 som jag är så glad för. Dock tror jag inte att det är bara ni som åstadkommer alla ‘visningar’ som blir på min sida varje dag.
Så i alla fall.. jag är ju givetvis nyfiken på vilka ni är. Skriv en rad och ge er tillkänna vet ja´! Ingen skulle bli gladare än jag. Särskilt om du är en sån där trogen rackare, som jag inte vet om, som kanske tänkt skriva en kommentar någon gång men tvekat. Fast även ni andra så klart. Ta chansen nu!
Tjing!
…
”Det var hennes namn som stod ovanför adressen. Han hade tagit in det utan att ens kommentera att det låg ett brev som var till henne bland skräpet från brevlådan. Kanske hade han inte ens sett det. I och för sig hade han ju inte brytt sig nämnvärt om henne eller något annat som hade med dem att göra på länge så varför skulle han bry sig om hennes post? Egentligen. Hon rev upp kuvertet. Det var verkligen skrivet för hand. Vem skriver ett brev för hand nu för tiden..? Inte många sekunder senare hade hon insett att författaren inte var en bekant. Åtminstone inte till henne. Hon visste nu att om hon läste brevet skulle hennes hjärta brista. Igen. Men vad gjorde det? Egentligen. Det var ju redan så trasigt. Långt borta hörde hon den nyfödda lilla flickan skrika efter henne samtidigt som hon sänkte blicken och började läsa. `Hej. Jag heter Anna. Jag är kollega till din man. Jag har också haft ett förhållande med honom som har pågått det senaste halvåret. Jag har inte vetat om att du har funnits förrän jag hittade en lapp på golvet förra veckan. Det som stod där på fick mig att förstå att han har tre små barn. Jag förstod att han ljugit om andra saker också så jag gjorde några efterforskningar.. och fann dig…´ Märkligt nog kändes det som en lättnad. Inte för att hon sökt förklaringar men nu förstod hon att det inte var henne det berodde på..”
Ur: En sista resa av Isabell Alfredsson
Bebisen är tre veckor idag
Han är fantastisk. Mina barn är fantastiska. För övrigt är vi sjuka här.
Faan.. dag skulle jag vilja skriva en massa grejjer här men jag bara raderar.. är SÅ less..
Det finns dagar då jag önskar att jag var en sådär.. nitton år igen…
I dag kanske är en sådan dag…
Nitton var en ålder som var lagom på alla sätt. Man var sådär lagom vuxen liksom. Man var myndig nog att få fatta alla beslut för sig själv. Förutom inköpen av vin och sprit förståss men det var inget som jag brydde mig så mycket om. Å andra sidan var man så pass ung att ingen direkt lyfte på ett ögonbryn då man fick sig en hundring tillstucken av mamma eller serverades lagad mat varje dag. Man behövde aldrig fundera så mycket på saker för de flesta problem som dök upp löste sig automatiskt eller så fanns det någon annan som var där och fixade till det åt en. Man undrade sällan hur nästa dag skulle se ut och man behövde aldrig fråga sig huruvida man kunde lita på människor omkring en…
Jag borde egntligen vara överlycklig nu. Jag borde ligga i soffan och titta på min fantastiska lille bebis och ta vara på den här korta första tiden när han är så liten och doftar så gott. I stället sitter jag och skriver ett deppigt inlägg här.. och lyssnar på hans snabba andhämtningar. Åhh.. låt det inte vara något fel på hans lilla hjärta..

Måndag.. trött…
- Nu är logistikuppgiften skickad. Höll på att glömma men mamma påminde mig som tur var.
- I dag promenerade vi till Marita. Wilmer fick åka sparkcykel vilket var populärt. Dock tog lämningen över en timme.
- I dag hade jag tänkt börja på riktigt med neken men när jag skulle logga in på Högskolan på Gotland så funkade inte inloggningen. Det tog allt en stund innan helpdesken hade fixat till det åt mig så det blev inte mycket läst.
- I morgon ska vi till bvc för första gången med bebben och på eftermiddagen kommer en tant hit för att babbla om försäkringar. Det ser ut som ett sönderbombat Beirut här hemma så vi får hoppas att hon har nedsatt syn och har glömt brillorna hemma.
- Liggkorgen till ubben har gått sönder *suck*. Ursäkta min skånska men JÄVLA TRYCK-KNAPPAR!
- Usch.. jag är så trött just nu. Hoppas vi får en tid till hjärtultraljud snart..
Ett par syskonbilder till (tagna den 7/9):

