Filed under: Allmänt, Bilder, frallorna, fransk bulldog, hundarna, Husdjur, personligt
En orolig själ. Med sin torra nos, halvlortiga öron och klor som sett bättre dagar tittar han på mig som att han ser alltihop.
En hund som läser tankar. Vet inte. Men mer trogen kärlek finns inte. Han är bäst bara.
Han har en stor skinnkostym som det skulle få plats två i. Hans päls doftar som en övervintrad mink som hängt i en garderob för länge.
Love him. Så är det.
Helt enkelt.
Filed under: Allmänt, Bilder, Bulldog, Familj, frallorna, fransk bulldog, hundarna, Husdjur, personligt, video
På filmen. Epic.
Nytt år. Förra året, det historiska 2020, började i rött. En inte så happy person som behövde något och gjorde något. Bra först men som inte blev så bra sedan. Det är lätt att bli trött på rött. Utan att gå in på detaljer. 2020 blev året med det förfärliga håret. Nu är det på gång igen i rätt färg men det är nytt. Allt föll inte på en gång så det har inte varit helt borta. Processen har varit långsam och en givit dyr lärdom.
Historiska 2021 har börjat. En månad har snart gått. Signe och Walter slutade 2020 med bus i mitt hus då jag inte var hemma. På bilderna syns Signe börja 2021 på väg till veterinären i Norsholm och sedan lite trött och omhändertagen av sin bror (nåja) på bild två.
Jag är nöjd med det lilla. Ser fram emot ett år med bättre hår.
På bilden: Mörkt. Didrik cyklar. Hundarna går på promenad. En vanlig syn hos oss numera.
Idag hade jag tänkt berätta hans historia. Han fyller tio idag och han kom hit den dagen han föddes. Bortstött av sin mamma. Blöt och sval låg han livlös under min tröja. Varmare och varmare började han röra på sig och jag fick bara lov att ta hand om honom. I en liten glassväska från en kycklingfabrik låg han tillsammans med en liten ljummen flaska i ett par veckor. Mat varje timme dygnet runt. Han växte upp och blev en fin och smal katt. Trivsam och lätt.
2017 på sommaren rymde han. De varmaste fem dygnen på hela sommaren var han borta. Det var så ledsamt. Hans inlägg på Facebook blev viralt. Engagemanget var stort och på djursjukhuset i Valla visste man vem han var redan då jag ringde. För vi hittade honom. Grannarnas saliga vovve Ludde som just kommit hem från semestern såg till att han kom fram. Då var han skapligt sjavig. Lite medicin och vätska senare var den halta och såriga katten hemma. Sedan har han hållit sig här.
Han är bra. Vi gillar honom.
Grattis Laban.
”Våga släppa taget nu
Sluta vara rädd för att bli sårad
Det är så det måste va
Det är väl bara så det är
Kan ändå inte fatta det
För jag kan göra nästan allt de ber om”
Filed under: Allmänt, Bilder, Fest och kalas, ful blir snygg, Hälsa, Husdjur, personligt
Maj 2020. 44 år gammal. Två rotfyllningar. Blond igen efter stora mandarinfärgade våndor. Bara halvvägs igenom maj så mer väntar säkert.
På bilden: Walter och Signe vill ha kött.
April 2020 och världen är upp å ner. Aldrig kommer dessa dagar att falla i glömska. Rädsla och irritation i salig blandning. Förståelse och empati. Nonchalans och desperation. Världen som den varit kommer inte att att komma åter. Alla är vi märkta på något sätt. Acceptera. Vänta. Vila. Överleva. Leva.
Grattis blogg. Idag fyller du tretton år.
I glädje och sorg stod du länge vid min sida för att sedan och under lång tid stå i dunklet. Ännu lever du. Det firas här. Och. Nu.
På bilden: Signe och Walter
Jag, Walter, Signe och smalkatten.
Bestämmer mig för att sluta nitton och börja tjugo med red on top. Kladdar i och det blir ändå helt ok. Det blonda är ett minne nu. Håret orkar inte mer.
Steker en köttbit till mig själv. Tacksam att det inte smäller så mycket där ute ännu. Öppnar flaskan som skulle bli delad egentligen. Tar ett glas. Ett till. Kanske vaskar resten.
Walter och Signe skäller. Nu är det dags.
Gott nytt vänner! Ses på andra sidan.
Jag har filat ett par veckor på ett inlägg om vänskap. Såklart finns en anledning till det. Kanske kommer det eller så kommer det inte. Walter och Signe får illustrera så länge.
Lottas Dagbok 