Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Bulldog, Familj, frallorna, fransk bulldog, hundarna, Husdjur, musik, personligt, sommarliv 2023
Kiss me hard before you go
Summertime sadness
I just wanted you to know
That baby, you the best…
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Bulldog, Familj, frallorna, fransk bulldog, hundarna, Husdjur, personligt, sommarliv 2023
En hälsning. En önskan om frid i några veckor över sommaren. Hopp om ro och god hälsa detta år. Inhämtar kraft ikväll och startar på garnisonen imorgon. Vissa saker måste man göra för annars är man en liten lort har jag hört. För att få sinnesfrid. Det gäller både för stora och mindre.
Antar att jag återkommer.
Filed under: Allmänt, Barnen, Fest och kalas, frallorna, fransk bulldog, hundarna, Husdjur
..och bästa Signe som bott hos oss i fyra år idag.
Filed under: Allmänt, bloggande, Bulldog, Familj, Fest och kalas, frallorna, fransk bulldog, hundarna, Husdjur, personligt
Ungefär såhär onöjd är man då mammi just upptäckt att hon missat ens födelsedag. Med två dagar. Just sayin’. Just don’t.
Hur kan detta ens ske?
Bästa skrutt. Hundtårta på lördag.
Vår katt.
Den tjugofemte augusti fyllde han tolv år. Han brukar få en liten tårta på födelsedagen för att vi vill fira de liv av de nio han har kvar. Borde vara cirka sju. Hugget som stucket. I år glömde vi. Det var för mycket skithuven i närheten som störde helt enkelt.
Hos oss har han bott sedan han doftade fostervatten. Det krävdes visst tjat för att han skulle få stanna men han matchade ju färgerna så fint i vårt då nya hus. Då bodde han i sin lilla kylväska från kronfågel som knappt skulle rymma två glass. En liten varm petflaska i en strumpa hade han med sig för att hålla värmen.
På något sätt måste jag ändå gjort rätt eftersom han överlevde och blev en ståtlig smalkatt. Vi hoppas att han ska får vara med oss flera år till framåt trots att hans hjärta har svikt sedan många år. Nästa år ska vi fira med tårta.
Filed under: Allmänt, Bilder, Bulldog, Familj, frallorna, fransk bulldog, hundarna, Husdjur, personligt
För fyra år sedan visste jag inte att just han skulle bli min. Han föddes den tredje april 2018 men det visste inte jag då.
Så fin, klok och smart. Lite orolig och tar ansvar för att högljutt meddela då allt inte står rätt till i huset eller trädgården.
Ibland då livet känns tungt är jag så glad att han finns. Han och Signe.
Jag vet att han inte fattar konceptet födelsedag. Han fattar korvtårta. Det blir bra.
Grattis Walter.
Filed under: Allmänt, Bilder, Bulldog, Familj, frallorna, fransk bulldog, Husdjur, personligt
Signe och jag.
Signe är världens snällaste hund. Hon älskar oss alla och får utstå flygturer, utklädning och annat. Hon verkar gilla att hennes liv är så. Då hon blir trött på oss går hon och gömmer sig. Under en stol i köket där hon inte alls syns.
Jag minns då vi var och valde henne på stället där hon kommer ifrån. Det var så livligt i det där rummet och valparna klättrade på oss och bajade på golvet. När Signe blev trött gick hon in och gömde sig bakom tvättmaskinen som stod i rummet.
Hon var så tyst hela resan hem från Ön. Det var Ossians trettonårsdag. Typ fyra timmar i bilen tog det. Signe var liten och rund och benen var korta och spretade åt alla håll. Hon är fortfarande liten. Och rund. Med korta ben.
Första veckan var hon konstant utskälld av Walter som hängde utanför kompostgallret. Till sist fick de lov att bli kompisar. Nu är dom så kära i varandra.
Bästa.
Filed under: Allmänt, Böcker, Bilder, frallorna, fransk bulldog, funderingar, hundarna, Husdjur, Jobb och plugg, personligt, poesi
Det kommer att gå bra sa dom.
Boken lilla på hyllan där! Säg vem som smartast i världen är.
Är orsak och verkan som slutsats och premiss? Är skuggor på väggen den verklighet som är? Finns kunskap i känsla eller kanske förnuft?
Om svar på allt finns är det ingen som vet.
I morgon är en annan dag. Då är allt över.
Signe har ätit kortison i en vecka. Hon har sovit, druckit, sovit. Och hoppat på tre ben.
Det kommer att bli bra sa dom. Hon kommer att gå på fyra ben igen sa dom.
Nu satsar hon för fullt på att bli frisk. Det verkar gå finfint.
Filed under: Allmänt, Bilder, frallorna, fransk bulldog, hundarna, Husdjur, personligt, Tiil dig
Idag är det två år sedan Sverige hade sitt första konstaterade fall. Jag firar denna högtidsdag med att själv tillfriskna lite mer. En sked nutella och en klunk bang. Nu har de kortat tiden mellan doserna till tre månaden. Jag hann inte få tredje innan. Nu hade det varit fritt fram men jag antar att jag ska vänta med den eftersom jag gjort den här resan nu.
För nio år sedan åkte jag på en resa. På just den här dagen. Det var väldigt speciellt och jag minns den resan med en högtidlig och skön känsla. Jag fikade i Vansbro och åkte skidor på Hundfjället. Jag sov i en bastu. Det var ett par av de finaste dagarna jag kan minnas att jag haft. Det gäller att vårda de där minnena. Låsa in dem så att de inte flyger bort. Många minnen har flugit bort.
Mycket har flugit bort.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Bulldog, Familj, Fest och kalas, frallorna, fransk bulldog, hundarna, Husdjur, personligt, Tiil dig
Jag tycker inte om julen. De flesta som känner mig väl vet om det och de vet också att jag gillar att vara för mig själv för att självsamhet är exklusivt i mitt liv. Jag har många människor i min närhet som bryr sig om mig och vill att jag ska må bra. De lämnar mig också i fred då de vet att jag vill ha lugn och ro. Hämta energi. Tänker bara så att ingen slänger sig på luren då den läser här nu. Jag är upptagen med barnen och jultomten.
Nä, det jag tänker på främst är hur starkt kopplad julen är till glada och förväntansfulla barn. Det är fantastiskt då barnen är små. Jag minns drivor av klappar, julmatslagning och julgransklädning. Tindrande små ögon då julpapper flög åt alla håll medan golvet fylldes av nya plastleksaker och tråkiga kläder från mjuka paket.
Nu städar jag lite halvdant, dricker lite glögg medan jag hänger någon billig plastkula på min ”gran i kruka” som är en knapp meter hög. Mest för sakens skull. Jag drar på mig en trött tomteluva och delar ut ett par plikttrogna klappar. Ingen vill vara tomte längre men alla vill ha en. Ingen klapp har namnlapp så det blir jag eftersom jag har köpt alla paket och slagit in dem. Jag vet vem som ska ha viket paket. Så tomten är jag. Sedan klättrar alla upp till FIFA22. Mätta på julmat som mormor fixat.
Tänker på barnen som inte får någon mormorsjulmat. De som inte får något julpaket eller swishjulklapp. Kanske får de ett äckligt fyllo att ta hand om istället. Någon egoförälder som vill ha det lite mysigt på julafton och inte klarar av att hantera sig själv. Julen skapar problem. Som bara finns på julen för just då ska man ju ha det så trevligt.
Det jag egentligen tänkt skriva om är ensamhet. Det är många människor som är ensamma på julen. Det är människor som inte vill vara ensamma men som är det ändå. Hur mycket man än pratar om dem så finns ensamheten ändå där.
Julen skapar ensamhet. Det är liksom därför jag inte tycker om den. Det finns människor som är ganska ensamma och lite trivsamt självsamma året om. Det är inte förrän julen är i antågande som de blir ensamma på riktigt. Julen är en högtid då förväntan är att man ska vilja vara tillsammans med andra människor. I grupp. Vid en gran. Vid ett matbord. Vid en teveapparat. Vid en grötskål och så vidare. Det blir så uppenbart då man inte har en sådan grupp. Särskilt för andra människor som så gärna bjuder in en till sin. Och det är ju fint. Visst. En del av julspelet.
Kanske saknar man någon som funnits i ens liv och i ens hjärta och vill inte vara någon annan. Kanske vill man inte säga att man hellre är ensam då. Så man spelar med. I julspelet.
Det är julen i sig som gör det. Det går inte att göra något åt det. Vi kommer att fortsätta att fira jul. Det ska vi. Vad julen än gör med oss. Om den gör oss glad. Förväntansfull Melankolisk. Sentimental. Leden. Ensam. Whatever känsla den skapar. Vi fortsätter och det är bra. Vi säger så.
Det var allt.
Filed under: Allmänt, Bilder, Bulldog, Familj, frallorna, fransk bulldog, Hälsa, hundarna, Husdjur, personligt
Då är man ledsen. Walter är det just nu. Och jag.
Han vill inte gå alls och det verkar som att han har ont i tassarna. Jag har klämt på ryggen och knäna och överallt men han reagerar bara när jag tar på tassarna. Om det inte är bättre inom mycket kort så blir det veterinären.
Den som läser som har husdjur förstår precis. Så enkelt.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, frallorna, hundarna, Husdjur, Kissen, personligt
Detta lilla djuret. Laban.
Jag hittade honom en morgon i augusti 2010. Nyfödd, bortstött, blöt, kall och hungrig. I många veckor fick han mat varje timme och värme från en petflaska med varmvatten i. Han bodde i en miniliten kylväska från Kronfågel. Veckorna gick och han blev till sist en riktig katt som är stor.
2017 rymde han och blev kändis i staden. Grannens fina hund som inte längre finns hittade honom i sista minuten. Vi fick veta att han har en allvarlig katthjärtsjukdom. Ett halvt hjärta typ. Sedan dess lever han visst på övertid. I fyra år har han gjort det.
Han lever sitt bästa liv sedan frallorna flyttade in här. Han missar inte en möjlighet att tjoa upp dem även om det är mitt i natten. De hade kunnat sluka honom hel om de velat men det kommer inte att ske. Det är tuff kärlek.
Han är fin. Han är vår. Det är så enkelt. Han är elva år idag. Sju liv kvar. Grattis kissen.
Lottas Dagbok 