Vi tog oss ut för att kolla hur huset ser ut invändigt. Det var mitt mål i morse. Att jag skulle palla det. Vi kombinerade det med hämtning av Wilmer i skolan.
Nu var det målat invändigt. Välgjort. Som allt annat i huset.
Problem bara.
Det skulle vara vitt.
Jag lade ner mängder av energi på att det skulle bli rätt. Genomgick helvetets kval. Inte lätt att välja eftersom det inte fanns ett färgprov att uppbringa i den här staden på det husleverantörens färgleverantör rekommenderade.
Klargjorde med önskvärd tydlighet för färgkillen hur det skulle se ut. Det skulle inte vara grått. Väggen skulle inte se gul ut mot listen. Väggen skulle vara vit. Inte stockholmsvit. Utan VIT! Valde den färg som färgkillen rekommenderade utifrån min beskrivning. Asså är det något fel eller? Jag ÄR tydlig. Det vet jag.
Jag vill inte ha några ANTIKVITA väggar i mitt hus. Jag vill ha VITA. Nu är de ljusgula. Eller gräddvita. Eller nån annan jävla färg. Väggarna ser gula ut mot de stockholmsvita listerna. Jag som inte ens ville stockholmsvita lister eftersom jag tyckte att det egentligen var en för gulaktig vit nyans.
Jag tror att jag ger upp snart. Visst är det fint att få flytta in i ett helt nybyggt hus. Den möjligheten skulle jag INTE vilja byta bort. Mot något annat faktiskt. Men det hade varit bra och något hade kunnat bli rätt också. Det här med färgen går ju inte att ändra på. Pallar liksom inte börja med att måla om.
Men jag vill inte ha antikvitt. Jag vill ha VITT.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hus och hem, husbygge, Husdjur, miljö, personligt, samhälle, skolan, TV
Från köksfönstret. Till vänster syns fredagsdagis där våra barn inte är idag heller.
Snö igen. Strunt samma. Vi sitter ju bara här inne i alla fall.
Anton var feberfri på morgonen idag. Han hostar väldigt illa fortfarande och är ganska snorig men nu borde han vara skolfärdig till på måndag. Om inte så få vi söka sjukvård. Tyvärr har han missat något av de nationella proven den här veckan. Hoppas att det löser sig på något sätt.
Didrik känns lite varm i pannan men är väldigt pigg ändå. Jag har inte provat febern med termometern men jag tror inte att han har så mycket.
Ossian är också hemma eftersom det är fredag. Det finns fortfarande magsjuka på fredagsdagiset. Igår hade det varit någon som kräktes där tydligen. Usch. Nu har Ossian med all säkerhet haft den där sjukan redan för de andra dagmammebarnen är ju på fredagsdagis och det har ju varit andra barn som varit sjuka efter att ha varit där. Men han kan vara hemma i alla fall. Tänkte hämta Wilmer tidigt också.
Nu på morgonen har jag ringt och beställt ett nytt mastercard. Jag fick ett nytt förra veckan men lyckades blanda ihop koderna så jag slog in fel kod för många gånger. Känns inte bra för nu har jag inte tillgång till pengarna på kontot. Går omkring med skrynkliga tjugor som inte räcker till någonting i jackfickorna.
Tänkte försöka masa oss iväg för att ta en titt inne i vårt nya hus senare idag. Tydligen är målningen klar typ. Nu ska de börja lägga golv nästa vecka. Det närmar sig flytt.
Hörde på nyheterna i morse att de har lyckats dra fram en kabel till det där härdsmältande kärnkraftverket i Japan. Samtidigt kan man läsa om en del andra framgångar i försöken att hindra en total katastrof. Håller tummarna nu.

Vår katt kollar på Pim och Pom på tv. Pim och Pom är två små katter. Han går fram till rutan och kollar om han får vara med och leka. Det går inte så bra för honom. Inte för teverutan heller. Anton tror att Laban behöver sällskap. Kanke är det så.
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, miljö, nyheter, personligt, politik, samhälle
Ser ut som skit just nu
Usch. Ungarna är fortfarande sjuka. Måtte de bli helt friska snart. De är sådär jobbigt halvsjuka så att man inte får någon rast eller ro.
Didrik och Anton har varit med mig på Nolima och städat. Det var ett bra tag sedan det blev städat där nu eftersom jag har haft sjuka barn hemma i en månad eller mer. Det blev dubbelt så dyrt för arbetsgivaren idag för städningen tog dubbelt så lång tid som vanligt. Men den var akut.
Städningen gick under omständigheterna väl. Anton satt fint och kollade på film hela dagen. Didrik har hjälpt mig att städa. Fredrik som skulle komma och avlösa mig med barnen vid två råkade visst komma halv fyra istället. Men jag reder mig.
Stopp i toan blev det idag så rörmokaren fick komma och fixa. Tack å lov inte mitt fel. Plötsligt började det bubbla i båda toaletterna då jag höll på och städade. Och sedan var det helstopp. Kissnödig halva dagen tills rörmokaren kom.
På väg hem så hämtade vi bilen som vi lämnade in igår. Nu är den tyst och fin. Och vi är ännu fattigare.
Väl hemma väntade disk. Jag är så jäkla trött efter den här dagen så jag orkar knappt se disk. Disken väntar fortfarande.
Dock inte tröttare än att jag orkar störa mig lite på EU:s energikommisionär Günther Oettinger. Han verkar ha fastnat i de tankegångar som jag hade igår. Han nöjde sig dock inte med att sitta och flina åt sig själv framför dataskärmen som jag gjorde utan gjorde ett fint litet uttalande i egenskap av EU:s energikommissionär. Skrattar både åt honom och mig själv nu. Han talar om apokalyps och missbrukar ordet som katastroffilmsmakarna. Apokalyps har inget med undergång att göra utan betyder uppenbarelse. Apokalypsen är Uppenbarelseboken som är den sista av Bibelns böcker. Det rör sig alltså om Guds ultimata seger över ondskan. Günter kanske har tittat lite mycket på film. Möjligvis behöver han hjärntvättas lite. Som jag själv.
Nu disk.

Idag är Anton och Didrik hemma. Didrik fick feber igår kväll och Anton är på bättringsvägen i sin infektion och han kanske kan gå till skolan i morgon. Anton och Didrik är en skön kombination. De gillar varandra och leker fint tillsammans.
Jag är skittrött på att ha sjuka barn här hemma nu. Jag har saker som jag skulle behöva göra men som inte blir gjorda. Igår då bara Anton var hemma (och det därmed fanns en praktisk möjlighet att få något gjort) hade jag extremt sparsam uppkoppling eftersom det mobila bredbandet gick av igår morse. Jo. Det är sant. Sådana kan gå av. Nu har jag ett låne.
Jag har hittat ett speciellt jobb som jag vill söka. Ett jobb som jag VET skulle passa mig utmärkt och där jag skulle passa utmärkt. Tyvärr är det jättesvårt då barnen är hemma. Sedan har jag mitt lilla jobb att sköta också. Det är mycket eftersatt just nu.
Eftersom att jag ”ändå är hemma” så är det jag som får ta de sjuka barnen. Det är ju lättare för mig. Det har varit lättare för mig i typ tio år. Kanske inte så konstigt att jag fortfarande hänger här hemma.

Hur många virus finns det i världen? Eller i Tallboda för all del.
Nu är Didrik också sjuk. 38.6 nu ikväll. Inte helt oväntat att det skulle komma. Han har varit väldigt frisk annars. Senast han var sjuk var precis efter jul. På bilderna ovan kollar han på hockey. AIK – HV71.
Anton är mycket bättre. Han blir anfådd då han anstränger sig så det blir ingen skola i morgon heller men han har inte feber längre. Inte för att jag har provat den men jag antar att han inte har någon för det verkar inte så.
Men två barn hemma i morgon alltså.
I morgon ska skruttbussen lämnas in också. Pallar inte städa den innan faktiskt. Den är grymt äcklig inuti. Strunt samma.
Idag har det varit Team Sportia Cup. Anton skulle ha varit med men han är sjuk. Jag hade tänkt att vara där hela dagen och hjälpa till först men då jag kom dit fanns det inget direkt för mig att göra. Jag blev kvar ett par timmar och kollade på några matcher. De är så duktiga barnen 🙂 Men det var helt klart mindre kul att ditta då inte Anton var med. Min prins.
Barnen har varit hos mormor och morfar under dagen. På kvällen tog jag med Anton och Wilmer till Cloetta Center och kollade på den sista matchen som lage som Anton skulle ha varit med i spelade. De gick inte till slutspel tyvärr.
Nu kollar vi på Solsidan jag och barnen. Vi får se om vi får sällskap snart. Kan dröja.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Melodifestival, personligt, Resor och utflykter, sport, TV
Jag på väg hem från hockeycupen i Norrköping som slutade med två vinster och två kryss.
Wilmer provar den äkta och signerade Tony-tröjan som ska lottas ut på Team Sportia Cup i morgon.
Didrik passade på att raka foten i duschen ikväll.
Och vad är det då som ligger där som ett litet paket? Jo det är Anton som är sjuk igen. Detta innebär att han inte kommer att kunna vara med på cupen i morgon. Så himla tråkigt.
Nu mello.

Hockeycup i Norrköping idag. Bestämt sedan länge. Egentligen vill han hellre gå på ett par klasskompisars kalas. Men har man åtaganden så har man. Hur skulle det se ut om Andreas Jämtin plötsligt skulle bestämma sig fär att gå på kalas i stället för att spela match mitt i SM-slutspelet? Inte skulle det gynna LHC i alla fall.
Det gäller att lära i tid.
Filed under: Allmänt, Barnen, bloggande, Familj, personligt, Resor och utflykter, sport
En intensiv helg väntar.
I morgon ska vi till Norrköping för en hockeycup för Wilmers lag. Eftersom vi inte kan köra med vår sjuka bil så får vi låna en småbil och lämna 33,3% av familjen hemma (hos morföräldrarna). Det blir nog trevligt. Hoppas att Wilmer håller sig frisk bara. Han var lite väl trött ikväll tycker jag. Och jag är nog överkänslig för sjukdomstendenser just nu. Men han var väldigt ledsen för att han missar ett kalas också. På grund av cupen.
Sedan är det Team Sportia Cup på söndag. Anton ska vara med. Hoppas att han är frisk (!). Han har ont i halsen och det låter som han käkat ett paket kritor. Men han är pigg. Vi är arrangörer och Fredrik är gruppansvarig för lotteriet. Så det blir nog en del arbete med det. Barnvakt för övriga barn.
Så om någon tycker att jag bloggat väldigt intensivt de senaste dagarna så kommer denne säkert att undra varför jag lyser med min frånvaro i det närmaste.

Jag tog en sväng nu ikväll för att skaffa lite nya vårytterkläder. Mormor var med. Tyvärr var vi lite sent ute för det mesta var slutsålt men vi hittade kläder på Åhlens. Jackor 349 och byxor 249. Lite dyrt men allt annat var slut. Men Jag tycker att dessa är jättefina. Båda barnen fick svarta byxor.
”Jag tycker om nya jackan” sa Didrik. Han är jättefin i sin nya lila jacka. Och det är väl nu jag ska vara att min blogg inte är större än vad den är för om den vore det så skulle jag nog få en massa kommentarer om att man inte kan sätta lila kläder på pojkar. Vilket jag tycker är urfånigt.
Ossian var mer skeptisk till kläderna. Eller det var kanske mer att han inte riktigt pallade att ställa upp för fotografering. Han är fortfarande inte särskilt pigg efter sin sjukperiod.
🙂
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Hus och hem, husbygge, Mat, personligt

Äntligen fredag. Optimismen flödar trots allt. Åtminstone nu på morgonen. Jag tror att det framför allt beror på att hälsostatusen är bättre än den varit på ett tag. Det är klart att det finns saker som hade kunnat vara bättre. Jag hade kunnat haft lite mer pengar. Och så hade min förmiddagsrisifrutti kunnat stått kvar i kylen men den försvann tyvärr ner i magen på någon igår kväll. I bland råder lite delade meningar om vilken kylskåpsmentalitet som ska råda här hemma. Ska det vara ‘jag tar väl vad jag vill i mitt eget kylskåp’ eller ‘kolla gärna om det är ok att man tar något speciellt som man inte själv har köpt’?
Idag är Anton tillbaka i skolan fast han har lite ont i halsen och är rosslig. Ossian verkar bli bättre och bättre men hostar en del. Jag tror inte att han hade någon feber igår så han är absolut på gång idag. Men båda småttingarna är hemma hos mig. På måndag hoppas jag att alla ska vara tillbaka i ordinarie verksamhet.
Senare ska vi gå till förrådet och hämta kartonger så att vi kan börja packa ner lite saker. Det är trots allt bara en månad kvar tills vi flyttar in i det nya huset nu. Det är en fruktansvärd röra i den lägenhet vi bor i. Vi har ju bott här sedan november och insptirationen att göra fint här har aldrig riktigt infunnit sig. Inte så konstigt kanske eftersom vi snart ska härifrån igen.
Jag har tre svartsäckar med tvätt också. Vet inte vad jag ska göra med dem. Tvätta dem. Ja. Det är bara så tråkigt att vara beroende av den allmänna tvättstugan. Kanske ska börja med att boka en tvättid.
Återkommer.


Tack Photoscape


