Lottas Dagbok

Igår var det åter dags för idrottsevenemang i familjen. På mogonkvisten bar det av till Ljunkan (som är en gymnasieskola här i staden med rätt förutsättningar) för en innebandyturnering. den här gången var det Wilmers tur att delta. Vi drog dit allihopa för vi tänkte att det nog skulle gå bra (vi=dårar som aldrig lär). Då vi kom dit var hela evenemanget försenat med två timmar eftersom de som kommit dit först på morgonen inte hade kommit in i lokalen av någon anledning.

Väntan blev lång i en skolkorridor långt ifrån anpassad för små barn. Det var vassa stenkanter, farliga trappor med ojämna trappsteg och bord byggda av stora betongblock som låg helt lösa på varandra. Ett barn lyckades välta ett sådant betongblock. Han hade kunnat få det på sig och dött. Livsfarligt.

Så det blev (som vanligt) till att ringa in förstärkning i form av catering mm. Morsan kom med efterlängtade smörgåsar och frukt till barnen och vuxna.

Wilmers matcher gick väl sådär men de hade i alla fall roligt. Tror jag. Tyvärr finns det inga bilder eftersom mobilkameran inte funkar så bra i en jumpasal 🙂

På eftermiddagen var de stora barnen borta och lekte med kompisar och på kvällen bjöds det in gäster 🙂 Jag lovar att jag aldrig frivilligt skulle ha startat upp ett bak men eftersom vissa insisterade så blev det ett tappert försök till en kladdkaka. Jag är riktigt usel på allt som har med köksarbete att göra och behöver en manual som är konstruerad för en idiot för att klara av det alls. Detta blev gårdagens bakning ytterligare ett bevis på. Varför kan man inte skriva i receptet att smöret ska vara smält innan man lägger det i smeten? Det slutade med att jag ställde in plastpytsen med smeten i ugnen för at smälta klumparna. Resultatet blev att hela pytsen blev mjuk  och var tvungen att stå och stelna till innan jag kunde vispa till smeten.

Som tur var blev det en kaka som smaka de ok. Som tur var kom restaurangfolket och räddade situationen i sista minuten vilket jag är hjärtligt tacksam för 🙂 Dock tyckte jag att kakan hade stått en aning för länge i ugnen. Men, men.. tur att vi hade ätit mycket kyckling innan.

Det blev en ganska sen kväll för barnen så imorse blev det sovmorgon. Planerat var en tur till hamnen för bottagning av diverse grejer på båten. Känns högaktuellt. Verkligen. Det var mulet i morse men nu börjar solen visa sig så det kanske inte är så dumt med en stund ute i alla fall.

Didrik sover middag (tidigt!) och de andra har redan hittat ut på gården. Ossian är lika het på cykling denna säsong som han var den förra så hans första fråga var som vanligt ‘vad är det för dag idag?’ Då han fick veta att det var söndag och hemmadag skulle han genast ut och cykla. Han har blivit så duktig på att klara sig själv den lille mannen. Han har iofs alltid varit bra på det mesta han tar sig för. Han simmar, cyklar och åker skridskor och pratar som en klok gammal farbror.

I morse valde han kläder själv i sin byrå och tog på sig dem. Det kanske inte är så märkvärdigt egentligen, och har hänt flera gånger tidigare, men jag tycker i alla fall att det är kul att se vad han väljer. Det är så viktigt för honom att det ska vara en långärmad tröja under och en kortärmad utanpå.

Nu ska jag gå och sköta lite viktigheter medan mitt lilla didrikplåster fortfarande sover. Han har det lite jobbigt just nu med fyra stycken kindtänder som håller på att bryta igenom samtidigt. Men jag är väldigt glad för hans skull för han behöver verkligen de där tänderna. Med dem kommer han troligtvis att kunna äta råa morotsbitar utan att de kommer upp hela i en slemmig spya en halvtimme senare  (eller osmälta den andra vägen efter ett och ett halvt dygn). Så skönt för honom 🙂 Han har varit väldigt sen med tänder. Särskilt i förhållande till hans brinnande intresse för stora köttbitar och råa grönsaker. Tur att morgonkaffe med mjölk är flytande 😉

Det börjar bli riktigt tröttsamt att vara utan kamera nu faktiskt. Dags att göra något åt det kanske. Tips? Måste vara Nikon. Begränsad budget.

Var det någon som orkade hela vägen hit eller??