På måndag fyller jag år. Då önskar jag mig:
- Sommardäck till bilen.
- En ny registreringsskylt (fram) till bilen.
- Reparation av handbromsen, vindrutetorkarna, det konstiga elfelet och alla andra konstiga fel det är på bilen.
Vad gör du just nu?
Många är vi som svarar på frågan en eller flera gånger varje dag. Vad gör du just nu?
Många är även de som inte gör det. Som inte har tagit ställning, inte reflekterat över den eller av olika anledningar helt enkelt valt bort att göra det.
Jag kan tänka mig en hel del anledningar till att man inte finns i boken. Det kan var att man har bristande datakunskaper, har ett jobb som tar väldigt mycket tid och som inte ger tillgång till skärm, att man tillhör en generation där de flesta ev ens vänner inte finns i boken osv. Dessa anledningar kan relateras till ickemotivation. Dock är ingen av dem egentligen ett hinder om man verkligen vill. Man kan ju finnas där utan att vara särskilt aktiv. Som jag själv var tidigare.
Den grupp som jag tänkte fokusera på i detta inlägg är de som faktiskt tagit ställning och valt att inte finnas på facebook trots att man har kunskap, tid och skärmtid och så vidare. I denna grupp finns naturligtvis vidare grupperingar och jag inbillar mig att man finner en (om än kanske liten) gruppering här. Och då tänker jag på dem som har saker att dölja. De som försöker att upprätthålla ett dubbelliv som lever i olika verkligheter, som har olika approach i olika sammanhang. De som troligtvis har en ständig inre spänning eller rädsla för att dessa olika verkligheter ska råka krocka med varandra i något sammanhang. Ja.. ni fattar, men jag ska utveckla mig ytterligare.
De kommunikationer vi har att frossa i idag framstår som ett smörgåsbord av möjligheter för en person som exempelvis vill ha, i förhållande till sitt civilstånd, ickelegitima kontakter. Att snabbt slänga iväg ett sms eller ett mejl hit eller dit är både enkelt och svårupptäckt. Det är skillnad mot tidigare då inte dessa kommunikationsmetoder fanns. Då barriärerna var mer svårgenomträngliga och även den benägne kanske tvingades avstå.
Som genom ett av evolutionen utvecklat fenomen har facebook dykt upp. En motreaktion utifrån denna smala evolutionsanalogi. Till en början trevande men som genom en explosion fanns väldigt många människor där. På facebook är det mycket svårt att upprätthålla ett eventuellt dubbelliv. Alla invigda förstår vad jag menar. Tänk själv en person som lever i ett förhållande. Kanske har barn. Osv. Ja, i alla fall lever ett liv där det är djupt förknippat med skam att göra snedsteg. Personen har andra signifikanta som inte vet om varandra. Personen i fråga och dessa olika personer har troligtvis vissa.. diskurser.
Vilken mupp som helst kan räkna ut vad som skulle inträffa om denna person startade ett konto på fejjan. Vänförfrågningarna skulle börja trilla in från höger och vänster och katastrofen skulle vara ett faktum 😉 Trots att man kan låsa det mesta, ja i princip allt, från utomstående på facebook så kommer dina satements och kommentarer alltid att synas för dem som du accepterat som dina vänner. Så egentligen är inte synlighetsargumentet giltigt alls efter som man kan stänga allt från allmän insyn. Det enda argument i denna kategori som håller är att man inte vill att de man har accepterat som sina vänner inte ska ha tillgång till de kommentarer som de andra vännerna lämnar på eventuella statements (..svar på frågan Vad gör du just nu?)
Det kommer med all säkerhet bli allt svårare för denna grupp bedragare att finna argument som folk verkligen köper, för att inte finnas på facebook. Så om den ökade tillgången på kommunikationsmedel bidragit till en hel del ont så.. ska det i all fall bli spännande att se hur facebook utvecklas 😉 Kanske finns de som kommer att köra på linjen med olika falska namn kopplade till olika facebookkonton Haha.. Det fanns ju de som aaaaldrig skulle ha någon mobiltelefon eller mejladress heller men nu kräver samhället nästan att man har det.
Slutsatser: Medlen skapar gärningsmannen/gärningskvinnan. Ökade möjligheter medför ökade.. möjligheter 😉 Den som påstår att man avstår från facebook för att man inte vill ge allmänheten tillgång till privatlivet vet inte vad den pratar om. Den som har avsikter att ha komplicerade relationer med olika personer som man inte vill ska ha kännedom om varandra eller ens egna relationer till de andra, bör hålla sig borta från faceboook. För sitt eget bästa 😉 Så länge de kommer att gå att hålla sig borta.
Usch alltså. I natt drömde jag världens ångestdröm. Knappt att jag vågar berätta här. Men jag bjuder på lite.
Drömmen utspelade sig här i vårt område. I de gamla delarna av området. Där den gamla affären och kiosken låg tidigare. Överallt stod det personer som såg ut som Arafat med k-pistar som de riktade mot huvudet på ‘alla’ passerade. Det var inte så många människor i drömmen utan mest jag själv och det i drömmen anonyma sällskap om två tre personer som jag hade med mig. I drömmen var de bekanta till mig men jag kan inte nu i efterhand säga att det var personer från verkligheten. Det förekom även andra människor förutom k-pist-gubbarna och mitt sällskap men inga som var synliga men man hörde ljud från dem. Det var även en Arafat-kvinna utan k-pist som jag vid ett tillfälle i drömmen hade ett samtal med.
Det mesta av innehållet i drömmen rörde sig kring att jag i den ovanstående beskrivna kontexten tappade bort mina prylar (mobil, nycklar, annat som jag inte minns nu), och mitt sökande efter dessa. Vissa delar av drömmen utspelar sig i några bunkrar/fängelsehålor/guvetvad som i drömmen fanns i anslutning till området. Det var i en av dessa hålor som jag träffade Arafat-kvinnan. Hon skulle hjälpa mig att hitta mina saker. Hon var lite snäll fast hon tillhörde motståndarlägret.
Jag vet inte hur många gånger under natten som jag haft en ‘gevärspipa’ vid tinningen. Märkligt nog hade jag inte den där lättade känslan då jag vaknade som man kan ha då man drömt något riktigt hemskt.
Drömtydning? Någon?
Tack mamma!
Jag har just ätit en jättestor jättegod macka som min mamma kom med till mig. Jag är sååå hårt arbetande just nu så jag har catering varje dag 🙂 Världens lyx!
Som ni ser var det en massa pålägg på; avocado, soltorkade tomater, färslk tomater, kyckling, sallad, beanaise, ost osv. Alltihopa låg på en ciabattahalva. Måste kostat en förmögenhet att handla till den smörgåsen 😉
Nu är jag redo för ett par timmar till av koncentrerat skrivande innan det är dags att hämta barn.
På bilden: Christine och Anders äter Folkets Bröllopstårta under Nyhetsmorgon på tv4.
Jag är helt ointresserad av prinsessbröllopet. det står mig upp i halsen redan nu. troligtvis kommer jag att få gå i ide någon månad innnan den stora dagen för att slippa tjatet. Tack och lov är vi inbjudna på ett helt annant mycket mer intressant bröllop på den stora dagen så då kommer jag helt att slippa prinsesstjatet 🙂
Dock gillar jag tårta väldigt mycket. Tydligen har man, med anledning av prinsessbröllopet, utarbetat en speciell tårta med vit marsipan som skall säljas landet runt med en liten slant till förmån får någon välgörenhetsstiftelse. Tårtan såg verkligen jättesmarrig ut. Jag vill också ha en vit marsipantårta. Hmm.. jag fyller ju år snart 😉
Nu på morgonen då jag åkte för att lämna ungarna så hörde jag Glenn Hysén (den gamla fotbollsspelaren 😉 ) prata i radio om ett välgörenhetsprojekt som jag tycker verkar riktigt charmigt.
Det går ut på att man ska rota fram gamla fotbollsskor som är urväxta eller som man inte längre använder av andra anledningar, som ska skickas till Sydafrika för att möjliggöra för barn/folk där att kunna lira lite fotboll. Man ska lämna in dojorna på Stadium. Om man vill kan man skriva sin e-postadress på sulan så får man kanske veta var skorna till sist hamnar. Mycket kul 🙂 Om man gör detta så får man 200 spänn rabatt då man köper nya skor
Syftet är bland annat att motverka HIV/Aids i ett land där 18% av befolkningen bör på denna smitta. Läs mer HÄR!
Organisationen som ligger bakom projektet heter Star For Life.


Jag är hemma. Jag och Didrik åkte hem från festen och lämnade de andra kvar. Tanken hade nog funnits där innan också men beslutet fattade jag inte förrän precis innan jag åkte.

Bebisen har rymt.

På bilden: Wilmer är påväg på sin första fotbollsträning för i år. Det syns på bilden att det är en kille med egen vilja och egna idéer. Han ville absolut inte ha benskydden på sig. Jag vet faktiskt inte varför. Han sa att de gjorde ont. Skumt. Till sist kunde han finna sig i att ha dem om han fick ha dem utanpå strumporna. Och jag är inte den som är den.
Det var en långtradare som väjat för ett rådjur som sprang över vägen. Släpet hade ställt sig på tvären på vägbanan och två tunga fordon i det motsatta körfältet hade stannat för att hjälpa till. Då hade en fjärde lågtradere kommit och kört på hela högen och voltat och varit nära att ramma en personbil. Tydligen var förarna allvarligt skadade. I synnerhet en av dem. Det var långa bilköer hela dagen och inte förrän vid fyratiden på eftermiddagen kunde man släppa fram trafiken på motorvagen igen.
Kollar på Fåret Shaun
Jättefina tycker vi. Anton tycket iofs att det hade varit mycket bättre med kalborreband. Det tycker inte vi vuxna 😉 Nu återstår bara frågan; hur länge får de vara så vita och fina som de är på bilden? Tyvärr har jag på känn vilket svaret på den frågan är. Tur att jag tog ett foto. Jag får väl gå in här och kolla på dem 😉
Didrik tar traktorn
