På väg mellan milstolparna. Klarheterna.
Jag springer. Snubblar. Springer igen.
Ett samtal. Ett nytt ok.
Tung. Tyngd.
Skuld.
Fortsätter.
Neråt. Framåt. Uppåt.
Ljus.
Där.
Framme.

Jag tror det.
Efter att ha legat i träda i ett par år är det dags för bloggen. Dags att resa sig ur askan och göra det den är till för.
Att sprida sanningen. Sanningen ur MITT perspektiv.
Det är tid att skapa ordning. Att ställa till rätta.
För mig är det dags att ta ansvar. Att inte låta tystnaden bli en passiv eftergift.
För länge har jag låtit det ske. Nu är det över.
Välkomna tillbaka vänner!

You ask me where to begin
Am I so lost in my sin
You ask me where did I fall
I’ll say I can’t tell you when
But if my spirit is lost
How will I find what is near
Don’t question I’m not alone
Somehow I’ll find my way home
~ Jon & Vangelis ~
Filed under: Allmänt

På bilden: Sexåring äter lunch.
– Posted using BlogPress from my iPhone














