Hemtenta pågår!
Hinner varken kommentera Mat-Tinas danstalang (eller kan inte för hela tv:n var full med LHC-FBK när hon shejkade loss), eller berätta om något annat intressant just nu..
Jag är en bulldog!
Äntligen ett test som funkar för mig också! Klämmer in det i jobbandet med hemtentan…
Snott från Karolina.
Vilken hund är du?
Jag är i alla fall en bulldog!
Engelsk bulldog
Bulldoggen är en cool livsnjutare av rang. Den ser tuff ut, men har inte riktigt koll på vilket skrämmande intryck den kan göra på såväl människa som andra hundar. Den börjar aldrig ett slagsmål, det behöver den inte. Tvärtom så förväntar den sig att alla är lika fredliga som sig själv. Bulldoggen lever under devisen ”peace, love and understanding annars får du riktiga problem”. Skulle den dock mot förmodan hamna i slagsmål är det bara ett som gäller; vinna eller dö. Många skulle nog kalla bulldoggen för den perfekta hunden, lugn och sansad. Den skäller nästan aldrig. Och sist men inte minst, en bulldog älskar att åka bil, tåg, båt eller flyg. Den är lättskött och behöver inte alltför mycket motion.
Ossian var på Willys igår
Eftersom vi gjorde oss fattiga även denna månad på en avbruten backspegel *skyldig* så fick det bli en tur till billiga-Willys. Ossian är ju glad för att hjälpa till nu för tiden och bilden nedan får väl kategorisera in som ´veckans bild´..
Tur att de små inte bryr sig om Pampers och Libero. Willys eget märke funkar bra att släpa det också!
Hur kan man sparka sönder sin klasskamrat?
Här i min hemstad har en pojke som är 14 år fått operera bort en testikel för att en klasskamrat hade sparkat honom så illa under förberedelserna till en idrottslektion. Detta har hänt på min gamla skola. Kungsbergsskolan. Jag gick högstadiet där.
http://www.corren.se/archive/2008/3/25/jn9qbh0tclhnbfj.xml
Jag blir (ursäkta) jävligt arg när jag hör om sådana här händelser. Nog för att plugget är ´hårt´ när man är i den där åldern. Suddisarna viner kring öronen och man baktalar varandra genom små fula meddelanden skrivet på bänkarna oh på väggen på toa (på stenåldern i alla fall, nu är det väl nätet som gäller). Men va faan.. det där kan ju förstöra ett helt liv.
Som mor (till tre grabbar dessutom) blir man otroligt bekymrad. Anton som bara är sex år har redan kommit hem och sagt att han blivit sparkad på pungen. Det värsta är att jag ärligt talat inte vet VEM jag ska förbannad på. Borde kille som sparkade förstått koncekvenserna av sitt handlande? Är det föräldrarna som inte lyckats lära sina barn koncekvenser av olika typer av handlingar? Är det skolans och barnomsorgens ansvar? Eftersom barn numer tillbringar så mycket tid i deras vård menar jag. Mamman till pojken som blivit sparkad är besviken på skolans dåliga information. Men ansvariga i skolan kanske inte förstod allvaret.. eller så valde de att sopa det under mattan..
Vem ska man vara förbannad på? Det är förjävligt att det får hända bara..
F´låt språkbruket…
Rent hus -hos fembarnsfamilj
Ett kul avsnitt i kväll då de båda städtanterna på tv4 besökte en familj i Farsta. De hade en jäkla röra hemma rent ut sagt. Kläder som låg i högar blandat med leksaker och annat. Det är inte utan att man känner igen sig en aning faktiskt. Men inte så mycket nu längre. Vi har ganska bra ordning nu. Och vi har inte ohyra och äckelpäck på toa och i köket. Jag kände också igen mig i mamman. Särskilt i det flottiga håret. Sånt har jag också 😉
En sak som gjorde mig lite glad i alla fall är att jag fått bekräftelse för min toastädning. Exakt så som hon visade att man ska göra gör jag alltid. Typ.. plockar isär toan i molekyler och sanerar den totalt med starkt medel. Däremot kan jag inte förstå att de ställde alla barnens tandborstar i samma mugg på slutet. Det är väl lite småsnuskigt om något. Vi har i och för sig också så men jag vet att det sprider smitta som bara den… Jag brukar plocka isär dem när det är otäcka virus i omlopp.
Men i bland säger de konstiga grejjer i det där programmet. En gång höll hon upp ett sådant där glas man odlar bakterier på och höll det under näsan på en ´deltagare´ och sa; maginfluensavirus.. Hmm.. jag trodde inte att det gick att odla virus så..
Bättre sent än aldrig
Det här är vad vi har ägnat oss år i kväll:
Jag tycker ju att det är jättegott förståss men uppslutningen var allt annat än god. Ett barn uteblev helt. Ett kom in i köket och ville ha ´tofflä´ med ´däddä´ och ´sytt´ men avvek med kommentaren ´dumma mamma!´.
En tyckte att det var kalas. Tur det!
Påsk 2008 -the Persson-Jeppsson story
Ok.. skall försöka sammanfatta lite då.
På långfredagen hade vi besök av Persson och Hagberg, numer bosatta i Täby men på väg till Ödeshög. På vägen dit tog de en svängom här hos oss på fika. Det är alltid lika trevligt att träffa dem och det var ju så länge sedan nu.
Påskaftonen firades på Yrvädersvägen men gott smörgåsbord ´all inclusive´ som alltid. Ungarna fick påskägg av mormor och morfar med lagom myket godis, lite legobilar som de kunde bygga och varsitt par brallor. Vi vuxna fick också påskägg… (det bästa påskägget för mig var att jag fick låna ett 4 gigs minneskort till kameran så nu blir det lite bilder igen) ..och matlåda, vilket var tur eftersom vi skulle komma att ha ett antal oförberedda gäster…
På kvällen fick vi besök av Ulle, Alex, Theodor och Tufva. De kom förbi för att kolla in nya bostaden då de ändå var här i Tallis för att fira påsk. Ossian blev kär i Tufva och pratade om henne en lång stund efter att de hade gått. Jag vet inte om kärleken var besvarad (vi vet ju att hennes härta redan tillhör ´segelbåt´) men hon verkade helt klart intresserad för hon sa att hon ville sova över. Sedan får vi ju passa på att gratulera Theodor i efterskott eftersom att han fyllt sex år. GRATTTIS THEODOR!
På påskdagen tog vi en långprommis till affären. Det var kallt men skönt. Tyvärr upptäckte vi att vi glömt pengarna när vi kom fram. Tur att man är stammis. Vi fick handla och gå hem och åka tillbaka oh betala.
Ovan kan man se en sur familj på väg till affen. Wilmer var sur för att han inte orkade gå som vanligt.
Tja.. han har ju sin speciella gångstil… träben.. Kanske inte så konstigt att det blir jobbigt efter ett tag.
Professorn… säger vissa. Han funderar för det mesta.
Sedan hade vi åter besök av Persson och Hagberg. Ungarna lekte och hade kul som vanligt. På kvällen komm Vång och Molin hit med alla barn och käkade påskkäk. Trevligt som alltid. Kul att kunna bjuda tillbaka för vi har varit där många gånger.
Annandagen tillbringades i Pulkabacken eftersom det har blivit vinter (äntligen? ..nja…) Kompisarna Alexander och Niocole var här och lekte med barnen och käkade lunch. Dagen gick fort..
Nicole var jättebra att ha med sig i pulkabacken. Hon tog hand om Ossian kanonbra och han var nöjd.
Snöbollen till vänster hamnade i nyllet på Anton cirka 0.1 sek efter att den här bilden togs.
Alexander och Ossian. Ossian fastnade på många bilder den där dagen.
Även denne lille LHC-pirat tyckte att det var trevligt i backen. Han ville absolut aldrig gå hem därifrån.
Ossian igen.. och Fredrik.
Nu har jag en evig massa plugg för till helgen är det dags för hemtenta. I går jobbade jag hårt hela dagen och det blir nog samma idag.
Tjing!
Nu har jag tagit en utmaning så här på påskaftonsnatten
Jag hittade den inne hos Karolina.
För 5 år sedan
Hmm.. Hade vi bott i Linköping i ungefär ett år. Anton var 14 månader och hade just överlevt en lungiflammation som nästan hade tagit livet av honom (jo.. det är sant. Tack för det sjukvårdsrådgivningen alias ”avakta lite till, det är säkert en virusinfektion kanske influensa”) och jag var gravid med Wilmer. Kanske visste jag inte ens om det ännu… Pluggade på ekonomprogrammet. Jag tror att det var statistik i någon form just då…
För 10 år sedan
Det var våren 1998. Jag hade precis börjat b-kursen i pedagogik men funderade allvarligt på om jag skulle sluta den. Skulle snart skriva 1.7 på höskoleprovet men det visste jag inte då.. ännu.. Jag valde att slutföra kursen under en termin som mycket i mitt liv förändrades. Jag skulle fylla 22 år.. Det var då livet började.
För 15 år sedan
Gick i gymnasiet. En riktigt kass period. Jag var en ganska lat naturare med ´sådär´ bra självförtroende. Kan bara resultera i trötta betyg. Men jag hann reparera det före studenten tack och lov. Farsan hade just skaffat familjens första dator. En 486:a tror jag att det var. Jag var sur för jag ville ha en mobiltelefon. Tur att jag inte fick någon sådan kommunikationsradioliknande sak att skämma ut mig med. Fick nöja mig med att spela pinball och m/s Röj.
För 20 år sedan
Var jag elva år och gick i fyran på Tallbodaskolan. I min klass gick både fyror och femmor. De hade fått dela en klass för att två grabbar inte funkade i hop. Vi fyror i fyr-femman var särskilt utvalda (fogliga och snälla, anpassningsbara?) för att funka ihop med den ´bökiga´ killen. Kan inte säga att jag lärde mig så mycket. Vi satt i korridoren och hade en gammal kantor som lärare i matte och engelska.. ”Good morning boys and girls..” haha.. fast det hände en del kul grejjer också.. Vi hade just fått vår hund Tindra.. en chokladbrun labtik som levde i nästan 15 år.
För 25 år sedan
Hade börjat andra terminen på lekskolan Solrosen i Söderköping. Jag var sex år. Mina fröknar hette Elisabeth och Mona . Sedan hade vi en ung tjej som hette Gisela. Hon hade sådana där lurviga stövlar som var moderna för ett par år sedan igen. Jag minns mest lösryckta delar som att vi sjöng glassången och hade avslappning varje dag. Vi bodde i ett nybyggt rött radhus på Tornvägen 33. Min bästis hette Ann. Hennes syrra hette Helen och var med i Unga örnar. Min morsa var hemmafru och farsan jobbade på Göta lantmän.
För 30 år sedan
Då var jag snart två och vi bodde i en kåk på en bondgård utanför Sörping. Kan inte säga att jag minns något alls av den perioden faktiskt. Jo.. jag har ett svagt minne av morsans och farsans dobberman Lillen när han kom och nosade på mej när jag stod under matbordet i köket. Har många gånger funderat på varför jag minns just det men kommit fram till att jag måste blivit totalt skräckslagen. Han var ju stor och jag var liten.. kan man säga.
That´s just about it..
Söta men ovilliga påskgubbar
I dag var det dags för utklädning då. Ingen var särskilt intresserad av att vara sågon vidare påskgubbe om man säger så. Anton ropade: ”JAAG VILL IIIINTEE HA NÅTT SMIIIINK!!” så fort han öppnade ögonen i morse. Jag försökte in i det sista.. men jag får väl vara glad att han kunde tänka sig ha en keps på sig i alla fall.
Han var väldigt söt men jag tycker bilden säger en del om vad han tyckte om det egentligen.
Wilmer skulle naturligtvis inte heller ha några fräknar eftersom inte Anton hade det. Dock var han jätteglad att han fick ha snickarbyxor på på sig.
Ossian då.. han var ganska sur. Han har varit sur på mornarna ett par dagar nu. Varken i går eller i dag har han låtit sig frivilligt bli lämnad hos sin dagmamma. Det problemet har vi aldrig haft tidigare med något barn. Men jag tror att det är något med utvecklingen för han ´halv-vaknar´ på nätterna och skriker saker som ”DUMMA MAMMA!” och ”HADE DEN FÖRST!!!”. Fast i dag så var han nog extra trött för att vi var hos våra kära gamla grannar Fransson på Gränsliden till ganska sent. (Alltid lika trevligt för övrigt! Tack för igår vänner.)
I alla fall har jag ju fortfarande makten över fräknarna i Ossians fall. Bäst att passa på. Hatten satt dock på i cirka tre sekunder. Tur att jag hade kameran till hands just då!
Så glad som han ser ut på den här bilden var han bara just när jag tog den.
Sedan har vi ju en liten flicka som fyller tre år i dag! GRATTIS TINDRA! Hoppas magen är bättre i dag.
En tråkig sak också på slutet… Jag var ju på föräldrarepresentantmöte i går kväll. Det ser inte ljust ut i framtiden för våra dagbarnvårdare. FYY… alltså.. Jag vill inte bli av med världens bästa dagmamma!!!
En ny dag har börjat
En dag som två små barn i Arboga inte fick vakna upp till. Hur kan något sådant få hända? Hur kan en person få möjlighet att döda två små barn med en kniv. Det är ofattbart…
Vi försov oss i morse
Fy. Men jag löste det fint. Anton fick gå själv till skolan för första gången. De andra två fick jag lämna direkt på ´garagelokalen´ för vi hann inte till Marita före åtta. Tyvärr började det snöa ungefär en minut efter att Anton hade gått iväg i sina vårbrallor så jag fick åka och lämna vinterbyxor i skolan när jag åkte till jobbet. Det var lite skönt att kolla att han verkligen kommit dit också skall jag erkänna.
I dag är alla i alla fall tillräckligt friska för att vara på sina olika dagliga aktiviteter. Jag har passat på att klämma in en jobbdag mellan sjukdagarna.. vilka jag räknar med att det blir fler av (sjukdagar alltså). Just nu har jag inget hopp om något slut på det. Högarna hade växt till k2-nivå på mitt skrivbord när jag kom till jobbet men jag har eroderat ner dem till skrivbordsnivå lagom till lunch. På eftermiddagen skall arkivet få sig en omgång.
Fredrik är i Göterborg idag och i morgon så jag skall fixa detta själv ett par dagar nu. Jag håller verkligen tummarna för att ungarna skall vara friska tills han kommer hem i alla fall…
Tjing!
Efter en synnerligen händelsefattig dag fick vi jag uppleva en afton utan dess like
Fredrik med flera har tillbringat dagen vid båten i dag. Wilmer och jag har varit hemma för att skona Wilmers snuva så pass att han kan gå till dagmamman i morgon. Fredrik och de andra kom hem på eftermiddagskröken och ville absolut att vi skulle ta en tur till båten allihopa så att jag skulle få se hur bra det blev med mantåg på båten. Med sig hem hade han också en massa mat som skulle lagas till så att det ska bli lite lättare för mig nu när jag skall vara ensam ett par dagar.
Sagt och gjort. Efter att ha lagat en massa mat och käkat lite fick vi brått för att hinna till småbåtshamnen innan det blev för mörkt. Grinden stod öppen när vi kom för att någon annan var troligtvis där och grejjade med sin båt. Bra tyckte vi och rullade in. Vi var var där max tio minuter. Jag hann lagom konstatera att det såg bra ut innan jag frös om fötterna och vi lastade in oss i bilen för att åka hem igen. Vi kom till grinden. Den var stängd. På grinden hänger ett sådant där hänglås som man skall vrida fram siffror på så att det bildar en kod. Fredrik hade glömt koden. Nämen.. ojsan! Där stod vi med vår feta familjebuss innanför en stängd grind med terräng på båda sidorna. Fredrik gick ut och började pröva lite olika koder (som naturligtvis inte fungerade) medan jag satt kvar i värmen och funderade på bilens terrängegenskaper. Mörkt hade det hunnit bli också. Tur att vi ätit kvällsmat i alla fall.. Till sist fick Fredrik tag på en gubbe som är medlem i klubben vars telefonnummer vi hittade på en anslagstavla inne på området. Gubben skrattade gott och talade om koden för Fredrik. Skönt! Vi var ute.
Oavsett terrängegenskaper behöver bilar bensin så nu bar det av till pumpen för att fylla på några liter. Just när vi svänger in på macken kom Fredrik på att han troligtvis glömt en av våra maträtter i ugnen då vi åkte hemifrån. ”TOG VI UT UNGNSPANNKAKAN !?!” Jag hade ingen aning. Jag visste att jag inte hade tagit ut den. Jag tror inte vi har tankat så fort någonsin. Eller kört så fort hem från stan heller. Ju närmare vi kom hemmet desto säkrare var jag på att vi skulle mötas av en eldsvåda då vi kom hem. När vi svängde in i området tyckte Fredrik att det luktade bränt. Jag sniffade efter lukten av ugnspannkaka. Fredrik slängde sig ut ut bilen typ i farten när vi kom upp på vår garageplan. Puh.. inga brandbilar i alla fall. Men pannkakan var verkligen kvar i ugnen.. Den var knappt bränd och såg ut att vara fullt ätlig. Märkligt… för vi hade ju verkligen varit borta ett tag…
Nu är jag gärna utan äventyr ett tag igen…
Här är Wilmer 4 år
I dag är han sjuk så han har varit här hemma med mig under tiden övriga familjen har börjat vårrusta båten. Vi har glott på tv och surfat på Internet. Han har hittat en del kul grejjer som han vill ha. På hans önskelista finns för tillfället framför allt två saker. Följande:
En:
och en:
Lottas Dagbok 