Nu har jag tagit en utmaning så här på påskaftonsnatten
Jag hittade den inne hos Karolina.
För 5 år sedan
Hmm.. Hade vi bott i Linköping i ungefär ett år. Anton var 14 månader och hade just överlevt en lungiflammation som nästan hade tagit livet av honom (jo.. det är sant. Tack för det sjukvårdsrådgivningen alias ”avakta lite till, det är säkert en virusinfektion kanske influensa”) och jag var gravid med Wilmer. Kanske visste jag inte ens om det ännu… Pluggade på ekonomprogrammet. Jag tror att det var statistik i någon form just då…
För 10 år sedan
Det var våren 1998. Jag hade precis börjat b-kursen i pedagogik men funderade allvarligt på om jag skulle sluta den. Skulle snart skriva 1.7 på höskoleprovet men det visste jag inte då.. ännu.. Jag valde att slutföra kursen under en termin som mycket i mitt liv förändrades. Jag skulle fylla 22 år.. Det var då livet började.
För 15 år sedan
Gick i gymnasiet. En riktigt kass period. Jag var en ganska lat naturare med ´sådär´ bra självförtroende. Kan bara resultera i trötta betyg. Men jag hann reparera det före studenten tack och lov. Farsan hade just skaffat familjens första dator. En 486:a tror jag att det var. Jag var sur för jag ville ha en mobiltelefon. Tur att jag inte fick någon sådan kommunikationsradioliknande sak att skämma ut mig med. Fick nöja mig med att spela pinball och m/s Röj.
För 20 år sedan
Var jag elva år och gick i fyran på Tallbodaskolan. I min klass gick både fyror och femmor. De hade fått dela en klass för att två grabbar inte funkade i hop. Vi fyror i fyr-femman var särskilt utvalda (fogliga och snälla, anpassningsbara?) för att funka ihop med den ´bökiga´ killen. Kan inte säga att jag lärde mig så mycket. Vi satt i korridoren och hade en gammal kantor som lärare i matte och engelska.. ”Good morning boys and girls..” haha.. fast det hände en del kul grejjer också.. Vi hade just fått vår hund Tindra.. en chokladbrun labtik som levde i nästan 15 år.
För 25 år sedan
Hade börjat andra terminen på lekskolan Solrosen i Söderköping. Jag var sex år. Mina fröknar hette Elisabeth och Mona . Sedan hade vi en ung tjej som hette Gisela. Hon hade sådana där lurviga stövlar som var moderna för ett par år sedan igen. Jag minns mest lösryckta delar som att vi sjöng glassången och hade avslappning varje dag. Vi bodde i ett nybyggt rött radhus på Tornvägen 33. Min bästis hette Ann. Hennes syrra hette Helen och var med i Unga örnar. Min morsa var hemmafru och farsan jobbade på Göta lantmän.
För 30 år sedan
Då var jag snart två och vi bodde i en kåk på en bondgård utanför Sörping. Kan inte säga att jag minns något alls av den perioden faktiskt. Jo.. jag har ett svagt minne av morsans och farsans dobberman Lillen när han kom och nosade på mej när jag stod under matbordet i köket. Har många gånger funderat på varför jag minns just det men kommit fram till att jag måste blivit totalt skräckslagen. Han var ju stor och jag var liten.. kan man säga.
That´s just about it..
Söta men ovilliga påskgubbar
I dag var det dags för utklädning då. Ingen var särskilt intresserad av att vara sågon vidare påskgubbe om man säger så. Anton ropade: ”JAAG VILL IIIINTEE HA NÅTT SMIIIINK!!” så fort han öppnade ögonen i morse. Jag försökte in i det sista.. men jag får väl vara glad att han kunde tänka sig ha en keps på sig i alla fall.
Han var väldigt söt men jag tycker bilden säger en del om vad han tyckte om det egentligen.
Wilmer skulle naturligtvis inte heller ha några fräknar eftersom inte Anton hade det. Dock var han jätteglad att han fick ha snickarbyxor på på sig.
Ossian då.. han var ganska sur. Han har varit sur på mornarna ett par dagar nu. Varken i går eller i dag har han låtit sig frivilligt bli lämnad hos sin dagmamma. Det problemet har vi aldrig haft tidigare med något barn. Men jag tror att det är något med utvecklingen för han ´halv-vaknar´ på nätterna och skriker saker som ”DUMMA MAMMA!” och ”HADE DEN FÖRST!!!”. Fast i dag så var han nog extra trött för att vi var hos våra kära gamla grannar Fransson på Gränsliden till ganska sent. (Alltid lika trevligt för övrigt! Tack för igår vänner.)
I alla fall har jag ju fortfarande makten över fräknarna i Ossians fall. Bäst att passa på. Hatten satt dock på i cirka tre sekunder. Tur att jag hade kameran till hands just då!
Så glad som han ser ut på den här bilden var han bara just när jag tog den.
Sedan har vi ju en liten flicka som fyller tre år i dag! GRATTIS TINDRA! Hoppas magen är bättre i dag.
En tråkig sak också på slutet… Jag var ju på föräldrarepresentantmöte i går kväll. Det ser inte ljust ut i framtiden för våra dagbarnvårdare. FYY… alltså.. Jag vill inte bli av med världens bästa dagmamma!!!
En ny dag har börjat
En dag som två små barn i Arboga inte fick vakna upp till. Hur kan något sådant få hända? Hur kan en person få möjlighet att döda två små barn med en kniv. Det är ofattbart…
Vi försov oss i morse
Fy. Men jag löste det fint. Anton fick gå själv till skolan för första gången. De andra två fick jag lämna direkt på ´garagelokalen´ för vi hann inte till Marita före åtta. Tyvärr började det snöa ungefär en minut efter att Anton hade gått iväg i sina vårbrallor så jag fick åka och lämna vinterbyxor i skolan när jag åkte till jobbet. Det var lite skönt att kolla att han verkligen kommit dit också skall jag erkänna.
I dag är alla i alla fall tillräckligt friska för att vara på sina olika dagliga aktiviteter. Jag har passat på att klämma in en jobbdag mellan sjukdagarna.. vilka jag räknar med att det blir fler av (sjukdagar alltså). Just nu har jag inget hopp om något slut på det. Högarna hade växt till k2-nivå på mitt skrivbord när jag kom till jobbet men jag har eroderat ner dem till skrivbordsnivå lagom till lunch. På eftermiddagen skall arkivet få sig en omgång.
Fredrik är i Göterborg idag och i morgon så jag skall fixa detta själv ett par dagar nu. Jag håller verkligen tummarna för att ungarna skall vara friska tills han kommer hem i alla fall…
Tjing!
Efter en synnerligen händelsefattig dag fick vi jag uppleva en afton utan dess like
Fredrik med flera har tillbringat dagen vid båten i dag. Wilmer och jag har varit hemma för att skona Wilmers snuva så pass att han kan gå till dagmamman i morgon. Fredrik och de andra kom hem på eftermiddagskröken och ville absolut att vi skulle ta en tur till båten allihopa så att jag skulle få se hur bra det blev med mantåg på båten. Med sig hem hade han också en massa mat som skulle lagas till så att det ska bli lite lättare för mig nu när jag skall vara ensam ett par dagar.
Sagt och gjort. Efter att ha lagat en massa mat och käkat lite fick vi brått för att hinna till småbåtshamnen innan det blev för mörkt. Grinden stod öppen när vi kom för att någon annan var troligtvis där och grejjade med sin båt. Bra tyckte vi och rullade in. Vi var var där max tio minuter. Jag hann lagom konstatera att det såg bra ut innan jag frös om fötterna och vi lastade in oss i bilen för att åka hem igen. Vi kom till grinden. Den var stängd. På grinden hänger ett sådant där hänglås som man skall vrida fram siffror på så att det bildar en kod. Fredrik hade glömt koden. Nämen.. ojsan! Där stod vi med vår feta familjebuss innanför en stängd grind med terräng på båda sidorna. Fredrik gick ut och började pröva lite olika koder (som naturligtvis inte fungerade) medan jag satt kvar i värmen och funderade på bilens terrängegenskaper. Mörkt hade det hunnit bli också. Tur att vi ätit kvällsmat i alla fall.. Till sist fick Fredrik tag på en gubbe som är medlem i klubben vars telefonnummer vi hittade på en anslagstavla inne på området. Gubben skrattade gott och talade om koden för Fredrik. Skönt! Vi var ute.
Oavsett terrängegenskaper behöver bilar bensin så nu bar det av till pumpen för att fylla på några liter. Just när vi svänger in på macken kom Fredrik på att han troligtvis glömt en av våra maträtter i ugnen då vi åkte hemifrån. ”TOG VI UT UNGNSPANNKAKAN !?!” Jag hade ingen aning. Jag visste att jag inte hade tagit ut den. Jag tror inte vi har tankat så fort någonsin. Eller kört så fort hem från stan heller. Ju närmare vi kom hemmet desto säkrare var jag på att vi skulle mötas av en eldsvåda då vi kom hem. När vi svängde in i området tyckte Fredrik att det luktade bränt. Jag sniffade efter lukten av ugnspannkaka. Fredrik slängde sig ut ut bilen typ i farten när vi kom upp på vår garageplan. Puh.. inga brandbilar i alla fall. Men pannkakan var verkligen kvar i ugnen.. Den var knappt bränd och såg ut att vara fullt ätlig. Märkligt… för vi hade ju verkligen varit borta ett tag…
Nu är jag gärna utan äventyr ett tag igen…
Här är Wilmer 4 år
I dag är han sjuk så han har varit här hemma med mig under tiden övriga familjen har börjat vårrusta båten. Vi har glott på tv och surfat på Internet. Han har hittat en del kul grejjer som han vill ha. På hans önskelista finns för tillfället framför allt två saker. Följande:
En:
och en:
Vinnaren Charlotte, förlorarna (tyvärr) från Linköping och titta bort nu mamma Jenny
16 mars 2008, 09:15
Filed under:
Allmänt,
Barnen,
Bilder,
Familj,
Fest och kalas,
Hälsa,
Husdjur,
Mat,
sport,
TV En gårdagskväll i sammanfattning:
Foto: Peter Jigerström
Det blev till sist Charlotte och hennes diamantdildo som tog hem mellokalaset i går kväll. Det var inte helt oväntat. Hon hade bästa låten tycker jag men gillar henne inget vidare för övrigt. Men det är väl bara att gratulera till vinsten i melodifestivalen och önska lycka till i Belgrad!
Foto: SCANPIX
Tyvärr gick det inte så bra för detta hushållets favoritlag LHC i Stockholm i går kväll. Det blev förlust mot DIF med 4-2. Om man får tro bilden ovan så ägnade de tiden år att bilda hög. Nu är det bara och kämpa på och vinna nästa två. Bättre lycka nästa gång!
Vi hade finbesök av lilla Tindra i går kväll. Modern hade en trevlig kväll med väninnor och fadern var i Stockholm och bildade hög 😉 så Tindra tog en sväng förbi här för att leka med grabbarna och klappa ormarna lite. Med sig hade hon pizza till hela familjen som tackar och bugar! Tyvärr hade kameran bara plats för två bilder varav bara en blev bra men jag hade kunnat ta ganska många.. Det var en del high life här hemma för Ossian hade sovit middag till klockan fem (!!!) och även Wilmer hade sovit för han hade lite feber, så ingen var intresserad av att ta det lugnt. Men det var kul och jag tror att alla var nöjda. Ungarna somnade som stenar innan de lagt sig…
Jag tror inte ens Gladpacken var glad i köket förut..
..innan jag hade infriat all önkemål om kvällsmat som fanns här i dag. Pannkakor skulle det ju bli det hade vi ju bestämt och sådant går ju inte att ändra på om man har med Wilmer att göra. Anton ville dock inte alls ha några pannkakaor men han var jättehungrig och ville ha kötbullar och makaroner. Det fick bli korv till makaronerna för några köttbullar kunde vi inte fixa så snabbt i dag. Så för första gången har jag lagat två maträtter samtidigt vid spisen. I vanliga fall brukar de få äta det som bjuds men jag tyckte att det var så skönt att Anton över huvudtaget ville ha någon mat så det fick bli två rätter. Han verkar ganska ok med magen just nu. Han har inte sagt att han har ont i magen i dag. Däremot har han mått illa. Men det har varit bättre under eftermiddagen och kvällen. Nu håller vi tummarna för att det förblir så.
Ja.. om jag ska återgå till rubriken då. Fredrik hittade en gammal bilbana när han letade eftr ungarnas cykelnycklar förut idag. När han sedan gått till jobbet och jag skulle försöka åstadkomma någon sorts lugn här så tog jag fram den där bilbanan. Jag kan inte fatta vad jag tänkte med. HUR kunde jag låta dem bygga banan utan att kolla så att bilarna fungerade? Det gjorde de ju naturligtvis inte. Resultatet blev tre skrikande hungriga barn hängande i benen under tiden jag lagade mat. Jag skulle aldrig fixa att göra en repris på gårdagens inlägg https://mittsakalladeliv.wordpress.com/2008/03/13/foljande-konversation-kunde-man-hora-vid-vart-koksbord-for-en-liten-stund-sedan/ för det gick inte ens att urskilja alla hot och anklagelser som riktades mot mig vid det tillfället.
Nu är i alla fall alla rena och torra och sitter vid bolibompa. Utom Anton som sitter vid sin dator och spelar något kunskapsspel. Sedan blir det Lets Dance…
God kväll!
Nu är Anton tillbaka..
.. med en massa rör som ska användas till avföringsprover. Dessutom var han stucken i armen vilket inte hade varit så populärt så klart. Han har fått lite färg tillbaka och käkat lite mat men ser inte ut att må helt bra. Dock säger han att han mår bra.. som vanligt.
Nu drar Fredrik snart till Cloetta Center och jobbar. Fjortontimmarspass ser det ut att kunna bli idag. Mycket jobb för honom är det just nu. Det är tur för två dagar i rad har det trillat in påminnelser på elräkningar som måste ha kommit fel i posten i samband med flytten. Sammanlagt 2800 spänn vill de ha av oss inom åtta dagar. Men barnbidraget kommer ju snart så det skall nog ordna sig…
I kväll är det Lets Dance på tv. Hoppas att det är lungt här hemma vid den tiden. Ungarna ska få pannkakor att äta till kvällsmat och det brukar slinka ner lätt. I alla fall i vissa magar 🙂
Hälsostatus Fredag
Ossian: Bättre. Men snuvig.
Wilmer: Falsk krupp i natt. Sov i en fåtölj i vardagsrummet innanför en glipande altandörr. Han har inte haft något riktigt kruppanfall tidigare. Den här gången hade han ganska jobbigt att få in luft faktiskt. Men ja har ju erfarenhet av krupp sedan tidigare så jag blev inte rädd. Jag fick honom att lugna ner sig och då blev det ju bättre.
Anton: På vårdcentralen med Fredrik just nu. Han hade magknip hela dagen igår och (utan att bli alltför detaljerad) var lös i magen i går kväll. Han mådde illa när han gick och lade sig i går kväll och så fortfarande i morse så jag ringde vårdis. Mest på grund av att jag är så pass uppgiven då det gäller hans mage. De ville se honom direkt och det fick de naturligtvis. Fortsättning följer.
Fredrik: Mår bra.
Jag själv: Färdig för intagning i mentalvården känns det som. Nae.. kanske inte riktigt så illa men nu är det riktigt tungt här..
Följande konversation kunde man höra vid vårt köksbord för en liten stund sedan:
Mamma Lotta: Jaha.. vill ni kolla på Sjukhuset sedan..?
Anton: Jag ska titta på hockey..
Mamma Lotta: Jaså.. är det hockey på tv idag?
Anton: Ja..
Mamma Lotta: Vilka lag är det som spelar då..?
Anton: Dom där.. Finland.. och Djurgården..
Mamma Lotta: Jaha.. så det är Finland mot Djurgården på tv i dag? 😉 Var har du hör det någonstans?
Anton: På jobbet…
Robin Jonsson 23 år, Timrå
Ossian Persson 2 år, Linköping
Lottas Dagbok 