Ännu en lite småbösig dag. Hade någon plan och den är väl halvgjord men inte mycket mer. Nu har jag druckit vin så jag kommer säkert att stava fel.
Hade ett ärende i grannstaden men det gick sådär. Ägnade timmar i bilkö på grund av en fallen husbil. Bättre en husbil i diket än.. en i diket. Typ.
Den här dagens färg är också röd. Det blir nog rött imorgon också. Om g det det inte blir sol för då kan rött bli för varmt.
Försöker att ta det lugnt men det finns behov hela tiden. Idag blev det köttfärssås.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, Resor och utflykter
Filed under: Allmänt, Familj, personligt, Resor och utflykter, Semester22, Tiil dig
Jag ska vara ledig från jobbet i fyra veckor. Vet att det är många som kvistar in här och kollar då och då. Men don’t worry. Det finns inte en suck att jag kan veta vilka ni är hur nyfiken jag än kan vara ibland. Ni är alla välkomna.
Trots att det känns tråkigt kommer det att vara lösenord på typ alla inlägg från sommaren i år. Alla som hållit på med blogg vet att det innebär statistikdöden att göra så men nu ska det ske. Annars hade det fått vara helt tyst här.
Jag kommer att dela lösenordet med alla som hör av sig och som går att identifiera. Strunt samma om vi känner varandra. Feel free!
Som vanligt har jag några mål för dessa fyra veckor som ska uppfyllas och så blir det någon liten tripp kanske. Mer om detta.
loppan76[at]gmail[dot]com eller så finns Messenger.
Hörs då.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, musik, personligt, poesi, Resor och utflykter
”Fann dig där
På dina gator under stjärnorna
I regnbågens färger
När du ler
Berättar tystnaden historier
Jag blundar och lyssnar”
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, personligt, Resor och utflykter
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, funderingar, personligt, Resor och utflykter
Bara en enda gång till.
”Vi kan ju säga att jag är mellan noll och två år så får jag gå in gratis.. jag har ju lovat dom som jobbar där att jag ska komma dit imorgon..”
Didde och jag åker till Kolmården. De andra tre vill inte följa med. Trots banan. Jag tänker att det kanske är sista gången någon vill åka till Kolmården med mig någonsin mer och tar vara på stunden.
Han visar mig runt. Didde har varit där med skolan nyligen och vet allt om tigrar och elefanter. Han berättar att förr kunde man få rida på en elefant. Jag minns då jag var liten och stod och väntade utanför delfinariet att elefanten och hans ledsagare kom dit och visade upp sig. Sedan fick jag åka båt med delfinerna. Didde vill inte åka båt. Han vill åka i banan sedan.
Roligast är aporna. Det tycker Didde och jag och garvar åt dem då de springer runt och gapskriker åt varandra. Det är lite kallt ute för dem nu. En har en liten unge på ryggen. Jag känner igen mig själv fast det var länge sedan nu.
Jag fryser. Väntar och fryser. Dricker äcklig läsk som är en blandning av olika smaker från en konstig butik som säljer äcklig och konstig läsk. Bara en gång till. Sedan äter vi kebabtallrik. Jag har låtsaskött på min.
Jag sitter hos delfinerna. Väntar på sista åket. Och sista åket igen. Och igen. Tänker att det är sista åket till Kolmården. Tar vara på det. En sista runda till elefanter. Och tigrar. Och ”rihnos”som går hem till sitt stall. De går lugnt in själva. En och en. Alla djuren från savannen vet var de ska när det är dags att gå hem.
En sista gång . Didde kollar mot banan. Den är hög och byggd av trä. ”Kommer du ihåg när Wilmer fick näsblod där uppe och sjuksköterskan och kolmårdschefen kom.. och Wilmer fick en ny t-shirt för den andra var helt röd fast den egentligen var ljusblå?”
Vi går vidare genom parken. Nu stänger den för idag. Man måste alltid gå vidare. Från Kolmården. Från det som skaver. Från det man måste. Hem. Och så.
Filed under: Allmänt, musik, personligt, poesi, Resor och utflykter, Tiil dig
No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one’s laughing at God
When they’re starving or freezing or so very poor
No one laughs at God
When the doctor calls after some routine tests
No one’s laughing at God
When it’s gotten real late
And their kid’s not back from the party yet
No one laughs at God
When their airplane start to uncontrollably shake
No one’s laughing at God
When they see the one they love, hand in hand with someone else
And they hope that they’re mistaken
No one laughs at God
When the cops knock on their door
And they say we got some bad news, sir
No one’s laughing at God
When there’s a famine or fire or flood
But God can be funny
At a cocktail party when listening to a good God-themed joke, or
Or when the crazies say He hates us
And they get so red in the head you think they’re ‘bout to choke
God can be funny,
When told he’ll give you money if you just pray the right way
And when presented like a genie who does magic like Houdini
Or grants wishes like Jiminy Cricket and Santa Claus
God can be so hilarious
Ha ha
Ha ha
No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one laughing at God in hospital
No one’s laughing at God in a war
No one’s laughing at God when they’re starving or freezing or so very
poor
No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war
No one’s laughing at God
When they’ve lost all they’ve got
And they don’t know what for
No one laughs at God on the day they realize
That the last sight they’ll ever see is a pair of hateful eyes
No one’s laughing at God when they’re saying their goodbyes
But God can be funny
At a cocktail party when listening to a good God-themed joke, or
Or when the crazies say He hates us
And they get so red in the head you think they’re ‘bout to choke
God can be funny,
When told he’ll give you money if you just pray the right way
And when presented like a genie who does magic like Houdini
Or grants wishes like Jiminy Cricket and Santa Claus
God can be so hilarious
No one’s laughing at God
No one’s laughing at God
No one’s laughing at God
We’re all laughing with God
Det är för det mesta ett jäkla slit att vara förälder till fyra. Ensam i stan dessutom numera.
Om en månad börjar den magiska perioden som jag har vetat sedan 2008 att den skulle komma. Fyra tonåringar i huset. I nästan fyra månader från att den minste fyller tretton till den äldste faller över på andra sidan tonåren.
Nåja. Ibland glimmar det till. Som idag. Alla fyra på padelbanan. Alla vann över alla. Alla var glada.
Det varma hjärtat var mitt.
Förra veckan pantade vi burkar som vi samlat väldigt länge. Idag drog vi till storstan och satte sprätt på pengarna.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, personligt, Resor och utflykter | Etiketter: barn, förälder, föräldraskap, kärlek, livet, resa, vuxen
Med en väska på ryggen som är lite för tung för att gå som handbagage. Men det ordnar sig. Nitton år gammal påväg till Grekland med polarna.
Många droppar och glas har runnit under broarna sedan sist. Det har hänt förr. Han är fri. Obekymrad.
Mammas hjärta är glatt och oroligt. Det vill det bästa. Hon själv vid sidan. Stolt att han känner frihet. Orolig för allt det andra.
Det är bara att göra det. Släppa. Det är en bra sak. Njut av livet. Älska livet. Lev.
Nytt år. Förra året, det historiska 2020, började i rött. En inte så happy person som behövde något och gjorde något. Bra först men som inte blev så bra sedan. Det är lätt att bli trött på rött. Utan att gå in på detaljer. 2020 blev året med det förfärliga håret. Nu är det på gång igen i rätt färg men det är nytt. Allt föll inte på en gång så det har inte varit helt borta. Processen har varit långsam och en givit dyr lärdom.
Historiska 2021 har börjat. En månad har snart gått. Signe och Walter slutade 2020 med bus i mitt hus då jag inte var hemma. På bilderna syns Signe börja 2021 på väg till veterinären i Norsholm och sedan lite trött och omhändertagen av sin bror (nåja) på bild två.
Jag är nöjd med det lilla. Ser fram emot ett år med bättre hår.
Lottas Dagbok 