Förra veckan pantade vi burkar som vi samlat väldigt länge. Idag drog vi till storstan och satte sprätt på pengarna.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, personligt, Resor och utflykter | Etiketter: barn, förälder, föräldraskap, kärlek, livet, resa, vuxen
Med en väska på ryggen som är lite för tung för att gå som handbagage. Men det ordnar sig. Nitton år gammal påväg till Grekland med polarna.
Många droppar och glas har runnit under broarna sedan sist. Det har hänt förr. Han är fri. Obekymrad.
Mammas hjärta är glatt och oroligt. Det vill det bästa. Hon själv vid sidan. Stolt att han känner frihet. Orolig för allt det andra.
Det är bara att göra det. Släppa. Det är en bra sak. Njut av livet. Älska livet. Lev.
Nytt år. Förra året, det historiska 2020, började i rött. En inte så happy person som behövde något och gjorde något. Bra först men som inte blev så bra sedan. Det är lätt att bli trött på rött. Utan att gå in på detaljer. 2020 blev året med det förfärliga håret. Nu är det på gång igen i rätt färg men det är nytt. Allt föll inte på en gång så det har inte varit helt borta. Processen har varit långsam och en givit dyr lärdom.
Historiska 2021 har börjat. En månad har snart gått. Signe och Walter slutade 2020 med bus i mitt hus då jag inte var hemma. På bilderna syns Signe börja 2021 på väg till veterinären i Norsholm och sedan lite trött och omhändertagen av sin bror (nåja) på bild två.
Jag är nöjd med det lilla. Ser fram emot ett år med bättre hår.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, personligt, Resor och utflykter, TBT
På bilden.. Varamon 2015. Han längst till höger fyllde nitton igår. Stor och klok (nåja).
Aldrig har ett år gått så snabbt som detta. Aldrig har ett år varit så händelselöst och händelserikt samtidigt.
Tiden går och går men livet består.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, personligt, Resor och utflykter
Nej. Jag har alltid givit upp.
Du. Skapt i min form. Ge inte upp.
Liv ur mitt liv. Ge inte upp.
Imorgon är en ljus dag. Det kommer att bli bra.
Jag bär dig. Men ge inte upp.
Jag bär.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, Resor och utflykter
På bilden – med Signe
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, personligt, Resor och utflykter, sport
Jag tänker på då han var liten. Den där lilla locken som svängde ut vid örat på ena sidan. Den som blev ett långt ljust svall sedan. Den lille tändstickspojken som väntade in varje ord tills han uttalade det perfekt. Han som älskade att bli kliad på den lilla ryggen då han skulle sova. En försiktig general som ville vara helt säker på att han verkligen kunde cykla innan han ens ville försöka. Byxorna som inte fick stoppas ned i strumporna för att han ”ser ut som en clown”. Älskade lille pojk.
Nu. Det vita håret har tagit en mörkare ton. Han har blivit stor. Jag kan titta upp på honom och se en ung man. Tågräls i hela munnen. Den lilla ryggen är stor nu men tycker fortfarande om att bli kliad. En kämpe som inte ger upp eller viker ner sig. Står alltid där och väntar. På mig, i båset eller på sin tur någon annanstans. Lojal. Tyst. Stabil.
Allvaret kommer nära för en stund. Tanken svävar förbi. Vad har vi ställt till med? Vad har vi gjort med honom? Eller mot honom? Tåget vi klev på som vi inte valde att kliva av medan tid var har tuffat i tio år nu. Han har växt ur många skridskor på vägen. Ansvaret som vi måste ta har växt under resan. Nu är vi framme.
Jag känner mig lite ledsen. Han väntar på mig då jag rullar in med bilen för att hämta honom efter skolresan till skidbackarna. Glad hoppar han in i bilen och pratar om dagens störtloppsåkning. Jag tänker att jag drar lite på det. Vill att han ska vara glad en liten stund till. Vill höra mer om störtlopp. Att det inte ska ta slut. Snart blir det tyst. Jag berättar. Han undrar varför jag ser så ledsen ut. Han bryr sig ju inte så mycket. Jag ler lite för första gången på hela eftermiddagen och kvällen. Spänningen släpper. Han snackar mer om störtlopp och om det andra stället vi ska till nästa vecka. Det blir bra. Vi skrattar lite. Ser framåt. Det är så långt borta bara säger jag. Han tröstar.
Att rättvisa inte finns att hämta här är ingen nyhet. Tystnad är en del av kontraktet. Det finns inget som är rättmätigen hans. Den här verkligheten har en annan skepnad. Jag önskar honom allt gott. Allt gott som finns i världen. Älskade pöjk.
På bilden: En glad och klok ung man.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Husdjur, personligt, Resor och utflykter
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, personligt, Resor och utflykter
Bloggen fyller elva år. Tiden går fort. Livet går fort.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hus och hem, iPhone, personligt, Resor och utflykter, sport
Göteborg. Underbara Coldplay på Ullevi i slutet av fasansfullt svarta och ledsna juni månad. Bitterljuvt.
Bråvalla. Anton, jag och en härlig, god vän till mig. Antons dragplåster Skepta han kommer och han går. Snabbt. Jag är trött och ledsen men gör mitt bästa.
Nyköping. Ossian på lyxig innebandycamp. Fem dagar. Utvecklande och härligt.
Alla är där.
Barnen badar i ”havet” i Nyköping.
Varamon. Med sanden mellan tårna händer det. Framåt. Hela. Tiden.
Min trädgård är en campingplats. Barnen tältar i sommarvärmen.
Råssnäs. Anton dinglar med benen från tian. Jag är med men skitig och trött.
Virum. Alla gillade älgarna och slogs om potatisbitarna för matning.
Söderköping. Anton och Wilmer klättrar ner för Ramunderberget på utsidan. Ringer nedifrån och meddelar att de inte kan komma upp igen. Skitungar.
Kissen. Han drog men kom tillbaka. Inte självmant dock. Nu sårig, halt och full av löss.
Vimmerby. Ossian och Didrik har fyra dagar på Bullerby Cup. Jag är introvert och pendlar. Tack till Red Bull och Galantis.
Välkommen augusti!
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, iPhone, Mat, Resor och utflykter, sport
Lottas Dagbok 