
På bilden: Walter på resa till Varberg i augusti 2018.
Jag tycker att han ser lite ledsen ut på fotot. Kanske har han ett sjätte sinne. Han tycker om sin mamma och vill att hon ska vara glad.
Han kanske förstår mer än vad man tror. Hur ska man veta vad som rör sig i huvudet på en liten hund? Gissa är det man kan.
Då vinden blåser och kall snö ligger vit fryser jag hela vägen in. På egna ben finns få saker som värmer. Tillit är en chimär. Mjukt på utsidan gömmer hårt inuti. Tiden är en fiende och livet är en dans på tistlar. En terrorbalansgång.
Jag vaknar på natten med en varm rotborste i ansiktet. Den är mjuk och sträv på samma gång. En kall nos mitt på som är lite blöt. Då är det ändå värt.
Det är värt.

Det är nyårsafton 2018.
Det fanns en tid då den här bloggen levererade en genomtänkt sammanställning av det gångna året vid nyår. Det kommer inte att hända nu. Jag nöjer mig med att fundera på hur livet såg ut för ett år sedan men orkar inte fundera på vad som som gått framåt och vad som gått bakåt. Pelargonen somnade och vaknade inte upp. Rosorna hänger torra i taket nu men det finns liv där. De hemliga rosorna som var det största mysteriet 2017 är nu löst till det allra bästa.
Ler och blundar för alla utsagor som finns att läsa i dessa dagar; ”nästa åååår ska bli miiitt åååår” och ”nuuu ska saker förändras i mitt liiiiv”. Jag tror faktiskt att jag spyr lite i min mun.
Det har varit ett ok år. Överlag mer angenämt än förra skulle jag tro.
På återseende år 2019.
Gott nytt eller så.

”When the curtain’s call
Is the last of all
When the lights fade out
All the sinners crawl
So they dug your grave
And the masquerade
Will come calling out
At the mess you made”

”How long will I love you
As long as stars are above you
And longer if I can
How long will I need you
As long as the seasons need to
Follow their plan
How long will I be with you
As long as the sea is bound to
Wash up on the sand
How long will I want you
As long as you want me to
And longer by far
How long will I hold you
As long as your father told you
As long as you can
How long will I give to you
As long as I live through you
However long you say
How long will I love you
As long as stars are above you
And longer if I may
How long will I love you
As long as stars are above you”

”We both lie silently still
In the dead of the night
Although we both lie close together
We feel miles apart inside
Was it something I said or something I did
Did the words not come out right
Though I tried not to hurt you
Though I tried
But I guess that’s why they say
Every rose has its thorn
Just like every night has its dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song
Every rose has its thorn”













På bilden: Valpen.








