I dag har han till viss del ägnat sig åt det jag helst också velat gjort. Det vill säga skrikit rätt ut.
Min reflektion denna vecka; pengar. Tyvärr är de slut i detta hushåll så det får bli kapsyler på bilden i stället.
Ett halvår.
Sex turbulenta månader. Jag älskar min bebis. Men det senaste halvåret har varit jobbigt på många sätt. Vilket inte i alla avseenden har med bebisen att göra.
Egentligen borde jag följa strömmen och skrika omkring mig och skylla på andra. Då kanske någon skulle tro att jag har rätt och alla andra har fel. Kanske skulle till och med jag själv skulle börja tro det då. Men jag gör inte det. Jag skriker inte och skyller inte i från mig. Jag bär det som blivit tilldelat mig. Och jag håller käften.
Min bebis är mitt ljus. I bland gör sig samvetet påmint. Tankarna som rörde sig i huvudet återkommer. Men hans självklarhet blåser snabbt bort dem. Det var då. Min fina bebis är nu.
Tilläggskommentar: Jag vet de finns som inte tycker att jag borde öppna truten över huvud taget och det tycks visa sig ungefär varje gång jag skriver något här. Jag vet naturligtvis att han inte är bara min. Utan att han har två föräldrar. Nu ska jag vara tyst.
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hus och hem, konsument, Mat, personligt, shopping
Ossian och jag var i affären och handlade till middagen i eftermiddags. Köttfärssås och spagge stod på menyn. Vi hade en liten lista med oss på vad vi skulle köpa. Dock var inte allt nödvändigt med på listan och eftersom jag är fullständigt befriad från talang då det gäller.. hmm.. matvaror, så var det tur att Ossian var med. Till köttfärssås och spagetti måst man ju ha ketchup. Vår där hemma var slut. Jag visste att den var det eftersom jag själv tömt den sista över ungarnas lunch. Men eftersom jag (enligt ovan) helt saknar matlagninings-/kökstänk så hade jag inte en tanke på det just då.
Plötsligt hörde jag Ossian ropa från hyllraden brevid; ”Mamma, ska vi inte ha nån schepchup mamma?” Det kändes ju bra att han ‘kommit i håg’ det när vi inte ens nämnt ketchup. Så jag svarade att ”Jaa.. vad duktig du är gubben. Visst ska vi ha ketchup.” Då såg jag honom komma vandrande mellan hyllorna med en flaska ketchup uppstickande mitt i sin lilla varuvagn och så sa han: ”Men jag har redan tagit schepchup mamma!” Jag var honom evigt tacksam för att han besparat mig en extra tur till affären så då han smög ned en påse chips i vagnen så gjorde jag inget större motstånd. Eller faktiskt inget motstånd alls eftersom att han inte kommer att äta dem i alla fall. Jag fick honom i alla fall att välja en sort som jag gillar 😉 När vi hade plockat vagnen full med grejer (efter chipsen alltså, då en chipspåse är ungefär vad som får plats i en sådan där vagn) så säger han: ”Nu pehöber vi´nge mer mamma. Nu är vi klara!”
Det måste vara skittrist där utan lösenord. Nog för att rubrikerna är skitsnygga men om man vill läsa hela inläggen så kan man ju alltid..
KLICKA HÄR!
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt
När man får sin fjärde bebis 😎 har man ju ett helt gäng med ungar att jämföra med och referera till.
Anton och Wilmer, for example, började gå när de var femton månader båda två. Ossian gick när han var tio månader men då kunde han inte resa sig upp mitt på golvet ännu. De har alla vänt från rygg till mage och mage till rygg i olika ordning och vid väldigt varierande ålder (Ozzy var extremt tidig från mage till rygg, inte ens två månader). Anton reste sig mot möbler när han var åtta månader. Osv, osv, osv..
Nu är ju Didrik fem och en halv månad. Han ligger snällt på rygg utan att visa något som helst intresse för att vända sig om. Han har aldrig velat vara på mage. Jag har inte ens haft (det ganska vanliga) problemet att han sover bättre på mage vilket jag hade med Ossian och Wilmer. Så man ska behöva sitta brevid och vakta för att de inte ska drabbas av spädbarnsdöd 😉 I bland hör man pratas om att ‘bebisen inte är intresserad’ av det ena eller andra. Men jag kanske (ska jag erkänna) tänkt att det ändå i slutänden handlat om att bebisen inte riktig ‘är där’ ännu i sin utveckling. Men nu vete sjutton. Kanske kan det ha med intresse att göra ändå. Det verkar så.
Egentligen är det lite löjligt att jämföra. För en eller ett par månader, eller ett halvår för all del, är ju så kort tid i ett helt liv. Men det är svårt att låta bli. När man har så många att jämföra med 
Dessutom är han (Didrik såklart) så rolig när han ska sitta utan stöd. Jag har för mig att även de andra ungarna har börjat göra det vid den här åldern. I början har de bara orkat några sekunder för att falla ihop som en fällkniv 😀 Didrik sitter på sin lilla rumpa i en halv sekund med ryggen helt rak. Sedan faller han åt sidan som en fura 🙂
..och nu är det verkligen dags att göra lite mer makroekonomi med tanke på att tentan närmar sig..
..som egentligen är en helt ny blogg eftersom jag inte kunde få till det på något bra annat sätt. Det går tydligen inte att ha mer än en inläggssida på en sådan här blogg..
Den här bloggen kommer att vara kvar utan några förändringar. Dock har jag känt att det är för många inlägg som inte blir skrivna på senare tid. På den nya bloggsidan kommer dessa inlägg att skrivas.
Den nya bloggsidan ser i ungefär likadan ut som den här och kommer att ‘hänga ihop’ med den här bloggen. Men jag tycker att det är så trist med en massa skyddade inlägg bland de som ‘alla får läsa’ och jag har funderat på en lösning ett tag. Detta är vad jag lyckats åstadkomma.
Jag kommer att dela ut lösenordet till i princip alla som önskar. Syftet med att ha en skyddad sida är att jag vet vilka som läser på den. Ingen kan googla sig fram till inläggen eller läsa dem bara i förbifarten. Dock vill jag jättegärna ha er läsare med mig!
Den nya sidan kommer kanske att vara lite mer personlig än denna 😎
Om man är intresserad av att läsa så ska man mejla mig på brakmakargatan@gmail.com
KLICKA HÄR!
Lottas Dagbok har klonat sig. Mer info kommer så småningom.. *pekar på min byline så länge*
Lottas Dagbok 