Ute på andra sidan förhoppningsvis…
Ja… nu har jag ju inte uppdaterat på ett tag.. Hmm.. undrar just vad det kan bero på…*trumvirvel*… MAGSJUKA!!!! Det blev inte så farligt. Den var helt kräkfri för mig som vanligt men jag mådde pyton i flera dagar och hade feber och huvudvärk. Men nu är jag OK. Men det ha rverkligen varit en konstig sjuka. Ossian som var dålig förra lördagen och sedan frisk, kräktes helt plötsligt ner hela mig natten mellan tisdag och onsdag.
Vad har hänt mer då… jo.. det blir nog inget hus den här gången heller. Vi får antagligen den tomt som vi hade som förstahandsval men det känns som att det är lite mycket pengar för oss just nu. Räntorna går ju uppåt också och det skulle finnas farligt lite utrymme för höjningar i kalkylen. Det kanske blir ett radhus i stället…
Det blir nog ingen hundvalp heller. Fasen också.. Fast fast det hade ju mest inneburit en massa jobb..
Nu har datorn varit på service och fått en ny sladd i alla fall så nu skall det bli lite fart på bilduppdateringen igen. Här kommer en utlovad bild från Fredriks examen. Här står han tillsammans med studiekamraten Magnus som han delat blod svett och tårar med under alla åren på LiU.
Grattis till er båda! Lite sent dock. Får skylla på magsjukan..
Grattis också till Marie och Per som fått en liten pojke som skall heta Neo! Det är inte utan att suget sätter in igen….
I går var vi på en söndagsutflykt till Arkösund för att titta där båten skall stå då den kommer till Östergötland. Vi åkte också till Stegeborg och kollade lite. Det var en trevlig tur men ganska kallt. Jag tog i alla fall en del bilder som jag ska dela med mig av vid senare tillfälle.
Nu skall jag ta fram kläder till barnen till i morgon och sedan försöka sova lite.
Natti natti!
PS. Stefan, jag förstod DIREKT att det inte var du som brukar långskita.. hur skulle jag kunna tro något sådant…
Jag hatar magsjuka!!!
Fy alltså.. det är verkligen det värsta jag vet. Just när vi trodde att det var över så var det dags igen. I natt var det Ossians tur. Halv fyra ungefär kräktes han första gången. Fast då var det bara lite. Vi somnade om och på morgonen verkade han helt ok. Dålig aptit hade han till frukost men det behövde ju inte betyda något tyckte vi och drog ivär till Motala på någon båtmarknad som Fredrik hade nosat upp. I Motala var allt frid och fröjd först. Anton och Wilmer åkte motorbåt med Fredrik och Ossian och jag stod på bryggan och väntade. När vi skulle fika försökte Fredrik mata Ossian med kall mat. Då spydde Ossian upp gröten som vi med möda ändå lyckats få i honom till frukost. NAJS… Sedan var det dags för ny båttur för `de tre` och då gick Ossian och jag en runda på stan och shoppade. Efter det var det dags att åka hem. Vi åt korv med bröd och mos hos mamma innan vi gick hem för att förbereda nästa utflykt. Ossian åt en potion mat också. Fredrik hade skruvat ihop cykeln som jag fick på min födelsedag (i förrgår, HURRA för mig!). När vi kommit fram till segelbåtshamnen (som var målet) och Osse hade sugit i sig en halv festis kan man lätt räkna ut vad som inträffade. Just det… NAJS… Inga våtservetter, inget papper, inget vatten, ingenting alls… Vi cyklade hem efter att jag tjatat ett tag (Fredrik tyckte att vi kunde stanna..), och det var tur det för just när vi kom hem började det i andra änden också. Neongult…*najs*.. Fast jag tycker inte att han verkar direkt sjuk och det är ju skönt det men det är ju helt klart något virus detta. Säkert rotavirus.. Nu har de ju haft det alla tre så vi får hoppas så innerligt att vi vuxna slipper. Jag brukar ju iofs klara mig…
Nu har jag i alla fall ordnat så att vi skall få en ny adaptersladd till datorn. Dessutom skall den åka på service för just nu går den inte alls. Vi samsas (eller ja… det är ju en definitionsfråga) om Fredriks jobbdator nu. Skall bli skönt att få den fixad.
Jag vet att det är fattigt på foton här just nu men det beror på datorhaveriet. Det skall bli ändring på det så fort datorn är fixad…
Ber om ursäkt för alla stavfel idag. Jag orkar inte läsa igenom.
G´natt!
Grattis Jeppsson! …grill, kräk och inställd brasa…
Nu är han lärare. Officiellt alltså.. Han har ju redan fått sitt examensbevis då han skulle börja jobba i vintras, så kuvertet som han fick ta emot var tomt tror jag. Nu var det ju egentligen meningen att jag skulle servera ett gäng bilder från examenshögtiden men tyvärr så har vi datorkrågel här igen. Just nu skriver jag på Fredriks dator för den som jag brukar ha har pajjat helt nu. Den har har inget fotoprogram så jag avvaktar lite med bilderna.
Gäster har vi haft hela helgen. Först var Fredriks mor, far och syster här lördag och söndag för att vara med och fira Fredriks examen. På lördagskvällen efter examenshögtiden var även min mamma och pappa här för att vara med och fira. Vi åt en jättegod grekisk pastsallad och drack rött vin till. Till efterrätt åt vi ugnsstekta äpplen med vaniljsås till och drack portvin. Fredrik hade önskat sig pengar så att han skulle kunna köpa sig en cykel så att min farsa skulle kunna få tillbaka sin gamla Monark (som han aldrig cyklar på). Han fick ihop tilllräckligt för att på söndagsförmiddagen kunna fara iväg och investera i cykel, barnsits och hjälm. På söndagen åkte det första gänget gäster hem till skåne och ersattes av Fredriks bror och sambo, Daniel och Terese. De hade med sig massor med kul saker som de hade köpt i Thailand och Terese hade med sig hårgrejjer. På valborgsmässoafton var vi i småbåtshamnen och kollade på båtar. Fredrik vill ju helst vara där i hamnen hela tiden. Terese, Daniel, jag och Ossian gick på stan en stund på eftermiddagen och shoppade lite. Det är ju inte varje dag man gör det nu för tiden. På kvällen var det grillpremär i trädgården här på Gränsliden 50. Eller det som finns kvar av den rättare sagt. Vi har nämligen en stor studsmatta där just nu. Den är så stor att de täcker hela gräsmattan men vad gör det egentligen? Barnen tycker att det är så himla kul att hoppa. Vi har lånat den av en granne i höghuset. Eller det var hon som frågade om vi kunde tänka oss att ha den där och att hennes dotter fick komma och hoppa om hon vill. Jag sa ´ja´, Fredrik sa´hmm´.. Ja… i alla fall… efter grillningen var det meningen att vi skulle gå till brasan men de visade sig vara inställd i år för att det var för torrt och blåste för mycket. Vi tyckte det var urträkigt för barnen hade sett fram emot det. Vi tog en promenad i stället. På väge hem såg vi en karl som hade tänt ett eget bål mitt i skogen. Flammorna slog upp i trädtopparna. DÄR snackar vi brandfara!!
På tisdagmorgonen spydde Wilmer. Förmodligen något virus som Anton har smittat honom med. Anton gnällde hela förra vecka att ha hade ont i magen men jag var ärligt talat lite skeptisk till om det verkligen var så farligt. Han brukar köra med ´ont i magen´ i bland. Dock har hans b*** sett lite skumt ut så jag har nog tänkt att det kunde vara virus ändå. Wilmer mådde bättre fram på dagen och när Terese och Daniel åkt hem så var vi i hamnen igen (var annars?). Båda verkar helt bra nu så de skall till Marita i morgon. Hoppas nu bara att ingen annan blir sjuk. (Särskilt inte jag själv. Jag skulle förmodligen lida mer än någon annan. Alla som känner mig vet hur kul jag tycker att det är med kräksjuka. Ångest!)
På valborgskvällen föddes valparna. Två töser och tre killar. Jag vill ha en…
En otroligt kul grej som skall hända snart är att min kompis Ulrica skall gifta sig med sin kille Alex. Jag skall vara tärna. Kul och ärofyllt uppdrag tycker jag. Dock hade vår inbjudan kommit bort på posten så när hon ringde och frågade om jag fått någon ´inbjudan´ satt jag som ett frågtecken. Den var tydligen utskickad för ett par månader sedan men hit har den inte kommit.
Nu skall jag vila. God Natt!
PS Om någon undrar över Ossians tand kan jag meddela att halva sitter kvar fortfarande. Det har inte blivit någon infektion ännu och den har inte börjat bli grå. Han verkar inte heller ha ont i den. Jag är fantastiskt glad. Nu kanske han får behålla den..
Ett stympat inlägg *gäsp*
I kväll blåser det så mycket att det knakar i vårt hus. Kanske inte i klass med Gudrun och Per men absolut tillräckligt för att jag inte skall känna för att gå ut. Tur att vi är lediga i morgon. (Ja.. jag och barnen alltså. Fredrik är ju inte ledig.) Då får vi vara inne och mysa.
Just nu pågår ett program på tv där det pratas om alla som dog i Tsunamikatastrofen. I går morse såg jag på Malou von Sievers´ morgonprogram då man behandlade ämnet organdonation. Utan att gå närmare in på övriga praktiska detaljer kan man säga att det har handlat en del om ämnet `död´ ett par dagar i min tillvaro. Här hade jag egentligen tänkt att jag skulle föra ett litet reonemang kring detta. Varför livet är så himla förfärligt att det måste ta slut, och varför det är så jobbigt att tänka på att man själv skall `gå bort` en dag (notera ordvalet). Detta hade jag tänkt anknyta till donationsfrågan och fundera kring om det är därför det är så svårt att ta ställning till huruvida man vill donera sina organ eller inte. Att om man skriver på det där lilla kortet och lägger i plånboken eller fyller i det där formuläret på internet är det som ett kvitto på att man ska dö någon gång.. liksom.. Som att ta på sig en student mössa innan man tagit studenten eller pröva någon annans förlovningsring. `Förbjudet`… Rent objektivt känns det självklart att man skall donera men det är inte så enkelt i alla fall. Jag känner att jag skulle kunna tugga detta ämne ett tag men jag är för trött i kväll. Det får bli en annan blogg. Ossian vaknar hela tiden och jag är helt låst till soffan för han vill bli ammad och sova nära mig. Nu har jag i alla fall redogjort för vad jag tänkt skriva om.. för två timmar sedan så jag skrev de första raderna på detta inlägg.Det fick bli en kort blogg idag.
G´natt!
Vad gör väl en utslagen mjölktand om 100 år?
Ja, frågar du mig just för tillfället skulle nog svaret bli.. buhuhuhuhuuuuuuuu.. Ossian slog sönder en av framtänderna i överkäken mot mitt lår (!) i går förmiddag. Han stod och dansade och råkade stöta till den lite bara. Inte alls hårt.. Båda hans framtänder i överkäken ser ju lite luriga ut och jag har visat dem på BVC och talat med en tandhygienist om dem. Tandvävnaden verkar liksom vara lite… spröd.. liksom. Den verkar inte ha någon emalj på de där fläckarna heller. Så jag är inte förvånad över att detta har hänt nu. Först när det hände blev jag lite lätt panikslagen. Jag kunde ju se att den var trasig och att det hängde en bit kvar i munnen. Jag prövade först att ringa till BVC. De hade slut på telefontider för dagen. Klockan var typ tio eller något sådant. Jag prövade sjukvårdsupplysningen som hävisde mig till folktandvården på Lilla Torget inne i stan. Prövade ringa dit men det var en telefonsvarare som meddelade att de hade klinikmöte till 12.20. Om man hade ett akut ärende skulle man ringa 112. Mitt ärende kändes tillräckligt akut i detta läget eftersom jag inte visste om jag skulle peta bort den hängande tandbiten eller inte samt att tiden började närma sig lunch och jag misstänkte att han inte skulle kunna äta. Jag valde helt sonika att ringa 112 och begägra akuttandläkaren. ”Kan du återkomma om en kvart? Vi har haft mycket att göra här.” Jag väntade i en kvart och ringde åter 112. Där fick jag numret till jourhavande tandläkare. (Det känns som att hon kunde ha kostat på sig att ge mig numret redan första gången jag ringde. Eller åtminstone klämt ur sig att det var folktandvården i Skäggetorp jag skulle vända mig till så kunde jag ha letat upp numret själv.) Jag ringde och ringde men det var upptaget hela tiden och de få gånger det gick fram signaler var det ingen som svarade. Till sist var de i alla fall en sköterska som svarade och vi hade ett inte allt för uppmuntrande samtal. Jag fick veta att man inte lagar mjölktänder som är förolyckade utan man brukar `låta det bero` eller så får man ta bort dem. Fast det där visste jag ju egentligen redan. Vid det här laget hade Ossian somnat och jag hade kunnat öppna munnen på honom och insett att detta inte var något som man kunde `låta bero`. Tanden var av och sprucken uppåt mot tandköttet. Vi kom överens om att jag skulle avvakta tills de öppnade på Lilla Torget. Nu var det inte så lång tid kvar tills de skulle öppna där. Jag ringde hem Fredrik för att han skulle ta hand om de stora barnen. Jag fick tag på Lilla Torget och fick deras första akuttid. Tack för det! Nu var jag lite lugnare igen. I väntrummet fick vi sitta länge och vänta och tandläkaren Karl Holmberg var ung och ack så uppgiven då han såg skadan. ”Vi har inte så ofta ettåringar här. Jag har konsulterat tre kollegor och vi tycker alla att han skall ha en remiss till barnspecialisttandläkaren.” Så klockan tio över sju i morse travade lille Ossian in på sitt andra tandläkarbesök för dygnet. Tanddoktor Annika slipade lite och tanden liksom ”fransade sig”. Ossian skrek. ”Ok.. man ser pulpan. Jag rekomenderar att vi tar bort den.” Hon sa att man kan pröva lägga på lite plast och låta den sitta kvar men att det för det mesta trillar bort och att man brukar få plocka bort den i alla fall. Så nu har han fått plast på den. Jag känner att jag måste förbereda mig mentalt på att han skall bli tandlös. Då kan jag göra det tills den där plasten trillar bort. I och för sig kanske den redan har trillat. Vad vet jag? Han verkar i alla fall inte ha ont och det är ju det viktigaste. Underligt nog har han inte verkat ha ont av detta alls. Jag tror att de kommer att få ta bort tanden tyvärr. Jag förbereder mig på det nu. Usch.. det känns jobbigt.. Men det finns ju värre saker man kan råka ut för. Vad gör väl en utslagen mjöktand om 100 år? Och han är ju vår fantastiske lille busprins även med glugg…
Kära bloggdagbok!
Förlåt att jag inte uppdaterat dig på länge! Jag har ett par vettiga ursäkter faktiskt. Vårt nätverk här hemma har krånglat som 17. Det har pågått sedan jag höll på och trasslade med datorerna här hemma för ett par veckor sedan. I dag pratade vi med grannen som bor på våningen under oss i huset och de hade också haft problem så det kanske inte beror på mig trots allt 🙂 . Sedan är det den förbaskade sladden som vi inte har fått ordning på ännu. Egentligen är det ju en reklamation men det gäller att komma till skott också. Nu har jag Fredriks sladd.
Hassela-semestern var i alla fall jättetrevlig. Vi var i skidbacken hela dagarna allihopa. Först var det lite knepigt med Wilmer för han är ju egentligen lite för liten för att åka skidor. Han var inte alls med på noterna och bara lade sig ner i backen. ”Det är så halt att åka skidor mamma..” ”Ja, men det är ju det som är meningen med skidåkning Wilmer.” ”Men jag haaalkaaar….” Sedan lånade vi en sele så man liksom kunde styra honom med två snören. Då gick det bra. Dock ville han helst sitta på hotellets restaurang och fika med Coca Cola och chokladkaka. Anton var jätteduktig och åkte till och med i de `svarta` backarna. Han gick i skidskola ett par dagar också men jag vet inte hur mycket det gav honom egentligen. Han fick mest stå och vänta på de andra som gick i hans grupp. De hade nog aldrig åkt skidor förut såg det ut som. Anton väntade dock tålmodigt och klagade inte. Han är en sådan duktig liten kämpe vår Anton. Ossian satt i en `ryggsäck` på Fredriks rygg hela tiden och var bara nöjd och glad hela tiden. Vädret var fantastiskt alla fyra dagarna. På kvällarna badade vi i poolen på hotellet. Det var inte alls så skönt för den var alldeles kall men barnen hade roligt vilket är det viktigaste så klart. Stugan var iskall på nätterna vilket inte heller var så trevligt men det gör inte så mycket för i det stora hela så var det bra. Det blev inte så jättedyrt heller för mamma hade lagat mat till alla dagarna som vi hade med oss och vi hade handlat på maxi så vi skulle slippa handla i den dyra butiken på hotellet. Jag lovar att jag skall ladda upp bilder till bloggen så fort det är slut på datakrånglet här hemma. Kanske redan under helgen.
Den senaste veckan har våren verkligen visat sig på allvar. Barnen och jag har varit ute och lekt i solen nästan varje dag. Det är så skönt när den där första solen kommer fram och man tinar upp efter vintern. Just då man trodde att man skulle ruttna bort i trist vinter så kommer den där härliga vårsolen. Nu hoppas vi bara att vinterns alla virus dör ut också så att vi kan få vara helt friska ett tag. I går kväll på Ossians simskola var det en unge som `lade en pizza` på golvet i omkädningsrummet. Herrarnas (!!!) tack och lov.
Jag har jobbat två dagar den här veckan. Idag hade mamma hand om alla tre barnen så att jag till och med fick jobba i lugn och ro. Det gick ganska bra för henne tror jag men det såg ut som ett tivoli i deras hus när jag kom och skulle hämta dem. Så även i trädgården.
Så måste jag även skriva om en sak som retar mig. I vår kommun finns en kö man kan stå i om man är intresserad av att köpa en tomt att bygga hus på. I den kön står det tusentals personer, som vissa av dem, har köat i många år för att få köpa en tomt av kommunen. Om man får möjlighet att köpa en sådan tomt får man bygga vilket hus man vill där bara markförhållandena tillåter det (tror jag). Eller man får alla fall välja om man vill bygga av lösvirke eller köpa ett nyckelfärdigt eller så. Kommunen HAR mark till privata tomter men den släppte bara typ 30 tomter till den kön förra året. Däremot finns det hur många tomter som helst att köpa som olika hustillverkare säljer med förbehållet att man måste bygga ett hus ur det företagets huskatalog. På så sätt bestämmer ju kommuen vilka företag som skall tillhanda hålla husen som byggs. De företag som tillverkar husen är inte nödvändigtvis lokala. Hade så varit fallet hade jag kunnat se en mening med detta men på det sätt som det fungerar nu så har det bara en negativ effekt på valfriheten. Dessutom blir det dyrare för dem som kanske tänkt bygga av lösvirke men inte orkar stå i kö i 10 år, eftersom det är dyrare med nyckelfärdigt. Jag tycker att detta är urdumt och överförmynderi. Undrar hur de tänker då de gör så… Någon som sitter och fattar beslut i sådana här frågor i kommunen har nog `halva inne` på Värsåsvillan vid detta laget, för de äger varenda tomt här omkring. Deras hus är jättedyra.
SM-guld SM-guld SM-guld… SM-guld SM-guld SM-guuuuld…. Hejja LHC!!!
Kram Kram!!
Psyksjuka bebisar?
26 mars 2007, 01:21
Filed under:
Hälsa Nu är vi hemma från en trevlig vintersemester i Hassela. Klockan är halv ett på natten och vi kom hem för en liten stund sedan. Jag har tagit massor med bilder och kommer att ladda upp ett gäng här så småningom. Troligtvis i morgon. Nu har jag något annat som jag har funderat på som jag måste stöta och blöta lite.
Förra veckan kom en `larmraport` från barnombudsmannen Lena Nyberg. `Den vanligaste anledningen till att små barn drabbas av psykiska problem är att de har en brisfällig anknytning` (till sin mamma antar jag). Vi snackar spädbarn här alltså. Jag tror att hon menade att så många som vart tredje spädbarn har en dålig anknytning till sina vårdare. HUR i hela friden är detta MÖJLIGT? ÄR det verkligen på detta viset. Barnombudsmannen satt i alla fall i alla morgonsofforna och hördes i radio och syntes i tidningarna. Hon fick sina fifteen minuters of fejm alltså. Vad menar hon då hon talar om dålig anknytning undrar jag. Då jag har läst psykologi har jag fått lära mig om två olika reaktioner på felaktig anknytning. Antingen blir barnet distanslöst till främlingar eller så blir det vansinnigt oroligt så fort det inte ”ser” mamman. Mycket kort beskrivet. Båda reaktionerna är tecken på att något är allvarligt fel. SHIT.. om var tredje bebis har sådana men. Om hennes uppgifter stämmer borde hela landet vara fullt av potentiella psykfall. VARFÖR undrar jag också.. i så fall. Vad är det för FEL på Sverige? En krönikör i Expressen skrev att barnombudsmannen inte ens har skramlat fram sina egna fakta utan har plagierat delar av en rapport som kom 1995 (!). Inte ens då kan det väl ha varit så illa..? Den rapporten skulle då (enligt Expressen) ha grundat sig på en annan rapport från 60-talet, skriven av någon som inte ens vill kännas vid de uppgifterna nu. Nu vet jag att man inte ska bry sig om vad som står i kvällstidningarna men på något sätt kändes det som en aha-upplevelse att läsa de där raderna. I alla fall tyckte barnombudsmannen att lösningen på problemet skulle vara att man erbjuder mer stöd och hjälp till nyblivna föräldrar. OK. Det låter ju jättebra… JOO.. jag menar det verkligen, det var inte ironi! Men frågan är om det är HELA lösningen på det här problemet. Tanken som slog mig i samband med detta är att i vårt land så lägger vi så stor vikt vid hjälp utifrån. Kanske sänder det ut lite fel signaler till människor. Jag menar att man hela tiden blir matad med att, så fort man har någon form av bekymmer, måste någon annan komma till ens undsättning. Då kanske tanken inte ens slår en att man kan söka styrkan i sig själv. Man litar inte på att man kan klara jobbiga grejjer på egen hand menar jag. Jag tror att det är bra att ha en förmåga att lita på sin inre styrka då man får barn. Jag tror att det bidrar till att skapa en sund anknytning till det lilla barnet. Hoppas att det är så Lena Nyberg menar. Alltså att man ska kunna få lite hjälp att hjälpa sig själv och att känna sig mer säker i rollen som förälder. Helst förberedande.. alltså innan bebisen tittar ut. Annars kanske den där helt normala osäkerheten man känner som nybliven förälder kan upplevas som jätteläskig. Ja.. om man förmedlar till mammorna och papporna att; `ja ja.. är man osäker behöver man utomstående som kommer in och hjälper till..`. I så fall skulle ju ALLA behöva hjälp.. Hon (han?) som skrev i Expressen tyckte att den borgerliga regeringen skulle ta sitt ansvar och se över nödvändigheten att överhuvudtaget ha en barnombudsman, eftersom att det var en borgerlig regering som tillsatte den från början. En barnombudsman är säkert bra tror jag. Om hon håller sig till sanningen (vilket vi låter vara osagt här). Kanske får hon oförtjänt skit av mig här, för jag vänder mig egentligen bara emot det här eviga ”hjälpandet” som vi håller på med. Hjälp är väl bra men inte om man tror att man alltid behöver den. Då blir det ett handikapp i stället.. Jag tycker att det verkar lite trist med ett samhälle där ingen tror att det är möjligt att klara av någonting själv.. Jag är helt säker på att inte alla tycker som jag i detta fallet. Säkert har jag inte tänkt på allt som vanligt. Men jag brukar ju vara lite för politisk för mitt eget bästa…
God natt!
Huvud, axlar, knä och tå, knä och tå…
Idag har jag varit hemma med Ossian och de stora har varit hos Marita. Ossian var lite varm i morse så vi stannade hemma. Ganska skönt faktiskt. Han verkar må helt bra nu. Lite snuvig är han kanske men det är inte så farligt. Själv har jag ont i halsen men det verkar inte bli mycket värre än så den här gången. Det blir nog norrlandsresa i alla fall alltså. Osse och jag har haft en skön dag i alla fall. Han älskar att dansa till all musik han hör. Han har en helt hysterisk hund som han fått i julklapp av sin farmor. Den har massvis med olika ljud och spelar flera låtar. Man trycker den på tassarna och nosen så pratar den och spelar. Vänster framtass är lila med en åttondelsnot på. Trycker man på den så spelar hunden Huvud axlar knä och tå. Ossian vet att han ska trycka på den lila tassen om han ska få höra musik. Han spelar och dansar och spelar och dansar…
Vi har spikat upp en tavla idag också. Tre stycken svartvita foton tagna i somras inramade i en ljus träram. Ossian tyckte det var kul och gick omkring och log och pekade på den hela eftermiddagen. Sedan nitade vi upp ett stort, grönt tyg på en vägg i vardagsrummet. Jag har haft det där tyget länge utan att att veta vad jag ska göra med det. Nu har det fått en vägg.
Mamma fick hjälpa till att hämta de stora idag. I ärlighetens namn känner jag mig sliten just nu. Det räcker med att hänga lite tvätt för att jag skall känna mig helt slut. I slutet av förra veckan domnade ett ben bort så jag ramlade rakt in i en vägg med Ossian i famnen. Jag har ont i armbågarna och domnar i händerna. Jag är lika ilsken och glömsk som en dement gammal tant. Kanske beror det på att jag tror att jag är ´stålkvinnan´ som kan jobba och ha en ettåring som springer runt benen på mig under tiden. Dessutom vill Ossian bli ammad typ 7-8 gånger under natten.. ibland mer.. och då har jag inte räknat in kvällarna innan jag lagt mig för att sova. Han kan liksom inte vakna till och somna om utan min tutte i sin mun. Jag är ganska blek och smal för tillfället.. Slut på självömkan..
För kontrasternas skull kan jag berätta att Fredrik ska äta lunch med skolminister Jan Björklund på onsdag. Kul för honom. I morgon ska han på konferens på `Konsert och kongress` hela dagen. Flera stycken föreläsningar och mat mitt på dagen. Kul för honom. Det är mycket som är kul för honom just nu.
I morgon måste vi försöka börja packa till resan. Barnen skall vara lediga från Marita så jag kan vara hemma med rent samvete.
Nu är det snart dags att knoppa. Dagens bild är från i somras. Wilmer är på väg till affen för att panta flaskor.
Good night!
Idel sjukdom, dåliga möbler och grötbilder…
Anton är sjuk. Igen. Aldrig har vi lyckats trycka in så mycket sjukdom på så kort tid någonsin tidigare. Hela vintern har infektionerna avlöst varandra i ett ruskigt tempo. Feber, hosta, snuva, feber, hosta, snuva… Nu ligger han i vår säng och tittar på barnprogram på TV. Hoppas att våren som har börjat visa sig så smått kommer att råda bot på detta `sjukeriet´ för det börjar bli aningens tröttsamt. Hoppas också att övriga familjen klarar sig från detta virus för det är ju meningen att vi ska till norrland och åka skidor nu i veckan. Om man följer vinterns statistik så är ju det knappast troligt. Ja.. att vi övriga ska klara oss alltså. Inte de andra barnen i alla fall. Hoppas, hoppas…
Mitt i all sjukdom så är vi lite sura på det stora småländska möbelföretaget (läs; IKEA). De vill nämligen inte låta oss reklamera vårt matbord eftersom att vi inte har kvittot kvar. Det inköptes under trettonhelgen och är behäftat med fel som det inte råder något tvivel om att de uppstått under produktionen. De tänker dock inte ta reklamationen om vi inte kan bevisa när och var vi köpt det. Det framgår inte av konsumentköplagen att man måste kunna bevisa något sådant och den är ju tvingande, eller hur?
Lillis, Krullis och Fredrik har varit i Valla och lekt där i parken i dag. Jag vet inte om de hade så roligt egentligen för det blåser jättemycket ute. Den lille höll tydligen på att blåsa bort. När man tittar ut så ser det ut att vara jättevarmt och fint väder. Jag har inte haft den stora äran att gå utanför dörren i dag så jag vet inte… När de hade varit i Valla så åkte de hem till en kamrat till Fredrik som jobbar på universitetet. Där blev Krullis bjuden på pannkakor vilket var omåttligt populärt som vanligt. Själv var jag här hemma och vek tvätt. Kul..
Nu skulle jag egentligen vilja föra en diskussion om rättvisa, rättigheter, skyldigheter, svårigheter och en del annat som hör livet till men det verkar inte finnas tid till det just nu. Eller.. jag får repa mod till det en annan gång… Jag pytsar in ett par bilder på barnen då de käkar gröt istället.
Plikten kallar! Ha det..
Lottas Dagbok 