Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Hus och hem, Jobb och plugg, Livet på sjön, Resor och utflykter, shopping
..ja, asså inte bara en mille eller fem utan kanske femtio mille eller nåt, så skulle jag:
- Starta en välgörenhetsorganisation. Jag skulle inte skänka bort en massa pengar utan jag skulle starta en egen organisation. Jag vet inte riktigt vad jag vill välgöra men det skulle säkert vara något som hjälper barn.
- Köpa en fet kåk och anställa en massa personal som skötte hushållet. Jag skulle ha bubbelbadkar i badrummet och vita väggar överallt. Jag skulle köpa en till begagnad Göteborgsoffa för det är den fetaste soffan som finns. Sedan skulle jag klä om dem med nytt tyg från bemz.com.
- Betala till baka alla hundratusentals kronor som jag lånat av mamma och pappa.
- Köpa en vräkig segelbåt och lägga den i havet någonstans. Sedan skulle jag bjuda med alla som vill segla. I synnerhet min kompis Ulrica och hennes familj. De uppskattar en tur på böljan den blå. Jenny och Johan och lilla Tindra skulle vara först i kö till en segeltur för de blev ju snuvade på sin i somras 😉
- Jag skulle skänka massor med pengar till forskning för att ta fram ett vaccin mot vinterkräksjukan. Med ett sådant skulle vi få en mycket bättre värld under den mörka årstiden.
- Bjuda alla mina vänner på en resa. Till Maldiverna kanske (Hej Therese!)…
- Skapa bästa tänkbara förutsättningar för att mina barn skall få ett underbart liv
Nu är det dags för hemtentajobb igen!
PS Den här bilden är från Ulles och Alex bröllop (fotograf: Josse):
Så här ser det han ut nu den lille mannen. Nykter har han blivit också men det var han inte då de tog ut tänderna på honom. Skrek lite gjorde han ändå..
Tandläkarens bedömning var helt utan tvekan. Bort med tänderna!
Först fick han ett preparat som hette Dormicum genom en spruta i rumpan. Sedan tog det tio minuter för det att verka. Dom sa att han kunde bli lite full och få dubbelseende. Det fick han nog. Gå kunde han inte i alla fall.. Sedan fick jag hålla fast honom medan de gav honom bedövning i munnen. Först fick han några droppar för att bedöva inför sprutan. Sedan fick han sjäva sprutan vilket inte gjorde honom glad alls och han blödde en del i tandköttet. Hela tiden fick jag hålla fast hans armar för att han inte skulle sprattla. Efter sprutan fick vi vila en stund tills bedövningen verkat. Tänderna plockade de ut på två sekunder. Nu känns det helt rätt. Särskilt då jag sett hur tänderna såg ut. De var helt bruna på insidan. Den ena värre än den andra.
Efter tanläkaren utökade vi Teletubbielagret med inte mindre än sex stycken nya fulheter… Ossian är överlycklig!
Nu ska vi ta det lite lungt innan de andra barnen kommer hem…
Tjing!
I morgon är det dags att plocka ut Ossians framtänder i överkäken. Det är i och för sig inte helt säkert ännu men högst troligt. Vi har en tid på barnspecialisttandvården i morgon förmiddag.
Jag är ganska ledsen över att han kommer att bli av med sina tänder. Man har ju haft tid att fundera över detta sedan i påskas då han skadade den första av dem. Eller för all del sedan han först fick tänder och man såg att de inte var helt normala. Fram till idag har det känts helt ok. Jag har lyckats hantera känslorna kring att mitt barn troligtvis kommer att förlora sina tänder, på ett bra sätt. Jag har insett att jag inget kan göra åt situationen och försökt att se till vad som är bäst för Ossian och hans tänder. Det har som sagt fungerat. Fram till idag…
Fast det är ju så att om man inte mår dåligt av sådana här saker så finns det alltid de som tycker att man borde göra det. Så att istället för att känna att jag fattat rätt beslut för mitt barn och låta det kännas bra så mår jag dåligt och har dåligt samvete för att jag tyckt att det var skönt att ha fattat ett beslut till sist. Dessutom vet jag inte om det är rätt att ta bort tänderna nu längre… Jag har i alla fall bestämt mig för att göra som tandläkaren rekommenderar nu..
Här kommer en bild på honom. Den sista med tänderna troligtvis,
..den tjugonde februari 2006. Fast det visste vi ju inte då. Ettåringar är måttligt ego… Så fort han får syn på en banan skriker han ´BAAANN BAAAAAANNN´. Så även igår morse. Före frukost naturligtvis… Knappt har ungen mosat i sig stans fetaste banan förrän han börjar gasta ´åtåååå ååååtååååå´. Visst.. yogurt.. ´moooooj mooooooooj acka acka acka´. Yogurt, mjölk och macka är serverat. Utan att passera ´gå´… Det går banne mig inte att ha en banan liggande på diskbänken här hemma förrän det ylas…
Efter den här helgen är man tröttare än man var innan den började. För det första har jag haft ont i magen både lördag och söndag vilket blir ganska påfrestande då man har en del att göra.. eller har ansvar för mycket i alla fall. Igår, lördag, var Fredrik i väg och seglade hem Persson-Hagbergs båt. Han skulle komma hem vid lunch.. alltså klockan två..ehh.. jag menar tre… Nej just det… 15.46 var det ja!
Vi var bjuda hem till Wilmers kompis Jonathan på fika-lek klockan två igår. Det var trevligt. Bullar, ballerina och kladdkaka bjöds och det kan ju inte bli mycket bättre. Wilmer var eld och lågor…
På kvällen bar det iväg till Mjölby för lite skridskoåkning. Ossian hade den goda smaken att sova hela tiden så vi hade möjlighet att åka skrillor både Fredrik och jag. Mina var inte slipade på 20 år. No comment..
Anton och Wilmer var duktiga. Anton åker som en riktig hockeyspelare nu. Wilmer åkte helt själv från målet till ´grinden´ i sargen ungefär miitt på banan. Han var mycket nöjd med det. Han behöver jobba upp självförtroendet. Det är mycket ´jag kan inte´ och ´men det är ju för svårt´.
I dag har vi haft barnvakt nästan hela dagen för Fredrik har tagit upp båten. Jag har stått brevid och kollat på. Vill man läsa mer om detta så kommer en redogörelse på skeppohoj snart. Massor av bilder utlovas också där.
För övrigt verkar min ögoninfektion bli en följetång. Jag ser ut som en jävla pajjas (rent ut sagt) i dom här trasiga glasögonen. Dom har bara en sådan där grej son sitter bakom örat och ett glas har gått söner så jag har satt dit ett gammalt som jag hittat. Med tejp. Jag skulle våga sätta rättså mycket på att jag har fått sådan där keratit igen. Hornhinneinflammation orsakad av virus. Det är vanligt bland kontaktlinsbärare och följdsjukdom till konjunktivit, alltså vanlig ögoninflammation på bindhinnan vilket vi ju hade här för några veckor sedan. Tvi faan..
I dag var Ensam mamma söker helt sjukt. En av brudarnas unge hade fäst sig jättemycket vid en av killarna. En annan av hennes ungar har valt ut en annan kille. Hur faan ska hon bära sig åt nu då?
Mycket svordommar idag…
Nae. Nu ska jag ägna mig lite år fotona från båtupptagningen..
Kul med reaktioner! Inte helt oväntat har jag fått en del respons på inlägget om grannar och cigarettrök. Det var inte helt oväntat med tanke på att det var skrivet med en ganska bestämd ton och kanske är det lite kontroversiellt att vara för ett förbud. Jag vet också att det har utbrutit debatt på andra ställen på nätet med anledning av mitt inlägg. Jag håller mig dock kvar här tills vidare.
Jag vill tydliggöra ett par saker; För mig handlar det här om rätten att slippa bli störd framför rätten att störa. Alla kan ju inte vara nöjda och frågan är vem som har rätten att vara nöjd i denna fråga. Jag tror att man måste börja tänka i nya banor. Jag är inte på något sätt ute efter att utrota rökarna. Rätten att göra vad man vill i sitt hem skall vara kvar. Däremot har man enligt lag inte rätt att störa sina grannar (jag kan ta fram referens om någon så önskar) och det är den paragrafen jag tycker att rökning på ett sådant sätt att det stör grannar borde innefattas av. Du har ju till exempel rätt att spela musik i ditt hem på en rimlig nivå men om du öppnar dörren så att det dönar över hela går´n så kan det ju räknas som en störning. Om man inte kan röka inne i sin bostad så att det inte stör grannar så är det hyresvärdens problem.
Jag vet att det finns en massa grejjer som man kan störa sig på men nu valde jag att diskutera rökning som stör grannarna här. Alla har vi våra hjärtefrågor. Jag skulle vilja se ett hållbart motargument till varför man inte genom förbud skall kunna vara fredad från cigarettrök i sitt hem. Kanske det till och med finns medhåll. Välkomna!
Man får inte längre röka på restauranger och severingar. Det är sedan flera år otillåtet att röka i offentliga byggnader. Rent generellt rör vi oss mot ett mer cigarettröksfientligt samhälle. Det är bra. Människor som lider av astma kan nu röra sig i restaurangmiljö på ett annat sätt än tidigare. Ja.. något bättre i alla fall. Nu ligger ju rökmolnen täta utanför krogen istället. Så om de lyckas ta sig in utan att kvävas kan de i alla fall ha lite trevligt.
Fortfarande är det dock helt tillåtet att utsätta sina grannar för den cigarettrök som man inte ens vill ha i sitt eget hem. Det är enligt lag förbjudet att utsätta sina grannar för störning. Det kan vara buller och sådant.. insäkter får man inte ha heller, som käkar upp huset. Jag tvivlar dessutom på att jag skulle få ha en hög stinkande koskit på min balkong om jag ville det… eller äta surstömming varje dag på året ungefär var tjugonde minut på alla dygnets ljusa timmar plus en gång mitt i natten. Man förväntas dock acceptera andras cigarettrök i sitt kök då man står och lagar mat.
På debattsidan i senaste numret av Hyresgästföreningen tidning Hem & Hyra skriver ”Drabbad hyresgäst” om sin granne som ständigt står och röker på sin balkong. Den astmadrabbade dottern påverkas av röken och övriga familjen mår också dåligt. Röken tränger dessutom in i lägenheten genom ventilationsspjällen så röken kommer in även om dörren är stängd. Hyresvärden Övikshem hyresvärden hänvisar till den personliga integreteten. Ja det är sant. Otroligt men sant.
Det är nämligen så att man kränker den personliga integriteten om man inte skulle tillåta hyresgäster röka på sina balkonger och uteplatser. Men vänta nu lite här. Normaltillståndet är att vara ickerökare. Ingen människa nyttjar cigaretter då man föds. Det är inget handikapp att vara rökare. Det är ett personligt val. Så vems integritet är det egentligen som kränks här? Är det inte egentligen den som mår dåligt av röken som blir kränkt i sitt hem? Den som inte har möjlighet att freda sig mot den. Den som inte kan nyttja sin balkong eller uteplats? Är det inte den personen som kränks?
Den som valt att inte röka själv av olika anledningar skall inte heller behöva utsättas för andras cigarettrök. Om man gjort valet att inte utsätta sina barn för cigarettrök skall man då behöva utstå att någon annan systematiskt gör det då? Ja.. för rökning innebär ju vissa hälsorisker, det råder det inga tvivel om. Nyligen redovisades resultat från en stor amerikansk undersökning som påvisat ett samband mellan passiv rökning och missfall. Kvinnor som utsatts för passiv rökning i barndomen löper enligt den undersökningen upp till åttio procent högre risk att drabbas av missfall. För att inte tala om lungcancer och kol…
Det är dags för ett förbud mot rökning på balkonger och uteplatser som ligger i nära anslutning till grannars bostäder. Även detta område måste följa strömmen mot ett ickerökarvänligt samhälle. Om hyresvärdar inte kan hålla så pass tätt mellan avgränsade bostäder så att rök inte tänger in hos andra boende trots stängda dörrar och fönster skall de vara skyldiga att vidtaga åtgärder för att eliminera problemet alternativt tvingas sänka hyran. Utsättande av grannar för passiv rökning skall tveklöst betraktas som en störning i boendet. Alla har att vinna på ett förbud. Ett rökfritt boende är attrakivt för de flesta…
Tack för ordet!
..men vi seglar och badar och har oss just nu. Vi har nämligen haft fint väder i några dagar. I helgen har vi badat med Vång och Molin och seglat i Arkö. Dock fick vi lov att åka hem lite tidigare än tänkt för att Ozzy blev sjuk med feber och sånt. Idag har vi varit på vårdcentralen och fått veta att det troligtvis är ett virus. Han har kräkt i dag också…
Anton var hos sin mormor och morfar och sov över natten till idag och i kväll var det Svamp-Bob´s tur att vila sin blonda krulliga hårboll på deras mjuka dunkuddar. Det var knappt han ville stanna kvar där då han fick veta att Anton varit hos ”Ägglesander” men efter att vi övertygat honom om att Anton kommit hem igen så stannade han i alla fall kvar.
Då till något tråkigt; Mr Johnson har tyvärr fått sluta sina dagar då han plötsligt slutade snurra i aktern på Jonas Palms Laurin-Koster. Av okänd anledning skar han då han just tillträtt sin nya tjänst. Vi beklagar..
Det blir kort idag. Lovar att återkomma med lite bilder senare men nu skall vi suga musten ur det sista av sommaren…
Asch.. jag sätter dit en bild också. En av de bästa hittills i sommar tycker jag. Anton har just plockat en hel burk med blåbär. Det var när vi var på väg hem från norrland. I Gästrikland någonstans tror jag.
..hänger nu på akterspegeln på en för tillfället namnlös segelbåt med hamnplats i Nordanskogshamnen i Arkösund. Hur detta kan komma sig tänkte jag återkomma till…
Tandläkaren höll på att ta kol på mig totalt denna gången. Han höll på i en hel timme och just när jag trodde att han var klar började han borra igen. Jag mådde faktiskat lite illa efteråt. Det kändes som att munnen var ungefär dubbelt så stor som vanligt då jag gick därifrån. Men det var i alla fall skönt att bli av med den där provisoriska lagningen som jag har haft i munnen så himla länge. Den hade liksom vittrat sönder och varje gång jag åt så kändes det som att det satt en halv middag kvar i tänderna på den sidan. Det kunde bli panikläge om det inte fanns tandtråd inom armlängds avstånd. Nu är det i alla fall bra och jag är lite fattigare… eller pappa och mamma är lite fattigare rättare sagt…
Midsommar firade vi i Arkösund. Var annars? Mamma och pappa var där med sin husvagn vilket var tur för annars skulle vi (jag) nog ha frusit ihjäl tror jag. Vädret var nämnligen inte så fint. Visserligen var det mestadels uppehåll på midsommaraftonen så vi kunde både dansa runt stången och grilla.
På natten till midsommardagen började det ösa ned och fortsatte så på midsommardagen också. Fredrik har tillbringat åtskilliga timmar i Arkösund den gångna veckan med sillikon och sirkaflex (??) för att försäkra sig om att båten skulle vara helt tät efter förra veckans blöta bravader. Nog var den tät. Så tät att kondensvattnet rann utmed väggarna. Blött… Kallt var det också så tanken på att öppna lite var inte särskilt lockande. Jag var inte så sugen på mer än en natt i båten kan jag lugnt påstå. Mor och far styrde kosan hemåt under midsommardagen och då hade inte heller vi mycket att välja på. På vägen hem sprack det upp och blev sol. Vi beslutade då att återvända nästa dag utvilade och glada. Det blev en fullständig katastrof…
Egentligen började katastrofen redan på midsommardagskvällen då Fredrik upptäckte att Lergiganflaskan var sönderslagen i väskan. Våra barn kan inte åka till Arkösund utan åksjukemedicin. Ja.. de kanske kan men de skulle kräkas i bilen. I alla fall Wilmer. Det blev lite ´liv´ en stund men Lasse i skåne lovade att ´ringa in´ en flaska på apoteket på Ikano på söndagmorgonen. Skönt.. då var det löst. Trodde vi i alla fall. När vi kom till apoteket på södagen fick jag köa som 17. Elva nummer före mig var det och när jag kom fram till kassan fanns det inget recept. ´Liv´ igen. Lasse hade visst fixat receptet så det var bara att ta en ny kölapp. Som tur var vågade jag ´tränga mig´ lite i kön och fick ut vår medicin vars recept låg i något mysko skrymsle på apoteket. Väl i Arkösund fikade vi och packde upp och förberedde oss för att få ta en premiärtur med nya segelbåten. Så här trevligt hade vi:
När vi skulle lämna bryggan startade inte motorn. Den är 33 år gammal. Kanske inte så konstigt att den inte startar egentligen. Behöver väl knappast kommentera hur kul det blev nu. Anton grinade. Wilmer grinade för att Anton grinade. Fredrik.. typ grinade.. och drog ungefär sjuhundra gånger i det där snöret. Men det gick inte att starta motorn. Själv hade jag nog lite mer jordnära tankar i detta läget. Jag såg en bild framför mig på oss guppande i fjärden utanför utan att kunna ta oss in till land. Ungarna och jag lämnade båten för att Fredrik skulle packa ihop så att vi skulle kunna åka hem. När vi kom upp på campingplatsen började ungarna kasta sten. Typ; ”Hur många barn får jag när jag blir stoooor…?” fast stenarna flög tre meter över marken och upp mellan bilarna på parkeringen. Då jag skulle hindra Wilmer från att kasta mer tappade jag min mobiltelefon så att den gled i gruset och blev repig och skitful. Jag blev sur och arg och irriterad. Skitlöjligt, jag vet.. men jag har varit rädd om den. Nu behöver jag inte vara det längre. Ungarna fick sitta och skrika i bilen en stund. Sen åkte vi hem.
På måndagen lade båda vi vuxna i familjen hela vår dag på att ordna så att båten skulle ha en funktionsduglig motor. Det skulle visa sig vara svårare än vad jag trott. Extremt mycket svårare än vad Fredrik trott också. Jag hade nog mina aningar om att det inte skulle vara så lätt, men att det skulle vara helt omöjligt att komma över en begagnad liten snurra med lång rigg trodde jag inte. Vi började på Marinmotor i Hackefors. Dom hade inget. Runi marin hade bara helt nya. På vägen till Norrköping ringde vi runt till de olika marinhandlarna men de hade inget. Vi stannade på en McDonalds på vägen och fikade och rev en sida ur deras telefonkatalog med en massa båthandlare som vi ringde till. De flesta flinade lite hånfullt och sa typ; ”Nae.. inget begagnat nu.. (neu)”. Väl i Norrköping på Statoil för att hämta en karta, blev vi skickade av kassakillen ut i bushen till Alvar båtar, vilka det visade sig att vi redan pratat med med negativt resultat. Vi gick alla fall in en sväng och de försökte sälja oss en lika gammal motor som vår trasiga för två och ett havt tusen. ”Jag hade egentligen tänkt skrota den här men ni kan ju köpa den för 2500..”. Troligtvis.. det skulle jag inte tro. I detta läget var det inte muntert vill jag lova. Vi åkte in till Norrköping city för att leta på en dator med internetanslutning. Fredrik famlade desperat i blindo. Panikslagen ringde han på en privatannons där en snubbe skulle ha 5000 för en tjugo år gammal motor. Han bestämde träff men jag motsatte mig affären. Vi hade en liten kris men bestämde oss för att gå till biblioteket i alla fall. Där letade vi telefonnummer till varenda båttillbehörshandlare i hela Östergötland, Småland och Uppland. Ingen hade någon begagnad motor. Ingen som passade oss i alla fall. Vi åkte tillbaka till Linköping och bestämde oss för att köpa en ny motor. Undrar just vad Lyxfällan skulle säga om det… Det skulle kosta dubbelt så mycket som vi tänkt oss men vi hade inget val. Vi åkte hem till Persson och Hagberg på en kaffe (efter ett kort besök på Marinaman). Där ordnade vi med finansiering av den nya motorn. 8900 spänn lånade vi av morsan och farsan. Om det vet jag vad Lyxfällan skulle tycka. Vi åkte och köpte motorn, fixade barnvakt och åkte till Arkö och skruvade dit den. Så här ser den ut:
Sedan tog jag en pizzaslice på Strandgrillen. Nu har vi inte råd med någonting i sommar…
I dag har vi skakat liv i den gamla motorn. Den hade fått lite kladd på tändstiften. Vi tänker sälja den för tretusen om det går. Det var faktiskt morsan som fixade den. Maritas gubbe Hans hade lite idéer om hur man kunde göra och det funkade.. Vi har annons på Blocket.se nu! Så här ser han ut.. Mr Johnson:
Klicka för större bilder!
Nu skall jag krypa i säng….
Natti!
I lördags gjorde jag ett snabbesök i en förfluten tid (kändes det som i alla fall). Harrys… eller `haooiss` som man säger här omkring. Hur bonnigt som helst var det. Det är klart att det var lite kul också men det var inte mycket som var som förr. För det första så såg ´ingenting´ likadant ut som förut. Barerna hade flyttat på sig och ungefär alla som jobbade innanför dem var nya. Utom Håkan förståss. Men han lär väl stå där tills han stupar. Garderobsgubben var också kvar. Fast man kanske inte kan förvänta sig att det ska vara lika efter så många år heller. Jag har ju gjort ett och annat litet gästspel under åren och har väl känt ungefär likadant då som nu. Om man vänder på pannkakan så kanske det är skumt att det inte har ändrat på sig MER istället. Jag menar.. sju år är ju en ganska lång tid. Stället står ju kvar i alla fall. Det mesta av den typiska fula Harrys-inredningen var kvar trots att den där stilen är ganska `ute` för tillfället. De flesta krogar är väl lite mer ljusa och luftiga nu för tiden. (Ja.. egentligen vet jag ju inte det eftersom jag aldrig går ut men man kan ju kasta ett öga in då man går förbi på dagen.) Hur som helst så är jag trettioett år nu. Ändå kände jag mig mer malplacerad nu än vad jag gjorde då. Genomsnittsåldern måste ha stigit alltså (snabbare än min ålder). Annars har det väl blivit något fel på mig… Innan var vi allla fall på förfest ute i Linghem hos Tinas syster. Katja var där och visade sina ´grejjer´.Det muntrar alltid upp lite. Nog om detta.
Exillivet är slut och de stora barnen är friska och tillbaka hos Marita. Anton skulle gå till skolan och äta lunch idag. Det är en del av inskolningen till förskoleklass. I torsdags hade de också varit i skolan och hälsat på men då var ju Anton sjuk så det blir premiär för honom idag. Han var nog lite nervös för han var så noga med att jag skulle torka honom kring munnen en extra gång med en våtservett så att han inte skulle vara lortig i ansiktet då han gick iväg. Han brydde sig dock inte nämnvärt om att hans jacka var smutsig 😉
Ossian är sjuk nu istället. Det har börjat idag på morgonen och hans feber är inte så hög ännu men den lär väl stiga om det är samma virus som de andra två hade. Trist är det eftersom det är jättefint sommarväder ute. Hoppas att det inte blir så långvarigt med tanke på att vi håller på med inskolningen hos Marita. Vi var där igår och han tycker att det är jättekul att leka med de andra barnen. Än så länge har ju inte Anton och Wilmer varit där samtidigt och i dag var Anton jätteledsen för att Ozzy var sjuk. Ja, ja.. han tillfrisknar ju så småningom..
I går kväll var jag och kollade på valparna. De var hur gulliga som helst. Jag vill ju ha en liten hundflicka och det finns en liten en som inte är tingad ännu. Den är svart-vit och heter Anna. Jag vill så gärna ha den ju… Fredrik har väl antytt att jag får skaffa en annan lägenhet om jag ska ha hund. Här kommer i alla fall några bilder på den..
Söt va? Det är en blandning mella Shitzu och Lhasa Apso. Troligtsvis blir det ingen hundvalp men det känns som att man behöver något att drömma om. Nu blir det ju inget hus vilket i och för sig är bra med tanke på att räntorna är på väg upp och två och en halv miljon är så himla mycket pengar. Det finns ju många anledningar att låta bli att köpa hus. Det finns många anledningar till att välja att göra det också. Fast rätt ´tillfälle´ är en viktig faktor i sammanhanget. Nu är nog inte rätt tillfälle för oss.
Nu håller Ossian på att vakna…
Hej..
Av en ren tillfällighet snubblade jag häromdagen över det relativt nya fenomenet web-tv. Eller helt ärligt så var det inte till hundra procent en tillfällighet faktiskt..
Först ut var tv3:s fantastiskt roliga Lyxfällan. Mathias Andersson och Charlie Söderberg tar sig an stackars familjer vars ekonomier fullständigt raserat för att de spenderat för mycket pengar på skitprylar, handlat för mycket på kredit, misskött sina företag eller något annat slarv. Av någon mystisk anledning lyckas de nästan alltid hitta fuktskador i familjernas badrum så att de måste renovera för minst hundra tusen kronor också. Alla som deltar i programmet måste ge Charlie och Mathias fullmakt att köpa och sälja vad de vill åt familjen. I början ser det alltid ut som en fullständig katastrof men efter att ha sålt av en massa onödiga prylar, fått eventuella hus omvärderade för att få utrymme att flytta om lån med usla räntor så slutar det alltid lyckligt. Ja.. alla avsnitt ser ungefär lika ut. Häromnatten såg jag nästan allihop på raken. Naturligtvis funderar jag ju då på vad dessa två ”trollkarlar” i ekonomi skulle ta sig för om de skulle få i uppdrag att nysta i vår usla ekonomi. Jag småler ju lite varje gång ett stackars par som först redovisat sin budget där de slösat bort tjugo tusen kronor mer i månaden än vad de tjänar brutto, och Mathias Andersson använder uttryck som ”ni läcker” eller ”ni blöder” si eller så mycket varje månad. Taskigt att flina åt det kanske men det är bara för att jag känner igen mig. Vi läcker och blöder också varje månad. Några krediter har vi inte och vi tar inga mobillån heller så egentligen är väl inte vår ekonomi så hemsk på det sättet men vi borde klara oss runt varje månad trots att vi har nästan nio tusen i hyra, utan att morsan skall behöva komma springande med matkassar från affen hela tiden. Det första de skulle sälja av våra grejjor måste i allafall vara Fredriks båt. Inte för att vi skulle få några pengar för den för att de pengarna är ju lånade av Fredriks pappa. Däremot för den med sig en massa kostnader som vi egentligen inte har råd med. Så den skulle nog åka direkt. Annars äger vi ingenting som har något direkt värde. Mina kameraprylar kanske… men det är ju småpengar egentligen. De för ju inte heller med sig några kostnader så dem skulle jag nog få behålla. Vi har ju inga skulder (förutom csn förståss) att betala av heller så vi behöver ju inte sälja något av den anledningen. Ingen bil har vi heller… Bilar är ju duktiga på att föra med sig räkningar annars. Vårt största problem då det gäller ekonomi är väl egentligen planering. En månadsbudget skulle nog inte vara fel. Sådana verkar ju kunna göra underverk. Kanske skulle jag sluta köpa så många onödiga kvällstidningar och blanka fina månadsmagasin om man fick svart på vitt på hur mycket pengar jag lägger på sådant varje månad. Om man dessutom budgeterar fem tusen i månaden till mat så skulle man nog bli mer medveten om hur man handlar och var man handlar. Jag tycker nog inte att vi tar ansvar för vår ekonomi riktigt och det skulle vi nog få veta om Lyxfällan kom på besök. Fredrik betalar ju räkningarna varje månad så att vi inte får anmärkningar men mer än så är det inte. Sparar gör vi inte heller… jo.. jag har ett bosparkonto i Riksbyggen som det går in 200 i månaden. Mamma och pappa sparar till barnen också men det kan ju knappast Fredrik och jag ta åt oss äran för. Säkert skulle de ju ifrågasätta småbarnssimmandet också. Det kostar oss 9000 per år. Är det rimligt för en familj med vår sammanlagda inkomst? Ja det kan man ju fråga sig. Särskilt eftersom mamma och pappa betalar ungefär varannan räkning.. Jaja..
Du är vad du äter (också tv3) är inte fullt så kul som Lyxfällan. Egentligen gillar jag inte alls programmet faktiskt. Det går ut på att riktigt ohälsosamma personer, ofta riktigt feta, ibland halvt alkoholiserade, får gå igenom en hälsokur. Jag tror att den är utarbetat av Anna Skipper som själv leder programmet. Hur mycket vetenskap det ligger bakom den vet jag inte men de år inte dricka mjölk eller äta kött. Däremot får de dricka en massa skumma drinkar med alger och grejjer i. I början av programmet gör Anna Skipper ett berg av all onyttig mat som det stackars´offret´ äter på en vecka. Det ser alltid riktigt äckligt ut. Här kan det ju vara lite intressant att fundera over hur ens eget ´matberg´ skulle se ut. Mitt skulle bestå av en hel del smågodis och cocacola, sådana där små chokladbrownies, någon pizza, någon kebab kanske, ett qp-cheese & company, ett jäkla stort lass med ostmackor och några liter te, något äpple och en massa bubbelvatten. Den här veckan skulle det dessutom ligga ett par potatisgratenger där eftersom jag gjorde rent hus efter morsans grillkväll med arbetskamraterna i lördags. En fläskfilé också.. med svampsås.. mmm.. Jag kan nästan höra hennes (Anna Skippers) röst inne i huvudet; ”Det här är vad du äter på en vecka. Vad tänker du när du ser det här..?” Hon skulle förmodligen tala om för mig att jag är smal-fet.. vilket i och för sig är sant. Fast jag skulle antagligen slippa bli klappad på magen på ett sånt där kränkande sätt som hon gör på de överviktiga. För hur skulle det se ut.. klappa en smalis på magen (kan vara värt att fundera på).. Jag skulle nog också få dricka alger i alla fall för det vore synd att påstå att jag är särskilt hälsosam.. Men min ohälsosamma mathållning beror till stor del på min totala oförmåga i fråga om matlagning. Detta leder genast tankarna till en annan tv3-produktion som jag misstänker gick de flesta helt förbi, nämnligen Middagen. Där gällde det att laga den bästa middagen, duka snyggast och vara en bra värdinna. Jag får rysningar av tanken på hur jag skulle klara mig där. Huu!
Någon annan dag kanske jag redogör för vad Extreme home makeover skulle kunna göra för underverk med vår lägenhet. Tyvärr kvalificerar vi oss inte till det för vi är varken förälralösa eller har förlorat någon familemedlem. Vi både ser och hör allihop och sitter inte i rullstol. Ja… vår lägenhet är nog inte så dum i alla fall..
Lottas Dagbok 