Back from the barack – numera vaccinerad mot fläskpesten
Version 2.o. Sprutad och klar. MOT SVINIFLUENSAN. Moahahahahaaa…
Vet inte om jag ska börja med att gnälla över att vår TV nu verkar ha lagt av för gott. Fy. Eller om jag ska ojja mig lite över den ytterst märkliga AB-bloggen vilken närmast verkar likna en subkultur. Inget ont om dem som bloggar där. Alls! Men det verkar som att många av bloggarna (som i personerna som skriver blogg) där har.. hm.. olika relationer till varandra.. eller hur man ska uttrycka det 😉 Om man har lite flinka fingar och erfarenhet av blogg kan man ganska lätt klicka sig fram till ett drama som är lite roande att följa. (Men schhh.. säg inte jag har sagt något.. 😉 )
Naerå.. vi tar historien om flunsasprutan istället. Och jag är ganska uttråkad över att jag inte hade kameran med mig i morse för det hade varit kul att illustrera detta inlägg med lite bilder.
Vis av erfarenheten hade jag ju bestämt mig för attt jag skulle vara först i kön. Alltså den kö som jag misstänkte skulle bildas utanför den där baracken utanför Katastrofmedicinskt Centrum första dagen de hade vaccination av oss vanliga dödliga (ja.. de av oss som inte lyckats snylta sig till en spruta tidigare). Först hade jag tänkt att jag skulle ställa upp ett tält utanför vilket jag skulle tillbringat natten i, så att jag säkert skulle lyckas vara först men det var lite för mycket sten på parkeringen utanför, tillåmä för en hårdkokt typ som jag.
Jag kanske hade kunnat vara först också om det inte hade varit för att morsan körde fel då vi skulle åka dit 👿 Vi hade ändå varit och rekat igår var vi skulle åka någonstans 😈 Men vi lyckades vara topp tio i alla fall 
Det var några gamlingar som hade asat sig dit tidigare och de var där för att de trodde att de skulle öppna klockan åtta. Vi hade fullt sjå att värja oss mot alla TV- och tidningsreportrar som ville att vi som stod där först i kön skulle ställa upp på diverse intervjuer och bilder. Dock tror jag att man (ja..) kommer att synas både på TV och Corren trots att jag drog upp min svarta jackluva över öronen. Morsan och jag hade ju laddat upp med fika så vi blev ju genast hett byte då det kom fram. Särskilt för correngubbarna som hade farit upp till US på ett tips om att det satt folk i brassestolar utanför ingång 47 och väntade, men inte hunnit dit innan de stackars brassarna fått komma innanför dörren och vänta.
Efter att ha väntat i en timme och trekvart fick vi komma in och ta sprutan till sist. Vid denna tidpunkt ringlade sig kön.. ja.. den var flera hundra meter i en lång slingerkringla 😀 Just när dörren skulle öppnas och de första tjugo skulle släppas in svänger en färdtjänsttaxi upp precis brevid oss och en mycket gammal dam med rollator kliver ut och glider förbi hela kön. Självklart! Asså.. men man undrar ju hur många gånger under dagen detta skakomma att inträffa. Haha.. tänk framåt lunch när folk börjar var trötta och hungriga och den alternativa rollatorkön ringlar sig brevid den ordinarie. Då kommer det att vara tur att det fanns väktare där 😉
Vi kom knappt ut från parkeringsplatsen då vi skulle därifrån. Många i kön kastade onda ögat på oss som redan kommit ut på andra sidan (kanske skulle poliserna ha ordnat eskort åt oss i stället för att bara smyga förbi och tjuvkolla 😉 ). Det var en mycket trevlig morgon faktiskt. Gott fika och trevliga gubbar och tanter 🙂 Folkfest!! Nöff, nöff..
..och här skulle jag vilja göra en liten analys. Jag brukar ju inte analysera mig själv längre allls. När man var yngre (läs: innan barnen kom) så ver det ju det man gjorde mest 😉 Men i alla fall. Jag fick ju ändå vänta i en timme och tre kvart innan jag fick komma in i den där jäkla baracken. Om jag hade ställt mig i kön vid ett lite (för det hade räckt med ganska lite) senare tillfälle så skulle jag ju också, åtmistone om jag ställt mig där vid en specifik tidpunkt, fått vänta exakt lika länge. Men jag vet att jag hade gått därifrån och varit bra mycket surare och mer uttråkad än vad jag var när jag stegade ut därifrån klockan 10.08 i förmiddags som nummer ett i raden av dem som lämnade byggnaden (det lyckades jag i alla fall med :mrgreen:). Här kan man fråga sig varför. Och mitt eget högst personliga 😉 svar är att det handlar om KONTROLL och FÖRVÄNTNINGAR. Jag visste att jag skulle få vänta just den tid jag också fick vänta och jag fick vaccin vilket jag hade förväntat mig att få. Därmed var jag nöjd. Och kunde ta mitt kontrollbehov och återvända till min ordinarie sysselsättning efter denna upplevelse av ett historiskt tillfälle 😉
Sista sjukdagen med Diddan idag
Han har lekt med sin ‘babbull’.
Och så har han har varit lite med morsan så jag har fått jobba. Skriva på uppsatsen.
I morgon ska jag fara med Ozzy till tandläkaren.
Detta är en jobbig vecka. Mycket ensamjobb.
Återkommer.
Inte mycket att tillägga idag
Hemma med Diddan idag också men han är bättre idag. Morsan kommer å hämtar honom snart så jag kan få jobba lite.
Är det nån som känner igen denna figur? Eller snarare har en aning om vem som döljer sig under allt lödder 🙂
Ruskig ögoninfektion – Didrik är sjuk
Han sitter här brevid nu 🙂
Han har hållit mig vaken ett par nätter då han har haft ganska tråkig krupp, och i natt var han så varm att man hade kunnat steka ägg på honom. I morse fick farsan hämta Ossian och köra honom till dagmamman för Didrik var så trälig. Men vips så vaknade han till och bjöd på ett litet leende (nja.. inte riktigt ‘vips’ men ett par timmar senare i alla fall 🙂 )
Det är knappt man ser att det är han..
Information
23 november 2009, 11:07
Filed under:
Allmänt,
Barnen,
bloggande,
Familj,
Fest och kalas,
Hälsa,
Hus och hem,
Jobb och plugg,
personligt,
sport
- Torsdag: Jobb med uppsatsen. Simning. Det gick bra för barnen men jag själv kunde inte andas i poolen (ja; jag höll huvudet ovan ytan 😉 ).
- Fredag: Massor av jobb med uppsatsen. Det rullar på nu. Anton och jag var å köpte present till Wilmer. Piratlego och kläder. Anton kände inte för hockeyträning så vi struntade i den. Åt Pizza.
- Lördag: Wilmers födelsedag. Skridskor i Mjölby på morgonen. JAG åkte skridskor också. Det tyckte barnen var kul. Vi var och kollade på ett sånt hus som vi ska ha. Det såg väl bra ut. Blev lite trött när jag såg de leriga tomterna bara. Tur att farsan har en jordfräs 😉 På kvällen åt vi middag på Yrvädersvägen hela familjen. Min moster och mina kusiner var där. Verkligen jättekul!
- Söndag: Didrik sjuk. Hockeyträning för Wilmer på morgonen. De små var hos mamma å pappa under tiden. Sedan hade Wilmer innebandyträning och efter det var jag på Home Party hos grannen. Sedan hade Wilmer ett kalas att gå på på Fenomenmagasinet i Gamla Linköping. Mycket Wilmer denna dag 😉 De andra fick mest hänga med.
Nån som vill veta nå´mer??
Positiv energi tack
Nyss skrev jag detta.
Nu tänkte jag rycka upp mig.
Jag har ju massor av grejer att vara glad för;
- Jag har har kommit igång med mitt uppsatsarbete igen (hmm.. kanske var det där skon klämde)
- Vi ska bygga hus.
- Det är budgivning på en insatslägenhet i vårt område just nu. Den är lika som vår (plus lite pimp men inte så mycket). Budgivningen är uppe i 555 000 mer än vad vi köpte vår för.
- Mina ungar kommer förhoppningsvis inte att få svinis eftersom de fick spruta i förrgår.
- Jag är frisk (så vitt jag vet) och det är ett faktum inför vilket man bör visa en enorm ödmjukhet och tacksamhet.
Tillbaka till min trögarbetade uppsats!
PS. Jag är glad för att vår bil funkar också *blink, blink*
Nöff, nöff – nu är barnen vaccinerade
Helt grymt 😉
Jag drog å hämtade de små ungarna vid 13 idag för att vaccinera dem mot Svinis på Valla VC. Morsan följde med. Vi var där innan klockan var halv två, vilket var en halvtimme innan de öppnade för vaccination. Då var det redan kö, men inte jättelång. Den som var först i kön hade nummer 55 och jag fick 63. Redan innan de ens började spruta var hela vårdis full med barnvagnar och föräldrar och barn och ännu fler barnvagnar. Sköterskorna hade fixat så att hela kön var bak å fram och alla barnvagnar stod och blockerade ingången som ett stort tuggummi för dem som stod på tur att få sin spruta. Organisationen var fruktansvärt dålig. Minst sagt. Det tog en halvtimme att vaccinera de första fem nummren i kön. De tog god tid på sig. Alla tog god tid på sig. Men det är väl bra för då blir det förhoppningsvis rätt 🙂 Vi höll på att missa vårt nummer för att de inte ropade upp folk ordentligt. Svaret på de flesta frågor var ‘jag vet inte’.
I alla fall.
Ossian och Didrik var jätteduktiga. Ossian skrek lite och Didrik gnydde men mer var det inte. Då vi var där inne passade jag på att fråga om de även vaccinerar större barn, för jag hade nämligen sett att många av dem som var där hade större barn med sig. Det gjorde de tydligen. Jag körde därmed i räserfart tillbaka till Tallis och hämta de två stora. Anton var i på fritan och Wilmers frita var i skogen så honom fick jag ragga reda på där (=inte alltid lätt). De två små fick vara nere på farsans firma medan jag körde med två lergubbar tillbaka till Valla VC.
När vi kom dit fick vi besked om att vaccinet var slut. Först. Efter en liten stund var det inte slut längre (??) och vi blev inlotsade i tuggummiväntrummet igen. Ute vid entren hade jag sett en lapp där det stod att ‘nr 1- 50 vaccineras efter 16.30’. Klockan var tjugo i fyra så jag förberedde mig (oss) på en lång väntan med tanke mina erfarenheter från förmiddagen. Till min stora förvåning ropades snart nummer 16 upp. Och ganska snart fattade jag att de inte hade någon ordning alls på nummerordningen. De flesta som hade nummer mellan 1 och 50 var ju inte där så vårt nummer, 36, kom upp ganska snart. Då lät jag en kille som hade nummer 30, men blivit totaldissad av personalen, gå före. Sedan ställde jag mig tätt utanför dörren för att inte missa vår tur. När det kom en sköterska igen fick jag förklara att vi redan blivit uppropade och att det faktiskt var vår tur (ja.. det var väl en definitionsfråga men vårt nummer hade i alla fall varit uppe). När vi gick in fanns det tre doser kvar. Tänk att man kan ha turen med sig någon gång 🙂
Då fick Wilmer för sig att han skulle dra. Han hade suttit och surat i bilen hela vägen till VC och nu besämde han sig för att rymma. Han tog sats och sprang genom hela korridoren långt bort förbi ‘riskgrupperna’ (som tydligen huvudsakligen består av gamla tanter numera) som hade en egen kö. Han var iklädd den lerigaste overallen sedan mannaminne. Succé! När jag väl fångat in honom och burit honom tillbaka fick jag låsa dörren för att han inte skulle sticka igen.
Sprutandet gick bra. Wilmer tyckte nog inte att det var så farligt som han trodde att det skulle vara. Anton tyckte nog att det gjorde lite ont. Men han är mer rädd för att bli sjuk i svininfluensan än att ta en spruta mot den.
Nåja.
När vi kom ut så stod en mamma utanför som jag sett ganska tidigt på dagen då jag var där med de små. Hon hade fyra barn med sig. Klockan hade nu börjat närma sig halv fem, och de femtio stycken som blivit uppmanade att göra något annat en stund hade börjat droppa in. Den där mamman hade nummer 4. Det fanns en dos vaccin kvar. Om det hade varit jag så hade jag slagit sönde akvariet som stod brevid tror jag. Hon frågade ‘vad de skulle göra nu då’. Svaret var ‘jag vet inte’. Fantastiskt organiserat!
Sedan åkte vi hem.
Jag tror att vi andra ska ta sprutan på måndag. Då ska jag nog campa utanför natten innan så att jag är först i kön 😉
Nöff, nöff!
Update – weekend
16 november 2009, 14:41
Filed under:
Allmänt,
Barnen,
bebis,
Familj,
Fest och kalas,
Hälsa,
Hus och hem,
Jobb och plugg,
personligt,
Resor och utflykter,
skolan,
sport Kippar.
Andas.
Ok.
Tillbaka.
Exningen gick.. jo.. ja… sådär. Men gick det inte för vår grupp så beror det i alla fall inte på mig. Skriver inte mer om det här för det kan ju hända att någon hittat hit. Kanske kan det bli något inlägg på den andra bloggen sedan. Vå får se.
Skåne var trevligt. Diddan blev åksjuk och spydde i bilen på vägen dit. Det var snällt av honom att vänta tills vi var nästan framme i alla fall. Vi hann ju inte vara i Skåne så länge utan det blev mest att åka ner, äta gås, sova. spela TP, äta kalops, och sedan åka hem. På vägen hem såg vi något märkligt. En bil och en långtradare, inget folk förutom poliser och ingen bil var skadad. Vi tyckte det var skumt och spekulerade lite i vad som kunde ha hänt, och att vi trodde att det inte var någon fara. Inget trafikmeddelande (det hade troligtvis gått ut innan vi satte oss och körde). När vi kom hem och kollade nyheterna visade det sig vara detta.
Sedan var ju Jenny och lille fine Troy här i slutet av veckan också. Guu´vad Didrik blev stor helt plötsligt 😉 Och så var vi på Öppet Hus på Wilmers avdelning på fritan. De sjöng och bjöd på fika.
Ska med Anton på hockeyträning i eftermiddag. Försöker att ta det lite lugnt till dess. Jag har haft minst sagt mycket under ett par dagar.
I dag fattas det avgörande beslut i denna familjen. Återkommer om detta senare.
Idag – uvi och öppet hus
Idag har det verkligen varit ett jäkla farande och flängande. Jag har mått uselt på grund av att jag har urinvägsinfektion men nu har jag fått antibiotika så jag hoppas det blir bättre snabbt.
Jag har som sagt farit runt lite här och var trots att jag inte varit på topp men den största behållningen hade jag av besöket på Antons fritidsavdelning Östan, där det var öppet hus idag. Anton och ett par av hans klasskamrater hade byggt ett fint slott i papp 🙂 Sedan var det fika och föreställning i jumpasalen.
Det har varit en del annat också. Fortsättning följer (kanske 😉 )
Aj! (Om allt möjligt skit å piss)
Idag har barnen varit lediga från skolan för att det har varit studiedag för personalen i skolan och barnomsorgen. Jag och barnen har varit och lekt på en ny lekplats som ligger lite längre bort i området. Sedan var vi och käkade pankisar på Yris.
Eftermiddagen ägnade vi åt ett och annat.
I kväll har jag pinkat minst hundra gånger. Det gör förbannat ont och jag är pinknödig hela tiden. I morgon måste jag ringa till vårdcentralen. Undrar just om de kommer att säga att jag har ett virus som kommer att gå över av sig själv, och att jag ska avvakta i tre dagar. Hoppas inte det. Jag misströstar dock 😉
Usch. Jag känner mig sur och arg hela tiden.
Händer inte mycket här på bloggen just nu.
Hav tålamod. Kanske kan det bli lite action snart. Har lite mycket annat att fundera på just nu bara 🙂
Helgen var trevlig. Skridskoåkning och besök från Uppsala på lördagen. Hockeyträning och klasskompisbarnkalas för Wilmer på Söndagen. Anton lekte med Alle på eftermiddagen och på kvällen var F med Anton och Alle på ishockey i CC.
I går jobbade jag med uppsatsen hela arbetsdagen och på kvällskröken var vi på hockeyträning med Anton. Småisarna var hos mormor och morfar.
I dag kom ett ord från Didrik (förutom mamma och babba då förståss;-) ). Jag tror att det betydde ‘bollen’.
Snuvorna är bättre. Ingen svinis ännu.
Det är en del i görningen nu. Det finns grejer i periferin som skulle kunna ge livet ett fenomenalt uppsving. Hindren är höga men inte oöverstigliga. Återkommer.
En lucka i livet för uppdatering
Vi har lite på schemat nu. Jag listar lite.
Det blev inget hus med ful övervåning (som jag skrivit om tidigare). Vi hade ett litet annat projekt på gång men som vanligt går väl inte livet i den riktning vi önskar. Hyser mycker litet hopp. Återkommer kanske till det.
Jag skrev häromdagen att vi kört Anton till akuten. Anledningen till detta var att han fick ont i sitt bröst när vi var i Mjölby och åkte skridskor. Han kom farande och skrek och grät att han hade ont i hjärtat och att han trodde att han skulle dö. Nu undrar väl alla varför jag inte ringde en ambulans direkt. Men jag gjorde inte det. (Kan inte svara på varför, men troligtvis handlar det om statistik. För om det varit en vuxen person med samma sympton så hade ambulansen varit där ögonaböj.) Han fick sitta ner en stund och andas och det började lätta i bröstet. Vi packade ihop oss och åkte direkt till akuten på US i Linkan istället. Där gjordes diverse undersökningar och vi fick hänga kvar en stund. Doktorn hade sina teorier om vad det kunde vara. Jag har mina. Fast de är likvärdiga 😉 Men man hittade inga fel på hjärtat just då. Jag har en bild på Anton från sjukan men jag hinner inte med bilder nu.
Didrik är fortfarande för trälig på mornarna. Vaknar tidigt, och nu har han fått snuva och hosta också. Häromkvällen somande han med sittande i soffan med fjärrkontrollen i näven när han kollade på fotboll. Har en bild men hinner inte lägga ut den (heller) nu.
Igår och i förrgår spelade våra killar Skolinnebandyn. Wilmers gäng gick till semifinal. Antons vann. Det gjorde tjejlaget också. Skriver med om detta senare..
Det här inlägget hade varit mycket roligare med länkar och bilder. Men det är i alla fall bättre än ingenting.
Återkommer.
Onsdag – dammigt ute
Ossian sa det i morse; att det är dammigt ute. Han menade dimmigt såklart. Det är en jäkla dimma idag.
Morgonen var lite stök å trök. Vi var uppe ur sängen i god tid och i vardagsrummet stod den nya fina trunken som inköptes igår och väntade på Wilmer (som mådde bättre idag).
När Anton, Wilmer och Fredrik gått iväg flödade kreativiteten i vardagsrummet. Ossian byggde en koja som Didrik genast rev ned. Ossian byggde tålmodigt igen. Denna gång en ”såndär hängstolsgungmatta” som grannen har i sin trädgård. Didrik rev igen.
Vi kom till dagmamman ungefär en halvtimme efter bugeterad tid.
Nu kalkylering. Case i helgen. Inte obligatoriskt men absolut nödvändigt.
Jag har ingen utbildning inom sjukvård. Det är väl en av de få kurserna jag inte gått vid det här laget 😉 Ändå frågar alla mig om hur jag tänkt göra med det här med svininfluensavaccinet. Jag talar om att jag inte har sjukvårdsutbildning och de flesta svarar att det vet om det, men att de i alla fall vill fråga mig om hur jag tänkt (göra) främst med avseende på barnen. Det är smickrande att folk tror att man har koll på allt. Verkligen. För det är verkligen så att vissa säger att ‘jag pratade med x och y och de sa att jag skulle snacka med dig för du har ju koll på det mesta’. Och det har inte bara hänt en gång den senaste veckan. Men samtidigt känner jag hur bördan av ansvar tynger mina axlar. Tänk om det blir något skit med det där vaccinet.. och alla låter sina beslut påverkas av hur jag valt att göra. Eller om man skulle ändra sig i sista minuten. Då kanske jag ska runt i området och ringa runt och tala om för alla att jag fattat ett nytt beslut *puhh* Men jag diskuterar det gärna. Det är inga problem. Trots att jag känner mig som en stor bluff ibland 😉
Vet varken ut eller in just nu
Jag har lyssnat på föreläsningar idag. Kalkylering handlade de om. Jätteroligt. Verkligen.
Vi var och kollade på det där huset i dag igen. Övervåningen såg fortfarande förjäklig ut. Vad trodde jag liksom??
Viktiga beslut.
Orkar inte.
Anton och Fredrik är på innebandyträning men är på väg hem nu. De ska bara åka och hämta en fin hockeytrunk till Wilmer som vi köpt på Blocket först.
Wilmer mår inte bra. Jag vet inte vad som är fel. Men han sover nu, liksom Didrik. Jag tror att Ossian också sover. I alla fall är det en stund sedan jag hörde ljud uppifrån.
I dag hade barnen maskerad på fritan. Wilmer var utklädd till Blixten (från Bilar-filmen) och Anton, som hatar att klä ut sig och måla sig i ansiktet hade med sig en snusnäsduk och skulle vara pirat (efter mycket tjat från mig). Anton kom hem och hade varit både pirat och bandit och var målad i ansiktet som en vampyr, så han hade nog haft kul ändå 🙂 Ossian kunde naturligtvis inte acceptera att han inte skulle få vara med på maskeraden, så han har också varit utklädd till priat hela dagen.
Hmm.. ja..
Vi får se.
Kommer inte på någon fin rubrik men det handlar om plugg, kläder, möte, godis och tråk.
Sneglar på Bonde söker fru.
Har jobbat med uppsatsen idag. Jag känner att jag har haft lite flyt med det arbetet nu ett par dagar. Men det är en fet bunt böcker och artiklar som saknas. Vi skulle ha hämtat dem på fredag efter ett lunchmöte som F och jag skulle ha gått på som gäller Wilmers hockeylag. Nu ser det ut som att det där mötet kommer att flyttas så… vi får väl se om boklånadet också flyttar på sig.
Fixat lite nya käder till ungarna. Antons behov är bottenlöst som vanligt. Lite tröjor till honom blev det. En jacka och en mössa till Anton och en jacka till Wilmer. Ossian fick ett par strumpbyxor med Blixten och ett par med några robotar på.
Skulle ha gått på fif-möte (föräldrar i förskolan, jag är rep) men när jag kom det var det ingen där. Lyckat värre 😉 Tur Fredrik var hemma så att man inte bokat in barnvakt. I stället för möte har bilen rullat fram och tillbaka till affären två gånger. Chokladbollar, Geisha, godis och Coca Cola. Hälsokost 🙂
Det går jättebra för Didrik att gå hela dagar hos dagmamman 🙂
Den gastkramande hösttristessen har satt sina stora gula kariesgaddar i mig nu. Fy. Hoppas det händer något roligt. Väldigt snart 😉
Lottas Dagbok 