Någon sorts HR-människa med examen i ekonomisk styrning. Bor med tonåringar och två batpigs i ett dåligt samvete av trä ett par kilometer från centrum i en liten stad.
Om stället
Här är det blandat. Bara så man vet. Det hänvisas från alla möjliga håll också.
I dag är det ju söndag med allt vad det innebär för vår familj. Det har varit lite mycket under ett par dagar och jag har dessutom haft huvudvärk. Nu är det lite bättre även om det inte är helt bra ännu. Jag har inte skrivit särskilt många inlägg på sistone och det beror mest på att det inte funnits så mycket att skriva om. Som överhuvudtaget går att skriva om i detta forum.
I måndags för nästan en vecka sedan hade Wilmers lag en liten uppvisningsmatch i pausen i matchen mella LHC och Rögle. Det gick jättebra och alla barn var duktiga. Det var väl typ det enda som var något att ha förra veckan.
Möte om vårt hus hade vi också på måndagen. Det går mycket sakta framåt på det området. Inte bra.
Lite jobb på Nolima blev det också.
Tisdag, onsdag, torsdag vill jag inte ens prata om.
På fredagen fick jag reda på vad som kommer att hända med våra småbarn från och med fem veckor framåt. Utan att överhuvudtaget tala med oss föräldrar har den nya rektorn beslutat att våra barn ska gå på ett avdelningsdagis med 58 barn varje fredag under resten av året och nästkommande år. Och den informationen har hon valt att skicka hem till oss fyra familjer som det berör i ett brev som vår dagmamma kommer att lämna ut i morgon. Snyggt jobbat! Hennes chefer kommer säkert att gilla hennes effektiva stil. Fatta beslut utan att fråga dem det berör och sedan agera utan personlig kontakt.
Sedan har det varit en del jobb med det första pm:et till ekonomiuppsatsen.
I går var vi i Vadstena och barnen åkte skridskor i ishallen där. På kvällen åt vi hembakad pizza, tittade på melodifestivalen.
Och i dag är det som sagt söndag. Hockeyträning på morgonen, promenad i solen på eftermiddagen och en tur till ishallen på kvällen.
Och så är de ju alla hjärtans dag också.
Vi fick alla-hjärtans-blommor och paket med godis av ett par föräldrar på hockeyn idag. Jatteglad blev jag. Alltid kul att någon tycker att man har gjort en betydlesefull insats.❤
Utan att gå in närmare på anledningen till min tillfälliga frånvaro, går jag ut hårt med ett par bilder från senvinter/vår 2006. Alla klippta från en gammal blogg som vi hade ett tag.
Ossian 5 veckor gammal.
Anton matar kaninerna i Valla. 4 år gammal.
Wilmer fikar i Hassela. 2 år gammal.
Idag har jag en lista som jag bör försöka pricka av i någon form av ordning. Hur det nu ska gå, för jag ont i huvudet. Särskilt runt ena ögat på den sidan som huvudvärken sitter. Vi får väl se.
Kommer att göra ett inlägg på andra sidan i det närmaste också. Så håll koll.
Vanlig söndag med hockeyträning för Wilmer och en liten innebandycup för Anton.
Är tillbaka hemma nu, och jag har fantomkräklukt i näsan. Han slängt ut fåtöljen från vardagsrummet för den luktade på riktigt.
Det är härligt att vara med de små liven igen. Man har ju saknat dem lite 🙂
I morgon är det jobbtime, husmötetime och jobbtime igen. Sedan ska Wilmer spela pausmatch i matchen mellan Rögle och LHC. Övriga (utom de små) ska kolla.
..är nog inte att få en sylvass istapp i skallen! Se upp (eller då kanske du får tappen i ögat förresten) och gå inte nedanför lutande hustak. Att bli klämd under ett sådant är nog inte heller så sweet. Så undvik att glassa på altanen just nu. Heta (iskalla) tips en sen fredagkväll från exilen (i vilken vi blir kvar tsv). (För övrigt är rubriken även titeln på en döbra låt med The Cardigan från slutet av nittiotalet. Dock nöjer jag mig med att varna för ras här sålänge 🙂 )
Hittade just en gullig kommentar som tyvärr fastnat i mitt spamfilter. Nu är den godkänd. Det värmer verkligen att uppfattas som inspirerande för jag känner mig mest som en gnällr** just nu. Tack! Undrar just hur många kommentarer jag missat på så sätt. Det är ju inte så att man går in och läser spamskiten så ofta.
Sjuttonmånadersbild på bebisen finns nu i mobilen. Måste bara hitta sladden… men hitta tillbaka hem först.
..innan jag börjar jobba med finliret på vår forskningsfrågeställning till ekonomiuppsatsen. Seminarium igår ju.
Efter en minst sagt stökig morgon, som i och för sig började fint med frukostmackor och Oboy till de två stora barnen, och levande ljus på bordet, upptäckte vi att barnens ryggsäckar låg kvar i bilen. Det hade väl varit ok om det inte hade varit så att Antons termobrallor också låg där. Eftersom vi just nu lever i exil på grund av kräksjuka var vi tvugna att åka bil till skolan. Morfadern fick nästan elda upp vår bil för att vi till sist skulle kunna låsa upp den för att sedan lyckas bryta upp en av de andra dörrarna och komma åt grejerna. Naturligtvis hann vi inte i tid till morgonfritids! Det händer både då och då iofs.
När vi väl kom dit efter att ha lånat en bil (jag försökte inte ens starta vår då det är -15 grader ute för det hade varit slöseri med tid), så ser jag att barnen leker utanför skolan vilket innebär att den stora entren var stängd för folk som vill lämna barn. De har den regeln mellan kvart i åtta och åtta för att det ska vara lugnt i skolan och för att de som inte har rätt till fritids inte obehörligen ska ränna runt i skolans lokaler för tidigt 😉 (Jag tror att detta är anledningarna, rätta mig gärna om jag har fel..) Jag förstår och respekterar skolans regler! Och kan förstå meningen med denna regel. Men jag förespråkar inga regler som inte tillåter välmotiverade undantag (om om inte regelbrott eller undantag skulle innbära fara för liv och hälsa).
Till problemet då.
Dörrarna till de respektive klasstamburerna är låsta fram till fem minuter i åtta. Det betyder att det inte finns någon dörr att gå in genom då man kommer till skolan mellan kvart i och fem i åtta. I synnerhet inte då det står en dörrvakt i vägen 😉
Så i alla fal.
Vi kom till skolan vid kvart i åtta. Jag tänkte att ‘vi tar och går in genom den där dörren i alla fall eftersom Anton har sina varma byxor i handen och det är femton minusgrader ute’. Innanför dörren stod en människa och körde ut oss igen trots min invändning att ungen bara hade mysbyxor på sig. Jag framförde inga ytterligare invändningar mot detta utan skickade Wilmer åt sitt håll och gick med Anton till sin ytterdörr. Dörren var naturligtvis låst och innanför den stod ett helt gäng av Antons kompisar och ropade att de inte fick öppna den. Helt rätt! Lydiga fina barn. Inga invändningar där, men jag kände irritationen välla upp (vilket alla som känner mig vet att den gör både då och då men att det sällan märks. kanske inte lyckade så bra denna gång dock).
Mötte rektorn utanför. Berättade att jag inte fick gå in genom dörren. Hon verkade faktiskt inte förstå vad jag pratade om. Iofs är hon relativt nytillträdd på sin post (trots att hon haft skolans lokal som arbetsplats under ett antal år) och därmed kan hon väl vara ursäktad för att inte vara insatt i de viktiga detaljerna i skolans regelsystem 😉
Jag gick tillbaka och gick in genom huvudentren i alla fall. Ingen dörrvakt denna gång. Väl inne i Anons korridor fick jag dock ytterligare kommentarer om att jag inte får använda huvudentren (var f** ska jag gå in då om jag MÅSTE in i huset??).
På väg ut igen träffade jag trevliga resursfröken och hockeymamman som alltid ser glad ut. Då kändes det lite bättre.. tills jag fick syn på Wilmer som gick omkring och strök ensam och letade efter mig utanför skolan!! Tydligen var det maskeraddisko idag vilket jag naturligtvis missat. Men det är en helt annan historia.
Tur att han äter något i alla fall 🙂 Här hemma har han varken ätit frukost eller kvällsmat på länge. Jag har hört att han äter hos dagmamman. Och så äter han ju tutte fortfarande 😉
Just efter att jag skrivit här gick det bara utför.
Jag skulle ju ringa till vårdcentralen för att få en tid till Anton. Ringde och ringde men inget hände i luren. Ringde nummerupplysningen och fick veta att jag visst har rätt nummer. Luren mot örat, och Didrik passade på att roa sig med en yoghurtpyts fylld till hälften som är kvar på bordet sedan frukosten. Testade i tre kvart ungefär innan jag prövade ett annat nummer. Hade insett att de små kommer att komma mycket senare än vanligt till dagmamman. Jumpa för Ossian också. Stress. Bytte kläder på Didrik som kladdat ner sig med yoghurt
På det andra nummret fick jag i alla fall svar; fel på deras telesystem. ”En syrra ringer dig strax”. Jaha.. vad betyder ‘strax’ i detta sammanhang undrar jag och började gräva efter mobilen för att ringa till dagmamman och anmäla att vi är sena. Just då ringde den där syrran. Vi fick en tid kvart över elva. Bra.
Började gräva efter Ossians jumpkläder. Hittade dem inte. Många bud om var de kunde vara. Båda ungarna var påklädda vid detta laget och utskickade i snön. Iofs; påklädda är en sanning med modifikation då Ossian plumsade runt i sina pantalonger i den djupa snön. Ja, ja.. inga jumpakläder. Sparar sanningen för att över huvud taget få med Ossian till bilen.
Bilen ja. Den var full med snö. Kan man säga. Jag hade inga vantar men lyckades skotta (ja skotta!) bort det värsta med hjälp av.. ja.. jackan, armarna och en gammal Iron Maiden-skiva. Vid detta laget hade Ossian upptäckt att han inte hade sin jumparygga med sig så det var livligt i bilen. Jag startade, backade. Sedan inget mer. På tvären framför de andra bilarna stod jag och kom ingen stans. Bilen startade inte (JAAA.. jag prövade många gånger!).
In och hämtade telefonen och ringde till dagmamman och berättade att vi var sena. Sedan startade bilen av någon märklig anledning (jag kan inget om bilar, med vår verkar leva sitt eget liv). Åkte till ladan för att lämna ungarna. Ossian var sur och slog mig för att han inte hade jumpakläderna. Han stod utanför ladan och surade en lång stund innan han kom in och gnällde över blöta pantalonger istället.
En annan pappa som lämnade sina barn samtidigt som jag, som blev offer för min historia ställde den, i sammanhanget, högst relevanta frågan: ”Har du Ford eller..?” Kunde tyvärr inte svara nekande.
Vaknade och mådde sämre än jag förtjänar. Trött som sjutton. Trots att helgen var ganska lugn med lite sovmorgon (till och med) så var jag jättetrött i morse (och ja, jag vet att det är tisdag). Kanske beror det på det jobbiga hostviruset som orsakar bubbel i hela överkroppen.
Jag började dagen med lämning i garagelokalen, och sedan försökte jag ta det lugnt en stund (tillsammans med 2012 😉 ) Lite arbete blev det innan jag fick gå och hämta en sjuk Anton i skolan. Tog med mig en frisk Wilmer hem också. Wilmer hade haft friluftsdag i skolan med skridskoåkning, pulka och matsäcksburk 🙂
Ossian hade gjort en jättfin snögubbe av flörtkulor hos dagmamman idag (som pappan tänkte lägga i ett skåp då den kom hem, men fick bannor av undertecknad!). Både han och Diddan var skamfilade idag då jag kom för att hämta idag. Det hade förekommit diverse blodvite under dagen tydligen 😉
Efter diverse missförstånd blev det till sist dags för ett besök hos hussäljaren. Den lilla alven förvandlades till en drake. Hon var dessutom i gott sällskap idag 😉 Det var nog kanske bra. Eller inte. Det återstår att se. Kanske får vi tänka om helt nu. Vi ska i alla fall inte ha någon fjällstuga, that´s for sure. Inte för millions of money.
Anton är väldigt sjuk. Han har klagat på huvudvärk under några dagar men har inte haft feber förrän idag. Nu har han trettionio och fem. Han hostar, och hostar. Kan bli ett läkarbesök om det inte blir bättre fort. Stackaren 😦
..och jag började dagen med att ta hand om en hostande bebis (nåja), samt att hosta själv.
Fortsatte dagen med att skära Ossians äpple i något som närmast liknade små skulpturer för att han skulle kunna tänka sig att följa med till sin dagmamma. Han visste väl inte vad han skulle ta till stackaren, då hans försök att sätta sig på tvären genom att proklamera att han tänkte gå ut i ”baaaaraaa skoooor” endast fick till svar att ”då är det ju du som kommer att frysa”. Men till sist blev han nöjd med äpplebiten i alla fall (och jag har ätit misslyckade äppelskulpturer hela förmiddagen).
Innan jag anlände hemma efter lämning av små barn hann jag även med att ha en konflikt med en busschaufför ute på huvudgatan. Giganternas kamp pågick under tre minuter. Jag gav mig fast jag hade rätt och gick hem och var förbannad, men ringde och skvallrade på karlsloken till hans chef 👿 Detta kommer att resultera i ett någon får sig en uppsträckning samt att det kommer att hållas en samlad information om trafikreglerna i vårt område, på bussgaraget idag 😉 Om någon vill höra mer om detta så säg till för jag berättar gärna 🙂 😈
I går var barnen hemma allihopa för att det var studiedag för dem som jobbar i skolan och barnomsorgen. Vi ägnade oss åt fuskstädning (och hen hel del riktig grundlig städning också för all del) eftersom vi skulle visa vår bostad för en eventuell spekulant idag. Vi höll på hela dagen igår och jag har hållit på hela dagen idag också. Gick upp halv fem, för då vaknade Wilmer. Han är sjuk efter ‘spruta två’ som de fick i skolan i måndags. Han har haft feber sedan i måndags kväll, och ont i magen. Men bara ont, utan andra symptom från magen. Har han ont i morgon också så kanske vi får ta tag i det.
I dag har vi visat lägenheten. Nu får vi se om det blir något. Om inte, så bor vi bra här tills vidare 🙂 Jag tycker om det här huset vi bor i nu. Synd att det är för litet. Hade det inte varit det hade vi sluppit bråka om en dörr med krumelurer på. För idag fick vi besked om att det ite går att byta ut den ytterdörr som ingår, ens mot en annan dörr ur företagets standardsortiment. Jo, det är sant.
Lottas Dagbok 