Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, iPhone, personligt, Resor och utflykter
Fotograf: AHS
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, iPhone, personligt
Fin som på bilden ovan.
Det är någon vecka sedan nu. Egentligen var han med sin pappa på födelsedagen men var på en blixtvisit här hemma och tog emot en stor present. Nu sitter han som en kung den där Ozzy. Tio år gammal. Livet rullar vidare.
På bilden: Santa Frog
I år fick vi besök av julgrodan. Wilmer gjorde ett bra jobb även detta år.
I ett nötskal
..på US i Linköping klockan femton och nitton.
Idag fyller han tolv. För första gången finns jag inte där i tåget som ska gratulera på morgonen.
Min kloka, fina pojke.
Grattis på födelsedagen Wilmer! Mommy loves you. Ses i eftermiddag…
Min fina bäbis
Fina lille du. Hade jag kunnat ge dig himlens alla stjärnor hade jag gjort det. Och månar. Och solar. Och svarta hål också om du vill ha. Allt.
För alltid min lille, lille pojke.
Grattis på sjuårsdagen!
På bilden: Till mormor
Barnen och jag har varit idag. Borde vara en självklarhet en dag som denna men inte alltid så enkelt. Jag är glad att vi har fikat och hängt lite. Trots allt.
Vi åkte till Maxi och köpte en present till mormor och Ossian skrev fint på paketet. Alla barnen skrev sitt eget namn. Jag gjorde det mest för att barnen skulle få känna att det är en speciell dag idag. Jag tror att mormor blev väldigt glad för uppvaktningen.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, iPhone, personligt
På bilden: Guess who..
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, iPhone, personligt
På bilden: Anton 13 år.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Fest och kalas, iPhone, personligt
På bilden: En stor men liten hand.
Jag hoppas att dessa ord kommer att finnas kvar för dig att läsa en dag. En dag då du är tillräckligt stor att förstå. Känslan.
Jag minns morgonen. Det var kallt ute. Snö. Sportlov och dina syskon skulle gå till skogen och grilla korv med sin dagmamma.
Den där morgonen visste jag. Jag visste innan jag egentligen känt att det var dags.
Jag hade legat vaken på natten. Mörka vinternätter tillsammans med MTV och tankar. Glada och ledsna.
Sjukhuset hela dagen.
Jag minns teveapparaten. Den på ett stativ och med en rullande text som meddelade att nu var det dags att skaffa box för det analoga tevenätet sjöng minsann på sista versen. Det hindrade inte OS. Damernas hockey.
Kväll.
Soppa. ”Sitt nu på den stora bollen där borta!”. Inget händer. Amniotomi. Vatten. Den där lukten som meddelar att.. nu.. är det hög tid.
Då det var dags för den sista kraftansträngningen fäste jag blicken och fokuserade. Minns bilden framför mina ögon. Svart och gul. ”Gasflaskor förs i säkerhet vid brandfara”. Som stämplad vid näthinnan finns den kvar.
Två varv hårt runt halsen. Navelsträngen. Hjärtjud. Knack, knack, knack. Klipp. Ute. Skrik.
En pojke. Till.
Vackra lilla barn.
Natt. Smärta. Lite skrik. Smärta. Panodil. Aj.
Morgon. Stålmannenstrumpor.
Dags att möta den. Vardagen. Barnen. Kärleken. I. Livet.
Älskade pojke.
Åtta år idag.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Lottas Dagbok 