Någon sorts HR-människa med examen i ekonomisk styrning. Bor med tonåringar och två batpigs i ett dåligt samvete av trä ett par kilometer från centrum i en liten stad.
Om stället
Här är det blandat. Bara så man vet. Det hänvisas från alla möjliga håll också.
Bilden är dagsfärsk. Barnen har varit i Norrköping under helgen men kom hem ikväll. Jag har köpt en glassmaskin så nu är det verkstad i köket.
Didde såg ljuset vid femsnåret på morgonen den femte september 2008 efter en snabb förlossning. Två timmar från första känningen typ. Natten till idag vaknade jag vid tre och låg och funderade till just efter fem. Gick tillbaka tretton år här i bloggen och kollade på bilder. Tiden går verkligen. Numera är han i allra högsta grad trådlös..
Jag hittade honom en morgon i augusti 2010. Nyfödd, bortstött, blöt, kall och hungrig. I många veckor fick han mat varje timme och värme från en petflaska med varmvatten i. Han bodde i en miniliten kylväska från Kronfågel. Veckorna gick och han blev till sist en riktig katt som är stor.
2017 rymde han och blev kändis i staden. Grannens fina hund som inte längre finns hittade honom i sista minuten. Vi fick veta att han har en allvarlig katthjärtsjukdom. Ett halvt hjärta typ. Sedan dess lever han visst på övertid. I fyra år har han gjort det.
Han lever sitt bästa liv sedan frallorna flyttade in här. Han missar inte en möjlighet att tjoa upp dem även om det är mitt i natten. De hade kunnat sluka honom hel om de velat men det kommer inte att ske. Det är tuff kärlek.
Han är fin. Han är vår. Det är så enkelt. Han är elva år idag. Sju liv kvar. Grattis kissen.
Hej blogg. Idag fyller du fjorton år. Jag vet inte hur kul du är numera eller om det ens finns någon som läser på dig.
Det jag vet är att du haft en stor betydelse för hur livet blivit för mig. Nästan rattat det ibland. Det var länge sedan nu men kanske finns någon av er.. ganska få.. kvar här. Någon kanske jag skulle vilja säga tack till.. nästan. Någon kanske jag önskar fanns här mer än som en skugga.
Jag undrar hur länge jag ska låta dig finnas kvar vid liv. Kanske är det snart dags att plocka ner dig. Jag har inte tänkt tanken. Förrän nu. Kanske du har någon sak till uträtta. Sedan..
När jag startade den här bloggen hade han just fyllt ett år. Han hade blonda lockar då och ljusblå ögon. Sedan dess har han haft fjorton födelsedagar. Alla finns här på bloggen. En är hans åttonde. Den kan man läsa om här…
Bestämmer mig för att sluta nitton och börja tjugo med red on top. Kladdar i och det blir ändå helt ok. Det blonda är ett minne nu. Håret orkar inte mer.
Steker en köttbit till mig själv. Tacksam att det inte smäller så mycket där ute ännu. Öppnar flaskan som skulle bli delad egentligen. Tar ett glas. Ett till. Kanske vaskar resten.
Det fanns en tid då den här bloggen levererade en genomtänkt sammanställning av det gångna året vid nyår. Det kommer inte att hända nu. Jag nöjer mig med att fundera på hur livet såg ut för ett år sedan men orkar inte fundera på vad som som gått framåt och vad som gått bakåt. Pelargonen somnade och vaknade inte upp. Rosorna hänger torra i taket nu men det finns liv där. De hemliga rosorna som var det största mysteriet 2017 är nu löst till det allra bästa.
Ler och blundar för alla utsagor som finns att läsa i dessa dagar; ”nästa åååår ska bli miiitt åååår” och ”nuuu ska saker förändras i mitt liiiiv”. Jag tror faktiskt att jag spyr lite i min mun.
Det har varit ett ok år. Överlag mer angenämt än förra skulle jag tro.