Filed under: Allmänt, Bilder, bloggande, debatt, kultur, personligt, torsdagsreflektion

På bilden: En klassisk ‘dagens outfit’- pose. Fotograf: Jag själv.
Min torsdagsreflektion denna vecka behandlar bloggandet som fenomen.
För någon vecka sedan småpratade jag lite med min syster på msn. Hon hade hittat något på nätet som hon gillade och skrev ett litet meddelande om detta. Jag tror att det var en blogg för i samband med detta skrev hon också; ‘Jag är inte så mycket för det där med bloggar..’. Och så kan det naturligvis vara (och det ju helt OK att känna så!). Även om det är helt onaturligt för MIG 😉 För mig är bloggar som mat. Variationen saknar begränsningar och det borde finnas något som faller alla i smaken (och man kan inte leva utan dem ;-)). Man får vara kritisk till det man läser men det får man ju vara när det gäller vad man stoppar i sig också.
Jag har också funderat en del kring det där med sambandet mellan hur många som läser bloggen (om man nu kan sätta likhet mellan detta och hur många ‘besök’ man har på sidan), och vad man skriver om. Om man kollar runt på olika topplistor så tycker jag att det verkar vara de bloggar som exponerar författaren mest som ligger högst i rankningen. Naturligtvis har jag funderat kring varför. Det finns säkert svar på det någonstans 😉 Sedan har jag analyserat min egen statistik och märkt att vissa ämnen generar jättemånga läsare. Jag kan må lite illa av det faktiskt. Alltså VILKA ämnen som lockar läsare. Jag har också kommit på mig själv med att aktivt undvika att använda vissa ord och uttryck för att slippa ‘besök’ som söker efter sådant som är relaterat till det avsedda.
Slutligen har jag funderat kring vilken makt man har då man har en blogg som ‘går bra’. Det är inte särskilt svårt att få många läsare till sin blogg om man vet vilka trådar man ska dra i (även om det kan lite tid). Jag vet. För jag har testat. Detta gav upphov till funderingar kring varför jag egentligen håller på med detta. Balansgång. Jättekul med många läsare, men till vilket pris.. om ni förstår vad jag menar? Hmm.. det gäller i alla fall att inte stöta sig med en författare till en blogg som ‘går bra’. Då kan man råka illa ut om man har otur 😉
Detta blev långt men detta inlägg hade jag ändå tänkt skriva så jag tyckte torsdagsreflektionen var ett bra forum. Hoppas att någon orkar läsa.
I måndags (090216) kunde man läsa i pappers-Corren om ett par som väntar sitt andra barn. De har sedan tidigare en dotter som är fyra år gammal som går på dagis. När den nya bebisen anländer skall mamman vara föräldraledig vilket innebär att den fyraåriga dottern kommer att få gå femton timmar i veckan på dagis. Japp. I vår kommun får man gå femton timmar i vecka på dagis om man har en förälder som är föräldraledig. Det är bara att rätta i sig i ledet oavsett vad man tycker. Dock vill dessa föräldrar att deras dotter ska få gå mer i förskolan då syskonent föds. Anledningen? Pappan är frilansjournalist och arbetar i hemmet. Ok. Föräldrarna är rädda att dottern ska känna att hon stör pappan när han arbetar och att hon inte ska få stoja runt som hon får på dagis, på grund av sin pappas arbete. Pappan är även rädd att betraktas som oseriös (av vem?). Han har funderat på att hyra en lokal att arbeta i men då skulle inte ekonomin gå ihop sig för familjen. Föräldraparet önskar att deras dotter ska få gå tjugofem timmar i veckan på dagis.
I dagens pappers-Corren kan man läsa en massa (uräkta men) skitinsändare som framför, i frågan, helt irrelevanta argument till varför detta par inte ska lämna sitt barn till dagis mer än femton timmar, eller överhuvud taget alls. En ‘upprörd 17-åring’ som säger ‘fy skäms’ och att de ska ‘ta hand som sitt barn istället’, en förskollärare som tycker att man ‘ska ta bort femtontimmarsregeln helt’, och någon ‘mångabarnsförälder ‘ som tycker att det är ‘obegripligt att man vill ha mer dagis’ utan att man ska ‘umgås med sitt barn’.. och bla, bla, bla.. Jag antar att kritiken mot dessa insändare skall riktas mot Corren (som publicerar dem) eftersom de över huvudtaget inte behandlar det problem som är relevant för familjen.
Jag tycker så här: Om pappan inte går runt som frilansjournalist får han söka en anställning om han störs så mycket av sitt barn. Det är inte kommunens och skattbetalarnas problem att lösa. De får hitta andra lösningar på problemet. Man kan inte få allt serverat. Vi har alltid fått hålla på och hitta olika krokiga lösningar på problem. Det brukar för det mesta funka. Dessutom så framför dagens insändare faktiskt en intressant poäng; Vad ska de göra med bebisen om den skriker oavbrutet i flera månader (dagis)? Som om inte de skulle störa.. Sedan är det en ‘funderare’ som föreslår att man kan vara ute och leka med det äldre syskonet ett par timmar efter hämtning på dagis vilket skulle ge pappan ett par timmar till att ringa samtal och sådant. Ingenting är omöjligt…
Men som sagt. Detta är inte kommunens problem och om han inte går runt få han söka anställning. Det får andra företagare göra vilka inte ror runt sin verksamhet. Alternativet är inte alltid att bedriva den i hemmet.
Vad är ‘rasistiska kläder’? Var drar man gränsen?
Så här har man gjort i Bromölla. Vissa vill förbjuda slöjbärande i skolan.
Jag vet att det är skillnad på dessa två företeleser men det finns även likheter (det handlar i båda fall om kläder 😉 ). Kan man förbjuda ‘kläder’?
Ok.. ett litet tillägg:
Jag fick en kommentar nedan från en person som undrade vad jag tyckte själv. Klipp ur svaret till honom följer (citerar mig själv):
”I princip tycker jag inte att man ska kunna göra det just för att det blir så svårt att avgöra ‘vad som är vad’. OM man ändå gör det är man ute på farligt vatten för att det blir svårare att definiera vilka kläder som man kan ‘förbjuda’. Man har liksom trätt över gränsen och det förvandlas till en definitionsfråga. Samtidigt tycker jag att det är fel att andra ska behöva känna sig hotade (hatade). Dessa ‘kängor och hängslen’ som ju tydligt förknippas med vissa åikter är det ju knappast troligt att man bär om man inte sympatiserar med dessa åsikter. Vissa tycker att ’sjalarna’ är en symbol för förtryck. Varför skulle man då inte kunna förbjuda även dem? Vem kan fatta sådana beslut? Asså.. jag har egentligen inget bra svar.. det är därför jag ställer frågorna..”
Miljöpartiet har föreslagit att Försäkringskassan skall bli skyldiga att betala ut ränta på fördröjda utbetalningar. Det tycker inte försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender var någon bra idé. Varför? Jo, för att det kan ju vara svårt att veta vem det beror på att utbetalningen är sen (säger hon i tv4-nyheterna för att sekunden efter rada upp ett antal, till Försäkringskassan alternativa, ‘förrövare’). Hmm.. tänker jag de tar ju ut ränta för försenade inbetalningar. Då är det ju liksom ingen som bryr sig om varför betalningen är sen..
Tur att man inte har så mycket att göra med denna organisation. För CSN är ju sååå mycket bättre.. hehe.. 😉
Tack till Moa Neuman, Sture Nord och Lisa Nyberg för denna insändare (Corren 12/1 2009)! Jag säger ‘Amen’.
Klicka på bilden för att läsa..
Hon har skrivit ett jätteroligt inlägg om att visa tuttarna på krogen/amning. Jag bjuder inte på någon länk utan de som är intresserade hittar nog dit ändå 🙂 Jag vet att man inte ska göra sig rolig över de m****e b******e (men jag var ‘tvungen’).
Bild: stulen
-..och det roliga var?
-Det roliga var att man brukar lära sig nån gång på… typ ..högstadiet att man kan referera till andra än ‘undertecknad’. Man kan tom framstå som smart om man gör det 😉
I pappersvarianten av vår lokala morgontidning Corren skriver frilansjournalisten Katarina Sandströn Blyme om den oifrågasatta rasismen mot asiater i en krönika med rubriken En guling är och förblir – en fuling. Utan att tjata sida upp och sida ner om innehållet i denna krönika kan följande citat få vara representerande: ”Medan negerbollsordets vara eller icke vara kan utlösa magabytetunga diskussionstrådar på internet passerar ‘tjing-tjong’ utan vidare som ett kul uttryck”. Katarina Sandström Blyme radar sedan upp en mängd olika företeelser som förekommer i vårt samhälle som hon betraktar som rasistiska. Bland annat lyfter hon fram motivet på påsen på Fazers kinapuffar och menar att det har en rasistik innebörd. Hon ser rasism i företeelser som jag aldrig någonsin haft en tanke på skulle vara det. Kanske är det just det som är meningen med hennes krönika. Att uppmärksamma något som ‘vi bara gör utan att tänka på det’. Medan vi aktar oss noga för att kränka afroamerikaner (till exempel genom att undvika att hänga ut dem som ‘jazznegrer’ i reklamfilmer) tycker vi, enligt Sandström, att det är helt ok att asgarva åt japaner som är korta och inte kan säga ‘r’. Det framgår av krönikan att krönikören har personliga anledningar till sitt intresse i dessa frågor.
För vem är egentligen kinapuffsgubben ett problem? Eller den där svarta glassen som man bråkade om för ett par år sedan? Varför problematisera något som egentligen inte är ett problem (undrar Lotta *förvirrad*)? På så sätt skapar man bara problem. Letar man kan man hitta kränkningar i allt.
Anledningen till att jag lyfter detta denna morgon är att jag själv brukar använda uttrycket ‘tjing’ som en hälsningsfras. Jag tänker inte sätta mig vid skampålen som en omedveten rasist för att jag gör det. Jag tänker forsätta att säga ‘tjing’. Mina kopplingar mellan det uttrycket och kränkningar av asiater är obefintliga. Punkt slut!
..och NEJ jag är inte rasist alls utan jag tycker bara att det är onödigt att göra oss (svenskar, samhällsmedborgare, ‘vita’, you name it) till någon sorts omedvetna rasister. Antingen betraktar man begrepp och företeelser som bärare av sin egen mening (kinapuffssgubben=rasistsymbol, eller guling=kines), eller så kan man ju alltid välja att vara nyanserad och i stället se dem som förmedlare av innebörden av sändarens mening. Väljer man det senare alternativet blir följdakligen betraktarens tolkning också betydelsefull (tack Katarina men jag gör gärna mina egna tolkningar. Begrepp och företeelser kan alltid kryddas med ett innehåll som inte var en del av deras mening från början…

(Då detta är ‘bloggeri’ så kan jag inte nog understryka att jag tycker att alla människor är lika mycket värda så diskussion kring detta är helt överflödig i detta forum. Jag är mer intresserad av hur mycket hänsyn man ‘ska’ ta till den ursprungliga meningen med ‘något..’)
Foto: Anders Eklund
Stackars Freddy får inte vara lucia. Freddy fick mest röster men rektorn på Södra skolan i Motala tyckte att lucian skulle vara en flicka, och valde (enväldigt?) en annan person att utföra uppdraget. Dock kunde hon tänka sig ändra på reglerna inför nästa luciasäsong. ‘Surt’ tyckte Freddy som var så söt i Nyhetsmorgon på tv4 i morse där ha satt med ledsna ögon och undrade varför inte han kunde få vara Lucia. Han fick frågan om han skulle kandidera igen nästa år. Svaret blev: ”Nae inte på den här skolan i alla fall…” 🙂
Man kan ju fråga sig vilka signaler detta skickar.. (”Bekymra er inte om att försöka er på att ändra på något gammalt och invant. Det är ingen idé att ni försöker er på demokrati det är ändå vi som bestämmer i slutänden. Killar kan inte vara Lucia…”)
(Fast jag tycker att Lucia ska vara en tjej.. men nu fick jag ju inte rösta heller..)
Året är 1980…
- Jessica Simpson och Christina Aguilera föds, Noice slår igenom med En kväll på tunnelbanan, John Lennon mördas och människor lyssnar på När vi två blir en med Gyllene Tider och Super Truper med ABBA
- Den manliga tronföljden försvinner och Viktoria (3 år) blir kronprinsessa. Carl Philip reduceras till prins
- Regeringen beslutar att satsa på ett nytt flygplanssystem -JAS
- Björn Borg vinner Wimbeldon för femte gången i rad, de första svenskarna är med och vinner Stanley Cup
- Första Lotto-dragningen äger rum
- Lasse Åbergs Sällskapsresan har premiär
- Debatten om videovåld pågår i Sverige
- Ronald Reagan vinner det amerikanska presidentvalet över Jimmy Carter
- Ett frimärke kostar 1.50 kr och en Piggilin kostar 1.50
- Centerpartisten Torbjörn Fälldin är statsminister i Sverige
Håll med om att det känns som att det är länge sedan? Kan hända finns det läsare som inte ens var födda 1980.
1980 genomförs dessutom en folkomröstning i Sverige efter vilken riksdagen beslutar att alla kärnkraftsreaktorer ska vara avvecklade 2010. Läs mer här! Snacka om att skjuta problemet på framtiden, och skjuta över det på någon annan. Undrar just hur stor andel av dem som har rösträtt nu som inte var med vid den folkomröstningen. Många av dem som röstade borde rimligtvis ha tillat av pinn vid det här laget också. Vad visste man 1980 om hur världen, samhället, politiken och tekninken skulle se ut trettio år (!!!) senare? Nu vill inte ens Maud Olofsson som företräder centerpartiet avveckla kärnkraften längre. Kan det vara dags att ompröva riksdagsbeslutet månne?




Bild: stulen