Någon sorts HR-människa med examen i ekonomisk styrning. Bor med tonåringar och två batpigs i ett dåligt samvete av trä ett par kilometer från centrum i en liten stad.
Här är det blandat. Bara så man vet. Det hänvisas från alla möjliga håll också.
..är mina så låt dem vara är du snäll.
 | Hannas krypin om Tjugo år idag är han |
 | Anonym om Gott nytt 2026 |
 | Victoria Moen om Grattis i efterskott Sign… |
 | ★ Orsakullan som ble… om Det här är Laban – … |
 | Pernilla om När man har ont i örat och ont… |
Adm modererar alla kommentarer.
.är min andra blogg. Vet inte riktigt vad jag tänkte där. Vissa kan få lösen.
loppan76[snabela]gmail[punkt]com
Nu har det tjatats om detta ett par dagar. Jag tycker att det kan vara värt lite uppmärksamhet. Barn väljer alltså att hellre inte anförtro sig till `ingen´ än att anförtro sig till pappa. Undrar just varför det är så.. och hur eller om man ska göra något åt det. Diskussionen går het på tv just nu….
Lottas Dagbok
Beklämmande! Men det ligger nog något i det hela. Det handlar nog lite om att vara där och att ge sig tid att lyssna. Många män liskom deras pappor osv i generationer tillbaka är inte så himla bra på att prata känslor, gråta osv. De kanske snarare ber barnet ”gaska upp sig”. Gör man det var gång barnet slår sig så kommer det knappast och gråter ut när något är känsligt och ledsamt.
Kommentar av Trebarnsmamman 10 oktober 2008 @ 12:10Ja det stämmer nog som du säger. Det socialt nedärvda, traditionellt `manliga´ sättet att vara kanske inte går hem i alla lägen i bemötandet av barnen och det får negativa konsekvenser på sikt..
Kommentar av Lotta 10 oktober 2008 @ 16:18jag vill slicka ditt rövhål
Kommentar av lars 11 september 2009 @ 23:34jag älskar fett
Fuck u lars/nils/france. Jag vet att du är en och samma person. Och om du älskar fett så har du kommit fel för benigare röv än min får du leta länge efter. Så sluta komma in här och lämna snuskgubbekommentarer, tack.
Kommentar av Lotta 11 september 2009 @ 23:42