..även om man föds som nummer fyra i syskonskaran. Om man inte får den uppmärksamhet man behöver får man säga till. End of story!
Vilken tur att jag pluggar logistik just nu. Det kommer att behövas. Kanske skulle jag ha tagit kursen förra terminen. För att ha lite kött på benen i förväg…
Ja.. jag är ju inte så förtjust i de där metoderna de använder i nanny-tv men i går skulle jag ha haft en nanny här som kunde ta tag i mina tre stora ungar. Tur att vi fått en bebis som bara sover. Meningen var att vi skulle ha åkt till simskolan men det blev inget av med det. Alla tre for ut och sprang runt utanför. Wilmer knuffades och bråkade och gav sig på grannens unge som satt på en trehjuling. Anton for omkring på Wilmers cykel utan hjälp och höll på och klippte gräset med gräsklipparen fast jag sa att han inte fick. Han VET att han inte får göra så. /&%¤#%&/(/&%&=)(()=¤%&/%¤/!!!! Ossian gick efter och gjorde lika dant som de två stora. När vi var klara och hande hoppat in i bilen och vi skulle åka och hämta Fredrik i stan innan simningen var jag vansinnig… och lyckades inte å in barnvagnen i bilen. Asså.. jag lyckades inte fälla ihop den (suck) så då gav jag upp och ringde till Fredrik att det inte skulle bli någon simning. Han tog en buss hem och vi handlade lite mat i stället.
Anton verkar ganska ledsen ochsäger att han inte vill vara någon storebror. Det är jobbigt tycker han. På kvällen fick han ha bebisen i sin säng. De låg och läste LHC-tidningen. Bebisen verkar gilla Anton i alla fall (så mycker som en fyra dagar gammal bebis kan gilla sin storebror). Nu verkar Anton gilla honom också..
Filed under: Allmänt, Barnen, Böcker, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, Hus och hem, Husdjur, personligt, shopping, TV
Förlåt mig för denna evighets-cliffhanger men igår somnade jag vid skärmen så jag blev tvungen att dela av en gång till. I natt har jag i alla fall sovit så nu känner jag mig lite piggare. Varje gång jag fött har jag haft så svårt att sova de första nätterna..
IVA ja.. När vi kom upp på IVA så räknade de andetag igen och de kopplade upp honom till en skärm som registrerade `allt´. Han var forfarande snabbandad men syresatte bra. Han bara sov (men det är ju normalt). De tog alla tänkbara prover på honom och satt en en nål på hans lilla hand. Fredrik kom och vi satt där och väntade. Läget verkade stabilt och jag könde mig lugnare. Efter ett tag bestämde vi att det var dags att gå och äta lite. Fredrik och jag skulle gå till sjukhusets restaurang (eftesom jag var utskriven från allt så fanns det ingen mat till mig). Precis innan vi skulle gå så kom doktor Karin tillbaka och gjorde en undersökning igen. Nu hörde hon blåsljudet tydligare. Faan.. Hon föreslog att överläkaren skulle komma och lyssna. JAg försökte få någon typ av besked, vilket jag ju förstod att ed inte kunde ge i det specifika fallet, men jag ville höra klarspråk. När jag inte fick det så förstod jag att risken inte var jätteliten att det kunde vara något allvarligt fel. Vilken pellejöns som helst kan väl räkna ut med skinkorna att snabb andning tillsammans med blåsljud inte är så himla bra. Doktor Karin pratade om ultraljud på hjärtat och lungröntken. De jagade i alla fall ner oss till restaurangen.
Fredrik beställde en paj och jag tog en räkmacka. Fredrik åt paj och räkmacka. Jag åt några räkor. Vi detta laget var jag helt säker på att han skulle dö. Man blir ju lite knäpp när man just har fött också. Fredrik tänkte positivt som vanlig och jag försökte också göra det. Men jag är ju realist. Bryta ihop brukar jag inte göra men nu kändes det ju inte så bra.. minst sagt.. Jag tänkte att `nu kommer straffet för att jag går omkring i övermod och tror att jag ska klara allt i en handvändning´ och att `inget sådant händer mig´…
När vi åter kom upp på avd 15 var överläkaren där för att lyssna på hjärtat. Just då kom en prematur liten flicka in i kuvös efter ett snitt (tror jag, för pappan var med i scrubs och jag såg mamman i rullstol senare) och hon bara skrek så överläkaren kunde inte höra hjärtat alls knappt. Vi fick veta att lungorna var rönktade och att mean sett tecken på en pulmoniell adaptionsstörning (eller vad det heter) vilket köndes som en bra diagnos. Nu kunde man anta att andningsproblemen och blåsljudet inte hörde ihop. Skönt.. Hjärtat hade sett bra ut på lungröntkenbilderna också. Nu kändes det bättre. Vi fick ett samvårdsrum och man bestämde att den lille bebisen skulle få flytta in lite senare om det fortsatte att fungera bra under eftermiddagen. Han fick antibiotika i sin nål på handen för att säkerställa att en eventuell infektion inte skulle få fäste… Nu kändes det mycket bättre även om inget egentligen hade förändrats.
Jag flyttade in i rummet och Fredrik hängde med. Fick veta att mitt bokpaket som jag väntat på låg i brevlådan där hemma och att min liggkorg till vagnen hade kommit och låg och väntade i morsans och farsans garage. Nu kändes de ju faktiskt (igen) som att jag faktiskt skulle ha en bebis med mig hem. Efter ett tag flyttade även bebisen in tillsammans med sin maskin.
Fredrik åkte hem på kvällen efter att vi fyllt `min´ hylla i sjukhusets kylskåp med käk (för på denna avdelning sköter man sin egen mat). Jag tillbringade en halvt sömnlös natt i rum 15 på avdelning 15 tillsammans med sköterskorna som kom vaje timme för att ta prover, ge antibiotika och räkna andetag. Bebisen verkade må bra och vill äta mst hela tiden. En sköterska tyckte att jag skulle ge honom ersättning (??) för att jag skulle få sova. Som tur var hade jag en tv på rummet. Ironiskt nog visade den bara skit denna natt. Tack Gud för Hänt i veckan!
Morgonen efter fick vi beskedet att vi kunde åka hem för att komma tillbaka för ett återbesök nästa dag. Jag packade ihop mina prylar och familjen kom och hämtade mig.
Väl hemma hade Fredrik vikt all tvätt (som legat ren i vardagsrummet i flera månader). Nu låg den vikt i hela vardagsrummet med tre ungar springande runt i den. Jag insåg snabbt att det var bäst att ta tjuren vid hornen direkt och lägga in den. Detta innebar även att jag fick göra en rejäl rensning av barnens garderober och byråer. Jag fick ihop tre stora IKEA-kassar med för små kläder och fyllde på med lagom stora istället. Skönt! Nu kunde vi ta det lugnt trodde vi.. tills jag upptäckte att luckan till hamsterburen var öppen och hamstern inte var i sin bur..
FORTSÄTTNING FÖLJER (sorry, nästa gång kommer mer bilder -lovar!) …
Anton provar sin allra första mössa..
Jag är här i dag med.. och det är luuuugnt i magen. Som det känns just nu så kommer inget att hända i dag heller. Jag få börja lite med pluget nu om jag ine ska hamna allt för mycket efter.
I morse när jag vaknade hade jag 10700 spänn på kontot. Nu har jag 1300. Jippi! Det blir mycket nudelsoppa kommande månad.
Anledningen till min torftiga rapportering i går eftermiddag och kväll var att jag fick ta en tur till förlossningen för att göra en ctg-kurva. Det har varit många kurvor här på slutet och det beror på att mn barnmorska är så otroligt noggrann. Det är ju så att fosterrörelserna minskar lite såhär i slutet och det beror ju på att det är trångt för bebisen i magen. Så har det faktiskt varit de tre föregående ångerna för mig också så det är egentligen inget nytt. Min barnmorska tycker nog att jag borde ta det lite lugnare och sluta fara ram sådant. Kanske tycker hon lite synd om mig.. jag vet inte riktigt vaför men jag får den känslan ibland. I går bjöd hon både på choklad och kaffe och förra gången fick jag en tidning (som var hennes privata egentligen). Hon är jättebra i alla fall. Men, men.. i går såg den där kurvan inte så bra ut (min egen slutsats var att bebisen låg och sov) så hon och läkaren ordinerade ytterligare en kurva senare under dagen. På förlossningen blev det en finfin kurva och jag träffade barnmorskan Malin som själv var fyrbarnsmamma (och liksom jag konstaterade att bebisen sovit på den tidigare kurvan). Jättetrevlig stund i en döskön fåtölj som jag gärna hade tagit med mig hem. Fick lite märkliga känslor när jag kom in på förlossningen dock.. kanske är jag inte riktigt redo för att föda ännu.. i morgon kanske..
I dag fyller den här bruden år!
GRATTIS!
Hon får en tårta också.. (en återanvänd..)
..och en låt.. (alla andra kan skippa denna länk om ni vill slippa få.. slag..)
Som det ser ut nu får hon behålla sin födelsedag för sig sig själv för i dag är det riktigt lugnt i magen. Jag som hade tyckt att det hade varit trevligt att föda den förste september..
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Film, Resor och utflykter, shopping
Nu har vi varit i Arkösund en sväng och kollat så att inte båten drunknat. Det hade den såklart inte och är numer utrustad med två torrbollar.
Sedan har vi handlat och ätit korv på Coop i Norrköping. Där köpte vi oss också en lugn eftermiddag:
Nu hoppas vi också att det INTE sätter i gång något bebisfödande de närmaste timmarna då det blivit sjukdom hos barnvakten. Men nu är det mycket lugnare än i natt..
..igår eftermddag då jag skulle hämta barnen…
Just nu skulle jag kunna äta hur många 
som helst. men så kom jag att tänka på att innehåller punch. Eller i alla fall så smakar punch. Är det alkohol i ? I vanliga fall gillar jag inte ens men nu börjar jag bli lite trött på 
så för omväxlings skull så har jag övergått till . När man är gravid ska man ju inte förtära alkohol. Men det var väl inte de eventuella ångor jag skulle råka få i mig av en , utan snarare om jag luktar alkohol. Tänk om folk tror att jag suttit och supit hela dagen då jag kommer för att hämta barnen.. Nae jag tror jag håller mig till
och 
.. om jag klarar av det…
Efter att ha förbrukat dessa pengar på diverse annat som bensin och mat (vilket de inte alls var avsedda för) en gång, och nu lyckats spara ihop dem igen så tänkte jag att det är bäst jag passar på. Egentligen hade jag tänkt vara sparsam men nu har jag insett att det inte är någon idé då det alternativet innebär att jag skulle bli utan (otroligt nog sitter jag här och försvarar att jag handlar för mina egna pengar).
Nu väntar jag i alla fall paket från lite varstans. Det som stod överst på listan var en sådan här:
Ja.. fast bara liggkorgen då för hjul och sittdel har jag redan. Hoppas att insatsen passar på mitt chassi bara… men jag tror att den ska göra det.
Sedan har jag köpt en sådan här:
Ergonomisk bärsele från Manduca. Jag hade egentligen velat ha en svart men det var helt omöjligt att få tag på en sådan. Jag har letat i typ.. hela världen tror jag.. naevars, inte riktigt men det verkar som att de ligger efter jättemycket med tillverkningen eftersom den blivit så populär. I Norge fanns den men där var den så dyr så det fick duga med en röd (för att inte riskera att bli utan helt). Hoppas att den är bra nu då.. jag har ju haft en Baby Björn till Anton och Wilmer vilket ju varken är direkt bekvämt eller särskilt bra för ryggen. Till Ossian hade jag en Tricot-Slen bärsjal som var jättemysig men guu vad mycket jobb med knytningen varenda gång. Fast den kommer att få vara med nu också.
Mitt sista inköp då.. och det jag verkligen fick fundera på en del innan. Jag har ju en och annan barnvagn redan. Dock händer det ibland saker som få bägaren att rinna över och fingrarna att slinta på 
.
Jag köpte den med hela kitet. Ossian ska sitta där bak hade jag tänkt. Han verkar vara jättenöjd med det och det är tur för att han är riktigt sur över att bebisen ska ha hans andra vagn nu.
Priset var inte högt i alla fall. Allt är ju i och för sig relativt men efter min lilla shoppingrunda har jag fortfarande en del pengar kvar (…och nu försvarar jag mig igen). De kommer tyvärr att få användas till månadens räkningar (…).
Nåja.. tänk vad lite shopping kan göra för humöret. Om än bara tillfälligt…
Istället för att skriva ett långt sammanfattande inlägg om vad som hänt sedan sist (vilket jag egentligen hade tänkt göra) så lät jag mig inspireras av bilderna jag hittade i kameran.
Jag minns att när Anton var liten tänkte jag mycket på hur det skulle bli när han blev större. Jag har väl aldrig varit den oroliga typen direkt men jag minns att jag önskade att han skulle vara en omtyckt person. Att han skulle ha bra kompisar som gillade honom.
Stiftelsen Friends har en reklamfilm som visas i TV emellanåt med en liten mörkhårig pojke som samlar på ord. Han har en massa svarta taskliga ord som han plockar ur sina fickor när han kommer hem (från skolan typ). Till sist plockar han fram ordet `Hej´ skrivet med stora röda bokstäver och ställer på sitt skrivbord. Den mörkhårige pojken är så lik Anton.. jag tycker den där reklamfilmen är så sorglig. Förresten kan man se den på hemsidan. Det är den som heter Elaka ord.
I vilket fall så har Anton en jättebra kompis. De har gått hos samma dagmamma och har gått förskoleklassen tillsammans. De kommer att gå i skolan till hösten tillsammans också.
Här kommer lite färska bilder på de två:
Så här fina var de på skolavslutningen. Anton ser lite bekymrad ut för han hade glömt sin nya keps någonstans och han var inte glad för det. Den kom fram sedan men han har nog slarvat bort den sjutton gånger sedan dess…
Det här är senare samma dag då de hade picnic på skolgården. Som ni ser har kepan kommit fram…
Bilden ovan är från vår segeltur i Arkösund förra veckan. Som ni ser var de båda ganska nöjda och vädret var fint. Vi seglade ut till Lundarna och lade till och käkade lunch. Ungarna rodde gummibåt ett tag inna vi åkte hem. Vi fick lite fin segling på slutet också. Sen blev det glass.
De är så roliga de där två för de är precis likadana. Lika busiga och pratar lika.. ungefär samma vokabulär…
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Favoriter i repris, Hälsa, Jobb och plugg, Resor och utflykter
I går kväll var vi i Rimforsa och hämtade Fredrik. Han har bihåleinflammatrion (egen diagnos). Han hade bokat in mer jobb under semestern. Det går inte att säga nej till jobb om man är fattig. Nog om detta.
När vi kom hem köpte vi pizza och kollade på `Skansen´. Wilmer som inte ville ha pizza surade och vägrade äta. Han åt en gammal pannkaka och en potatisbulle istället efter att ha surat hela `stockholmimitthjärta´. Anton och Ossian åt pizza så det stod härliga till och efteråt blev de totalt `galna´ och började springa runt som tokiga till Rock-Olgas bidrag till veckans skansenföreställning. Ossian hakade upp sig fullsändigt och skrek ”JAG HETER OSSIAN PERSSON! JAG HETER OSSIAN PERSSON!” hela tiden. I enlighet med icke säkerställbar statistik konstaterades snabbt att det måste varit något `ohälsosamt´ i pizzan då Wilmer ju fortfarande låg kvar och surade på soffan. Anton lugnade ner sig och somnade och likaså Wilmer men Ossian höll nog igång till halv tolv. Han håller alltid på och tjatar på kvällarna att han ska ha saft och sånt och det går ju inte för då skulle han ju inte ha några tänder alls kvar snart.
Nu får vi väl se vad denna dagen har att erbjuda då. Jag vaknade halv fem så man kommer nog att vara trött ikväll i alla fall. Men det är ju inget ovanligt…
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Favoriter i repris, Resor och utflykter
Nu ska ungarna och jag i alla fall åka till Rimforsa och hämta Fredrik. Det regnar inte men det är ju inte direkt fint väder heller. Men lite ljusare är det i alla fall.
Alexander har varit här för att leka med Anton idag. Detta innebär att Wilmer haft panik halva dan ungefär. Ena stunden handlar det om at han inte få vara med och andra stunden handlar det om…. att han inte får vara med. Jag kan ju inte tvinga dem att ha honom med sig hela tiden tycker jag. Det skulle inte vara så kul för Anton om ingen ville leka med honom för att han har sin brorsa i släptåg hela tiden. Däremot tycker jag att han kan få vara med lite emellanåt. Men Wilmer blir…. galen… kan man säga när han inte får som han vill. Han ser ut som en liten professor och både pratar och beter sig som en sådan för det mesta men när han blir arg på riktigt blir han livsfarlig. Han springer ut och skriker på gatan utanför huset oh jag vågar inte ens stava till det han kallar mig för. Jaja.. man få ta det med jämnmod.. som vanligt..
Ossian har inte fått på sig kläder på hela dagen. Springer i böjan som vanligt.. Nu har ha börjat tjata om byxor.. tidigt.. Klockan är ju snart kväll.
Nu ska vi förbereda oss!
..som har fruktburk med sig till förskoleklassen varje dag bestämde sig den ofrivilligt ledige lillebrorsan att fixa sin egen..
Undrar just hur magen skulle vara efter sju bananer…
..(undrar naturligtvis alla som känner mig en aning där ute).. ärädär mat eller?
Jag kan avslöja att det är smörgåsen som jag just käkat upp till lunch.
Med inspiritaion från höger och vänster beslutade jag mig för att (jag också) plåta käket och blogga om det lite. Då kan man dels fråga sig; Varför gör hon det nu? Det huvudskaliga svaret på den frågan kanske kommer att dyka upp i något sammanhang framöver 😉 . En anledning är i alla fall att jag bara måste erkänna att jag sällar mig till de onyttigas skara. På mackan ligger först ett lager fett-Bregott. På detta ligger ett lager kött som i och för sig inte är så fett (men lite). Det gula som skymtar på bilden är favoriten Rydebergs´bea-sås´. I love it! Tomatskivor med salt och peppar på toppen. Det syns inte på bilden vilken dryck som inmundigades till denna fantastiska smörgås men för att göra det ytterligare lite.. hmm.. ja.. så kan jag avslöja att cocacola var valet för dagen. (Allt för att ge kombinationen fett och socker möjligheten att bidra till optimal serotoninnivå.)
Dagen motto; Ät och var glad!
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, Resor och utflykter, TV
Nu har min nya optik kommit. Skitkul! Se lite smakprov nedan. Jag har inte haft tid att testa den så mycket ännu eftersom jag är gräsänka för tillfället och dessutom har en deadline samma dag som Fredrik kommer hem. E-handels PM:et ska ju in då och jag har fått sitta och jobba med det hela helgen… och så kommer det att fortsätta till på torsdag. Jobbigt.
I gå kom den fina glammo-badbollen som jag vunnit hos Karolina (grattis i efterskott!). Ungarna blev skitglada och höll på och ha ihjäl varandra hela kvällen igår för att att alla ville sitta i soffan och hålla i den (?!?). Det var nästan så jag ångrade att jag packat upp den för en lite stund… Men de lugnade sig efter en stund och vi kollade på Körslaget på tv4. Wilmer somnade tidigt för han hade feber i går men de andra två var vakna till sent. Anton somnade nog inte förrän halv tolv tror jag. Själv hade jag också svårt att sova.
Fredrik verkar ha det bra i Taiwan i alla fall. Han får göra en massa kul grejjer hela tiden. I förrgår var han uppe i Taipei101. Snacka högt…
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, Jobb och plugg, Mat
Aktuellt va? ..haha.. Det har ju varit liiite mycket här nu ett tag och det ser inte ut att ta slut heller så det får bli en komprimerad sammanfattning.
På Valborg hade vi fest här. Trevligt var det för Franssons och Vång-Molin var här och vi åt grillat och god pastasallad. Drack gott gjordes det också. Vissa av oss en aning för mycket enligt min mening (..pekar åt Fredriks håll eftersom han skulle ta hand om barnen nästa dag då jag skulle jobba med min uppgift som skulle lämnas inom kort). Vi var i alla fall en sväng till brasan och ´ungdomarna´ spelade lite fotboll. Nästa morgon hittade jag detta i frysen.. Kanske skall ha en liten gissningstävling a´la ”Vaaad kan detta vara? Ölsorbet kanske?”
Efter valborg var det ett par arbetsintensiva dagar eftersom jag var tvungen att hinna göra min uppgift klar före helgen då Fredriks föräldrar skulle komma. Jag hann såklart inte klart utan fick ha spöket buuuuande i örat nästan hela helgen.
På morgonen på födelsedagen kom familjen och gratulerade mig med en fin fikabricka.
Sedan kom de från Skåne och vi for och köpte inlines och nya skor till ungarna. På eftermiddagen hade vi fika med tjusig gön tårta med ros som också kom från Skåne. I love grön tårta!
En torktumlare flyttade in som present från Yrvädersvägen och pengar från Skåne (för vilka jag klickade hem ett Tamron 70-300 med macroinställning som jag väntar med spänning på nu. Kampanjpris på cyberphoto!)
På måndagmorgonen kunde jag skicka in uppgiften till Växjö uni i alla fall. Det kändes ganska ok i alla fall. På måndaskvällen hade vi klassföräldermöte och beslutade att vi skall ordan disco för alla barnen. Jag har gjort en fin discolapp som delas ut i skolan idag. Dessutom lyckades min deklaration förkomma på något sätt så det var ett jäkla krångel med den. Måndagen var en händelserik dag kan man säga.
I onsdags var vi på ögonkliniken Anton och jag. Inget nytt. De hade slarvat bort hans journal. Hmm… hoppas att den kommer fram för hans historia där än typ.. sex år…
Fredrik har åkt till Taiwan nu. Det funkar ganska bra här hemma ändå eftersom jag har mamma till hjälp en del. Fast igår när vi skulle köpa sandaler till alla barn var det riktigt stökigt. Kan inte låta bli att undera om det hade varit lika stökigt om morsan inte varit med…
Jobbdags.. nu skall Örebro uni ha in ett PM den femtonde så det är bara att jobba på. Nu är det e-handel som gäller i några dagar…
