Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Bilder, efit, Familj, Hus och hem, Jobb och plugg, Mat, poesi, shopping, spel
Trebarnsmamman kör EFIT idag. Jag hänger..
Ok.. premiär för mig med avseende på denna aktivitet. Detta inlägg kommer att uppdateras med jämna mellanrum under dagen (1 okt -08). Tiderna är inte så exakta men jag har gjort mitt bästa.
Två saker slog mig dock under tiden jag höll på med detta under förmiddagen; 1. Fy vad stökigt vi har det hemma. Nu måste det städas här snart. Ursäkta röran (på bilderna alltså)! 2. Fyyy.. vilket trist liv man har (ibland. I dag till exempel).
Här kommer förmiddagen då:
Ovan var klockan ungefär kvart i sex och jag hade vaknat men inte min sängkamrat (ovan).
Klockan är ca sju och barnen äter frukost (utom Anton som sitter på toa med magknip).
Lite efter åtta är Ossian på väg till dagmamman.
Didrik och jag är hemma och ska just börja jobba efter att ha lämnat syskon och skjutsat Fredrik till tåget eftersom han ska till Malmö ett par dagar. Dessutom har vi lämnat ett par skridskor på slipning.
Klockan halv tolv jobbar jag fortfarande med logistikuppgift nummer två. Äter chips gör jag också. Chokladkakan syns inte på bilden (är den uppäten?).
Dags för uppdatering!
En sak är i alla fall säker och det är att min efit inte är något fotografiskt mästerverk. Detta har varit en jäkligt jobbig eftermiddag. Tidpunkterna sämmer inte så bra men det är väl innehållet som räknas antar jag. Och fy vad myckt tid familjen tillbringar i soffan..
Välbehövligt…
Lite käk före eftermiddagens äventyr (=en liten rast från arbete). Just före två…
I bland måste man trots att man egentligen inte får. Jag tror inte att barnen blir gladare av att hänga med och köpa strumpor. Ingen lunch utan en snabb shopping istället. Nu har Wilmer skydd till första hockeyn på söndag. Klockan var cirka halv fyra.
Hemkommen maed alla barn behöver soffan en städning. Verkligen alltså.. Klockan var ungefär halv fem.
Halv sex. Barnen spelar lite tv-spel. Antons kompis var med hem en stund efter skolan. Vi den här tiden hade kaoset startat.
Anton gjorde sitt bästa för att hjälpa till. Halv sju.
Ossian hade däckat vid halv åtta. Han som ligger brevid har talat om att han finns hela kvällen.
Samtidigt i badkaret…
Halv nio åt jag min första mat för dagen. Dt har nte funnits tid innan helt enkelt. Sjömansbiffen på bilden är tillagad av morsan.
Halv tio. Här trodde jag att alla sov för natten.
Kvällens sista bild är tagen nyss. Just efter tio..
Nu ska jag surfa runt och kolla på de andra damernas bilder.
Tjing!
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Livet på sjön, Resor och utflykter
Fotograf: Fredrik Jeppsson (mobilkamera)
Så här ser en nästan nyfödd bebis ut i flytväst. Bekvämt? Njae..
Didrik i onsdags:
Det blev ingen ishockey idag för min halva av familjen. Ossian har fortfarande lite ferber och nu har lille Didrik också börjat låta som en griskulting när han andas. Snuva på gång även där alltså. Tur att man har rutin på snuviga småbebbar. Men detta är nog rekord i tidighet. Trots snuva tycks det ändå som att vi hittat en napp som fungerar. Börjar ha prövat det mesta nu..
Didrik och Anton idag:
Jag väntar fortfarande på flytvästbilden från kanalturen. Håll till godo med dessa så bilder så länge.
Didrik tre veckor igår:
Tjing!
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Livet på sjön, Resor och utflykter
I söndags åkte vi båt från Mem till Norsholm. Det var Fredrik, jag och lille Didrik. Fredrik fick åka sista biten själv för övriga besättningen orkade inte följa med över Roxen. Tyvärr kom det inte med någon kamera men Fredrik tog en bild med sin mobil på den lille i den nya flytvästen men den bilden finns tyvärr inte tillgänglig för mig just nu så den få komma vid senare tillfälle.
Resan gick bra och slussningen flöt på i år. Helt odramatskt. Men det är inte så lätt att slussa.. det ska gudarna veta..
Om man vill läsa mer om våra äventyr på kanalen så kan man alltid kolla in förra årets resa.
..utan anmärkning 🙂
I kväll har vi käkat pizza med våra gamla goda gannar från Gränsliden. Det var verkligen supernajs. Tack Johan och Jenny. Det får allt bli lite oftre fram över!
Så här fint sover lillemannen i sin nya fina jacka som han fått av fam Franz (jättefina byxor och tröja fick han med men dem får han växa i. Tack så mycket!):
Didrik ska han heta.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, Livet på sjön, Resor och utflykter
..för alla snälla och välbehövliga kommentarer! Jag uppskattar dem otroligt mycket. Kram på er!
I dag är det dags att ta tag i nationalekonomin på allvar så idag flyttar jag från soffan i vardagsrummet ut till köksbordet. Snabb punktlista först bara:
- Ossian är galet svartsjuk på sin nya lillebror. Han både älskar honom och avskyr honom samtidigt.
- Jag har ont i bäckenbenet. Mer än innan jag födde. Är det normalt eller?
- Wilmer är sjuk och hemma (hos mormor) för tredje dagen idag. Diagnos: feber.
- Anton var på simningen i tisdags och var jätteduktig. Wilmer var ju sjuk.
- I helgen är det dags för Göta Kanal. Lilleman ska med men vi har ingen flytväst åt honom. Om någon har tips så tar jag glatt emot dem. Det är bäst med fast krage va?
- Bebisen växer. 3790 gram i tisdags på bvc (3560 vid födseln).
- Logistikuppgift 2 verkar gå framåt lite segt. Vi ska dela upp uppgifterna inom gruppen tror jag.
- Nek-dugga 27:e september.
- Nästa vecka är det både fif-möte och förädramöte.
- Jag känner mig lite sliten. Men bara lite..
..och en bild på ett par vackra bebisögon..
PS. Är det någon där ute som har sina barn försäkrade i Trygg Hansa så skulle jag vara tacksam för åsikter om detta..
Filed under: Amning, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt
- Nu är logistikuppgiften skickad. Höll på att glömma men mamma påminde mig som tur var.
- I dag promenerade vi till Marita. Wilmer fick åka sparkcykel vilket var populärt. Dock tog lämningen över en timme.
- I dag hade jag tänkt börja på riktigt med neken men när jag skulle logga in på Högskolan på Gotland så funkade inte inloggningen. Det tog allt en stund innan helpdesken hade fixat till det åt mig så det blev inte mycket läst.
- I morgon ska vi till bvc för första gången med bebben och på eftermiddagen kommer en tant hit för att babbla om försäkringar. Det ser ut som ett sönderbombat Beirut här hemma så vi får hoppas att hon har nedsatt syn och har glömt brillorna hemma.
- Liggkorgen till ubben har gått sönder *suck*. Ursäkta min skånska men JÄVLA TRYCK-KNAPPAR!
- Usch.. jag är så trött just nu. Hoppas vi får en tid till hjärtultraljud snart..
Ett par syskonbilder till (tagna den 7/9):
Lördagen blev en händelserik dag. Vi for iväg på förmiddagen för att leta svamp och ha en skön dag ute i skogen. Vi har ju den fantastiska förmånen att Fredrik har en kompis vars familj äger skog utanför Finspång. Där knatade vi runt ett par timmar och hittade jättemycket svamp. Inte alls så mycket vanliga kantareller utan mest sådana där bruna med gul stjälk. Kring huruvida det är trattkatareller eller gul trumpetsvamp strider de lärde men ätbara verkar de i alla fall vara. Ingen har spytt eller dött ännu i alla fall. Den lille bebisen satt i selen på min mage hela tiden. Det fanns så mycket svamp i skogen så vi fick lämna kvar massor. När vi kom hem hade vi K2 av svamp på köksbordet och jag ångrade att jag varit så girig ute i skogen. Men vi ränsade och ränsade till det var nästan slut. Sedan åt vi svampsås. Med köttfärsbiff…
Efter maten fick bebis sitt första bad. Han tappade den lilla bruna plutten som satt på naveln igår så då tänkte jag att det skulle passa bra med ett bad. Han själv var dock inte överförtjust. Han skrek mest hela tiden faktiskt. Bilden nedan har Anton tagit.
Efter att han badat och fått på sig sin pyamas tyckte jag att han var lite `konstig´ men jag lade honom i vagnen där han låg tyst för sig själv. Plötsligt började Ossian springa runt och ropa `hääämta paaappeer han har krääääkts…!´ som han brukar göra när det rinner över lite bröstmjölk. När jag kom till vagnen för att torka hade han spytt ner sig själv, lakanen och väggen på insatsen. Varför han gjorde så vet jag fortfarande inte men efter det var han jätteslö och jag räknade andetagen till nästan 90 drag per minut. Han är ju fortfarande snabbandad i episoder men eftersom han för övrigt verkar ok så har jag inte lagt vikt vid det. Men i går kväll blev jag orolig för honom. Det blir ju lätt så att man relaterar allt till den där andningsproblematiken. Jag ringde numret jag fått på avdelning 15 där han låg för en vecka sedan och talade med en sköterska som ordnade så att jag blev uppringd av doktor Thomas A som var med på PKU:t. Han kom ihåg oss och tyckte att om bebisen fortfarande var snabbandad så skulle han kollas. Han ordnade så att vi skulle få komma till barnavdelningen på sjukan.
Jag packade vår lilla väska och gav oss i väg när klockan var just före tio på kvällen. Jag gick in genom akuten som vi blivit tillsagda och frågade mig fram (eller bak eller något för fel blev det). Vilse kom jag och letade runt i massor med korridorer innan jag åter var på akuten. En snäll sköterska hjälpte mig att hitta till rätt ställe och jag och bebisen blev varmt mottagna av snälla Gabriella som tog urinprov och saturation. Det var båda ua *skönt*. Efter en stund kom Thomas A och en till doktor och lyssnade och tittade och klämde och grejade. De tyckte att han var snabbandad (jasså?) men annars verkade pigg. Han var pigg också. Han låg och tittade med sina stora små ögon och vevade med armarna (och andades i hundraåttio).. Något blåsljud kunde ingen av dem höra. I alla fall bestämdes att lillbebis skulle läggas in för obs under natten för att räkna andetagen varje timme. Vi fick ett rum och snälla Jessica kom in och sa att de kunde ha bebis ute hos sig under natten så att jag skulle få sova. Jag såg nog lite galen ut och luktade gammal skog skulle jag tro. Förmodligen tyckte de synd om mig…
Innan det var sovdags så tog vi blodprover och sådant. Skulle gissa att de var ok för det var ingen som sa något annat. Sedan rullades min lille prins in till sköterskorna och jag fick sova hela natten. Bebisen kom in vid fem och ville ha käk men sedan somnade vi om. På morgonen fick jag veta tt andningen legat fint under natten. Då blev jag lättad och glad. På ronden kom doktor Ulf S och berättade att det var en ny lunröntken som stod på agendan. Jag och bebis fick ta hissen till röntkenavdelningen. Bebisen gillade inte röntken. Sedan var det bara väntan på resultatet. Ulf S kom in efter ett par timmar och talade om att röntken var fin och att vi kunde åka hem. Vi kommer att få gå på ett hjärtultraljud senare i veckan. Det ska bli skönt att få hjärtat utrett. Jag tror inte att han har något fel på det men det kommer att kännas bättre att veta hur det ligger till.
Väl hemma kom en repris på förra veckans tvätthögar i vardagsrummet. Skillnaden är att nu ligger de kvar för jag har varken orkat eller hunnit ta bort dem. Men det är ju bra att det är vikt i alla fall. Det blev ingen Vallaskojsky utan en promenad till affären i stället (exotiskt va?) och lite utelek på eftermiddagen. Det var vad som orkades med idag. I morgon få jag INTE glömma att skicka in min uppgift till Växjö. INTE glömma..
Nu har han plåster på handen igen.. och på armen..
..och sitter i soffan med en 
Det är lite märkligt vad den här tiden på dygnet har benägenhet att få en att fundera på saker. Undrar just om det är på grund av det som man är konstruerad för att sova bort den tiden egentligen. Eller om det kanske är så att det är just för att alla andra sover som man funderar..
I går blev jag färdig med min första inlämninsuppgift i logistikkursen. Nu ska den bara skrivas ut och läggas på lådan. Det blev lite tajt mellan barnafödandet och den första inlämningsuppgiften (även om uppiften i sig inte var särskilt betungande) men det hade jag ju på känn att det skulle bli också. Det känns bra nu när man rott det i land (så här långt). Nu är det dags för nästa uppgift som är ett grupparbete. Det gick smidigare än jag trodde att fixa en grupp till grupparbet med folk som man inte träffat. Fast det känns lite skumt att de man jobbar med bara är en massa boksäver i ett mejl liksom. Men det ska nog funka..
Sedan har jag så dåligt samvete för att jag inte hunnit ringa till folk som jag vill ringa till och som vill att jag ska ringa till dem. Hela tiden finns missade samtal som jag aldrig får tid att besvara. Jag tänker hela tiden att `om en liten stund lugnar det sig nog´ men det gör aldrig det… Kram på er alla som väntar på ett samtal från mig. Det kommer i sinom tid!
Till helgen blir det kanske lite svampskog för oss. Cirkus Vallaskojsky är ju denna helgen också och Anton har fått en fribiljett (liksom man fick på den tiden jag själv började skolan). Men det får bli på söndag i så fall tror jag. Har googlat nätet för att se vad det kostar i inträde men hittar inga svar. Har dessutom försökt ringa på numret som anges i annonsen men kommer bara till en ponnyklubb som meddelar att de `inte har någon telefontid till Eva-Lena denna vecka´. Vi får se hur det blir..
I går var mor här med en stor lila påse. I påsen låg ett tv-spel. Hmm… Något Play Station 2 som hon köpt begagnat. Jag vet ju inte mycket om tv-spel men det kan säkert gå att ha en del kul med det. Vi har ju varit lite försiktiga med sånt där för vi vill inte att ungarna bara ska sitta vid ett spel hela tiden. Så det kommer att bli restriktioner. Hur gör ni andra med sådant? Ni som har barn i övre förskoleålder och lågstadieålder? Hur mycket låter ni era ungar spela dataspel och sådant? Vi är ju lite anti pistoler-krigslesaker/barn så det blir ju inte alls fråga om den typen av spel… alls..
I går blev vår bebis en vecka gammal. Tiden går fort. Han har börjat vara lite mer vaken nu. Innan var inte inte mycket man fick se hans vackra ögon men nu har han börjat visa dem lite. Han har också blivit lite mer sådär.. missnöjd med att ligga själv och sova och vill helst ligga i famnen. Goooos.. Han andas fortfarande lite snabbare än normalt tycker jag men han verkar ju pigg för övrigt. En lite skum grej som jag inte tycker att jag upplevt med de andra barnen är att när man håller honom i famnen (till exempel) så kan hans ben och fötter bli helt lila i färgen. Jag antar att detta har med cirkulationen att göra på något sätt för när man lägger ner honom så kommer den normala färgen tillbaka. Den bruna lilla navelgrejjen håller på att trilla bort nu också. Jag hade egentligen tänkt att han skulle fått sitt första bad igår men det hanns inte med. Fredrik var på disputation och kom hem senare än vanligt och sedan var det så mycket som skulle fixas för jag hade inte hunnit äta, Ossian var trött för han hade inte sovit middag och sedan var det ju det där spelet som snabbare än blixten hamnade högst upp på prioriteringslistan… Vi har i all fall ett namn på g nu.. eller Fredrik har bestämt sig och verkar inte fundera mer på det. Jag tycker hans förslag bra så vi får se om vi bestämmer oss för det..
Så här såg han ut på sin första `bemärkelsedag´ (jag tycker att han är lik sin far):
Han sover gott och det är då man får passa på att fotograera för han gillar inte kameran.
Jag måste också säga att jag är sååå glad för alla goa kommentarer som jag får här på bloggen! Det är så himla roligt och livar upp tillvaron så mycket. Särskilt när man som jag tillbringar ganska mycket av tiden på egen hand… Kram på er alla!
Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, Mat
..ja.. jag har ju redan startat upp och lämnat barn, pratat med bvc, startat en tvättmaskin och bytt tre bajsblöjor. Och fikat med en 
. Innan jag fixar slutet på logistikuppgften hade jag även tänkt hinna med en . Suget verkar inte försvinna men jag tror att det beror på amningen. Däremot sörjer jag lite att jag inte alls är lika sugen på 
och 
…
..även om man föds som nummer fyra i syskonskaran. Om man inte får den uppmärksamhet man behöver får man säga till. End of story!
Vilken tur att jag pluggar logistik just nu. Det kommer att behövas. Kanske skulle jag ha tagit kursen förra terminen. För att ha lite kött på benen i förväg…
Ja.. jag är ju inte så förtjust i de där metoderna de använder i nanny-tv men i går skulle jag ha haft en nanny här som kunde ta tag i mina tre stora ungar. Tur att vi fått en bebis som bara sover. Meningen var att vi skulle ha åkt till simskolan men det blev inget av med det. Alla tre for ut och sprang runt utanför. Wilmer knuffades och bråkade och gav sig på grannens unge som satt på en trehjuling. Anton for omkring på Wilmers cykel utan hjälp och höll på och klippte gräset med gräsklipparen fast jag sa att han inte fick. Han VET att han inte får göra så. /&%¤#%&/(/&%&=)(()=¤%&/%¤/!!!! Ossian gick efter och gjorde lika dant som de två stora. När vi var klara och hande hoppat in i bilen och vi skulle åka och hämta Fredrik i stan innan simningen var jag vansinnig… och lyckades inte å in barnvagnen i bilen. Asså.. jag lyckades inte fälla ihop den (suck) så då gav jag upp och ringde till Fredrik att det inte skulle bli någon simning. Han tog en buss hem och vi handlade lite mat i stället.
Anton verkar ganska ledsen ochsäger att han inte vill vara någon storebror. Det är jobbigt tycker han. På kvällen fick han ha bebisen i sin säng. De låg och läste LHC-tidningen. Bebisen verkar gilla Anton i alla fall (så mycker som en fyra dagar gammal bebis kan gilla sin storebror). Nu verkar Anton gilla honom också..
Filed under: Allmänt, Barnen, Böcker, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, Hus och hem, Husdjur, personligt, shopping, TV
Förlåt mig för denna evighets-cliffhanger men igår somnade jag vid skärmen så jag blev tvungen att dela av en gång till. I natt har jag i alla fall sovit så nu känner jag mig lite piggare. Varje gång jag fött har jag haft så svårt att sova de första nätterna..
IVA ja.. När vi kom upp på IVA så räknade de andetag igen och de kopplade upp honom till en skärm som registrerade `allt´. Han var forfarande snabbandad men syresatte bra. Han bara sov (men det är ju normalt). De tog alla tänkbara prover på honom och satt en en nål på hans lilla hand. Fredrik kom och vi satt där och väntade. Läget verkade stabilt och jag könde mig lugnare. Efter ett tag bestämde vi att det var dags att gå och äta lite. Fredrik och jag skulle gå till sjukhusets restaurang (eftesom jag var utskriven från allt så fanns det ingen mat till mig). Precis innan vi skulle gå så kom doktor Karin tillbaka och gjorde en undersökning igen. Nu hörde hon blåsljudet tydligare. Faan.. Hon föreslog att överläkaren skulle komma och lyssna. JAg försökte få någon typ av besked, vilket jag ju förstod att ed inte kunde ge i det specifika fallet, men jag ville höra klarspråk. När jag inte fick det så förstod jag att risken inte var jätteliten att det kunde vara något allvarligt fel. Vilken pellejöns som helst kan väl räkna ut med skinkorna att snabb andning tillsammans med blåsljud inte är så himla bra. Doktor Karin pratade om ultraljud på hjärtat och lungröntken. De jagade i alla fall ner oss till restaurangen.
Fredrik beställde en paj och jag tog en räkmacka. Fredrik åt paj och räkmacka. Jag åt några räkor. Vi detta laget var jag helt säker på att han skulle dö. Man blir ju lite knäpp när man just har fött också. Fredrik tänkte positivt som vanlig och jag försökte också göra det. Men jag är ju realist. Bryta ihop brukar jag inte göra men nu kändes det ju inte så bra.. minst sagt.. Jag tänkte att `nu kommer straffet för att jag går omkring i övermod och tror att jag ska klara allt i en handvändning´ och att `inget sådant händer mig´…
När vi åter kom upp på avd 15 var överläkaren där för att lyssna på hjärtat. Just då kom en prematur liten flicka in i kuvös efter ett snitt (tror jag, för pappan var med i scrubs och jag såg mamman i rullstol senare) och hon bara skrek så överläkaren kunde inte höra hjärtat alls knappt. Vi fick veta att lungorna var rönktade och att mean sett tecken på en pulmoniell adaptionsstörning (eller vad det heter) vilket köndes som en bra diagnos. Nu kunde man anta att andningsproblemen och blåsljudet inte hörde ihop. Skönt.. Hjärtat hade sett bra ut på lungröntkenbilderna också. Nu kändes det bättre. Vi fick ett samvårdsrum och man bestämde att den lille bebisen skulle få flytta in lite senare om det fortsatte att fungera bra under eftermiddagen. Han fick antibiotika i sin nål på handen för att säkerställa att en eventuell infektion inte skulle få fäste… Nu kändes det mycket bättre även om inget egentligen hade förändrats.
Jag flyttade in i rummet och Fredrik hängde med. Fick veta att mitt bokpaket som jag väntat på låg i brevlådan där hemma och att min liggkorg till vagnen hade kommit och låg och väntade i morsans och farsans garage. Nu kändes de ju faktiskt (igen) som att jag faktiskt skulle ha en bebis med mig hem. Efter ett tag flyttade även bebisen in tillsammans med sin maskin.
Fredrik åkte hem på kvällen efter att vi fyllt `min´ hylla i sjukhusets kylskåp med käk (för på denna avdelning sköter man sin egen mat). Jag tillbringade en halvt sömnlös natt i rum 15 på avdelning 15 tillsammans med sköterskorna som kom vaje timme för att ta prover, ge antibiotika och räkna andetag. Bebisen verkade må bra och vill äta mst hela tiden. En sköterska tyckte att jag skulle ge honom ersättning (??) för att jag skulle få sova. Som tur var hade jag en tv på rummet. Ironiskt nog visade den bara skit denna natt. Tack Gud för Hänt i veckan!
Morgonen efter fick vi beskedet att vi kunde åka hem för att komma tillbaka för ett återbesök nästa dag. Jag packade ihop mina prylar och familjen kom och hämtade mig.
Väl hemma hade Fredrik vikt all tvätt (som legat ren i vardagsrummet i flera månader). Nu låg den vikt i hela vardagsrummet med tre ungar springande runt i den. Jag insåg snabbt att det var bäst att ta tjuren vid hornen direkt och lägga in den. Detta innebar även att jag fick göra en rejäl rensning av barnens garderober och byråer. Jag fick ihop tre stora IKEA-kassar med för små kläder och fyllde på med lagom stora istället. Skönt! Nu kunde vi ta det lugnt trodde vi.. tills jag upptäckte att luckan till hamsterburen var öppen och hamstern inte var i sin bur..
FORTSÄTTNING FÖLJER (sorry, nästa gång kommer mer bilder -lovar!) …
Lottas Dagbok 
