Det är nyårsafton 2018.
Det fanns en tid då den här bloggen levererade en genomtänkt sammanställning av det gångna året vid nyår. Det kommer inte att hända nu. Jag nöjer mig med att fundera på hur livet såg ut för ett år sedan men orkar inte fundera på vad som som gått framåt och vad som gått bakåt. Pelargonen somnade och vaknade inte upp. Rosorna hänger torra i taket nu men det finns liv där. De hemliga rosorna som var det största mysteriet 2017 är nu löst till det allra bästa.
Ler och blundar för alla utsagor som finns att läsa i dessa dagar; ”nästa åååår ska bli miiitt åååår” och ”nuuu ska saker förändras i mitt liiiiv”. Jag tror faktiskt att jag spyr lite i min mun.
Det har varit ett ok år. Överlag mer angenämt än förra skulle jag tro.
På återseende år 2019.
Gott nytt eller så.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, personligt, skolan, sport
På bilden: Världen är din. Sluta jaga och låt den komma till dig.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Husdjur, personligt, Resor och utflykter
På bilden syns Walter. Det är min hund. Min alldeles egna fyrbente vän. Det var kärlek vid första ögonkastet. Han är född den tredje april och flyttade hem till oss den andre juni. Barnen älskar honom. Jag älskar honom. Han gör succé där han går fram.
På bilden: Valpen.
”How long will I love you
As long as stars are above you
And longer if I can
How long will I need you
As long as the seasons need to
Follow their plan
How long will I be with you
As long as the sea is bound to
Wash up on the sand
How long will I want you
As long as you want me to
And longer by far
How long will I hold you
As long as your father told you
As long as you can
How long will I give to you
As long as I live through you
However long you say
How long will I love you
As long as stars are above you
And longer if I may
How long will I love you
As long as stars are above you”
”We both lie silently still
In the dead of the night
Although we both lie close together
We feel miles apart inside
Was it something I said or something I did
Did the words not come out right
Though I tried not to hurt you
Though I tried
But I guess that’s why they say
Every rose has its thorn
Just like every night has its dawn
Just like every cowboy sings his sad, sad song
Every rose has its thorn”
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, iPhone, personligt, Resor och utflykter
Bloggen fyller elva år. Tiden går fort. Livet går fort.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, musik, personligt
På bilden: Tiden går
På bilden: sweet sixteen
Tiden går så fort. Den rinner mellan mina fingrar nu. Lillbebisen har blivit stor. Snart vuxen vandrar hundrasjuttiofem centimeter över havet genom livet på sina fyrtiofem i skor.
Igår blev han sexton år. Det var sexton år sedan jag satt där i soffan med den varma och mjuka lilla bebisen och sa att han aldrig skulle bli stor. Jag ville inte det. Jag ville att han skulle fortsätta att vara sådär liten och lukta så gott. Ligga där i samma små bebiströjor med sjuttiotalsmönster som jag själv haft då jag var liten.
Nu spelar han på ukulelen han fick i födelsedagspresent igår. Musikalisk som få tar han sig an det instrument han får i sina händer och skapar ljuv musik. Fantastiska lilla stora människa. Grattis.
By the way.. God Jul också. Inte för att jag gillar julen direkt.. längre. Men ha en fin sådan ändå.
Lottas Dagbok 