Lottas Dagbok


God morgon – Tisdag
24 februari 2009, 07:55
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt

Anton berättar för sin pappa vid frukostbordet att han klasskamrat lånat en bok med en ‘basse’ av bokbussen igår. Pappan fattar snart att det handlar om en bazooka. Suck.

Wilmer vill inte bära sin jumpapåse till dagmamman själv. För tänk om han tappar den! Och det skulle råka liga en spik där på vägen så att det blir hål i den! Mamman försäkrar honom om att ‘i så fall syr hon ihop hålet, så han behöver inte oroa sig’.

Ossian får syn på sina gummistövlar och vill ha dem på sig då han går ut i snön. Mamman tycker att det är fel väder för gummistövlar. Ossian tycker att mamman kan bära honom så att han kan ha stövlar fast det är fel väder. Sedan bryter han ihop för att han måste åka bil tll dagmamman och inte får promenera (=åka vagn).

Ute luktar det prutt.

Till dagmamman kommer vi lagom till informationen om att magsjukan just gjort intåg i barngruppen… och att det inte var Wilmer utan Ossian som har jumpa. Wilmer blir inte glad att höra att att ha ska låna ut jumpa påsen till lillebror.

Bebisen sover. Dags att plocka fram makrogrejerna…



Didriks smakliga – Nyhet på bloggen!
22 februari 2009, 19:38
Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Familj, konsument, Mat, reklam, shopping, smakligan, test

Nu har bebispojken börjat äta käk! Lata (eller upptagna, om jag är snäll mot mig själv) mamman väljer en hel del ‘fabrikstillverkat’ och ‘burkmat’. Meningen är att Didrik ska utvärdera smakisarna. Mamman har bedömt välvillighet att öppna truten och grimascherna som följer efter att skeden varit inne och vänt. ‘Maträtterna’ betygsätts med glada Didrikar. Femgradig skala. Detta är premiär på Didriks smakliga. Håll till godo!

Först ut är Semper Banangröt från fyra månader.

semper-banangrot-4-man Foto: semper.se

Didrik har smakat Sempers Banangröt fem gånger. Sammanlagt har han kanske svalt tre hela skedar av dessa potioner. Han gillar inte alls den här gröten. Å andra sidan har har han inte spytt av den heller. Eftersom detta är det första livsmedlet han prövar kommer jag att tjata vidare fast det är trögt. Alla våra barn har ‘börjat’ med den här gröten och alla har de lärt sig att gilla den. Trägen vinner. Didriks betyg blir:

smakligan  smakligan  smakligan-gra  smakligan-gra  smakligan-gra



Söndag – hockeyträning i Mjölby och en ‘lugn’ stund på IKANO
22 februari 2009, 18:57
Filed under: Allmänt, Amning, Barnen, bebis, Bilder, Familj, personligt, Resor och utflykter, shopping, sport

Idag:

  • Ishockeyträning i Mjölby för Wilmer. Han har blivit en riktigt duktig kämpe den lille mannen. Minst av alla är han (och sötast tycker jag såklart). Idag fick han vara målvakt..
  • En lugn stund på IKANO fick jag för att shoppa mig lycklig nu när barnbidraget kommit. Didrik sov gott hemma hos mormor under tiden. Det gick inte så bra för jag blev snarare olycklig av att behöva hänga tillbaka två tredjedelar av det jag egentligen ville köpa (dvs allt i min egen storlek). Det blev några smågrejjer till barnen. Själv fortsätter jag loda runt. Men va´gör det. Jag är så snygg ändå :mrgreen:
  • När jag återkom för att hämta min bebis hos hans mormor låg han ju som sagt och sov så jag fick stanna och fika. Detta hade jag inte räknat med utan sprang in för att hämta honom med bilradion och lyktorna på. Det skulle jag inte ha gjort. Jag fick tanka och ta en tur till Linghem för att ladda batteriet. vac2b4-faan
  • I kväll har Didrik varit duktig med smakisarna. Jag har hållit på ett par dagar nu med lite gröt, morot och lite dricka. Det har gått sisådär men det behövs käk nu för han hade en lite knagglig viktuppgång vid vägningen i torsdags. Hmm.. ja.. jag var på bvc då.. kanske har jag glömt att berätta det. Didrik är ganska ointresserad av att äta just nu så jag är inte förvånad. Nu ska vi i alla fall få till det med lite riktig mat. Missa inte Didriks smakliga som kommer snart!


‘Klippa upp’ eller använda hålet som redan finns?
18 februari 2009, 20:58
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Hälsa, personligt

DN listar för- och nackdelar med olika sätt att föda.

Jag lägger ingen värdering alls i det jag kommer att skriva i nedanstående stycke. Anledningen till att jag poängterar detta är att det berör en mycket känslig fråga. Olika sätt att föda passar olika personer olika bra. Jag vet att snitt passar många och att både medicinska skäl och rädsla kan vara goda själ nog för denna metod. De flesta har inget val.  Jag är övertygad om att man kan ha lika positiva upplevelser av snitt som av en.. såndärannan. Nedanstående är MIN historia. Så hade vi det ur världen.

Jag är jättetacksam att jag har en positiv upplevelse av att föda. Jag har fött mina barn ‘den naturliga vägen’ (om man så säger 😉 ) och har varit skonad både fysikt och menalt efteråt. Visst. Det har naturligtvis gjort ont men efteråt har det känts skönt och det har inte varit några komplikationer av själva födseln. Förlossningarna har varit elva och en halv timme med Anton, fem och en halv timme med WILMER. Med  Ossian var det lite annorlunda för då gick vi omkring på sjukan hela dagen med tre öppna centimeter och väntade på att huvudet skulle fixeras så att hinnorna skulle kunna sprängas. När det väl kunde göras så tog det typ.. en timme och en kvart.. eller något. Didrik är född på tre timmar och en kvart. Första känningen.

Första gången jag skulle föda barn bodde vi i Skåne. Jag var tjugofyra år och graviditen var inte planerad. Tanken hade nog inte ens slagit mig att jag någon gång skulle bli en mamma. Jag var livrädd för själva födandet. Jag kunde inte ens tänka bortom förlossningen för den tornade upp sig som en fjälltopp framför mig.

Jag minns att jag ringde till min barnmorska när de var några dagar kvar till det beräknade datumet och sa något i stil med; ‘Jag gör vad som helst för att slippa!!’ Hon sa till mig att ta det lugnt och ‘gå ut och ta en promenad eller något’. Det kanske låter märkligt men jag är henne evigt tacksam för detta. Att hon inte presenterade några alternativ. Hon var fantastisk. Hela hon utstrålade lugn. Det är klart att jag visste vad ett kejsarsnitt var och att man kunde få göra ett sådant om man var tillräckligt rädd. Jag tror att jag var tillräckligt rädd. Men jag tog den där promenaden och övervann min rädsla. Jag är stolt över det. Det gjorde mig stark. Jag har nog blivit lite starkare för varje gång. Rädslan har i och för sig avtagit men jag har övervunnit den fyra gånger.

Min personlighet är sådan att jag alltid ser till att inte ‘bakdörren är låst’. Det måste alltid finnas en väg öppen så att jag kan smita om det skulle behövas. Jag tycker egentligen att de är en smart strategi men från ett annat perspektiv kan man betrakta det som fegt. När jag åkte till sjukan dagen före Julafton 2001 var alla bakdörrar igenbommade. Det fanns ingen återvändo. För första gången.

Så var det. Min historia.



Extra barnomsorg till hemma-arbetande föräldrar?
18 februari 2009, 19:39
Filed under: Allmänt, bebis, debatt, Familj, nyheter, politik

I måndags (090216) kunde man läsa i pappers-Corren om ett par som väntar sitt andra barn. De har sedan tidigare en dotter som är fyra år gammal som går på dagis. När den nya bebisen anländer skall mamman vara föräldraledig vilket innebär att den fyraåriga dottern kommer att få gå femton timmar i veckan på dagis. Japp. I vår kommun får man gå femton timmar i vecka på dagis om man har en förälder som är föräldraledig. Det är bara att rätta i sig i ledet oavsett vad man tycker. Dock vill dessa föräldrar att deras dotter ska få gå mer i förskolan då syskonent föds. Anledningen? Pappan är frilansjournalist och arbetar i hemmet. Ok. Föräldrarna är rädda att dottern ska känna att hon stör pappan när han arbetar och att hon inte ska få stoja runt som hon får på dagis, på grund av sin pappas arbete. Pappan är även rädd att betraktas som oseriös (av vem?). Han har funderat på att hyra en lokal att arbeta i men då skulle inte ekonomin gå ihop sig för familjen. Föräldraparet önskar att deras dotter ska få gå tjugofem timmar i veckan på dagis.

I dagens pappers-Corren kan man läsa en massa (uräkta men) skitinsändare som framför, i frågan, helt irrelevanta argument till varför detta par inte ska lämna sitt barn till dagis mer än femton timmar, eller överhuvud taget alls. En ‘upprörd 17-åring’ som säger ‘fy skäms’ och att de ska ‘ta hand som sitt barn istället’, en förskollärare som tycker att man ‘ska ta bort femtontimmarsregeln helt’, och någon ‘mångabarnsförälder ‘ som tycker att det är ‘obegripligt att man vill ha mer dagis’ utan att man ska ‘umgås med sitt barn’.. och bla, bla, bla.. Jag antar att kritiken mot dessa insändare skall riktas mot Corren (som publicerar dem) eftersom de över huvudtaget inte behandlar det problem som är relevant för familjen.

Jag tycker så här: Om pappan inte går runt som frilansjournalist får han söka en anställning om han störs så mycket av sitt barn. Det är inte kommunens och skattbetalarnas problem att lösa. De får hitta andra lösningar på problemet. Man kan inte få allt serverat. Vi har alltid fått hålla på och hitta olika krokiga lösningar på problem. Det brukar för det mesta funka. Dessutom så framför dagens insändare faktiskt en intressant poäng; Vad ska de göra med bebisen om den skriker oavbrutet i flera månader (dagis)? Som om inte de skulle störa.. Sedan är det en ‘funderare’ som föreslår att man kan vara ute och leka med det äldre syskonet ett par timmar efter hämtning på dagis vilket skulle ge pappan ett par timmar till att ringa samtal och sådant. Ingenting är omöjligt…

Men som sagt. Detta är inte kommunens problem och om han inte går runt få han söka anställning. Det får andra företagare göra vilka inte ror runt sin verksamhet. Alternativet är inte alltid att bedriva den i hemmet.



Idag har vi varit på arbetsplatsen och arbetat (nåja..)
17 februari 2009, 16:25
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Jobb och plugg, personligt

pa-jobbet

didrik-jobbar



Besök på museum och ny feber

Jag har lärt mig nyttja tiden effektivt sedan jag blev fyrabarnsmamma. Nu verkar alla ha somnat in efter någon timmes rajtantajtan vid fyra på morgnkvisten. Detta ger tid till en liten vargtimmesblogg 🙂

Didrik är febrig igen. Han var det i går eftermiddag också men svarar bra på febernedsättande (man får hålla i skinkorna i över en halvtimme för att vara på den säkra sidan). Han har en förskräcklig hosta också. Det har Ossian med. Jag hörde honom hosta upp ett glas vatten på övervåningen nyss. Hoppas hans feber gått ned. I går var den en bra bit över fyrtio. Men han svarar också bra på febernedsättande. Jag är lugn.

didrik-dricker-ur-spruta-2

I går tog vi en tur till Norrköping för att gå på en utställningArbetets museum. Det kanske låter vansinnigt men sjuklingarna låg nedbäddade i vagnen och deltog efter förmåga. Det var en skitrolig utställning med bland annat en massa tidstypiska prylar från olika årtionden.

På kvällen åt vi sushi och kollade på mello. Sushin var god. För övrigt har jag ingen kommentar.

Snart är det dags för folket här att kliva upp. I dag är det hockey för Wilmer om han fortfarande är kry när han vaknar, och innebandyturnering för Anton som är friskförklarad sedan ett par dagar men forfaranded lite hostig och snuvig. De får delta erer förmåga. Vi vuxna ska vara med…



Tre sjuka idag – en frisk
13 februari 2009, 07:50
Filed under: Amning, Barnen, bebis, Familj, Hälsa, personligt

Ossian har 39,5. Hallelujah…

Lille Didrik har haft något som liknar falsk krupp inatt (vem trodde något annat? KAN jag få ett barn utan det?) Lindrigt dock så det var ingen fara.

Anton fick avstå från skridskoåkningen idag eftersom jag inte kunde följa med till ishallen. Jag tror det är bra för han låter väldigt snuvig fortarande. Inte pigg.

Wilmer är hos dagmamman. Motvilligt. Men jag gör allt för att motverka elvispfenomenet hät hemma..

Jag håller också på att få den jäkla sjukan. Jag känner det.



Sitsta natten ensam med gänget
12 februari 2009, 18:51
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Hälsa, personligt, Resor och utflykter, sport

*puh

Den här veckan har tagit på krafterna. Amen. I morgon kommer Fredrik hem.

Anton har varit hemma med mig hela veckan och är helt ok nu. Det märks på ‘brus’-nivån här hemma. Den lille är fortfarande sjuk men verkar inte ha så mycket feber längre men han låter som en gråsvart fågel när han ‘pratar’ och grinar. I alla fall tänkte jag att Anton ska få vara med och åka lite skridskor på friluftsdagen i morgon. Jag tänkte själv följa med och sitta brevid och kolla på. Kanske. Vi får se i morgon hur läget är då.

Nu ikväll är alla tre (som kan gå) lika omöjliga som de varit varje kväll hela veckan. De skriker i vårt sovrum just nu. Suck.



Tävling – pimpa din barnvagn!
12 februari 2009, 16:16
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, shopping, Tävling

Jag tävlar om ett barnvagnshänge från Wiells hörna hos Trebarnsmamman. Tävla du med!

pimptavling



En sovande en liten sjukis
11 februari 2009, 19:35
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa

liten-sjukis

*mobbefoto*



Representantmöte i skolan
11 februari 2009, 14:43
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Hälsa, personligt

Måste gås på. Jag har missat dessa möten tidigare (på grund av min förvirrade uppenbarelse) så detta är nödvändigt att närvara på. Sjuk bebis får hänga med. Jag får väl gå hem om det kniper.

Nu vill jag inte vara ensam hemma längre.

Återkommer.



En första smakis
11 februari 2009, 10:42
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Mat

Gränsliden 126. Köket 0902010 kl 17.

vantar-pa-mat

”Mamma.. om jag gör såhär med överläppen, lovar du att inte hänga ut mig med bild på när jag kladdar med maten då?”

Gröt var inte populärt. Jag tror inte han svalde en enda sked…



Premiärplåtar mobilkameran
11 februari 2009, 09:44
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, teknik

Eller nåja.. jag gjorde det igår. Innan bebisen insjuknade. Det kommer nog att ta ett tag att lära sig detta. Men jag tycker jag kan menyerna bättre på denna redan är jag kunde på min gamla Samsung (men det betyder ju egentligen inget)..

premiarplatar-c905-utan-blixt

Den här är tagen utan blixt i dagsljus precis innanför fönstret. Jag knäppte innan jag kollat på några inställningar så den är väl inte av någon superkvalitet. Han ser livädd ut och det beror på lampan han får rakt i ögonen innan kameran tar bilden (lampan som för övrigt av någon anledning får mig att tänka på filmer om andra världskriget och vilken jag vet går att stänga av). Ja, ja.. han är i alla fall söt. Bättre bilder kommer när jag har övat lite.



Oh, what a beautyful morning *not*
11 februari 2009, 08:51
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Hälsa

Gog morgon! (..eller också inte..)

I dag är det nog inte ens någon idé att ens försöka vara rolig. Bebisen har 40 grader idag. Han är svår att få ner tempen på (tur att han är mitt fjärde barn så at jag inte behöver tvivla på att det faktiskt är skillnad mellan olika barn med avseende på det). När han var jätteliten fick vi till och med ta in på sjukan för det problemet.

Vi vaknade ju i natt och han hade hög feber. Jag gav honom en halv Iprensupp för det brukar vara det som hjälper bäst. Efter ett par timmar vaknade vi igen och han var fortfarande lika varm. Här följde en timlång kamp för att få i honom och få honom att behålla något febernedsättande. Först gav jag 60+30 mg paracetamol vilka kom ut (mycket) snabbare ä vad jag lyckats peta in dem i rumpan (dessutom tillsammans men en massa bajs). Tyvärr hade jag även lyckats skada honom lite i rumpan (jag kan fortfarande inte fatta hur) för han blödde lite. Jag tog febern och han hade 40 grader. Jag gjorde nu ett tappert försök att få i honom lite flytande Alvedon. Naturligtvis är det det allra bästa om man kan lyckas med det och slippa hålla på och greja i rumpan. Jag kämpade i en kvart med en sådan där liten spruta som mäter tiondelar (0,1 0,2 0,3 osv). Han skrek hela tiden men svalde så jag fick i honom sin dos. Men *blurp* så spydde han upp det igen. Jag gjorde ett nytt suppförsök. Ipren denna gång. Vi det här laget orkade han inte försöka skita ut den utan somnade nästan på en gång (min lille stackare). Jag höll ihop skinkorna på honom i en kvart. Efter ytterligare 30 minuter vaknade han; *putt*. Men nu har febern gått ner lite så han fick behålla den tillräckligt länge tror jag.

Till råga på allt var Ossian helt tokig i morde då han skulle åka till dagmamman. Det hade behövts ett helt kompani för att klä på honom egentligen. När de väl kommit iväg (med sin mormors hjälp) började Anton (som fortfarande är sjuk) att ropa. ‘JAG SKULLE KUNNA SPYYY!’, men tack och lov lät han bli med det. Han verkar må bättre nu.

Nu få vi se vad den här dagen har att erbjuda för fantastiska äventyr..