Foto: nestle.se
Didrik har testat Nestlé Majspure. Hälften in hälften ut. Betyg:
Läs mer här om du vill!
Foto: semper.seNu har Didrik smakat morotspuré från Semper några gånger. Det var lite trögt först men efter några små smakisar blev det en riktig hit. Didriks och mitt betyg blir:
Läs om Didriks smakliga här!
I dag har han till viss del ägnat sig åt det jag helst också velat gjort. Det vill säga skrikit rätt ut.
Ett halvår.
Sex turbulenta månader. Jag älskar min bebis. Men det senaste halvåret har varit jobbigt på många sätt. Vilket inte i alla avseenden har med bebisen att göra.
Egentligen borde jag följa strömmen och skrika omkring mig och skylla på andra. Då kanske någon skulle tro att jag har rätt och alla andra har fel. Kanske skulle till och med jag själv skulle börja tro det då. Men jag gör inte det. Jag skriker inte och skyller inte i från mig. Jag bär det som blivit tilldelat mig. Och jag håller käften.
Min bebis är mitt ljus. I bland gör sig samvetet påmint. Tankarna som rörde sig i huvudet återkommer. Men hans självklarhet blåser snabbt bort dem. Det var då. Min fina bebis är nu.
Tilläggskommentar: Jag vet de finns som inte tycker att jag borde öppna truten över huvud taget och det tycks visa sig ungefär varje gång jag skriver något här. Jag vet naturligtvis att han inte är bara min. Utan att han har två föräldrar. Nu ska jag vara tyst.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, konsument, shopping, smakligan
Didrik har ju börjat pröva på fast föda. Lite knaggligt har det gått. Under tiden betygsätter han och jag tillsammans de olika livsmedlen i ‘Didriks smakliga’
Nu är det dags att revidera betyget på Sempers Banangröt. Nu har vi haft ett litet grötuppehåll sedan senast vi prövade då betyget blev en svag tvåa.
Foto: semper.se
Nu verkar det som att Didrik har accepterat att han ‘måste’ äta gröt. Han både gapar och sväljer så därför stiger betyget raskt till:
Jag tror att det blir någon ‘morotsprodukt’ som utvärderas 
nästa gång för jag tycker att vi börjar ha testat det tillräckligt många gånger nu.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Hälsa, Jobb och plugg, personligt
När man får sin fjärde bebis 😎 har man ju ett helt gäng med ungar att jämföra med och referera till.
Anton och Wilmer, for example, började gå när de var femton månader båda två. Ossian gick när han var tio månader men då kunde han inte resa sig upp mitt på golvet ännu. De har alla vänt från rygg till mage och mage till rygg i olika ordning och vid väldigt varierande ålder (Ozzy var extremt tidig från mage till rygg, inte ens två månader). Anton reste sig mot möbler när han var åtta månader. Osv, osv, osv..
Nu är ju Didrik fem och en halv månad. Han ligger snällt på rygg utan att visa något som helst intresse för att vända sig om. Han har aldrig velat vara på mage. Jag har inte ens haft (det ganska vanliga) problemet att han sover bättre på mage vilket jag hade med Ossian och Wilmer. Så man ska behöva sitta brevid och vakta för att de inte ska drabbas av spädbarnsdöd 😉 I bland hör man pratas om att ‘bebisen inte är intresserad’ av det ena eller andra. Men jag kanske (ska jag erkänna) tänkt att det ändå i slutänden handlat om att bebisen inte riktig ‘är där’ ännu i sin utveckling. Men nu vete sjutton. Kanske kan det ha med intresse att göra ändå. Det verkar så.
Egentligen är det lite löjligt att jämföra. För en eller ett par månader, eller ett halvår för all del, är ju så kort tid i ett helt liv. Men det är svårt att låta bli. När man har så många att jämföra med
Dessutom är han (Didrik såklart) så rolig när han ska sitta utan stöd. Jag har för mig att även de andra ungarna har börjat göra det vid den här åldern. I början har de bara orkat några sekunder för att falla ihop som en fällkniv 😀 Didrik sitter på sin lilla rumpa i en halv sekund med ryggen helt rak. Sedan faller han åt sidan som en fura 🙂
..och nu är det verkligen dags att göra lite mer makroekonomi med tanke på att tentan närmar sig..
Lottas Dagbok 