En vecka senare..
”TIIIIINDRA!!! DU GLÖÖÖMDE DIN NAPPIIIIS!!! VI HAR HITTAT DIN NAPPIS TINDRAAA!! INGEN PRATAR MED MIG MAMMMA! TIIIINDRAAAA!!!”
Asså..nu är jag sur! (Trafiksituationen Tallboda västra)
Hmm.. vet inte riktigt hur jag ska förklara detta då…
I närheten av mina föräldrars område (där också jag själv är uppväxt) håller man nu på och bygger ett gäng nya hus. Jättetrevligt och bra för Tallboda med nybyggnation. Verkligen! Det är inte alls detta jag har synpunkter på. Det som jag gått i gång på så till den milda grad att jag måste spy galla här på bloggen är detta:
Ok.. den här bilden är inte så bra men jag ska förklara lite. Jag vill också påpeka att jag INTE ringt och frågat kommunen om detta personligen men jag är tämligen säker på detta.
Det röda lilla strecket på bilden är (var) ett övergångsställe med en tafikdelare vid mittlinjen. I morse när jag skulle lämna barnen hos dagmamman var övergångsstället och trafikdelaren borta. Området som ligger till vänster om detta övergångsställe på kartan består till större del av hus från sextio- och sjuttiotalet. Många som bor där är äldre men befolkningen i området byts ut successivt mot den yngre generationen. Trettioplussare med småbarn. Det har varit så tydligt de senast åren för både runt husen, på fasaderna och i fönstren kan man se att det är föryngring på gång. Dock menar jag inte att gamlingarna inte har haft nytta av övergångsstället. Det framgår inte bilden men det är många hus i området. Jag får det till cirka 35 st när jag räknar på hitta.se.
Det blå lilla strecket på bilden är det nya övergångsstället som jag antar skall ersätta det gamla. Där har man ny ställt en trafikdelare vid mittlinjen (eller flyttat på den som stod vid det gamla övergångsstället). Till höger om det nya övergångsstället står nu ett gäng nya hus. Det skall bli 31 st om jag inte har fel.
Streckan mellan det nya och det gamla övergångsstället är cirka 150 meter (ögonmått enligt skala på karta). Den inringade byggnaden på fotot är Tallbodaskolan där barnen i området går mellan årskurs fyra och sex. Tallboda centrum ligger rakt nedåt i bilden. Vägen in till stan är också nedåt i bilden… och vägen ut på motorvägen och i princip allt annat också..
Ni förstår säkert hur jag tänker här.
HUR har man tänkt när man valt att göra på detta sätt? Om någon vet så får ni gärna upplysa mig! Det måste finnas en riktigt bra förklaring för annars skulle man väl inte göra något så utbota dumt. Jag tycker att det behövs övergångsställen på båda ställena men om det är ‘ett eller inget’ så var det överlägset bättre som det var innan.
Vill man ha folk springande hur som haver över 50-vägen så är detta helt rätt sätt att göra på, för hur många kommer att ta en extra runda på 300 meter när de ska gå till affären och handla? Eller barnen som ska till skolan.. troligt att de kommer att ta denna omväg…
Som sagt; om ni vet…
Bajs på tröjan…
…är tydligen inte populärt. Wilmer har fått en tröja med en elefant på. Den är jättefin tycker jag. Motivet är från fem myror är fler än fyra elefanter. I måndags var han jätteglad när han strosade iväg till dagmamman med den på sig men nu vill han ABSOLUT inte ha den längre. Varför? Jo.. elefanten bajsar och det är äckligt. Jag tror att någon sagt nåt taskigt.. men, men..
Nu är mobilen tillbaka igen!
Didrik och jag ska fara på hörselkontroll senare idag.. Till dess blir det lite nek tror jag..
Tjing!
Födelsedag och dop
Under tiden skatorna mumsar på en av Didriks doptårtor sedan i lördags och Didrik sover en stund passar jag på med en liten redogörelse…
Wilmers födelsedag började med fika och paket. Vi hade inhandlat en polisdräkt och ett par handbojor för att den lille mannen skulle få leva ut sina fantasier. Jätteglad blev han. Han var minipolis hos Marita hela dagen. Bolibompaspelet fick han också men det har vi inte provspelat ännu.
Så fin som ovan var han på morgonen vår trötte nyblivne femåring.
Mindre kul var det när jag senare under morgonen upptäckte att ‘någon’ spolat ner Antons nytappade tand i vasken..
När alla var lämnade följde en intensiv arbetsdag. Minst sagt..
På lördagsmorgonen gick jag upp vid sju för att fortsätta jobba medan de andra var på hockeyträning i Ljungsbro. Ozzy och Wilmer var hor mormor. Sedan var det festförberedelser under dagen. Vi hade ju en jätteliten fest med nästan bara familj men de skulle ju ändå ha käk. Fredrik och Daniel gjorde ett hästjobb. Morsan hadehjälpt till lite också. Bara nedervåningen blev städad men vad gör det om hundra år..? De som hade tid kunde passa på att roa sig med att lyssna på Ossians roliga kommentarer under dagen. Det märktes att han hade en hel del tankar om dopet..
Kyrkan gick bra. Så här såg han ut efteråt:
Helt slut alltså..
På vägen hem från kyrkan körde vi fel. När vi kom hem stod alla dopgäster och frös vid garagen. Sedan åt vi paj och tårta och öppnade en massa paket.
När alla katterna var borta dansade råttorna på bordet.
+
Sedan följde ett par överraskningar varav en fortfarande förbryllar;
+
Ja, ja.. I alla fall..
Tack till: Mor och Far, Bosse och Inger, Stina och Ulf, Daniel och Fredrika, Marina, Jenny, Johan och Tindra!
Nästa morgon var vi i Mjölby på hockeyträning och vissa tog tillfället i akt och åkte lite skridskor. Sedan åkte jag och jobbade med min uppgift i sju timmar. Kunde skicka den vid 20.30. Jag kommer att få komplettera men jag fick i alla fall iväg den…
Måndag -och jag kippar efter andan
Det här inlägget borde egentligen få underrubriker för nu var det så länge sedan jag skrev något RIKTIGT inlägg här. Det blir ett samlingsinlägg den här gången.
De stora frågorna denna första och snöstormande vardagmorgon i veckan:
- VARFÖR köper man en vinteroverall till en lillbebbe som är så hal på utsidan att bebisen gliiiider ur famnen när man bär den? (Jo.. för att den är jättefin… och för att man inte fattar bättre fast det är fjärde bebisen.)
- HUR kan en hög med nio stycken vantar inte innehålla ett HELT par utan bara omaka i modell och färg. Aternativt två lika men tillhörande samma sida (två höger eller två vänster)? (På denna fråga har jag tyvärr inget svar..)
Förra veckan var barnens farbror Daniel här. Han kom på måndagen för att det var hockey. De grönvita bröderna var här på besök så vi var en vända till cc på måndagkvällen. Det vet jag att jag skrivit förut men jag upprepar mig lite för det var så trevligt. Alltid kul att surra lite med damen Franz med dotter. Farbror Daniel är en fena på matte B nu. Han kan allt! Han jobbar otroligt mycket med sin matte också. Heeela dagarna.. hmm.. kanske lite beroende på hur man definierar ‘dag’ förresten. Kanske skulle man räkna timmar per dygn istället 😉 I allafall har hans sällskap från köket (där han satt och pluggade hela veckan) i form av en envis fluga, nu hittat in i vardagsrummet (där jag sitter och pluggar) istället…
På tisdagen var vi på simning som vanligt. Även där fullgjorde farbror Daniel sin plikt som farbror. Det var ett populärt inslag.
På onsdagen kände jag pluggsnaran dras åt runt halsen. Boken hade kommit och jag insåg att… ja.. fy fan.. Anton var sjuk men fick vara hos mormor. I alla fall var Wilmer duktig på sin femårskontroll. Spruta fick han också och det gjorde naturligtvis lite ont men plåstret han fick var fint så det var ett bra ‘plåster på såren’ efteråt 🙂 Däremot behöver han äta mer för att han ska växa som han ska. Han är ju inte direkt någon matglad typ.. om man säger så.. Vi kanske får börja med lite mer ensidig kost igen 😉 Det där lät kanske lite märkligt men alla som känner oss förstår vad jag menar (..ja en pannkaka kan fyllas med mycket näring om man döljer den väl..).
Tordagen var en arbetsdag, simningsdag och köpa födelsedagspresenterdag. Ossian var eld och lågor då det var dags att simma med farbror Daniel (..vilket tålamod.. men han har inte hunnit lära sig att man ALLTID måste kolla var man sätter fötterna i ett hushåll där det bor ett helt gäng Legoälskande pojkar). Stressigt var det som vanligt så vi fulparkerade utanför Delfinen vilket resulterade i 700 spänn i parkingticket för farbror Daniel. Han var inte eld och lågor. Vi bestämde oss för att dela på bördan för att berfria farbror Daniel från hälften av böterna.
Födelsedag och dop kommer i eget inlägg -dvs fortsättning följer..
Såja
Bättre sent än aldrig…
Onsdag morgon 04.08..
..och hag har magknip. Jag har haft det i några dagar nu och jag vet ungefär vad det beror på. Antar att jag får vara glad att jag bara har lite magknip då många förmodligen skulle knacka på dörren på psyket bye now.. utan att någon skugga skulle falla över dem för det.
Jag fattar INTE hur jag ska hinna med allt som ska göras innan lördag och söndag. Det värsta är examinationsuppgiften som ska vara inne före söndag. Boken kom igår i alla fall. Antar att man får vara glad för det lilla. Den är ju bara på 300 pics. Men den är sådär jobbig och går inte att sålla i utan man måste LÄSA den och uppgiften som ska lösas är döjobbig. Rapporten ska vara femton sidor. Suck. Läs här: exuppgift-1. Kommer att bli en del arbete känns det som (HJÄLP!). Före söndag alltså. På lördag är det dop (iofs litet men mat och fika ska de ju ha). Tur att man är bra på att deligera.
Nu är Didrik vaken och jollrar. Snart är det dags att vakna för dagen. Femårskontroll med Wilmer högst upp på schemat!
(Förövrigt har denna vecka hittills bestått av ishockeymatch i cc i måndags och simning för barnen igår kväll. Jag har dock inte tiiiid att blogga så mycket nu…)
Hett om öronen
Nu är det en del att göra. Den kommande veckan är minst sagt fullspäckad med göromål. Wilmer fyller år, Wilmer ska på femårskontroll, Didrik ska på hörselundersökning, jag har en uppgift som ska in på söndag, studiedag på tisdag. Lördag kommer massa släktingar och vi ska ha ett litet barndop för Didrik. Gästerna ska ha käk på små fester också…..
I fredags just efter att jag just sett att jag klarat logistiken upptäckte jag att jag missat en grej som skulle skickats flera dagar tidigare (på en ennan kurs). Jag fick ägna dagen åt det i stället för att läsa till nek-duggan som jag skrev i lördags. Allt tyder dock på att jag klarat den ändå (facit kom efteråt).
I övrigt har helgen innefattats av diverse skridskoåkningar och en trevlig fest i lördags kväll. I kväll ska vi på Rögle-Linköping i CC. Fredriks bror kommer och ska stnna hela veckan.
Nu ska jag lämna ungarna och börja med nästa uppgift.
Ursäka min förvirrade framtoning men det är liiite stressigt just nu..
Anton är sjörövarspöket
Idag är det spökdag på Antons frita. Han gick lite motvilligt med på att klä ut sig till ett coolt sjörövarspöke. I munnen har han numer sin första lösa tand.
Så gick det på Skolinnebandyn
Antons klass kom tvåa bland alla förstaklassare i Linköping. Det fick alltså ”andraförstapris” som Anton så fint kallade det för.
Först spelade de fyra matcher varav de vann tre. Efter det visste vi inte ifall de skulle få spela mer eftersom de kom tvåa i gruppen. Vid femtiden på kvällen fick vi veta att de kanske hade gått vidare så alla o laget åkte till Collegium (där det gick av stapeln) för att kanske spela kvartsfinal. Kanske.. Wilmer och Ossian var med vid detta laget och Ossian var så trött att han visade sig från sin allre bästa sida (med allt vad det innebär).
I kvarten slog de ut segertippade Ekängen vilka också visade sig från sin bästa sida då de blev utslagna. Ungefär på samma nivå som Ossian (2 år). Klubbor kastades över planen och det var gråt och tandagnisslan. Jag förstår att de var ledsna för de hade nog tagit ut segern i förskott. Jag hörde att någon av föräldrarna till barnen i deras lag hade frågt några av föräldrarna till barnen i våra barns lag om de hade `packat väskorna för att åka hem´.
I semin spelade de först oavgjort mot `vilka de nu var´ men slog sedan ut dem i straffläggning.
Final. Våra ungar orkade inte mer. Det var ett par som orkade röra sig över hela planen. Klockan var typ.. nio på kvällen så det var förståerligt. De blev utslagna med uddamålet. Jag är stolt att de tog det som värdiga tvåor. Nu flög minsann inga klubbor. Anton var jätteledsen och grät hela vägen hem och han sa att han aldrig skulle spela varken bandy eller hockey mer. Han skulle aldrig mer vara med i någon skolinnebandy för `nästa år måste de ju möta tvåor´ och det skulle ju bli ännu svårare. Jag sa åt honom att han skulle ta sig ett snack med en bekant till oss 😉 som vet hur det känns att komma tvåa (två gånger i SM-slutspel). Men det skulle han minsann heller inte göra utan han ville aldrig snacka om `det´ mer. Någonsin.
I dag när jag hämtade honom i skolan var han lite gladare över `andraförstapriset´..
Ja.. så var det..
Lottas Dagbok 
