Jag måste bara berätta om hur otrevlig min gårdagseftermiddag var innan jag börjar bläddra i min jätteroliga bok som handlar om.. produktionsekonomi.. elller vad det är.
I alla fall.
Igår var det min tur att köra Anton till hockeyträningen. Eller rättare sagt hade jag fått den stora äran, eftersom det inte alls ligger på mitt bord att köra honom dit i vanliga fall. F hade sagt till på morgonen att Anton skulle gå från skogen, där de alltid är med fritan på måndageftermiddagar, så han var tillbaka på skolan vid tre. Dock hade det hade blivit något missförstånd så när jag kom så var Anton fortfarande kvar ute i skogen. Precis som förra veckan 😈
Jag plockade snabbt ihop Wilmers grejer och skickade hem honom. Jag tyckte att han kunde vänta utanför vårt hus så länge för detta skulle ju inte ta så lång tid 👿
Om jag ska göra en lång historia kort nu (för denna skogspromenad blev en lång historia, ca.. ja.. kanske tre kilometer eller nå´t) så hittade jag dem efter en stund. Genomsvettig och ganska irriterad efter att ha gått motionsspåret och klafsat i ett träsk med mina mockastövlar mötte jag en fritisdperson(al) med garden i vädret innan jag ens öppnat flabben. Jag sa inget. Lyssnade en stund. Talade om att det var tillsagt på morgonen om att han skulle gå tillbaka med gruppen som skulle vara tillbaka på skolan vid tre (vilket mejade ner hela hennes argumentation.. eller vad det heter.. kan man ha en sådan med sig själv förresten?) med marken. Sedan sa jag att jag har jättebråttom och måste gå nu. Anton hade nämligen redan gått. Märkligt nog, för hon hade just sagt att de inte låter barnen gå tillbaka till skolan själva. Men han kanske hade någon med sig. Det hann jag aldrig uppfatta i brådskan. Men jag förstod att han lämnat skogen vid ungefär tjugo över tre (efter att ha tjatat om att han visst skulle hem). När jag kom tillbaka till skolan var han i alla fall där. Punkt.
Vi sprang hem och slängde in trunken i bakluckan och körde i 1** kilometer i timmen på motorvägen. Väl ute vid rondellen i Tornby önskade jag att jag hade kört bara en aning snabbare. För vad hamnar vi bakom då, om inte en grävmaskin som gick i trettio kilometer i timmen. Bakom sig hade den ett lämmeltåg som började med en buss. Helt omöjligt att köra om med tanke på all mötande trafik som är på den vägen vid den tiden på dagen. Hela vägen till Berg körde vi i detta tåg (som kom att slingra sig hela vägen tillbaka till Linkan), och inte på en enda av de ca sju busshållsplatser som är på den vägsträckan kunde denna grävmaskinsförare tänka sig att stanna till och släppa förbi lite trafik. För den som inte hör hemma i denna kommun kan jag meddela att det rör sig om ungefär en mil. Just innan man kör in i Berg är det en långdragen uppförsbacke vilken grävmaskinen knappt orkade upp för. Då stor trafiken nästan stilla.
Väl framme hade Anton en helt ok träning i alla fall. Trots att han kom för sent. Lagets materialare (pappa till Antons klasskamrat S) bidrog till att göra min k**eftermiddag något bättre genom att hjälpa mig att ta på Anton alla hans skydd och knyta skridskorna. Han var dessutom på ett himla bra humör, vilket smittade av sig även på en surpuppa som jag själv.
Detta var ett axplock.
Slutet gott allting gott.
Mötte grannen på morgonen. Hon undrade om jag kört på två hjul hela vägen till Ljungsbro. Jag antar att hon syftade på min ljudliga rivstart igår eftermiddag 
Det gör den.
Ibland står den stilla. Tror man.
Jag åker till dagmamman på morgonen med Lordi i högtalarna. Som förra året.
Löven är gula eller obefintliga.
I går ville Didrik gå ut och leka med de andra barnen.
Det fick han 🙂
Igår hade Anton sin första hockeyträning. Det gick bra 🙂 Jag hann lagom börja att frysa om fötterna tills det var slut på´t 😉 Ändå är det bara början av oktober. Men jag får väl skaffa några moonboots eller något. Det gick i alla fall bra för Anton. Men så har han ju Röglelägret i ryggen. Och nyopererade ögon.
På söndag är det Wilmers tur. Det ska bli så spännande. Han har ju spelat i Mjölby en säsong så han är inte helt grön.
En annan som verkar vara intresserad av hockey är Didrik. Man skulle kunna tro att den lilla plastklubban är fastväxt på honom för han släpper den inte i en minut. Vi har lite olika teorier om vad det kan bero på 😉
Nu är jag färdigexad för i kväll.
Det blev en riktig cliffhanger för min grupp. Jag kände redan tidigt i förloppet att det skulle bli tajt med tid. Men vi hann. Familjen servade mig med McFeast under arbetet 🙂
I morgon fortsätter det vid nio. Puh.. Det blir skönt efteråt.
Å så en lite suddig bild av ett gulligt fan 😀
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Jobb och plugg, Mat, personligt
Gäsp.
Ska just påbörja slutspurten med casen som ska lämnas vid 12 som en anmälan till helgens examination. Måste avlägga en liten rapport först bara
I natt har vi fått sova hela natten. Ja allt är ju relativt iofs, men jag har i alla fall inte behövt kliva upp ur sängen eller legat vaken någon längre stund.
Det jobbigaste just nu är att Didrik inte längre gillar banangröten som varit en favorit tidigare. De senaste dagarna har jag fått lura i honom den under tiden han lekt med diverse grejer från kökslådorna. ‘Inte bra!’ skulle troligtvis pedagogen säga (vem då? jag? nae, jag är teoretiker 😉 ). Ingen hallonsylt i världen har hjälpt. Han har knipit igen läpparna med all sin kraft och energi.
Så denna morgon testade jag en ny metod. Jag förföljde honom runt i huset med en smörgås som jag bröt bitar av och stoppade in i munnen på honom medan han lekte (plockar snabbt fram pillerburken till pedagogen. så ja, lugn och fin nu.. 😉 ) Det fungerade utmärkt. Nu sover han sött på altanen. Snart ska han till dagmamman.
Nedan ser man Ossian med ”en regnbåge med massor av gult och brunt”. Fångat denna morgon.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Familj, Fest och kalas, Hälsa, Jobb och plugg, Mat, personligt, TV
Intressant rubrik va?
I morse vaknade Diddan före fyra. Han hade rajraj lagom tills det var dags att stiga upp vid sex. Så vi fick vakna just efter att vi somnat in igen. Döööö var jag.
Sedan har jag jobbat som en tok hela dagen med case nummer två till helgens examination.
I dag var det ingen simskola. Det passade utmärkt denna vecka för morsan är ju borta och hon brukar ju hjälpa mig på torsdagar för att jag ska få ihop allt. Ja.. inte bara på tordagar. Men i synnerhet då 🙂 Idag innan hon åkte till Stockholm för att fira sin sextioårsdag var hon här och försåg mig med en lunchlåda. OBS! Inte för att jag bad om det, utan för att hon är så snäll (eller för att hon tror att jag ska svälta ihjäl annars 😉 ) Mumsar på tårtan just nu 😀
Nu kollar jag med ett halvt öga på fyrans nya reality Mammas Pojkar. Skrattar gott Såg just att en av mammorna/pojkarna kommer härifrån Linkan. Men ingen jag känner igen (tror jag.. eller nu blir jag osäker..) .
I morgon har jag en del grejer att fixa. De individuella casen ska vara inskickade vid 12 och sedan börjar examinationen vid 18 och håller på till 21. Sedan fortsätter den mellan 9 och 13 på lördag.
Nae. Nu lite vila. Man vet aldrig hur natten blir för Didrik har en tråkig hosta.
..och ett personligt meddelande: Tvillingarna Linné har landat i dagens brevskörd 🙂
Lottas Dagbok 