Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, Hus och hem, husbygge, personligt
Ossian är på bilden till höger. Hans kinder var så mysiga då han var bebis. Hans kinder är fortfarande jättemysiga. Vid fototillfället var han ungefär en månad gammal. Jag hade just lyckats fånga hans leende på bild för första gången.
Wilmer är fortfarande sjuk. Visst är han på bättringsvägen men tyvärr alldeles för sjuk för att gå på kalas på Busfabriken som han egentligen skulle ha gjort. Då han blev hämtas i skolan på grund av sjukdom i tisdags var kalaset det första som kom på tal. Skulle han hinna bli frisk? Vid det tillfället var det nog ingen som trodde att han fortfarande skulle ha feber idag på morgonen. Så synd är det om honom för att han missar kalaset för det har han verkligen sett fram emot.
Anton var på födelsedagsdisco igår kväll och kom också hem och var allmänt hängig. Han åkte till mormor och morfar senare på kvällen och idag missar han sitt hockeysammandrag. Han själv tycker att det är helt ok. Han verkar själv känna att han behöver vila.
Ja, ja.. vi hoppas att alla är friska till i morgon. Det mesta tyder på att det kommer att vara så.
En lite halvskum sak; vi sålde ju vårt radhus för inflytt i november för de nya ägarna. Vi gjorde en hyfsat bra affär. Vi köpte den för 395 000 och flyttade in i januari 2008 och sålde den sommaren 2010 för 1 000 000. Det är därför vi bor i hyreslägenhet nu, alltså för att de nya ville flytta in i november. Men nu är vårt radhus till salu igen. De nya familjen längtar hem till Oskarshamn och tänker flytta tillbaka dit. Det känns lustigt att se bilderna på hemnet.
Det blir tråkiga inlägg nu då kameran är full och det har varit datakrångel. Känner fortfarande ett inre motstånd mot att använda min egen dator trots att den verkar helt frisk så jag använder lånedatorn nu.
Ska i alla fall försöka att ta det lite lugnt idag.
*poff*
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Favoriter i repris, Hälsa, Hus och hem, husbygge, personligt
Usch. Bättre dagar än igår behöver man inte leta efter särskilt länge.
Vi har hittat fler fel i leveransen av vårt hus. Jag är väldigt ledsen över det. Så som jag arbetat med detta och varit vansinnigt övertydlig i varje lite enskild detalj både i tal och skrift, kan jag inte annat än typ grina över det nu.
Utöver det som varit uppe tidigare, med carporten som inte går i samma stil som huset och svarta plåtdetaljer på hustaket, så har vi nu även upptäckt att fönsterblecken och övrig plåt som monterats på fabriken är VIT. Detta trots att jag med all önskvärd tydlighet, både i tal och skrift, kommunicerat att vi vill att alla plåtdetaljer på huset ska vara silvermetallic. Typ rostfri look. Utom möjligtvis de grejer som är på taket för de ska vara röda som taket. Men det hade inte gjort något om de varit silvriga men absolut inte svarta som de är nu. Hela tiden har vi diskuterat plåtdetaljerna utifrån faktum att man köper till ett plåtpaket för en viss summa och då blir all plåt silvrig. Vi har dessutom pratat om fönsterblecken i synnerhet.
Idag letade jag på orderbekräftelsen. Den som är påskriven av oss båda. Fredrik och mig. Jag har läst den supernoga och räknat och hållit på innan vi skrev på den och skickade in den till företaget. Dock kan jag se VARFÖR vårt hus levererats med vit plåt, nu i ljuset av att det faktiskt blivt fel. Jag tänker dock inte ta på mig skulden för det eftersom det ingalunda är tydligt uttryckt i orderbekräftelsen hur det egentligen ska vara, i ljuset av de samtal som försts i samband med beställningen (i sin tur). Vi trodde att det var rätt uttryckt i bekräftelsen helt enkelt, trots att de orderbekräftat något som inte var beställt. Det stora felet är att det inte beställts några silvriga bleck fast vi sagt att vi vill ha sådana. Jag avskyr verkligen känslan av att vara tjatig och korkad och till en massa besvär.
Mer då. Wilmer är fortfarande sjuk. Han har sovit hos mormor och morfar och har feber. Trist. Igår kväll trodde vi ävern att Anton skulle bli sjuk för han pep över huvudvärk. Men i morse var han ok.
Bilden till höger är från en resa till Skåne som vi gjorde i juli 2007. Favorit i repris 🙂
Anton och jag var på Folkungaskolan igår på förmiddagen och gjorde ett musiktest. Skönt att det är över nu så att vi kan ägna oss åt annat. Som till exempelvis att ta hand om ett och annat som tydligen hänt i skolan de senaste dagarna. Anton kanske kan verka lite tuff ibland men han är en väldigt känslig pojke. Detta har olika uttryck. Häromdagen hade det varit en situation i skolan där han känt sig anklagad för något som han inte hade skuld i. Pallar inte gå in på detaljer men ibland sköts saker klumpigt. Punkt. Och fortsättning följer troligtvis.
Vidare är jag trött på godtyckliga regler kring smitta i förskolan. Antingen har man tydliga regler som alla följer. Eller så har man inga regler alls och alla får göra som de vill. Jag skulle föredra det första alternativet.
Nu jobb.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Favoriter i repris, Hälsa, personligt, samhälle, skolan
På bilden till höger syns Wilmer. Då bilden togs var han två och ett halvt år. Vi var i Valla och matade djuren. Det var vår. Jag har haft bilder uppe från det tillfället tidigare men jag tycker att Wilmer var så fin just då. Han och Didrik är så lika vid mosvarande ålder.
Nyss ringe de från skolan och sa att Wilmer är sjuk. Har skickat mamma för att hämta honom. Hoppas att det inte är någon jäkla magsjuka. Den sjukan har kalas här i området just nu.
Vet inte vad jag ska skriva om annars idag. hade tänkt skriva om kärlek först. Jag fick en skopa kärlek av Trebarnsmamman idag. Jag blev jätteglad för det och skickar genast en skopa tillbaka ❤ Trebarnsmamman har skrivit ett inlägg och nätmobbing. Ett ständigt aktuellt ämne.
Jobbar hårt med att hålla mig samlad just nu. Vet ju att det inte är så bra att låta frustration läcka ut åt höger och vänster. Det här var inte så smart. Bättre att hålla tyst.
Nu tvättstugan sedan annat.
I morse vände vi redan vid grinden på barnens fredagsförskola. Nu återstår att lösa en del saker som rör den kommande dagen. Det är egentligen bara en grej som jag inte kan flytta på. Eller VILL.. för allt går ju. Men vissa saker måste det bli ordning på helt enkelt.
Dagen kommer troligtvis även i övrigt att gå i ordningens tecken. Om nu något sk bli som man tänkt för en gångs skull.
Varför vi vände vid grinden? Alla som känner mig fattade nog redan vid första meningen i detta inlägg varför 😉 Vi har haft vår beskärda del av magsjuka denna säsongen. Kan vi undvika det så gör vi det såklart. Jag är inte mer korkad än att jag fattar att den kan hitta oss i alla fall eftersom att den finns i skolan också. Men nu kunde vi välja 🙂 Fast visst är det lite märkigt; just dessa vekor i början av februari (jag, föruton på julen då 😉 ) så kommer den alltid . Själv har jag prickat in den 9/2 minst två gånger 
Didrik byter blöja på Teletubbie Poe. Säkrast att ha hanskar..
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Hus och hem, husbygge, Jobb och plugg, konsument, personligt, sport
Ja. Mycket grubbel är det nu.
För en stund sedan kom Wilmer ut och hade ont i magen. Han har ätit och suttit en stund i soffan. Han har lagt sig och jag tycker att han verkar vara ok nu. Sover. Fy vad jag hatar denna årstiden. Folk har magsjuka överallt. På hockeyövernattningen natten till idag var det en liten kille som s***** i sin sovsäck. Stackaren.
Övernattningen ja; den verkar ha varit trevlig för dem som deltog. Bra träningar och mycket annat kul. Jag var ute och hälsade på en stund igår kväll. Didrik var med. Han sov i bilen på väg dit men vaknade och sprang runt en stund tills vi skulle åka hem. I bilen på vägen hem började han tjata och ville åka till McDonalds (!) Klockan var tio på kvällen. Det blev inget med det. Han och jag sov till halv nio i morse. Jag sov sönderklippt as usual.
Anton sov över hos morfar. Han ville tydligen det så det fick han. Han vaknade halv elva på förmiddagen. Han hade gått själv dit för första gången tidigare på dagen och fått sällskap över vägen. Det var första gången. Nu ikväll märks det att han sovit länge i morse 😉
Nu annat; jag är ganska sur på att vår carport ser så fel ut brevid vårt hus. Det måste ju åtgärdas så gott det går och kommer att kosta en massa pengar. Såg idag då vi var där att man måste försöka att göra något åt takfoten på långsidorna också. Carporten ser ut som en kantarell och värre kommer det att bli då rännorna kommer på. Usch. Jag minns inte att vi pratade om takfoten specifikt då vi beställde den men däremot minns jag att jag frågade om jag kunde förvänta mig några obehagliga överraskningar. Det sa vår säljare att jag inte behövde förvänta mig. Dock hade han just sålt oss ett hus med kort takfot. Troligt att man vill ha en carport som ser ut som en kantarell då. Han trodde det. Det sa han till mig i telefonen. Men han jobbar sin sista dag på Sjödalshus i morgon så snart slipper han mig 😉 Så han kan ju säga lite vad han vill. Frågan är hur det blir med vår carport. Fortsättning följer.
Snart är det dags att välja golv till nya huset också. Det känns väldigt jobbigt just nu. Men fortsättning följer även där.
Usch. Jag vet inte vad det är som tynger mig mest just nu. Kan inte riktigt sätta fingret på det. Nattsömnen suger för det mesta. Kanske är det en bidragande faktor. Årstiden bidrar säkert också. Inte mycket ljus och en massa annat som jag hatar med vintern. Bostadssituationen och den förskräckliga röran vi har här hemma är jobbig. Och jag behöver ett riktigt jobb snart. Jag kan inte påstå att jag känner mig direkt glad. Dock är jag rättså bra på SE glad ut. Alltid nåt 😉
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Film, Hälsa, Hus och hem, husbygge, Jobb och plugg, musik, personligt, sport
Igår kväll var det stråklek för Wilmer. Han har väntat väldigt länge på att få testa kontrabasen. Igår var det hans andra och sista tillfälle. Han var skitsur då vi åkte dit men sedan tyckte han att det var jätteroligt.
Min gårdag var ganska lugn förutom ett hett telefonsamtal gällande vår konstiga carport. Har fattat att man kan såga lite i den så att den blir bättre Och så fick jag aningen hett om öronen igår eftermiddag då hämtningar av alla, tvättid, kvällsmat och stråklek krockade med varandra. Jag skulle fixa allt själv. Utan nyckel till vättstugan var jag också. Nä. Det var inte kul.
Jag känner mig lite bräcklig just nu. Inte sällan får man frågan ‘hur mår du’. Jag säger för det mesta ‘jag mår bra’ och det är sant. Dock känner jag mig trött och lite orolig för framtiden. Vaknar flera gånger om natten och så. Jag somnar på soffan innan jag hunnit borsta tänderna och vaknar vid tre och kan inte somna om. Kollar på TV då. I natt kollade jag på ett program om Gene Simmons. Sedan såg jag en film som hette typ Hur man gör sig av med en kille på 10 dagar. Den var kul trots titeln. Tyvärr missade jag slutet men jag tror att de levde lyckliga i alla sina dagar. Jag tror jag drömde fint då 😉 Tyvärr alldeles för kort stund innan morgontjatet började vid 06.15.
Idag har jag städat på jubbet. Helt ok dag. Ikväll har vi varit på simskolan. Det är Didrik och Ossian som simmar nu. Wilmer slutade julas. Anton har slutat för länge sedan.
En skitjobbig grej som hände ikväll var att jag upptäckte att nyckeln till kiosken i Ljungsbro var försvunnen. Det var jag som skulle lämna över den till nästa familj som ska ha den. Jag mindes inte att jag sagt att jag skulle göra det och jag mindes inte ens att jag sett nyckeln i kiosken efter att jag låst upp den. Vilket skitminne jag har. Min sambo påminde mig dock om att det absolut inte kan bero på att jag har för mycket att göra i alla fall. Då måste det ju bero på att jag är korkad. Tänkte nog att det är därför 😉 Nyckeln låg kvar i kiosken visade det sig *puh*
Nu vila.
Didrik är en entusiast. I lördags var han på hockeysammandrag.
I dag är ingen vanlig dag för det är en jäkla skitdag (för mig). Sorry. Men jag har inte haft någon superdag.
Eftermiddagen i Ljungsbro var helt ok. På sätt och vis faktiskt ovanligt spännande 😉 Mycket frågor och förberedelser för allt möjligt som är på gång med Wilmers hockeylag. Jag administrerar. I helgen ska de övernatta för första gången. De ska träna i Ljungsbro och bo på en anläggning där. Tyvärr kan jag inte vara med (så mycket) själv för morsan ska åka bort och då blir det bökigt med barnvakt 😦 Men farsan kanske kan ta Didrik och Anton någon stund så jag kan hjälpa till på övernattningen.
På förmiddagen idag var på möte på banken. Det var dags att möblera om lite bland kontona. Bankbyte. Hej Danske Bank. Good Bye Swedbank.
Ser man tillbaka på dessa inslag så har dagen varit till synes bra.
Nu till det överjävliga. Efter bankmötet på väg till mitt jobb så åkte jag förbi vårt husbygge. Vår carport kom ju för ett tag sedan. Med fel fönster. Det visade sig att den hade fel dörr också. I dag då jag körde förbi hade de spikat på vindskivorna och DET SÅG FÖRJÄVLIGT UT!! Jag visste inte att man skulle tala om att man ville ha en carport som gick i samma stil som huset. Vårt hus har kort takfot. Vår carport ser ut som att den har en keps på sig. På kortsidorna sticker taket ut.. fan.. över en halvmeter.. Nu måste detta fixas. Vår säljare hör inte av sig som han lovat och entreprenören är på semester på kanarieöarna (och undrar när han ska få veta vad som ska göras med dörren och fönstret).
Nu sprit.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, musik, personligt, spel, sport
Det blir ett kort inlägg eftersom jag lagt lite för mycket av morgontiden på att skriva detta. Mejla för lösen.
I lördags var vi på konsert i bibliotekets hörsal. Anton var duktig och fin. Tyvärr blev det inga bra bilder för vi satt för långt ifrån. De andra barnen vad duktiga och satt tyst och fint och lyssnade i en och en halv timme. Ossian sov förvisso nästan hela tiden men vaknade till på slutet då en stråkgrupp spelade musiken till Super Mario Bros.
Ossian är på biblan och väntar på att konserten ska börja.
På eftermiddagen var vi i Ljungsbro på hockeysammandrag. Anton spelade med ett annat lag än hans vanliga. Han var inte helnöjd med det först. Han är lite trögstartad ibland 😉 Men sedan gick bra. Matcherna gick väldigt bra. Själv var jag trött eftersom jag gått upp klockan fem eller så.
I går hade jag kiosken i Ljungsbro. Skulle vara där vid 8.15. Man har det ibland då man har barn som spelar hockey. Alla måste hjälpas åt Det är inte jättekul men med trevligt sällskap går det bra. Vi hade lite problem med att strömmen gick ideligen och att kaffebryggaren svämmade över (!!). Ordningen återställdes dock och vi kunde servera korv och toast. Fredrik, Wilmer och Ossian hade cup igår i Stångebro (tror jag att det var). De samlades klockan sju. En tidig morgon igår också alltså. Trött.
Igår kväll var Fredrik i Vadstena och spelade hockey. Det går nämligen inte att avstå från det. Eller som någon sa; ”Varför ska en tuffing lyssna på en liten 45-kilosbrud? Man är väl vuxen och fattar sina egna beslut?” Jag misstänker att det kan ha funnits en ironisk underton i det uttalandet. Uppenbarligen gick den inte hem. Jag var så trött igår kväll att jag inte orkade hålla mig vaken ens tills dess att barnen somnat. Jag kämpade med ögonlocken tills Ossian somnat och Didrik kommit och krupit upp hos mig i soffan men Anton och Wilmer fick klara sig själva en stund. Jag tror de sov då Fredrik kom hem i alla fall.
Nu jobb.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, musik, personligt, samhälle
Två saker denna morgon.
Jag vaknade väldigt tidigt i morse. Jag brukar göra det på lördagar. Klockan var fem. Det är inte första gången jag kollar på dubbelavsnitt av Dr Phil en lördagmorgon Tycka vad man vill om Dr Phil men i ett och annat avseende är han en klok man. Jag minns att han provocerade skiten ur mig för en sisådär tio, femton år sedan då han dök upp hos Oprah. Med lite mer livserfarenhet i bagaget har min uppfattning om honom förändrats.
Det första av dagens två avsnitt handlade om män som misshandlar kvinnor. Män som har bristande impulskontroll. Som skyller ifrån sig och framstår som allmänt dumma. I synnerhet då de hamnat i Dr Phils stora fåtölj Och jag blev så jävla förbannad så har kommer ett amatörpsykologiskt utlåtande: Män(niskor) som misshandlar saknar förmåga att kontrollera sina reaktioner. Jag kan se två alternativa anledningar till detta.
Antingen är det något fel på dem helt enkelt. De har någon form av begåvningshandikapp som gör att de inte förmår förstå att de gör någon annan illa och att de själva framstår som allmänt korkade. De är därmed även på grund av biologiska förutsättnignar förhindrade att kontrollera sina impulser. Därmed är de befriade från ansvar från sina handlingar och borde sättas i förvar. Övervakning på livstid. Eller så får de lära sig mekaniskt att kontrollera sig. Om det går. Troligtvis inte.
Alternativ två är att det någonstans har brustit i fostran. De misshandlande människorna har inte fått lära sig att hantera sina impulser. Någon som burit ansvar för dem från början har brustit i ansvar. Eller så har något annat i det sociala kring människan blivit fel. Någon eller några har missat mycket viktiga saker. Och man kan fundera på vem eller vilka som bär huvudansvaret.
Ett tredje alternativ iofs; som kanske är det troligaste, är att problematiken är en fläta av biologiska och soociala faktorer. Men hur man än vänder och vrider på det så hamnar de flesta förklaringar i någon av de två kategorierna ovan. Nog om detta.
Kanske blir det en lite konstig mix i detta inlägg men jag vill dementera ett rykte här. Då jag kom till barnens fredagsdagis frågade deras fröken om vi, alltså jag och Fredrik, ska separera. Det var någon fröken på en annan avdelning som sagt att det var så. Jag tyckte att det var bra att hon frågade rent ut. Dock blir jag ganska sne då de går och snackar en massa sådant på dagiset. Råder det minsta tvivel så ska de väl ställa frågan till oss innan de snackar runt? Herreguu, jag vet ju knappt vad folket som jobbar där heter.
Separationsryktena dementeras å det bestämdaste. Dock kan jag inte låta bli att fundera på var de kommer ifrån. Säkert finns det en och annan som läser här som förstår varför jag funderar på detta 😉 Jag har dock lärt mig att ta struntprat med jämnmod. Finns det någon därute som går och hoppas på någon av oss två så måste jag tyvärr besvika er 😉
Nu fiolkonsert i biblioteket!
Tjing!
Lottas Dagbok 