Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, bloggande, Familj, personligt, Resor och utflykter
Horisonten där är inte sned i verkligheten 😉
Bilden av Didrik är tagen i mitten av Juli och vi hade just kommit fram till Luleå. Vi hade först åkt från Linkan till Sundsvall och övernattat där på ett fint vandrarhem. Under andra dagen åkte vi den sista biten (ja, en rejäl bit) till Luleå.
Det var ganska varmt den där dagen vill jag minnas. Didrik var tio månader gammal och ville krypa på marken och smaka på allt. Jag minns inte temperaturen i vattnet men han kröp ut en bra bit och blev alldeles våt på kläderna.
Det är inte utan att man längtar till sommaren då man tittar igenom bilderna från norrlandsresan. Men nu är vi ju i alla fall på väg åt det hållet. I helgen blev det sommartid igen. Vilket i och för sig är lite jobbigt då man måste jaga ikapp en timmes förlorad sömn. Men det brukar rätta till sig ganska snabbt om man inte tänker på det för mycket tycker jag.
Ossian fastnade också på bild vid älven. Alla barnen och ett par vuxna badade. Själv stod jag på kanten eftersom jag är en kruka. Någon måste ju ta bilderna också 😉
Undrar just vem som ska ta bilderna nu då jag inte har någon kamera längre. Och jag kanske blir tvungen att bada nästa gång 😉 Tur att jag har lite gamla bilder att ta fram. Något annat skulle innebära totaldöden för den här bloggen. Kanske finns de som skulle tycka att det var bra rent av.
Efter en sådan vinter som varit nu känns sommaren avlägsen. April stundar och snöhögar, om än smältande, ligger kvar lite varstans. Lager på lager forsar de mot växande pölar och blottar vissa hundägares synder från en tre och en halv månad gammal vinter. När snön faller ner faller visst vettet ut för en del. Eller kanske körde han som skulle leverera de svarta påsarna till Tempo Tallen fast i en snödriva i kaoset före Jul. Vi har till och med korvar i trädgården. Nämligen.
Då sommaren är långt borta får man leva på minnena tills vidare. Denna morgon minnet av ett kvällssoligt dopp i Lule älv i mitten av Juli 2009.
Bilden: Wilmer vilar sig under matchen.
Fotot är taget med mobilkameran. Det är tyvärr det enda foto som blivit taget idag. Jag har tagit mitt sista foto med den digitala systemkameran som jag fick i present då jag fyllde trettio, och det fina lilla ljuskänsliga objektivet som jag fick på min senaste födelsedag.
Idag var det Björnligans Dag i Cloetta Center. Alla tre årskullar, nollettor, nolltvåor och nolltreor fick spela matcher mot varandra och allmänheten var inbjudna för att pröva på hockey.
Vi var där tidigt för Anton spelade match redan klockan åtta. Ossian och Didrik var med oss och barnvagnen placerades utanför omkädningsrummen för att inte vara i vägen (vilket en barnvagn för det mesta är var man än ställer den), och vände ryggen till en liten stund. Då jag återkom så var locket på skötväskan öppet och sufletten på barnvagnen var uppfälld. Skumt. Men jag fällde ned sufletten och stängde locket på väskan. Bara en liten stund senare så upptäckte jag att min kamera var stulen ur väskan, och att även Fredriks nyckelknippa var stulen (med nycklar till hus och bil och jobb och allt).
Så nu har jag ingen kamera och Fredrik har inga nycklar.
Men barnen hade i alla fall en kul och mysig dag. Både Anton och Wilmer hade matcher och Ossian var med på isen och åkte skridskor en liten stund. Efteråt åkte vi och käkade på Mc Donalds med barnen och nu under eftermiddagen har jag grejat lite med pm2.
Nu ska jag äta middag. Sedan ska jag starta en facebook grupp tror jag; ”Vi som blivit bestulna på Cloetta Center under Björnligans Dag”.
Bilden är från resan vi gjorde i somras. En resa som, likt många, hade många överraskningar i bagaget.
Ossian står på en fjälltopp. I bakgrunden syns fjällbjörkar.
Vi hade just lunchat i Lofsdalen och fortsatt västerut. Vägen gick bara uppför och uppför och uppför. Nu såhär i efterhand, och med den vetskap jag har nu, känns det fantastiskt att vår bil klarade av det 😉
Någon som är flink med kartboken kan säkert räkna ut vilken topp vi bafann oss på. Själv har jag inte en aning så här långt senare.
Otäck rubrik. Visst.
Jag såg Uppdrag Granskning på svt häromkvällen.
Efteråt tänkte jag skriva något om innehållet. Men eftersom jag hatar att skriva dåligt om viktiga saker, och inte har tid just nu att verkligen lägga tid på genomtänkta inlägg på bloggen, har jag låtit tankarna gro. Och jag är så nöjd med att det finns andra som skriver om det bisarra som hände efter att en flicka blev våldtagen på en toalett på en skola i Bjästa.
Och det är tur att något händer nu. Kanske upprättelse. Kanske kan den tredje undvikas.
För detta är nog bland det värsta jag hört talas om i hela mitt liv. Sant. Människor är odjur ibland.
Usch. Jag mår illa av orden.
Ett foto vi sett tidigare. Fast i en annan skepnad och denna gång , bakifrån. Didrik iklädd gummistövlar, utan brallor, mössa på huvudet (min coola från Fatpipe), och med en innebandyklubba i näven. Det finns inte många andra bilder att ta på Didrik i dessa dagar. Han väljer själv.
Bilden får även illustrera något annat. Avsaknaden av förändring. Extra påtagligt blir det just nu. Just denna tid då våren är på ingång. Vintern smälter bort. Förändringarnas tid ÄR här. Men inte HÄR.
Kanske är det bara en känsla. Många skulle säkert säga att det det bara är en känsla. Men då jag återvänder till början. Och läser. Kan jag se att jag tänkte på samma sätt då. Exakt.
Jag vet att det är nära nu. Ser bakåt. Och blickar framåt. Kanske kommer en annan tid. Kanske kommer förändringarnas tid 😉
..fått tag på den också 🙂
Som Martin Timell (som också satt i tv4-studion) sa:
”Om man vill vara ekologisk kan man ta en kravodlad gurka istället”
I förrgår kom det ett brev i lådan som kom från ett företag som heter Byggfakta AB. De erbjöd sig att hjälpa oss att hitta en husleverantör så att vi skulle kunna bygga ett hus på vår tomt. Jättekul! Vi har ju redan en husleverantör (på halsen 😉 ) så vi är inte direkt betjänta, eller för all del förtjänta, av någon mer 😉
Alla som följer den här bloggen vet nog att vi ska bygga ett Sjödalshus. Det företaget ägde tomterna som vi var intresserade av så vi hade inte något annat att välja på. Vi har alltså köpt vår tomt av Sjödalshus. Tur att de har fina och bra hus där. Jättefina byggsatser som blir trevliga villor av god kvalitet om man har en bra entreprenör som bygger dem. Annars blir det skrot. Men det är en annan historia.
I alla fall.
I går kom det ett nytt brev i lådan. Bra! Tänkte jag. Kul att vår husleverantör i alla fall har humor!
Vi hade inte ens behövt betala porto 😉
Som presidenten fint själv uttryckte det: It´s a victory for common sense..
Nu ska det genomföras också.
Ossian och Didrik kollar på Bolli.
Detta är INTE en arrangerad bild. Kanske skulle man kunna tro det. I synnerhet om man känner Ossian och Didrik och hur deras relation brukar se ut. Inte så att det är några problem, men kramas brukar de inte göra.
I morse skrev jag detta inlägg. En liten glimt av något nytt visade sig. Något som jag inte skådat tidigare.
Jag tror att det är början på en ny era. Jag hoppas att det är början på en ny era.
Så här önskar jag att det kunde vara lite oftare 🙂
Bilden till vänster föreställer sexologen Malena Ivarsson då hon var på besök i Malou von Sievers program Efter Tio på tv4 i morse. Fotograf: Jag själv.
Kolla vad hon har i sin hand 😉 Kanske är det inte så svårt att räkna ut vad det är med tanke på vem det är som håller i den. Det roliga med just denna här lilla mojängen är att den styrs av uppringning av telefon och signal från sms.
Jag tyckte att den var lite kul. Jag kommer dock inte att skaffa någon. Jag får sms och telefonsamtal alldeles för sällan för att den där skulle få någon effekt på mig.
Men kanske något för nå´n annan 😉
Lottas Dagbok 
