Ossian var reserverad efter sprutattacken
Imorse var vi på femårskontroll på BVC eftersom Ossian har fyllt fem år. Kring halsen hade han medaljen som han fick efter hockeycupen före jul. Han var lite orolig innan. Försäkrade sig noga om att han inte skulle behöva ta spruta. Vi hade inte läst på pappret som kommit i lådan så noga men Fredrik googlade och kom fram till att det inte skulle vara någon vaccination. Men det var det! Ossian var jätteledsen och fick panik och sprattlade då sköterskan skulle ta sprutan och vi fick hålla fast honom. Usch. Annars var allt bra. Vikt och längd följer kurvorna fint och han ligger mitt på den tjocka medellinjen i journalen. Ser som en falk också.
Nästa fredag är det Didriks tur. Då ska han på tvåochetthalvtårskontroll. Först ska vi lämna Laban på djursjukhuset som ligger just intill BVC för han ska operera bort kulorna då. Men det är då. En vecka dit.
Funderar på hur många lattebitar kroppen tål på tre dagar. Kanske bäst att sluta innan ett beroende utvecklas. Mest skadligt för tänder och plånbok. Åtminstone för denna fantast.
Funderar på hur länge en soffpotatis kan klara sig undan från att bli skalad, uppskuren och förvandlad till en gratäng. Eller ‘pommisar’ för all del.
Funderar på hur länge man kan fundera innan pannans djupa veck blir bestående. En fråga på vilken svaret förvisso redan borde vara uppenbart.
Funderar på hur länge man ska vänta. Vänta.
I bilen måste man ha rätt ljud. Det tycker Didrik.
Wilmer förkunnar att han ”hatar mig också”. För att jag ”retat”. Jag är ”tå jävla tatkig”. Jag säger att han är jättesöt. Det är han verkligen. Med eller utan tänder. Fast han ser faktiskt litegranna ut som en fisk. En söt fisk.
Jag tvättar sjutton par kalsonger i badkaret. Exakt sjutton. I olika storlekar och färger. Hänger dem med omsorg. Suckar djupt.
Nastrovje.
Inte ett öre får jag för att skriva det här. det borde väl öka min trovärdighet en aning ytterligare? 😉
Detta lilla bakverk förgyllde min i övrigt ganska deppiga morgon. Jag vet att det inte är så nyttigt och att det desutom kan framstå som provocerande då en liten spinkig alv lägger ut bilder på klägg direkt på morgonen. Men va fan; jag brukar inte provocera så ofta 🙂 Åtmistone inte här på bloggen. Ja, ja.. inte medvetet i alla fall.
Vad det är för vitt och prickigt som är utanpå kakan har jag inte en aning om. Smakar som nått chokladigt. Inuti är det något brunt nougatigt och något vitt som känns som något moussigt. Görgött! Spring till affen och köp till förmiggagskaffet!
It starts with
One thing I don’t know why
It doesn’t even matter how hard you try
Keep that in mind I designed this rhyme
To explain in due time
All I know
Time is a valuable thing
Watch it fly by as the pendulum swings
Watch it count down to the end of the day
The clock ticks life away
It’s so unreal
Didn’t look out below
Watch the time go right out the window
Trying to hold on, but didn’t even know
Or wasted it all just to watch you go
I kept everything inside
And even though I tried, it all fell apart
What it meant to me will eventually be
A memory of a time when
I tried so hard and got so far
But in the end it doesn’t even matter
I had to fall to lose it all
But in the end it doesn’t even matter
One thing, I don’t know why
It doesn’t even matter how hard you try
Keep that in mind I designed this rhyme
To remind myself how
I tried so hard
In spite of the way you were mocking me
Acting like I was part of your property
Remembering all the times you fought with me
I’m surprised
It got so far
Things aren’t the way they were before
You wouldn’t even recognize me anymore
Not that you knew me back then
But it all comes back to me in the end
You kept everything inside
And even though I tried, it all fell apart
What it meant to me will eventually be
A memory of a time when
I tried so hard and got so far
But in the end it doesn’t even matter
I had to fall to lose it all
But in the end it doesn’t even matter
I’ve put my trust in you
Pushed as far as I can go
And for all this
There’s only one thing you should know
I’ve put my trust in you
Pushed as far as I can go
And for all this
There’s only one thing you should know
I tried so hard and got so far
But in the end it doesn’t even matter
I had to fall to lose it all
But in the end it doesn’t even matter
”DE E ÖVER NUUUUUUUUU”.. Ja det hoppas jag verkligen att det är snart för det har hållit på sedan åttahugget. Det verkar ha spårat ur en aning för det låter som att någon ska ramla genom mitt tak när som. Omöjligt att sova för man vaknar direkt. Musiken dunkar och dånar och dunkar och dånar… ntss, ntss, ntss.. ”…jag vill känna din kropp emot min…” Vem har sådan dålig smak mitt i nattten bara?? 😡 👿 😈
”Ameeeeerikaaaaa it´s wonderbaaaar”. Suck
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hus och hem, husbygge, Jobb och plugg, personligt, spel
Nintendo Wii – en lisa för en vuxensjäl
I morse vaknade jag… ehh.. hmm.. tre. Jag börjar vara van vid att ligga vaken på nätterna men inatt somnade jag inte om. Började bli trött framåt sex men då var det ju dags att gå upp. Jag kollade på all lort som är i teven på natten; någon dirtydancingsåpa, Gene Simmons familjejuveler, Gordon Ramsey, Stormjägana.. tills Nyheterna på fyran börjar just före sex. Och så låg jag och funderade över det här med huset. Svampgaraget som vi vick besked om igår att det inte skulle gå att fixa till. Plåtensom har tre olika färgen. Så himla jobbigt.
På morgonen hade jag tänkt ringa till den nya kontakten vi har på husföretaget och fråga hur vi skulle lösa problemet nu då, då inte den plan som fanns var genomförbar. Vid nio ringde Fredrik och sa att de håller på och jobbar med vår carport. Det hade han sett då han åkte förbi på väg till jobbet. Jag fick panik och Fredrik fick ringa till enteprenören och fråga vad som pågick! Då fick han beskedet att snickarna höll på och fixade till carporten så som vi vill ha den. Många olika besked 😉 Jag gled förbi och kollade. Det ser bättre ut nu.
Plåten kommer husföretaget att byta ut om vi vill. Det blev solklart då jag vidarebefordrade mejl och sånt till dem. Skönt!
Dagen i övrigt har bestått av diverse telefonsamtal och jobbsökande. Nu ikväll är Didrik och Ossian iväg och simmar med sin far. Själv ska jag snart gå och handla till barnens matsäckar som de ska ha med sig på friluftsdagen i morgon. Sedan blir det vila!
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, bloggande, Familj, Hälsa, Hus och hem, husbygge, Jobb och plugg, personligt
Alla hjärtans tulpaner
Sammanfattar efter ett par dagars frånvaro.
Frustrationen växer över krånglet med vårt hus. Svårt att veta om någon lösning är nära förestående. Drag och slit från olika håll. Kontrakt hit och dit. Påskrivna papper och brustna förtroenden. Löften hit och dit. Sedan tystnad. Hoppas på en lösning snart.
Krånglet får konsekvenser i periferin. Magen som krånglar. Proviva är räddningen 🙂
Natten till igår hände något märkligt också. Vaknade på soffan med Didrik brevid mig efter att ha somnat där på kvällen. Klockan var väl kvart i två då jag vaknade. Reste mig upp för att gå på toa och ta något att dricka. Och kände mig helt ostadig på höger sida. Jag hade legat och sovit på den sidan och tänkte först att jag kanske hade domnat bort. Gick på toaletten och hela världen snurrade framför ögonen. Det märkliga var att den snurrade i vertikal riktning. Det har jag aldrig upplevt tidigare. Tillbaka i soffan igen var jag fortfarande snurrig i huvudet. Då jag lutade det åt höger kändes det bra men då jag lutade det åt vänster snurrade det igen. Jag försökte skriva på datorn men händerna ville inte samarbeta. Kände mig konstig i typ två timmar och sedan somnade jag. I går morse var jag helt ok. Kände mig lite åksjuk under dagen igår men annars helt ok. Funderar på om det kan vara att min nacke är helt knölig och spänd som är orsaken, i kombination med att jag legat knasigt på soffan. Eller om det kan vara kristallerna som är ute på vift. Skulle inte sätta mina pengar på hjärnblödning. Inte såhär efteråt i alla fall 😉
Wilmer är frisk och tillbaka i skolan nu äntligen. Han var med i Ljungsbro igår eftermiddag också men tränade inte eftersom han haft feber i en hel vecka. Vi har även börjat en behandling mot hans tröga mage efter sjuksysters inrådan. Första groggen i morse 
Jag har inte skrivit så mycket om mitt jobbsökande här på bloggen för jag tror inte att det är så smart. Kan dock meddela att det är en verksamhet som ingalunda är i viloläge. Nu har jag en ansökan ute som jag verkligen, verkligen hoppas på. Så håll en tumme för mig 🙂
Lottas Dagbok 