Anton är hemma hos mig och är sjuk idag. I natt vaknade han och hade feber och ont i huvudet. Han har fått Panodil hela dagen och mått bättre av det.
Till lunch idag bestämde vi oss för att återuppliva en gammal favorit. Då Anton var liten älskade han Gorbys piroger. Det ville han ha idag och det blev en riktig hit.
Hoppas att han inte blir långvaritgt sjuk. På söndag är det Team Sportia Cup (hockey) här i Linköping. Då ska han vara med enligt planerna. Kanske är det för optimistiskt att hoppas på det. Men han borde kunna vara med och titta på.
Nu kan jag inte skriva om det här alls längre tycker jag. Inlägg finns på andra sidan. Lösen kan man få via mejl. Adress finns i vänster spalt.
För några veckor sedan var det en snubbe som gick omkring med en slaktmask och hotade folk här i vår stad. Polisen tog honom efter ett tag vilket var positivt. Särskilt så man nu kan läsa om vad han hade för planer (vilket iofs egentligen inte är någon nyhet direkt).
Jag har läst lite om detta på annat håll. Det är verkligen en sorglig historia. Det är skönt att denne person sitter inspärrad nu för jag kan erkänna att jag tänkte på en del då när han gick lös. Tveksamt om undertecknad stod med på hans dödslista dock 😉
Foto: Jovars. Jag själv. Och pratbubblan har jag också gjort.
Mannen på bilden har varit en av mina följeslagare genom livet så här långt. I vått och torrt har han stått vid min sida. 8 bitar och 32. Super och i emulator.
Just då jag trodde att vi gjort upp för evigt återkom han för att, som jag misstänker, bli kvar ett bra tag. Nu mera i Wii-format och i den mobila formen DS. Jag tycker att han är helt ok. Han kan springa fort, skjuta eldbollar, flyga och simma. En riktig man med andra ord. Numera arbetar han även under cover. Som pingvin 
Han hade varit fulländad om det inte hade varit för hans musiksmak. Eller snarare bristen på variation i musiken som omger honom. Jag är så trött på att höra ljudet från honom. I svaga stunder är jag nära på att slänga ut honom för evigt. I alla hans former. Men han har en fanclub här som skulle bli så ledsna om jag gjorde det. Så han får stanna. Tsv.
..och det väckte lite tankar.
Karolina Fjellborg på AB skriver såhär. Ehh.. jo. Så är det nog. De som gjort bedömningarna av vilka som ska delta i denna såpan har inte gjort sitt jobb så bra. Om nu avsikten är att hitta personer som är stabila. Om det nu inte är så att det är en tillfällighet att flera personer får gå ut ur BB-huset på grund av att de gör paranoida uttalanden och att de talar osammanhängande. Eller att det utbrutit någon smittsam psykos 😉 Det har ju inte hänt under någon tidigare säsong vad jag kan påminna mig? Inte för att jag följde de slaviskt förr heller men något getöga då och då har jag allt kastat 😉
Annat var det på den gamla goda tiden 🙂 Pre freakshow. Jag minns första säsongen. Den som man aldrig talar om. Troligtvis eftersom att de allra flesta som gillar såpan så som den är nu tyckte att den första säsongen var trist. Jag tyckte det inte. Jag minns att jag hade kopplat ihop datorn med stereon (detta var 2000 så det var avancerad teknik 😉 ) så att jag kunde lyssna på deltagarnas samtal på kvällarna. Angelica som bara dammsög, Per som var nykter alkoholist, Paola och Christian som var kär i Paola.. och Anna (tror jag hon hette, hon som var homosexuell). Men det var då.
Undrar hur man själv skulle reagera på att bli instängd i ett sådant där hus under så lång tid. Jag tror att det skulle gå bra för mig. Kanske inte tillsammans med de där stollarna som är därinne nu. Men annars. Jag tror att jag skulle tycka att det var lite skönt. Faktiskt. Mitt psyke skulle klara det. Dock tror jag inte att jag skulle komma ut som en särskilt mycket bättre människa. Och jag skulle sakna mina barn jättemycket.
Usch. Säg till mig att sluta ägna tid åt detta!
Att vara hemma med en frisk Didrik är ett heltidsarbete. Eftersom Ossian spydde i torsdags var Didrik hemma med mig. Ossian var ju hos mormor och mådde kass. I morgon ska Didrik få gå till dagmamman. Ossian har ju feber och är sjuk fortfarande trots att han inte kräkts sedan i torsdags morse. Ungarna har inte träffats så Didrik hade egentligen kunnat gå idag men denna vecka var det fredagsdagis på måndagen så han fick vara hemma.
Han är verkligen en handfull. Springer runt och stojar, klättrar upp och hämtar saker i skåpen, gräver i min handväska, ritar på väggarna (!) och säger en massa.. hmm.. roliga saker. Nyss sa han att han fiser med snoppen. Kul. Luktar gott också 😉
Idag är det den 7 mars 2011. Mitt första inlägg i den här bloggen skrev jag den 7 mars 2007.
Såhär på morgonkvisten tror jag inte att jag kommer att manifestera denna bloggfödelsedag på något särskilt sätt. 2008 gjorde jag det ordentligt. 2009 orkade jag inte hålla på. Då var vi i Norrköping och fikade på chokladcaféet för det var lördag. 2010 glömde jag bort det men jag tycker att jag hade en helt ok ursäkt 🙂
Hade någon frågat mig då i mars 2007 om jag trodde att jag skulle sitta här fyra år senare, tre datorer senare och två lägenheter senare, så skulle jag nog inte ha satt mina pengar på det. Nej. Men nu gör jag det i alla fall.
Jag förstod nog inte heller vilket avgörande beslut jag tog där i början innan jag förstod mig på hur bloggar och den typen av sociala nätverk fungerar, med avseende på det här med att lägga ut bilder och skriva om saker som är personliga och lite privata. Vet inte om jag skulle ha fattat samma beslut igen med den vetskap och kunskap jag har om det nu. Men det är ju liksom redan för sent. Och jag tänker alltid noga igenom vad jag skriver och karaktären på bilderna jag lägger ut. Ett liv på nätet är en del av den nya världen. Det kommer ingen ifrån. Inte heller den som helst av allt vill hållas borta därifrån.
Den här bloggen har gjort mitt liv rikare under de senaste fyra åren. Jag har haft nytta av den i alla möjliga märkliga sammanhang. den har varit en social platform där jag hållit kontakter och knutit nya kontakter.
I bland har jag funderat på om bloggen har gjort att jag har pratat mer sällan med folk off line. Folk går in och läser här och håller koll på vad som händer i mitt liv och då blir behovet av en telefonsignal mindre. Nu tänker jag inte på det längre men i början kändes det lite så. Själv är jag usel på att höra av mig så jag skyller inte på någon annan 🙂 Jag kunde även märka att under perider då jag var lite off och skrev deppiga grejer så hörde folk av sig för att höre hur jag mådde 🙂 Men det var mer så förut. Nu har jag ju min baksida. Där är jag fri. Typ.
Som det ser ut nu så tror jag att den här bloggen kommer att fira även en femte födelsedag
Petter. Som ett kliande myggbett på den svenska idrottsstoltheten.
Som den sanna medgångssupporter jag är så varken tittade eller lyssnade jag på herrarnas femmil på skidor idag. Varför? Jo. För att jag tycker inte att det är kul. Det är inte alls kul. Då Petter Northug är med. Så tycker jag.’
Däremot tycker jag att det är jätteroligt med hans kaxiga uttalanden i sann zlatananda. I love it 🙂
Rent allmänt tycker jag inte att det är så kul då det är en person eller ett lag som är sådär överlägnsa. Typ som som den där norrmannen. Eller som detta snacket om Hugo Stenbeck som ska skänka en massa pengar och köpa en NHL-femma till Malmö Redhawks (ett hockeylag i (edit:) allsvenskan för dem som inte visste det 😉 ) för att de ska bli överlägsna alla andra lag. Det blir liksom ointressant. Eller sådana idrottsmän som man vet helt säkert håller på med doping, som den där öststatiska höjdhopperskan som sedemera åkte dit (tack å lov), de blir ointressanta som motståndare. De räknas liksom inte. Detta var svammel och nu kommer jag att få höra att sådana som jag ska hålla truten om sport. Men det är ok.
Vi är i Vadstena. Fredrik spelar hockey och vi andra softar vid sidan om. Barnen har jätteroligt i korridoren utanför omklädningsrummen. Grymt.
Jag har testat mitt nya nagellack som jag köpte då vi var i Norrköping igår.
På bilden ovan kan man även se hur torra och sträva händerna blir då man städat upp tre flaskor klorin på en förmiddag. De blir alltså så pass häxiga att det framgår aven av en suddig webcambild.
Ossian är tyvärr fortfarande väldigt febrig och sjuk. Vi funderar nu på om det är något annat virus som drabbat honom samtidigt som magsjukan. Han är snuvig och hostig nu också. Han är hos mormor men jag saknar honm mycket. Dock vet jag att han har det väldigt bra där så han får vara kvar åtminstone tills i morgon.
…och tiden kan troligtvis heller inte vara för knapp.
Jag somnade från andra chansen igår kväll. Just efter att Jenny Silver hade åkt ut mot Love Generation. Det betyder att jag missade det mesta tror jag. I morse var jag nyfiken och googlade fram vilka som gått vidare.
Kan inte säga att jag är jätteförvånad för det har ju hänt tidigare. Alltså att en helt värdelös sångare som osäkert väser fram tonerna och dessutom har en låt som har hamnat i helt fel forum, faktiskt går vidare till final. Har dock inte något konkret exempel just nu. Naturligtvis tänker jag på supersnygga Sara Varga men låten Spring för Livet. Ja. De anledningar jag kan se till att hon går vidare med denna låt är:
- Att hon är snygg som få.
- Att svensken gillar framgångssagor.
- Att tillräckligt många identifierar sig med låten (ve å fasa!)
Jag har hört jämförelser med Lisa Ekdahl. Jag är inget jättefan av Lisa E men hon sjunger i alla fall. Inte väser.
Nu ishallen. Bråttom!
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Mat, Melodifestival, personligt, Resor och utflykter, shopping
Jag har köpt årets första solglasögon. Är inte det ett riktigt vårtecken?
Idag har vi varit i Norrköping och fikat på Jolla. Gott men dyrt. Ungarna var inte överväldigade om man säger så. Wilmer gillade det. Anton drack sin choklad. Didrik ratade den fina chokladen. Vi har varit där en gång tidigare men det var ganska länge sedan nu. Då var Ossian med men inte Wilmer. Då tyckte jag att matmuffinsarna smakade dill. Idag tyckte jag att de smakade lök 🙂 Men idén är bra.
Efter fikat tog vi en sväng på staden. Jag köpte solbrillorna och nagellack. Det är faktiskt dags att bry sig lite om sig själv. Det har inte hänt på ett tag. Fredrik köpte böcker till sig själv och barnen. Han verkar ha träffat mitt i prick med boken han köpte till Anton. Vargbröder heter den. Anton är uppslukad. Tur att det finns en hel serie 🙂
Ikväll ska vi äta spagge och köttfärssås. Ossian är kvar hos morföräldrarna med feber. I morgon har vi massor av hockeyrelaterade grejer att göra. Ikväll ska vi kolla på andra chansen i mello.
Osv.
Filed under: Allmänt, Barnen, bebis, Bilder, Familj, Hälsa, Husdjur, poesi, skolan, sport
Anton, Didrik och Kissen Laban idag på morgonen
Didrik är två och ett halvt år idag. Han har blivit en stor kille verkligen. Pratar som en treåring minst och är bra på typ allt. Ingen vidare redogörelse.
Anton är på fint humör trots en liten motgång igår. Han är en sådan fantastisk person som tar situationer med de förutsättnignar som ges. Spottar i händerna, tvi,tvi, och går vidare mot nya äventyr. En mycket god egenskap. Han är även det största kämpe jag känner. Han ger sig aldrig så länge möjligheter finns. En guldgosse helt enkelt.
Kissen Laban verkar återhämta sig fint efter kulklippningen igår. Han är lite skeptisk och springer undan men han blir mer och mer sig själv igen.
Ossian har feber idag. Han är kvar hos mormor och morfar. Magen har varit felfri i 48 timmar nu men som sagt så har han feber. Helt i sin ordning då man har ett magvirus. Han är på bättringsvägen.
Fredrik och Wilmer är på hockeyträning i Ljungsbro. Jag hade också velat följa med men tydligen är det förskräckligt jobbigt att övriga familjen åker med på hockeyträningarna så vi kommer nog inte att synas i Ljungsbro så mycket framöver. Trist.
Nu ska jag ta lite frukost.
Lottas Dagbok 