Det här har börjat ta helt vansinniga proportioner.
För inte länge sedan såg jag undergångsfilmen 2012. En hel del häftiga effekter där. Som tur är bara på film. Kanske inte heller väldens bästa.
Inte konstigt dock att tankarna vandrar åt det hållet. Jag är egentligen ingen katastroftänkare men är uppväxt med en fullfjädrad. Kanske därför.
Jag vet naturligtvis att jordbävningarna i Japan inte kommer att göra så att jordskorpan trillar av. Men associationer ligger nära.
Tillåter mig ett litet leende här trots att det kanske inte är helt politiskt korrekt. Fortsätter sedan att se gravallvarlig ut. Det är ändå en av de största naturkatastroferna i modern tid.
Idag är Anton och Didrik hemma. Didrik fick feber igår kväll och Anton är på bättringsvägen i sin infektion och han kanske kan gå till skolan i morgon. Anton och Didrik är en skön kombination. De gillar varandra och leker fint tillsammans.
Jag är skittrött på att ha sjuka barn här hemma nu. Jag har saker som jag skulle behöva göra men som inte blir gjorda. Igår då bara Anton var hemma (och det därmed fanns en praktisk möjlighet att få något gjort) hade jag extremt sparsam uppkoppling eftersom det mobila bredbandet gick av igår morse. Jo. Det är sant. Sådana kan gå av. Nu har jag ett låne.
Jag har hittat ett speciellt jobb som jag vill söka. Ett jobb som jag VET skulle passa mig utmärkt och där jag skulle passa utmärkt. Tyvärr är det jättesvårt då barnen är hemma. Sedan har jag mitt lilla jobb att sköta också. Det är mycket eftersatt just nu.
Eftersom att jag ”ändå är hemma” så är det jag som får ta de sjuka barnen. Det är ju lättare för mig. Det har varit lättare för mig i typ tio år. Kanske inte så konstigt att jag fortfarande hänger här hemma.
Hur många virus finns det i världen? Eller i Tallboda för all del.
Nu är Didrik också sjuk. 38.6 nu ikväll. Inte helt oväntat att det skulle komma. Han har varit väldigt frisk annars. Senast han var sjuk var precis efter jul. På bilderna ovan kollar han på hockey. AIK – HV71.
Anton är mycket bättre. Han blir anfådd då han anstränger sig så det blir ingen skola i morgon heller men han har inte feber längre. Inte för att jag har provat den men jag antar att han inte har någon för det verkar inte så.
Men två barn hemma i morgon alltså.
I morgon ska skruttbussen lämnas in också. Pallar inte städa den innan faktiskt. Den är grymt äcklig inuti. Strunt samma.
..och bestämde mig för att byta lösenord på min andra blogg. Vet inte hur jag ska göra riktigt ännu men det kommer att bli mer restriktivt. Det troliga är att jag kommer att vara lika generös som innan mot folk som inte är bekanta off line. Samma gäller för gamla bekanta som jag sällan eller aldrig träffar eller vänner som bor långt borta eller åtminstone inte bor i det direkta närområdet. Däremot de jag umgås med IRL som jag träffar på kontinuerlig basis kan jag lika gärna prata med face to face. Och jag kan ärligt säga att jag inte ens har riktig koll på vilka som har tillgång till det nuvarande lösenordet. Så det är dags för någon sorts förändring.
Som det är just nu så känner jag att jag måste tänka på vad jag skriver på den andra bloggen också. Det var inte det som var meningen från början.
För att göra detta på ett enkelt sätt kan de som är intresserade av lösenordet skicka ett mejl på loppan76[at]gmail[dot]com.
Jag har extremt dåligt nät idag så jag kommer inte att vara så uppkopplad skulle jag tro. Min mobila bredbandsdosa gick nämligen sönder imorse.
Tjing!
Det finns planer. Men vi sitter kvar. Och luktar på blommorna.
Nu är det härdsmältor också. Häromdagen var det tsunamivågen.
Jag är lite nyfiken på hur folk pratar med sina barn om de här sakerna. Barn som blivit lite större som man inte kan hindra från att titta på teve och läsa på löpsedlarna.
Jag kan helt ärligt säga att jag inte har hundra procent koll på vad som händer vid en härdsmälta. Ej heller i detalj på vilket sätt en härdsmälta i Japan kan påverkas oss i Sverige. Kan någon ens veta det?
Så dels ska man ha svaren på frågorna och sedan ska man lägga fram svaren på ett så bra sätt som möjligt. Jag tycker faktiskt att det är ganska svårt. I vissa fall ska man nog även vara uppmärksam på att det inte kommer frågor från barnen. Att vara tyst kan ju också vara en reaktion.
Hur gör ni andra?
Bild: aftonbladet.se
Sweet manboy. Du är så popular trots att du avslöjar din skånska dialekt då du sjunger på engelska.
Sorry Danny. Bättre lycka nästa gång.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Hälsa, Melodifestival, personligt, Resor och utflykter, sport, TV
Jag på väg hem från hockeycupen i Norrköping som slutade med två vinster och två kryss.
Wilmer provar den äkta och signerade Tony-tröjan som ska lottas ut på Team Sportia Cup i morgon.
Didrik passade på att raka foten i duschen ikväll.
Och vad är det då som ligger där som ett litet paket? Jo det är Anton som är sjuk igen. Detta innebär att han inte kommer att kunna vara med på cupen i morgon. Så himla tråkigt.
Nu mello.
Hockeycup i Norrköping idag. Bestämt sedan länge. Egentligen vill han hellre gå på ett par klasskompisars kalas. Men har man åtaganden så har man. Hur skulle det se ut om Andreas Jämtin plötsligt skulle bestämma sig fär att gå på kalas i stället för att spela match mitt i SM-slutspelet? Inte skulle det gynna LHC i alla fall.
Det gäller att lära i tid.
Jag tog en sväng nu ikväll för att skaffa lite nya vårytterkläder. Mormor var med. Tyvärr var vi lite sent ute för det mesta var slutsålt men vi hittade kläder på Åhlens. Jackor 349 och byxor 249. Lite dyrt men allt annat var slut. Men Jag tycker att dessa är jättefina. Båda barnen fick svarta byxor.
”Jag tycker om nya jackan” sa Didrik. Han är jättefin i sin nya lila jacka. Och det är väl nu jag ska vara att min blogg inte är större än vad den är för om den vore det så skulle jag nog få en massa kommentarer om att man inte kan sätta lila kläder på pojkar. Vilket jag tycker är urfånigt.
Ossian var mer skeptisk till kläderna. Eller det var kanske mer att han inte riktigt pallade att ställa upp för fotografering. Han är fortfarande inte särskilt pigg efter sin sjukperiod.
🙂
Lottas Dagbok 