Det är en pizza på bilden. Den är nygräddad. Det är ost på den. Och tomat, lök, kronärtskocka, några skumma svampar och lite annat skit. Spelar roll. Det viktiga är att det är en pizza. Inget annat. Ni fattar ju.
Ungen har lämnat hörnet.
Varmt välkommen tillbaka.
Ha en fin valborg 2023.
Jag hittade den här bilden. Den är ett par år gammal. Vitt hår och kärlek. Precis som det ska vara. Fotot är taget utanför ett hotell i en av Stockholms skummaste områden. Det var på den tiden jag fortfarande trodde att det var bra för ungarna att se något annat och att det var rätt lösning att visa dem.. något annat. Jag hade en vakt med mig då jag gick ut med hunden på natten. Ungefär så.
Den här bloggen är stängd nu. Jag verkligen hatar att det är så. När jag öppnade för 16 år sedan typ.. så tänkte jag att jag aldrig skulle låta någon tränga in mig i något hörn eller på något sätt påverka mig i vad jag skriver här. Det gör jag inte nu heller. Jag kommer att vara så glad då jag gör comeback. Jag vet inte hur mycket plattform som kommer att finnas kvar då jag öppnar igen men säkert är att den stunden någon läser är det öppet igen. Slutet gott allting gott då.
Vad vill jag säga då. Jo.. att ibland är det omöjligt att värja sig mot galenskap. Man måste helt enkelt äta lite bajs och acceptera att det vandrar runt knäppgökar där ute. Jag tänker att jag inte är en av dem. Det finns inget som tyder på det just nu.
Att väga ord på silvervåg kan vara ett billigt pris men bara för en kort stund. Jag tar mig ett gott skratt och gör som Hov1 sjunger så fint.. och dansar vidare i livet.
Jag bor här och jag tänker inte vara tyst här. Jag har en berättelse som lever och det gör den här i min dagbok. Den handlar om livet och så vidare. Och jag skiter i strunt. Det finns inga dolda budskap här. Det har aldrig funnits det och det kommer inte att ske framöver heller. Den dolda agendan är en chimär.
Vi nöjer oss så så länge.
Återkommer!
Filed under: Allmänt, Barnen, Fest och kalas, frallorna, fransk bulldog, hundarna, Husdjur
..och bästa Signe som bott hos oss i fyra år idag.
När detta skrivs ligger bloggen privat. Vet inte när jag kommer att öppna den igen. Jag skiter egentligen i det mesta just nu. Känner mig mest arg jag och vill ta en dusch. I klorin eller så.
Ingen bild.
Ni ger mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Om en är najs får en najs tillbaka. Det gäller sedan gammalt. Jag cashar in nu! You know you..
Filed under: Allmänt, Bilder, Familj, Fest och kalas, musik, personligt, poesi
Jag dricker glögg med balkongdörren
öppen inatt
Jag är så trött på alla mail och koder
Jag vill ha dig här på riktigt inatt
och suga liv ur din halspulsåder
~LW99~
Filed under: Allmänt, bloggande, Bulldog, Familj, Fest och kalas, frallorna, fransk bulldog, hundarna, Husdjur, personligt
Ungefär såhär onöjd är man då mammi just upptäckt att hon missat ens födelsedag. Med två dagar. Just sayin’. Just don’t.
Hur kan detta ens ske?
Bästa skrutt. Hundtårta på lördag.
Filed under: Allmänt, Barnen, Bilder, Familj, Fest och kalas, Resor och utflykter
”And the tears come streaming down your face
When you lose something you can’t replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you”
~ CM 2005 ~
I den stora sorgens famn
Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt
Och i solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar till en tross
Mellan oss
Så når vi varandra
I den hårda tidens brus
Finns de skrik som ingen hör
Allt försvinner i ett sus
Som när vinden sakta dör
Alla tårarna har torkat
Till kristaller på min kind
Jag har ropat allt jag orkat
Allt jag orkat efter dig
Hör du mig?
Kan vi nå varandra
I den långa vinterns spår
Trampas frusna blommor ner
Och där ensamheten går
Biter kylan alltid mer
Ändå har jag aldrig tvekat
Mellan mörker eller ljus
För när månens skära bleknat
Har allt pekat åt ditt håll
Och från mitt håll
Kan vi nå varandra
I den stora sorgens famn
~ KG & TG 1994 –
Vår katt.
Den tjugofemte augusti fyllde han tolv år. Han brukar få en liten tårta på födelsedagen för att vi vill fira de liv av de nio han har kvar. Borde vara cirka sju. Hugget som stucket. I år glömde vi. Det var för mycket skithuven i närheten som störde helt enkelt.
Hos oss har han bott sedan han doftade fostervatten. Det krävdes visst tjat för att han skulle få stanna men han matchade ju färgerna så fint i vårt då nya hus. Då bodde han i sin lilla kylväska från kronfågel som knappt skulle rymma två glass. En liten varm petflaska i en strumpa hade han med sig för att hålla värmen.
På något sätt måste jag ändå gjort rätt eftersom han överlevde och blev en ståtlig smalkatt. Vi hoppas att han ska får vara med oss flera år till framåt trots att hans hjärta har svikt sedan många år. Nästa år ska vi fira med tårta.
Femte september 2008 föddes han in i i ett microkaos. Jag brukar dela inläggen jag skrev här om då han föddes på hans födelsedagar. Nu får den som är nyfiken får söka upp dem och läsa om den vill.
Idag fyller han fjorton i ett annat litet kaos. Lika glad är han ändå. Cool som vanligt.
Grattis fina Didrik! All kärlek till dig.
Blott stjärnorna ser dig från himmelens päll,
De blinkar åt alla små barnen ikväll
O alla de barnen de somnar som du,
O månen går vakt i det blå
O inget kan hända dig då
Blott änglarna vet vad du drömmer om nu
Kan hända du seglar på haven de sju
En dag är du vuxen då slutar din dröm
O ingen går vakt I det blå
O allting kan hända dig då
Lottas Dagbok 